Söndagen den 28 december 2008, klockan är 01:10; jag är nyss hemkommen.
Det är lite svårt att skriva nu för hela jag är stelfrusen. Jag kom precis hem från en många många många timmar lång pokerkväll hemma hos familjen B-sson. Jag var duktig, men egentligen mest tursam. Så tursam att min moster gjorde det klart att mitt kärleksliv tordes vara katastrofalt; där träffade hon huvudet på spiken. "Nej, där händer inget." svarade jag, och alla skrattade. Dom roligaste skämten är tragiska. Bilresan hem var kall, mycket kall. Med hål i både bildörren och golvet och utan en fungerande termostat är det sånt som händer. Och när man inte har några byxor och alldeles för lite kläder på sig.
Mirandas ögon börjar gå från mörkt mörkt kattungeblå till gula. Dom är någonstans i gröntonerna just nu. Det är sorgligt. För hon är så vacker i sina stora mörka ögon. Jag önskar jag hade mörka ögon. Gärna bruna. Det får bli i ett annat liv. Jag ser ändå inte mina ögon utan spegel.
Snart är det nyår. Då kommer Bror med familj ner. Det är bra, för jag saknar Bror och allihopa. Dom skulle nog inte stanna så länge dock.
Jag vill nästan åka skridskor. Jag som knappt kan åka. Jag får vara isprinsessa på insidan i stället.
Låt oss vandra iväg och se vart vägen tar vägen.
Hej.
söndag 28 december 2008
torsdag 25 december 2008
Julafton, resumé och Karl-Bertil Jonsson.
Det är torsdagen den 23 december 2008; klockan är 19:11; jag har en piratkatt.
Jag såg att det var senast den 11 november jag hade skrivit här. Det är lång tid, och det har ändå hänt en hel del som jag kunnat skriva om. Lustigt egentligen det här att det aldrig blir av att man skriver när man väl har något att skriva om. Men eftersom jag nu har över en månad att ta igen så borde det ju blir något utav innehåll i den här texten.
Det är dagen efter julafton och jag överlevde, trots feber och kraftig förkylning både släkt och att vakna tidigt; även om jag knappt åt någon julmat och sov över hela Kalle Anka. Missförstå mej rätt, mina vänner; min släkt är det absolut inget fel på - tvärt om. Det är andras släkt jag vill klaga på. Inte just för att dom är särskilt dåliga, utan mer för att jag inte finner något att säga till dom - och hela middagen resulterar mer eller mindre i en pinsam tystnad från min sida. Detta även fast dom pratar sinsemellan.
Jag vaknade iaf till någon gång vid halv fem på julaftonseftermiddagen, då alla Cays söner, söners respektive och barn, bröder (eg. bror), mödrar (ok, mor) och allt hade åkt hem, eller vidare eller vart dom nu åkte. Jag satte mej ett tag, i väntan på att familjen B-sson skulle anlända någon gång vid halv sju, och tittade på ett program om islandshästens ursprung. Senare kom kusinerna B-sson med mor och far Lollo och Arne B-sson och vi tog oss gröt och ungdomarna gick upp och satte sig vid tv:n för att se på Karl-Bertil Jonssons Julafton i vanlig ordning innan vi gick ner och några fortsatte att äta och resten att prata tills vi tillslut gick vidare till julklappsutdelningen, följt av julklappsöppningen. Jag kan tala om för herrskapet att jag numera äger en symaskin, en epilator, en skrivbok med muminmotiv, en mugg med muminmotiv och även en mapp med muminmotiv, därtill kan jag tillägga ett presentkort på 200, en ljusstake, en massa handdukar, salt- och pepparkar, en klockradio som ska spela min iPod, en bok med dikter jag fick på posten, en liten bok med usla ursäkter och lite annat, av mer ätbar karaktär.
Och nu till något utav en tillbakablick på allt som hänt sedan senast. Jag kan skriva en liten resumé, sådär så att alla håller sig "up to date", så att säga.
Jag har numera två katter, en Gizmo och en Miranda. Jag har börjat gå på mina utsatta tider för åtgärdsprogrammet (läs: jag har varit på ett, sen blev det lov). Jag har så sent som idag tagit tag i Engelska B och läst hela Animal Farm. Kvar har jag att läsa ut en annan engelsk bok att redovisa, samt göra provet på Animal Farm. Redovisningen lämpar sig finfint eftersom jag redan håller på och läser The Picture of Dorian Gray mest för mitt egna simpla nöje just nu. Miranda har varit sjukt mammig mot mej hela dagen och vill vara med mej hela tiden. Hon vill antingen ligga så att hon ser mej, alternativt sitta på mej, eller på något som luktar som mej. Tidigare när jag gick ut i några minuter, kom jag tillbaks bara för att finna att hade hon klättrat upp och lagt sig i en av lådorna i garderoben som stod öppen. Just nu är hon min piratkatt och varierar sig mellan att sitta på min axel, ligga i min nacke, och att sitta på mitt huvuvd. Utöver detta så har jag blivit långhårig, målat oljemålningar som inte är klara, hamnat lite efter i Engeska C, gjort alla CAE-delar - vilka jag ska få resultaten på i slutet av januari, bakat en plåt pepparkakor, men inte hunnit baka några lussebullar. Jag har börjat skriva brev också, det är ett så fint tidsfördriv. Film är fortfarande ett annat fint tidsfördriv. Jag saknar Bror och min Knäckebrusha, MalinFis är kär igen och allt är som vanligt. Nästan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska säja? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?"
"Dom står förprickade i din taxeringskalender", sa Karl-Bertil.
"Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!"
"Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger något varuhus, det är vad jag har gjort."
Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska.
"I morron är det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrån och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!"
Karl-Bertil gick i säng. Han hade redan läst i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.
Jag såg att det var senast den 11 november jag hade skrivit här. Det är lång tid, och det har ändå hänt en hel del som jag kunnat skriva om. Lustigt egentligen det här att det aldrig blir av att man skriver när man väl har något att skriva om. Men eftersom jag nu har över en månad att ta igen så borde det ju blir något utav innehåll i den här texten.
Det är dagen efter julafton och jag överlevde, trots feber och kraftig förkylning både släkt och att vakna tidigt; även om jag knappt åt någon julmat och sov över hela Kalle Anka. Missförstå mej rätt, mina vänner; min släkt är det absolut inget fel på - tvärt om. Det är andras släkt jag vill klaga på. Inte just för att dom är särskilt dåliga, utan mer för att jag inte finner något att säga till dom - och hela middagen resulterar mer eller mindre i en pinsam tystnad från min sida. Detta även fast dom pratar sinsemellan.
Jag vaknade iaf till någon gång vid halv fem på julaftonseftermiddagen, då alla Cays söner, söners respektive och barn, bröder (eg. bror), mödrar (ok, mor) och allt hade åkt hem, eller vidare eller vart dom nu åkte. Jag satte mej ett tag, i väntan på att familjen B-sson skulle anlända någon gång vid halv sju, och tittade på ett program om islandshästens ursprung. Senare kom kusinerna B-sson med mor och far Lollo och Arne B-sson och vi tog oss gröt och ungdomarna gick upp och satte sig vid tv:n för att se på Karl-Bertil Jonssons Julafton i vanlig ordning innan vi gick ner och några fortsatte att äta och resten att prata tills vi tillslut gick vidare till julklappsutdelningen, följt av julklappsöppningen. Jag kan tala om för herrskapet att jag numera äger en symaskin, en epilator, en skrivbok med muminmotiv, en mugg med muminmotiv och även en mapp med muminmotiv, därtill kan jag tillägga ett presentkort på 200, en ljusstake, en massa handdukar, salt- och pepparkar, en klockradio som ska spela min iPod, en bok med dikter jag fick på posten, en liten bok med usla ursäkter och lite annat, av mer ätbar karaktär.
Och nu till något utav en tillbakablick på allt som hänt sedan senast. Jag kan skriva en liten resumé, sådär så att alla håller sig "up to date", så att säga.
Jag har numera två katter, en Gizmo och en Miranda. Jag har börjat gå på mina utsatta tider för åtgärdsprogrammet (läs: jag har varit på ett, sen blev det lov). Jag har så sent som idag tagit tag i Engelska B och läst hela Animal Farm. Kvar har jag att läsa ut en annan engelsk bok att redovisa, samt göra provet på Animal Farm. Redovisningen lämpar sig finfint eftersom jag redan håller på och läser The Picture of Dorian Gray mest för mitt egna simpla nöje just nu. Miranda har varit sjukt mammig mot mej hela dagen och vill vara med mej hela tiden. Hon vill antingen ligga så att hon ser mej, alternativt sitta på mej, eller på något som luktar som mej. Tidigare när jag gick ut i några minuter, kom jag tillbaks bara för att finna att hade hon klättrat upp och lagt sig i en av lådorna i garderoben som stod öppen. Just nu är hon min piratkatt och varierar sig mellan att sitta på min axel, ligga i min nacke, och att sitta på mitt huvuvd. Utöver detta så har jag blivit långhårig, målat oljemålningar som inte är klara, hamnat lite efter i Engeska C, gjort alla CAE-delar - vilka jag ska få resultaten på i slutet av januari, bakat en plåt pepparkakor, men inte hunnit baka några lussebullar. Jag har börjat skriva brev också, det är ett så fint tidsfördriv. Film är fortfarande ett annat fint tidsfördriv. Jag saknar Bror och min Knäckebrusha, MalinFis är kär igen och allt är som vanligt. Nästan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska säja? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?"
"Dom står förprickade i din taxeringskalender", sa Karl-Bertil.
"Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!"
"Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger något varuhus, det är vad jag har gjort."
Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska.
"I morron är det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrån och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!"
Karl-Bertil gick i säng. Han hade redan läst i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.
tisdag 11 november 2008
Skaru LANGA p-piller till min MORSA?!
Tisdagen den 11/11 2008; klocka är 20:47. Jag sitter i min säng och lyssnar på Depeche Mode. Ljudet av den sötsliskiga trummaskinen fyller mitt rum och I just can't get enough.
Idag var jag inte i skolan. Vaknade och kände mej som om jag snurrat runt runt runt en halvtimme i streck och sen druckit tre liter råa ägg. Hoppas ni förstår känslan. Jag sjukanmälde mej, somnade om och vaknade igen vid halv tre någongång. Lyckat, Nathalie.
Större delen av min dag har gått åt till att prata med mamma om kattungar. Vi vill ha en katt, allihop. Men vi kan absolut inte komma överens om hur den ska se ut. Det suger. Jag skulle behöva en katt nu när det är som det är. Något varmt att krama så jag inte deppar ner mej helt i höstmörkret. Jag har hittat så himla fina katter, men mamma är så jävla anti alla fina katter. En riktig katt-fascist är hon.
Jag måste duscha också, jag är säkert äcklig. Dock gör det ju inte så mycket, för det är både onsdag och X-dag imorn. Dubbel anledning till att stanna hemma. Varför måste alltid X-dagarna, A-dagarna och alla andra lediga dagar infalla på just onsdagarna då vi redan FÅR stanna hemma?! Va?! Kan dom inte lägga dom på en fredag eller något annat? Jävla babianarslen.
Jag vill ha kaffe. Hejs.
Idag var jag inte i skolan. Vaknade och kände mej som om jag snurrat runt runt runt en halvtimme i streck och sen druckit tre liter råa ägg. Hoppas ni förstår känslan. Jag sjukanmälde mej, somnade om och vaknade igen vid halv tre någongång. Lyckat, Nathalie.
Större delen av min dag har gått åt till att prata med mamma om kattungar. Vi vill ha en katt, allihop. Men vi kan absolut inte komma överens om hur den ska se ut. Det suger. Jag skulle behöva en katt nu när det är som det är. Något varmt att krama så jag inte deppar ner mej helt i höstmörkret. Jag har hittat så himla fina katter, men mamma är så jävla anti alla fina katter. En riktig katt-fascist är hon.
Jag måste duscha också, jag är säkert äcklig. Dock gör det ju inte så mycket, för det är både onsdag och X-dag imorn. Dubbel anledning till att stanna hemma. Varför måste alltid X-dagarna, A-dagarna och alla andra lediga dagar infalla på just onsdagarna då vi redan FÅR stanna hemma?! Va?! Kan dom inte lägga dom på en fredag eller något annat? Jävla babianarslen.
Jag vill ha kaffe. Hejs.
lördag 8 november 2008
Kaizers fucking Orchestra!
Kaizers Orchestra på Nalen, Stockholm. Vad kan man säga? Helt fantastiskt jävla underbart. Så infernaliskt jävla bra att man blir helt till sig. Jag hade kramp i kinderna för jag kunde verkligen inte sluta le. Det är sånt här som är lycka. Nalen är verkligen sjukt bra ställe att se dom på också. Jävlar vad fint det är. Rött och guld och stora lampkronor i taket, jävligt nice.
När jag kom innanför dörrarna möttes jag av Where is my mind och visste att det skulle bli toppen. Förbandet var bra, något Belgiskt band som hette Mintzkov. Jag köpte en skiva för 100 spänn och fick fina små autografer på. Fan, det måste vara jobbigt att vara förband. Ingen bryr sig någonsin om förbandet typ. Stackars jävlar. Nåja. En rolig grej var iaf när Geir smög sig ut och stod bredvid scenen och tittade på dom han också.
Klockan tio var det dags för Kaizers att spela och det var nedsläckt, rökmaskiner och bara dom fina små lamporna på pumporgeln och pianot. Oljefaten , fäljarna och kofötterna låg på sina platser, kontrabasen låg även den på plats, likaså ölen. På väggen bakom hängde den ljusinramade loggan med gasmasken i vanlig ordning och alla lyssnade förväntansfullt. Så kom dom in. Kostymklädda. Och självklart blir alla överlyckliga.
Dom började med någon (iaf för mej) helt okänd låt i ett lugnt fint tempo. Janove förklarade flera gånger under konserten att detta skulle vara en lite mer lugn och vemodig konsert än man vanligtvis ser med Kaizers Orchestra; även om det självklart skulle komma några låtar som var “lite mer party, lite mer dans”. Och mycket riktigt, det blev en skön blandning låtar. Jag och Elin stod längst fram, vid kravallstaketet rakt framför Terje. Vi hade värsta långa ögonkontakten förövrigt, jag och Terje. Jättejättelång, så lång att jag blev tvungen att titta åt ett annat håll, sådär som man måste när det blir jobbigt, som det alltid blir när man tittar människor man inte känner i ögonen för länge. När jag tittade tillbaks var hans blick kvar. Blyg som jag är tittade jag bort igen, men det var roligt. Hade även ögonkontakt med Rune en halvlång tid, trots att han satt långt bak bakom trummorna, men han böjde sig fram någon gång på slutet. Øyvind jazzade runt lite med kontrabasen. Janove stage-divade, men jag stod för långt bort för att kunna ta del i den. Det var synd. En annan av gångerna jag hade ögonkontakt med Terje så log jag jättemycket och fick stora leendet tillbaks, då blir man glad. Härliga gubbar, män… whatever xD
En annan av höjdpunkterna under kvällen var när Geir, under en av dom två (eller tre?) encore:en vi lyckades klappa oss till sjön Naade helt själv och snitsigt gled över till Geenie in a Bottle. Söt man den där Geir. En annan är när Helge sjöng “Legg meg inn på Dieter Meyer, baby!” med olika röster. Eller när Terje och Janove delade mick och skulle köra men hellre verkade pussa varandra på kinderna i tid och otid. Gulligull typ. Och såklart att dom spelade Resistansen. Jag är fortfarande lite hög. Fantastiskt!
När jag kom innanför dörrarna möttes jag av Where is my mind och visste att det skulle bli toppen. Förbandet var bra, något Belgiskt band som hette Mintzkov. Jag köpte en skiva för 100 spänn och fick fina små autografer på. Fan, det måste vara jobbigt att vara förband. Ingen bryr sig någonsin om förbandet typ. Stackars jävlar. Nåja. En rolig grej var iaf när Geir smög sig ut och stod bredvid scenen och tittade på dom han också.
Klockan tio var det dags för Kaizers att spela och det var nedsläckt, rökmaskiner och bara dom fina små lamporna på pumporgeln och pianot. Oljefaten , fäljarna och kofötterna låg på sina platser, kontrabasen låg även den på plats, likaså ölen. På väggen bakom hängde den ljusinramade loggan med gasmasken i vanlig ordning och alla lyssnade förväntansfullt. Så kom dom in. Kostymklädda. Och självklart blir alla överlyckliga.
Dom började med någon (iaf för mej) helt okänd låt i ett lugnt fint tempo. Janove förklarade flera gånger under konserten att detta skulle vara en lite mer lugn och vemodig konsert än man vanligtvis ser med Kaizers Orchestra; även om det självklart skulle komma några låtar som var “lite mer party, lite mer dans”. Och mycket riktigt, det blev en skön blandning låtar. Jag och Elin stod längst fram, vid kravallstaketet rakt framför Terje. Vi hade värsta långa ögonkontakten förövrigt, jag och Terje. Jättejättelång, så lång att jag blev tvungen att titta åt ett annat håll, sådär som man måste när det blir jobbigt, som det alltid blir när man tittar människor man inte känner i ögonen för länge. När jag tittade tillbaks var hans blick kvar. Blyg som jag är tittade jag bort igen, men det var roligt. Hade även ögonkontakt med Rune en halvlång tid, trots att han satt långt bak bakom trummorna, men han böjde sig fram någon gång på slutet. Øyvind jazzade runt lite med kontrabasen. Janove stage-divade, men jag stod för långt bort för att kunna ta del i den. Det var synd. En annan av gångerna jag hade ögonkontakt med Terje så log jag jättemycket och fick stora leendet tillbaks, då blir man glad. Härliga gubbar, män… whatever xD
En annan av höjdpunkterna under kvällen var när Geir, under en av dom två (eller tre?) encore:en vi lyckades klappa oss till sjön Naade helt själv och snitsigt gled över till Geenie in a Bottle. Söt man den där Geir. En annan är när Helge sjöng “Legg meg inn på Dieter Meyer, baby!” med olika röster. Eller när Terje och Janove delade mick och skulle köra men hellre verkade pussa varandra på kinderna i tid och otid. Gulligull typ. Och såklart att dom spelade Resistansen. Jag är fortfarande lite hög. Fantastiskt!
torsdag 23 oktober 2008
HECK YEAH!!
Hej hopp gummisnopp, chiliknopp, pandapop, megaflopp, Hanson-Mmbop osv osv osv osv tills alla rimmen är slut och man får börja ta till nödrimmen.
Jag såg att jag inte skrivit sen den tredje, sånt som händer mina vänner, håll till godo. Nu har jag ju faktiskt ändå för en gångs skull gjort nåt. Jag bor för tillfället i den Kungliga Hufvudstaden och praktiserar mina otroliga ninjaskills tillsammans med min Bror och lärare.... eller inte. Praktik stämde, so far so right, men jag hoppar väl inte direkt runt i svarta kläder och har mej. Nej nej. Illustrationsprojekt för hela slanten är det sörrö!
Det var i lördags jag vinkade farväl till min tårögda Moder och min lika tårögda MammasGubbeCay med en vit näsduk (nej, dom var itne tårögda, jag målar upp ett jävla sceneri här kötthuvud) för att sedan glida fram som en kung med Swebuss Express. Fyra och en halv timme och hela min röv senare var jag äntligen framme och fick gå av. Yoda och Bror stod utanför och väntade, och dom fick bära väskor minsann! Eller ja... en väska, men det var inte mer än rätt, för den innehöll bara grejer till dom. Svamp, saft, likör, cigg och en massa andra grejer. Jag kände mej som värsta smugglaren. Men jag var kool. Såklart. Eftersom jag inte var smugglare på riktigt. Nåja, skit samma. Jag fixade iaf ett åkkort och sen hoppade vi på tunnelbanan och åkte hem till Svedmyra; pratade, tittade på teve, sov.
Söndagen spelade jag en massa spel. Först flipperspel och sen Guitar HeroIII. Awesome. Jag slog rekordet på flipperspelet första gången och kände mej f-... fan jag höll på att säga fett stolt, jag vill inte säga fett, men nåt sånt iaf, TJOCKT MED STOLT YAO!!! Jag fick fan över en miljon poäng, det är frickin' fantastiskt! Sen slog ongajaeveln mitt rekord ett tag senare. Då blev jag lite sur. Jag får fan aldrig vara bäst. På kvällen träffade jag Caroline och vandrade runt lite på Söder innan vi köpte glass och gick hem till Caroline. Sen kom Sandra och vi drack kopiösa mängder milkshake i Carolines kök. Vid tio halv elva någon gång så åkte jag hem igen och tittade på lite teve och sen somnade jag. (Hem får nu symbolisera Brors hem).
Måndagen började praktiken och jag fixade en massa frågor som Bror fick svara på, sen la vi upp lite arbete och jag började jobba som en liten tomte. På kvällen träffade jag Simon, vi gick runt i Gamla Stan och tjötade, sen hamnade vi på ett fik och satt där i flera timmar och fortsatte prata. Fotade kaffekoppar och lyssnade på massa skumma grejer. Sen blev det dags att åka hem igen. Titta på South Park som alla kvällar hittills och sen lite senare sova.
Onsdagen var vi och fixade papper och grejer. Jag köpte även ett par byxor och en skojsam tröja/kofta/whatever...
Nu ska jag visst åka och ta en fika med Oskari, så det blev lite bråttom så jag fortsätter senare. MORS!
Sådär, nu är jag hemma igen. Öh... ja.. Onsdagen. Tröja och byxor... Jag köpte tre nystan garn och en virknål också för min abstinens blev för mycket. Wooohoo! Sen blev det torsdag och det är idag. Jag är typ världens klantigaste människa, jag fattar verkligen inte hur jag lyckas med allt. Jag hade med mej två par byxor när jag åkte till Stockholm. Tänkte att det skulle räcka... Mm, visst, om inte mina byxor hade gått SÖNDER första jävla dagen så jag bara hade ett par kvar. Iaf, förut idag; där satt jag, helt lugn, intet ont anande och jobbade med en kopp kaffe bredvid mej, och sen plötsligt - på nåt jävla sätt - så lyckas jag komma åt skeden i koppen och katapultskjuter kaffe över hela jävla mej. So long enda byxparet liksom. Jag fattar fan inte hur jag lyckas med allt. Som tur var köpte jag ju ett par skitbilliga byxor igår, eller i förrgår, eller vad det nu var. Gröna. Galet, jag har inte haft gröna kläder på typ 15 år eller nåt. Det är skumt... med gröna kläder alltså. Men nu har jag hursomhelst ett par gröna byxor. Gran-gröna typ.
Ja.. men ja, jag fikade ju med Oskari också och pratade om typ... mat i två timmar eller nåt. Men det var trevligt. Vi får hinna med någon mer fika innan jag åker hem.
DOCK så lär jag ju inte vara hemma så länge! Eftersom jag typ ska vända tillbaks igen en vecka senare. Jag är så sjukt jävla glad att jag knappt kan skriva, så blir det osammanhängande och jävligt så vet ni varför. Vilka nu "ni" är, ni stackare som läser den här skiten. JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD! DET SKA BLI SÅ JÄVLA BÄST OCH JAG ÄR SÅ SJUKT JÄVLA PEPP!! FAN VAD NICE!! TVÅ GÅNGER PÅ ETT ÅR, JAG ÄR I EXSTAS!! AAAH!!! STOCKHOLM, NALEN - HERE I FRICKIN COME!!! FRICKIN FUCKIN AWESOME!!! :D
Jag såg att jag inte skrivit sen den tredje, sånt som händer mina vänner, håll till godo. Nu har jag ju faktiskt ändå för en gångs skull gjort nåt. Jag bor för tillfället i den Kungliga Hufvudstaden och praktiserar mina otroliga ninjaskills tillsammans med min Bror och lärare.... eller inte. Praktik stämde, so far so right, men jag hoppar väl inte direkt runt i svarta kläder och har mej. Nej nej. Illustrationsprojekt för hela slanten är det sörrö!
Det var i lördags jag vinkade farväl till min tårögda Moder och min lika tårögda MammasGubbeCay med en vit näsduk (nej, dom var itne tårögda, jag målar upp ett jävla sceneri här kötthuvud) för att sedan glida fram som en kung med Swebuss Express. Fyra och en halv timme och hela min röv senare var jag äntligen framme och fick gå av. Yoda och Bror stod utanför och väntade, och dom fick bära väskor minsann! Eller ja... en väska, men det var inte mer än rätt, för den innehöll bara grejer till dom. Svamp, saft, likör, cigg och en massa andra grejer. Jag kände mej som värsta smugglaren. Men jag var kool. Såklart. Eftersom jag inte var smugglare på riktigt. Nåja, skit samma. Jag fixade iaf ett åkkort och sen hoppade vi på tunnelbanan och åkte hem till Svedmyra; pratade, tittade på teve, sov.
Söndagen spelade jag en massa spel. Först flipperspel och sen Guitar HeroIII. Awesome. Jag slog rekordet på flipperspelet första gången och kände mej f-... fan jag höll på att säga fett stolt, jag vill inte säga fett, men nåt sånt iaf, TJOCKT MED STOLT YAO!!! Jag fick fan över en miljon poäng, det är frickin' fantastiskt! Sen slog ongajaeveln mitt rekord ett tag senare. Då blev jag lite sur. Jag får fan aldrig vara bäst. På kvällen träffade jag Caroline och vandrade runt lite på Söder innan vi köpte glass och gick hem till Caroline. Sen kom Sandra och vi drack kopiösa mängder milkshake i Carolines kök. Vid tio halv elva någon gång så åkte jag hem igen och tittade på lite teve och sen somnade jag. (Hem får nu symbolisera Brors hem).
Måndagen började praktiken och jag fixade en massa frågor som Bror fick svara på, sen la vi upp lite arbete och jag började jobba som en liten tomte. På kvällen träffade jag Simon, vi gick runt i Gamla Stan och tjötade, sen hamnade vi på ett fik och satt där i flera timmar och fortsatte prata. Fotade kaffekoppar och lyssnade på massa skumma grejer. Sen blev det dags att åka hem igen. Titta på South Park som alla kvällar hittills och sen lite senare sova.
Onsdagen var vi och fixade papper och grejer. Jag köpte även ett par byxor och en skojsam tröja/kofta/whatever...
Nu ska jag visst åka och ta en fika med Oskari, så det blev lite bråttom så jag fortsätter senare. MORS!
Sådär, nu är jag hemma igen. Öh... ja.. Onsdagen. Tröja och byxor... Jag köpte tre nystan garn och en virknål också för min abstinens blev för mycket. Wooohoo! Sen blev det torsdag och det är idag. Jag är typ världens klantigaste människa, jag fattar verkligen inte hur jag lyckas med allt. Jag hade med mej två par byxor när jag åkte till Stockholm. Tänkte att det skulle räcka... Mm, visst, om inte mina byxor hade gått SÖNDER första jävla dagen så jag bara hade ett par kvar. Iaf, förut idag; där satt jag, helt lugn, intet ont anande och jobbade med en kopp kaffe bredvid mej, och sen plötsligt - på nåt jävla sätt - så lyckas jag komma åt skeden i koppen och katapultskjuter kaffe över hela jävla mej. So long enda byxparet liksom. Jag fattar fan inte hur jag lyckas med allt. Som tur var köpte jag ju ett par skitbilliga byxor igår, eller i förrgår, eller vad det nu var. Gröna. Galet, jag har inte haft gröna kläder på typ 15 år eller nåt. Det är skumt... med gröna kläder alltså. Men nu har jag hursomhelst ett par gröna byxor. Gran-gröna typ.
Ja.. men ja, jag fikade ju med Oskari också och pratade om typ... mat i två timmar eller nåt. Men det var trevligt. Vi får hinna med någon mer fika innan jag åker hem.
DOCK så lär jag ju inte vara hemma så länge! Eftersom jag typ ska vända tillbaks igen en vecka senare. Jag är så sjukt jävla glad att jag knappt kan skriva, så blir det osammanhängande och jävligt så vet ni varför. Vilka nu "ni" är, ni stackare som läser den här skiten. JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD! DET SKA BLI SÅ JÄVLA BÄST OCH JAG ÄR SÅ SJUKT JÄVLA PEPP!! FAN VAD NICE!! TVÅ GÅNGER PÅ ETT ÅR, JAG ÄR I EXSTAS!! AAAH!!! STOCKHOLM, NALEN - HERE I FRICKIN COME!!! FRICKIN FUCKIN AWESOME!!! :D
fredag 3 oktober 2008
Victory's a blue and bruising voice; yeah I'm making pure white noise.
Fredag den tredje oktober 2008, klockan är 22:22.
Ikväll kom mamma in i mitt rum och pratade om resa igen. Jag vill inte ens resa. Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå när jag säger att jag inte vill. Istället så säger hon att det är jag som inte uppskattar något hon gör när hon gör allt hon kan för mej och bla, bla, bla, bla. Jag är inte sugen på nån Mor-och-Dotter-grej. Jag finner inget nöje alls i det. Vi umgås redan 24/7 hemma och det gör mej tokig. Jag förstår inte varför hon blir arg för att jag inte tycker det är en bra grej att betala minst 9000 per person för en resa jag inte ens vill åka på. Jag förstår verkligen inte vad det är som är så svårt att förstå. Jag skulle mycket hellre åka på en resa med några kompisar. Är det så konstigt? Gör det mej till en dålig människa? Är jag en dålig människa?
Jag har suttit här i flera timmar, och jag vill inte ens sitta här. Jag sitter bara här för att det inte finns något annat att göra. Det är så jävla sorgligt. Är det inte det? Mitt liv är så jävla deprimerande. Fyfan för det här. Det är så jävla meningslöst att sitta här och tycka synd om sig själv, men vafan ska jag göra då? Mitt ute i ingenstans; det går inga bussar, närmsta kompis är typ... 2 mil bort och inte hemma, dom enda människorna som finns att umgås med är dom två 50+arna även kallade Mor och Cay och det går absolut inget på tv, inte ens något kasst program om tjejer som vill ha silikon i brösten. Skulle någon skriva en bok om mitt liv skulle ingen läsa den. Är det så jävla konstigt att bara vilja ha ett vanligt jävla liv? Näe. Nu får det fanimej vara nog.
Ikväll kom mamma in i mitt rum och pratade om resa igen. Jag vill inte ens resa. Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå när jag säger att jag inte vill. Istället så säger hon att det är jag som inte uppskattar något hon gör när hon gör allt hon kan för mej och bla, bla, bla, bla. Jag är inte sugen på nån Mor-och-Dotter-grej. Jag finner inget nöje alls i det. Vi umgås redan 24/7 hemma och det gör mej tokig. Jag förstår inte varför hon blir arg för att jag inte tycker det är en bra grej att betala minst 9000 per person för en resa jag inte ens vill åka på. Jag förstår verkligen inte vad det är som är så svårt att förstå. Jag skulle mycket hellre åka på en resa med några kompisar. Är det så konstigt? Gör det mej till en dålig människa? Är jag en dålig människa?
Jag har suttit här i flera timmar, och jag vill inte ens sitta här. Jag sitter bara här för att det inte finns något annat att göra. Det är så jävla sorgligt. Är det inte det? Mitt liv är så jävla deprimerande. Fyfan för det här. Det är så jävla meningslöst att sitta här och tycka synd om sig själv, men vafan ska jag göra då? Mitt ute i ingenstans; det går inga bussar, närmsta kompis är typ... 2 mil bort och inte hemma, dom enda människorna som finns att umgås med är dom två 50+arna även kallade Mor och Cay och det går absolut inget på tv, inte ens något kasst program om tjejer som vill ha silikon i brösten. Skulle någon skriva en bok om mitt liv skulle ingen läsa den. Är det så jävla konstigt att bara vilja ha ett vanligt jävla liv? Näe. Nu får det fanimej vara nog.
torsdag 25 september 2008
Too little, too late.
Torsdagen den 25 september. Klockan är 23:12. Jag önskar jag vore en hippie.
Jag vill bo någonstans där det är varmt, i ett Tipi. Allt vore så himla mycket bättre ifall alla bodde i Tipis i skogen. Eller i ett gammalt torp någonstans, med hundkex i trädgården och solen mellan träden. När jag blir äldre ska jag ha ett torp någonstans, med hundkex i trädgården och med solen mellan träden. Jag ska odla tomater och mariujana. När jag blir gammal alltså.
Jag vill virka eller sticka något. Jag vet bara inte vad. Jag har spenderat några timmar idag åt att virka små kattleksaker till Rebeckas nyfådda katt. Jag ska kanske göra några till FrasseKassen också; Johannas katt... Jag har ju ingen katt jag. Jag vill virka virka virka, men vad? Jag har inget roligt garn heller. Jag funderar på att virka en sjal, fast jag använder ju inte riktigt sjalar. Jag använder ju fan inget alls. Jag är tråkig.
Jag vill börja med snide också; snide, inte smide. Jag vill göra smycken i trä, det vore nice. Ska kolla ifall jag kan köpa mej nån schysst kniv och lite fint trä så får vi se vad det blir av'et. Sådär, då har jag kommit på vad jag vill göra. Det är bra. Fan jag vill virka nåt. Vad ska jag virka?
Jag vill ha mer kärlek. Så är det.
Peace out.
Jag vill bo någonstans där det är varmt, i ett Tipi. Allt vore så himla mycket bättre ifall alla bodde i Tipis i skogen. Eller i ett gammalt torp någonstans, med hundkex i trädgården och solen mellan träden. När jag blir äldre ska jag ha ett torp någonstans, med hundkex i trädgården och med solen mellan träden. Jag ska odla tomater och mariujana. När jag blir gammal alltså.
Jag vill virka eller sticka något. Jag vet bara inte vad. Jag har spenderat några timmar idag åt att virka små kattleksaker till Rebeckas nyfådda katt. Jag ska kanske göra några till FrasseKassen också; Johannas katt... Jag har ju ingen katt jag. Jag vill virka virka virka, men vad? Jag har inget roligt garn heller. Jag funderar på att virka en sjal, fast jag använder ju inte riktigt sjalar. Jag använder ju fan inget alls. Jag är tråkig.
Jag vill börja med snide också; snide, inte smide. Jag vill göra smycken i trä, det vore nice. Ska kolla ifall jag kan köpa mej nån schysst kniv och lite fint trä så får vi se vad det blir av'et. Sådär, då har jag kommit på vad jag vill göra. Det är bra. Fan jag vill virka nåt. Vad ska jag virka?
Jag vill ha mer kärlek. Så är det.
Peace out.
tisdag 23 september 2008
Mirë
In the land of the blind the one-eyed man is king...
Det är den 23 september 2008. Klockan är 21:45. Jag virkar... inte.
Jag var sjukt produktiv inatt och idag. Jag virkade klart alla 90 rutor och sydde ihop dom. Nu är det grå garnet slut och jag får knäppet. Nu har jag inget att göra. Man kanske borde kolla på en film. Kanske gå en promenad, men det är så jävla mörkt ute och det är inte lika roligt att promenera utan sällskap.
Imorn kommer KusinElin. Det är kul, för vi träffas inte så ofta längre, och jag saknar henne. Hon kommer med bussen. Jag kommer nog inte iväg till skolan imorn heller. Jag har feber och hostar som en TBCsmittad anka. Inte för att ankor kanske hostar så mycket, men det var mest det här med TBC som var grejen.
Elin sover över till torsdag och på torsdag kommer Rebecka. Det är också bra, för jag saknar henne också. Massor. Typ som en jävla apa. Även fast vi redan träffas relativt ofta. Det spelar ingen roll. Damn jag vill åka och titta på deras katt. Jag vill vill vill nu. Men ja... Jag får väl se när det blir. För nu ska jag ju vara hemma själv i en vecka eftersom Mor och Cay åker utrikes och roar sig på chartersemester. Jävla chartertöntar. Iaf, ingen kommer alltså kunna köra mej, så jag får klara mej så gott det går med buss. Och alla vet ju att det inte går så jävla många bussar förbi här i Halvara. Sen har jag ju inget fritidskort heller. Räva.
Let me fall out of the window with confetti in my hair.
söndag 21 september 2008
You are what you love, not what loves you.
Söndagen den 21 September 2008. Klockan är 02:38.
Jag har precis sett två filmer i rad, och nu sitter jag och skriver med början till Hedwig and The Angry Inch i bakgrunden. Don't you know me Kansas City; I'm the new Berlin Wall - Try and tear me down... Damn det är en underbar film.
Jag är sjuk. Snorig näsa, rinnande ögon, bultande huvud - you name it. Jag har i stort sett inte gjort annat än suttit inne på mitt rum sen i torsdags eftermiddag. Hårstråna på mina ben är minst fem millimeter och jag orkar inte göra något åt det. Jag bryr mej fan inte ens. Nej nej, kalla mej inte melankolisk. Det är jag faktiskt inte. Inte ikväll.
Nu kommer The Origin of Love. Den är sjukt vacker. Jag blir fan helt känslosam av den låten. Så är det. Så kan det gå när inte haspen är på. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva mer. Jag borde kanske sova. Ja. Det borde jag nog. Men jag är så jävla dålig på att göra vad jag borde...
the last time i saw you
we'd just split in two
you was looking at me
i was looking at you
you had a way so familiar
i could not recognise
cause you had blood on your face
i had blood in my eyes
but i could swear from your expression
that the pain down in your soul was the same
as the one down in mine
that's the pain
that cuts a straight line down through the heart
we call it love
Jag har precis sett två filmer i rad, och nu sitter jag och skriver med början till Hedwig and The Angry Inch i bakgrunden. Don't you know me Kansas City; I'm the new Berlin Wall - Try and tear me down... Damn det är en underbar film.
Jag är sjuk. Snorig näsa, rinnande ögon, bultande huvud - you name it. Jag har i stort sett inte gjort annat än suttit inne på mitt rum sen i torsdags eftermiddag. Hårstråna på mina ben är minst fem millimeter och jag orkar inte göra något åt det. Jag bryr mej fan inte ens. Nej nej, kalla mej inte melankolisk. Det är jag faktiskt inte. Inte ikväll.
Nu kommer The Origin of Love. Den är sjukt vacker. Jag blir fan helt känslosam av den låten. Så är det. Så kan det gå när inte haspen är på. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva mer. Jag borde kanske sova. Ja. Det borde jag nog. Men jag är så jävla dålig på att göra vad jag borde...
the last time i saw you
we'd just split in two
you was looking at me
i was looking at you
you had a way so familiar
i could not recognise
cause you had blood on your face
i had blood in my eyes
but i could swear from your expression
that the pain down in your soul was the same
as the one down in mine
that's the pain
that cuts a straight line down through the heart
we call it love
onsdag 17 september 2008
Assrape 2
Onsdagen den 17 September 2008. Klockan är 23:13; jag missade Heroes idag.
Jag och Karin cyklade 1.5 mil idag, för vi... är galna, spritt språngande, helt out of it, totally bananas; kort sagt, vi är lite knasiga. Vi tog på oss halsdukar, vantar... och mössor - the ultimate protection. Det var kallt och grymt jobbigt i uppförsbackarna vid Högelid. Hursomhelst var vi indestructable; koola som fan. Det spelar ingen roll om vi vann eller inte, allt handlade om att slå gubbarna som cyklade förbi oss i början; and tonight we can truly say: Together we're invincible... Glass har aldrig smakat godare, inte varm choklad heller. Eller kanske, men jag ville verkligen understryka hur trötta vi var när vi äntligen kom hem till Karin efter en och en halv timme ute i kylan. Jag tror mina ben fortfarande är kalla.
Imorn är det temadag på skolan, men ändå lyckades dom klämma in Engelska D-lektionen på morgonen för min del. Det gör inget, för hör och häpna - lo and behold, håll i hatten - jag har redan gjort min hemläxa. Jag tror nästan det är den första på väldigt länge. Approximativt 250 ord om min "Secret Ambition" - en uppgift som, när jag var klar, bredde ut sig över ungefär 360 ord för min del. Ooopsie, där blev det till att rensa. Men jag klarade det bra. Jag var kool.
Nu kommer jag inte riktigt på vadmer jag kan skriva, så jag börjar runda av här. Fan vad jag älskar film, ville bara säga det. Jag kommer ha sån jävla träningsvärk imorn. Jisses, jag är verkligen otränad.
Inatt när alla sover,
och bara jag är kvar.
Ensam under stjärnorna,
håller jag mitt tal.
Jag och Karin cyklade 1.5 mil idag, för vi... är galna, spritt språngande, helt out of it, totally bananas; kort sagt, vi är lite knasiga. Vi tog på oss halsdukar, vantar... och mössor - the ultimate protection. Det var kallt och grymt jobbigt i uppförsbackarna vid Högelid. Hursomhelst var vi indestructable; koola som fan. Det spelar ingen roll om vi vann eller inte, allt handlade om att slå gubbarna som cyklade förbi oss i början; and tonight we can truly say: Together we're invincible... Glass har aldrig smakat godare, inte varm choklad heller. Eller kanske, men jag ville verkligen understryka hur trötta vi var när vi äntligen kom hem till Karin efter en och en halv timme ute i kylan. Jag tror mina ben fortfarande är kalla.
Imorn är det temadag på skolan, men ändå lyckades dom klämma in Engelska D-lektionen på morgonen för min del. Det gör inget, för hör och häpna - lo and behold, håll i hatten - jag har redan gjort min hemläxa. Jag tror nästan det är den första på väldigt länge. Approximativt 250 ord om min "Secret Ambition" - en uppgift som, när jag var klar, bredde ut sig över ungefär 360 ord för min del. Ooopsie, där blev det till att rensa. Men jag klarade det bra. Jag var kool.
Nu kommer jag inte riktigt på vadmer jag kan skriva, så jag börjar runda av här. Fan vad jag älskar film, ville bara säga det. Jag kommer ha sån jävla träningsvärk imorn. Jisses, jag är verkligen otränad.
Inatt när alla sover,
och bara jag är kvar.
Ensam under stjärnorna,
håller jag mitt tal.
torsdag 11 september 2008
Hugenormus!
Torsdagen den 11 september 2008. Jag lyssnar på blipp-blopp.
Idag vaknade jag ovanligt lätt; sådär som man gör efter alldeles för lite sömn dom där gångerna då tröttheten kommer först några timmar senare som en smäll i ansiktet - eller en snöboll i skrevet, beroende på hur man vill se det. Jag kom upp, fick på mej kläder och konstaterade att jag nästan såg söt ut idag. Ovanligt glad och snäll sådär. Kom ut till bussen i tid och behövde inte stressa alls och att bussen var försenad gjorde inget alls. Jag var liksom glad.
På bussen till Götene var det jättefullt, fast ändå ville ingen sätta sig bredvid mej. Jag som tyckte jag såg alldeles ovanligt snäll ut. Inte ens svartsminkad eller nåt. Kanske var det min jacka, mina halvfingervantar, jag vet inte. Kansk var det det faktum att jag hade ett uppochnedvänt kors inristat i pannan. Det sistnämnda var en lögn, men folks rädda ansiktsuttryck att döma kunde det lika gärna varit sant. Let love not weigh me down - eller snarare the lack of, tänkte jag och fortsatte vara glad och nöjd.
Väl framme i Lidköping mötte jag MalinFis och HenrikMuffinsMannen på stationen och tillsammans gick vi gladeligen med muntra steg mot skolan. Jag köpte en macka och en kopp choklad (som jag visserligen aldrig hann äta utan fick vänta med i typ tre timmar tills efter lektionen) till frukost och gick tillsammans med Henrik till den första engelskalektionen för dagen - Engelska D. Jag fick göra ett test som skulle visa var jag låg någonstans. Testet var beräknat till ungefär 50 minuter, men efter tjugo minuter var jag färdig och letade mej försynt tillbaks till klassrummet. Jag är lite nyfiken på vad det visar.
Efter engelskan så hade vi några timmar utsatt för Projektarbete. Vi gick dock och åt i stället och jobbade med projektet efteråt. Eller ja... jag skulle ha jobbat med mitt projekt om det inte varit så att jag glömt alla mina virkningsgrejer hemma. Istället satt jag med Saila och gjorde figurer i modellera. En gris och en gubbe blev det.
Sen var det Historia A med SenilaBosse; den rörigaste läraren jag någonsin haft. Jag höll ett litet föredrag om Platon som gick åt helvete, sen fick vi en massa frågor om romarriket och sen slutade vi. Egentligen kändes lektionen flera år lång, men det är inget roligt att varken berätta eller läsa om så jag lämnar det.
Efter historian traskade jag iväg till dagens nästa engelskalektion - Engelska C - världens bästa lärare och allt! Vi diskuterade varifrån människan kom, mänskliga egenskaper osv osv. Sen fick vi även tolka en aboriginisk(?) dikt. Jag tyckte om den dikten. Mycket. Hon läste den högt för klassen och efteråt fick jag en impuls att applådera högt, men jag hejdade mej efter en snabb blick runt om i klassrummet och det konstaterande att jag verkade vara den enda i klassen som reagerat som jag gjorde. Jag gör så ibland. När jag läser något fantastiskt stycke i en bok, en dikt eller hör ett musikstycke som riktigt fastnar. Blir sådär lycklig på insidan.
Jag fick en komplimang av Nicole också (vår Engelska C-lärare som är britt). Det var roligt.
- Do you read a lot?
- I used to. Why?
- You seem very well read.
Jag blev glad. Kanske för att jag, när hon citerade Freud och sa "Life is just a long walk through hell, and then you die.", svarade med ett annat citat (översatt till engelska): "Life is the punishment you pay for crimes you comitted before you were born.". Jag minns inte vem som sa det. Strindberg tror jag. Nåja. Jag ska nog börja runda av nu...
- It's like if you were touching your penis with your left hand.
- I don't have a penis.
- You have a left hand...
Idag vaknade jag ovanligt lätt; sådär som man gör efter alldeles för lite sömn dom där gångerna då tröttheten kommer först några timmar senare som en smäll i ansiktet - eller en snöboll i skrevet, beroende på hur man vill se det. Jag kom upp, fick på mej kläder och konstaterade att jag nästan såg söt ut idag. Ovanligt glad och snäll sådär. Kom ut till bussen i tid och behövde inte stressa alls och att bussen var försenad gjorde inget alls. Jag var liksom glad.
På bussen till Götene var det jättefullt, fast ändå ville ingen sätta sig bredvid mej. Jag som tyckte jag såg alldeles ovanligt snäll ut. Inte ens svartsminkad eller nåt. Kanske var det min jacka, mina halvfingervantar, jag vet inte. Kansk var det det faktum att jag hade ett uppochnedvänt kors inristat i pannan. Det sistnämnda var en lögn, men folks rädda ansiktsuttryck att döma kunde det lika gärna varit sant. Let love not weigh me down - eller snarare the lack of, tänkte jag och fortsatte vara glad och nöjd.
Väl framme i Lidköping mötte jag MalinFis och HenrikMuffinsMannen på stationen och tillsammans gick vi gladeligen med muntra steg mot skolan. Jag köpte en macka och en kopp choklad (som jag visserligen aldrig hann äta utan fick vänta med i typ tre timmar tills efter lektionen) till frukost och gick tillsammans med Henrik till den första engelskalektionen för dagen - Engelska D. Jag fick göra ett test som skulle visa var jag låg någonstans. Testet var beräknat till ungefär 50 minuter, men efter tjugo minuter var jag färdig och letade mej försynt tillbaks till klassrummet. Jag är lite nyfiken på vad det visar.
Efter engelskan så hade vi några timmar utsatt för Projektarbete. Vi gick dock och åt i stället och jobbade med projektet efteråt. Eller ja... jag skulle ha jobbat med mitt projekt om det inte varit så att jag glömt alla mina virkningsgrejer hemma. Istället satt jag med Saila och gjorde figurer i modellera. En gris och en gubbe blev det.
Sen var det Historia A med SenilaBosse; den rörigaste läraren jag någonsin haft. Jag höll ett litet föredrag om Platon som gick åt helvete, sen fick vi en massa frågor om romarriket och sen slutade vi. Egentligen kändes lektionen flera år lång, men det är inget roligt att varken berätta eller läsa om så jag lämnar det.
Efter historian traskade jag iväg till dagens nästa engelskalektion - Engelska C - världens bästa lärare och allt! Vi diskuterade varifrån människan kom, mänskliga egenskaper osv osv. Sen fick vi även tolka en aboriginisk(?) dikt. Jag tyckte om den dikten. Mycket. Hon läste den högt för klassen och efteråt fick jag en impuls att applådera högt, men jag hejdade mej efter en snabb blick runt om i klassrummet och det konstaterande att jag verkade vara den enda i klassen som reagerat som jag gjorde. Jag gör så ibland. När jag läser något fantastiskt stycke i en bok, en dikt eller hör ett musikstycke som riktigt fastnar. Blir sådär lycklig på insidan.
Jag fick en komplimang av Nicole också (vår Engelska C-lärare som är britt). Det var roligt.
- Do you read a lot?
- I used to. Why?
- You seem very well read.
Jag blev glad. Kanske för att jag, när hon citerade Freud och sa "Life is just a long walk through hell, and then you die.", svarade med ett annat citat (översatt till engelska): "Life is the punishment you pay for crimes you comitted before you were born.". Jag minns inte vem som sa det. Strindberg tror jag. Nåja. Jag ska nog börja runda av nu...
- It's like if you were touching your penis with your left hand.
- I don't have a penis.
- You have a left hand...
söndag 7 september 2008
... so come on.
“People used what they called a telephone because they hated being close together and they were scared of being alone.”
Idag har jag gjort... absolut ingenting. Helt meningslöst egentligen. Jag vet. Jag har lyssnat galet mycket på musik dock; det är alltid lika trevligt. Musik är om något min drivkraft här i livet. Kanske lite sorgligt, men sant likväl.
Jag skulle vilja komma iväg och träffa människor. Det är så jävla ensamt här ute i Ingenstans. Jag blir lappsjuk. Som det ser ut nu så är alla upptagna och jag har inget fritidskort dock. Så kan det gå, när inte haspen är på; och det är den fan aldrig.
Jag tror alla är i stort behov av någon som förstår. Det är väl vad man vill ha. Eller? Jag vet inte vad man vill ha. Jag vet inte vad jag vill ha heller, tror jag. Men man kan ju inte veta allt.
Nåja, det kanske var ett onödigt inlägg det här.
Ha ett bra liv.
Workerbees can leave.
Even drones can fly away.
The Queen is their slave.
Idag har jag gjort... absolut ingenting. Helt meningslöst egentligen. Jag vet. Jag har lyssnat galet mycket på musik dock; det är alltid lika trevligt. Musik är om något min drivkraft här i livet. Kanske lite sorgligt, men sant likväl.
Jag skulle vilja komma iväg och träffa människor. Det är så jävla ensamt här ute i Ingenstans. Jag blir lappsjuk. Som det ser ut nu så är alla upptagna och jag har inget fritidskort dock. Så kan det gå, när inte haspen är på; och det är den fan aldrig.
Jag tror alla är i stort behov av någon som förstår. Det är väl vad man vill ha. Eller? Jag vet inte vad man vill ha. Jag vet inte vad jag vill ha heller, tror jag. Men man kan ju inte veta allt.
Nåja, det kanske var ett onödigt inlägg det här.
Ha ett bra liv.
Workerbees can leave.
Even drones can fly away.
The Queen is their slave.
torsdag 4 september 2008
Near-life experience...
Torsdagen den 4e september 2008. Klockan är 08:54.
I am Jack's broken heart...
Ja ni gott folk, här sitter jag och... skolkar, kanske man kan kalla det. I stort sett ensam i det så kallade studielandskapet (vilket ger en lite skev bild, eftersom det låter som om det vore värsta paradiset med palmer och oaser och kameler och grejer, när det i själva verket är ett stort rum med lampor och stolar och bord. Inga kameler - tji fick alla...). Jag har sprungit hela morgonen och försökt ordna med mina poäng och mina individuella val och allt vad det var. Jag ville byta från Småföretagande (100p), till Engelska D (50p) - inga problem tänkte jag, MEN, så var det ju så att jag tog bort en kurs förra året så nu skulle jag få 50p för lite och inte kunna få något slutbetyg överhuvud taget. Så då har jag frågat om jag kunde lägga till en extra kurs då, för att fylla upp det som fattas, och då var det en jävla massa krångel med det och det skulle kollas vilka kurser som var lediga och tjo och hejs. Visade sig att det fanns platser kvar på Psykologi B till våren, men det gick ju inte sa dom, om jag inte redan hade läst Psykologi A - men tji fick dom, för det hade jag minsann redan gjort! Då blev det ett jävla springande med papper och blanketter och annat byråkratiskt tjaffs, mentorer som skulle skriva på där, ändringar som skulle göras där, poäng hit, poäng dit och fan och hans moster, faster och hela tjocka släkten. Det hela slutade med att jag inte hade någon jävla aning om vart jag skulle ta vägen. Jag hade ingen egentlig anledning att gå till Småföretagande - eftersom jag inte skulle gå kvar; och jag kunde inte gå till Engelska D eftersom jag inte stod inskriven. Så ja.. här är jag. Rörig och jävlig med ångest och hela faderullan. Då vet ni. Om det är rörigt och osammanhängande får ni sticka mej med nålar... en annan gång.
Så.. what else? Rebecka var hemma hos mej igår, vi tittade på Fight Club och käkade aioli i vanlig ordning. Idag kommer hon igen, då ska vi titta på någon annan film... och käka aioli antar jag. Det är vad vi gör. Det är vår handduk. Eller vår Soff-fiskning; beroende på vad man vill referera till.
[Avslutning]. Hejs.
I am Jack's broken heart...
Ja ni gott folk, här sitter jag och... skolkar, kanske man kan kalla det. I stort sett ensam i det så kallade studielandskapet (vilket ger en lite skev bild, eftersom det låter som om det vore värsta paradiset med palmer och oaser och kameler och grejer, när det i själva verket är ett stort rum med lampor och stolar och bord. Inga kameler - tji fick alla...). Jag har sprungit hela morgonen och försökt ordna med mina poäng och mina individuella val och allt vad det var. Jag ville byta från Småföretagande (100p), till Engelska D (50p) - inga problem tänkte jag, MEN, så var det ju så att jag tog bort en kurs förra året så nu skulle jag få 50p för lite och inte kunna få något slutbetyg överhuvud taget. Så då har jag frågat om jag kunde lägga till en extra kurs då, för att fylla upp det som fattas, och då var det en jävla massa krångel med det och det skulle kollas vilka kurser som var lediga och tjo och hejs. Visade sig att det fanns platser kvar på Psykologi B till våren, men det gick ju inte sa dom, om jag inte redan hade läst Psykologi A - men tji fick dom, för det hade jag minsann redan gjort! Då blev det ett jävla springande med papper och blanketter och annat byråkratiskt tjaffs, mentorer som skulle skriva på där, ändringar som skulle göras där, poäng hit, poäng dit och fan och hans moster, faster och hela tjocka släkten. Det hela slutade med att jag inte hade någon jävla aning om vart jag skulle ta vägen. Jag hade ingen egentlig anledning att gå till Småföretagande - eftersom jag inte skulle gå kvar; och jag kunde inte gå till Engelska D eftersom jag inte stod inskriven. Så ja.. här är jag. Rörig och jävlig med ångest och hela faderullan. Då vet ni. Om det är rörigt och osammanhängande får ni sticka mej med nålar... en annan gång.
Så.. what else? Rebecka var hemma hos mej igår, vi tittade på Fight Club och käkade aioli i vanlig ordning. Idag kommer hon igen, då ska vi titta på någon annan film... och käka aioli antar jag. Det är vad vi gör. Det är vår handduk. Eller vår Soff-fiskning; beroende på vad man vill referera till.
[Avslutning]. Hejs.
lördag 30 augusti 2008
Some things are just too personal to discuss with others...
Lördagen den 30 augusti 2008. Klockan är 23:57.
Det känns lite som om alla somnat ifrån sitt bloggande för ett tag, jag inkluderad. Och istället för att ha skrivit något alla dom dagar det faktiskt funnits något att skriva om så skriver jag ikväll. En helt vanlig kväll. Inget särskilt har hänt och inget särskilt är planerat att hända. Jag är ingen särskild.
Jag sitter ute i vardagsrummet eftersom båda mina datorer nu är helt pajko. Allt är helt tyst. Till och med E20 utanför fönstret verkar sova, och på nåt sätt känns gatlyktorna asfalten så himla lockande just nu. Jag vill gå där. Andas nattluft.
Jag såg en jättevacker film förut också Niceland (Population. 1.000.002). En film om kärlek, ihärdighet och meningen med livet. Jag är fortfarande helt glad i magen. Det är det bästa sättet att beskriva känslan tror jag.
Nu vill jag ge mej ut i natten. Det är jag och fåglarna nu. Lev fina liv.
Det känns lite som om alla somnat ifrån sitt bloggande för ett tag, jag inkluderad. Och istället för att ha skrivit något alla dom dagar det faktiskt funnits något att skriva om så skriver jag ikväll. En helt vanlig kväll. Inget särskilt har hänt och inget särskilt är planerat att hända. Jag är ingen särskild.
Jag sitter ute i vardagsrummet eftersom båda mina datorer nu är helt pajko. Allt är helt tyst. Till och med E20 utanför fönstret verkar sova, och på nåt sätt känns gatlyktorna asfalten så himla lockande just nu. Jag vill gå där. Andas nattluft.
Jag såg en jättevacker film förut också Niceland (Population. 1.000.002). En film om kärlek, ihärdighet och meningen med livet. Jag är fortfarande helt glad i magen. Det är det bästa sättet att beskriva känslan tror jag.
Nu vill jag ge mej ut i natten. Det är jag och fåglarna nu. Lev fina liv.
torsdag 14 augusti 2008
Totalförvirring råder.
- Men hallå det är ju från Lejonboken!
- Hahahahahahahahaha!
- Nej! Jag menar från Djungelkungen!
- HAHAHAHAHAHAHA!!!!
Åh herre jävlar. Det är så jävla roligt. Åh Jisses. Jag kissar på mej. Jag skrattar så jag dör. Jävlar i helvete. Måste. Andas.
Rebecka är här. Vi ska snart titta på film. Myspys. Jag är glad. Fast svettig. Jag har skrattat så jag nästan kissade på mej och jag svettas som en ko. För dom svettas faktiskt.
Pass och Kräm!
Kom ihåg mej
När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går att nå;
när du träffat botten;
kom ihåg mej då.
Just nu sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäck och tänker på allt och ingenting. Mest på ingenting tror jag; grejen är bara att det inte går. Truth is, jag har egentligen inget att skriva ikväll. I alla fall inte vad jag vet. Dock brukar det ju alltid bli något tillslut. Sitter och äter på några likörpraliner - varken särskilt goda eller särskilt äckliga, som jag hittade i skåpet och funderar på om jag ska se en film. Vi får se hur det blir. Mitt huvud känns segt och tungt, jag önskar jag fick ett sms. Inte för att jag aldrig får sms, jag brukar få sms oftare nu för tiden, men det är liksom just precis nu. Jag skulle behöva lite bekräftelse på att jag finns. Om någon förstår hur jag menar.
Åh vad jag längtar till kärlek, egen lägenhet, dricka varmt ur udda koppar och äta smörgås i soffan till något halvdåligt program som man egentligen inte tittar på men som får stå på i bakgrunden just för att man inte orkar byta eller för att det inte betyder så mycket, ligga i sanden på en strand och titta på stjärnor som flyger, ösa ur sitt innersta över någon utan att det känns skrämmande, sitta begravd i filtar, ta med sig några vänner och bara åka iväg; se vart vägen tar vägen; se var man hamnar till slut, och till att hitta hem. Sömnlösa nätter i hammock med en halvliter kaffe i kroppen och pirr i hela armarna.
När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
när du är i luften
kom ihåg mej då.
tisdag 12 augusti 2008
Bitterfittan går till attack.
Idag har det regnat hela dagen. Jag är glad att jag bor mitt ute i ingenstans; för hade jag gått omkring inne i stan hade jag antagligen velat skjuta ner varenda jävla kärlespar som vågat sig ut i regnet och bara ska vara sååååå jävla lyckliga och gulliga med en jävla Автомат Калашникова образца 1947 года - med andra ord; en AK47. Då skulle dom inte vara så jävla lyckliga längre. Ha! Jag skulle skadeskjuta dom i knäskålarna, allihopa!
Okej, egentligen är jag nog bara bitter för att ingen är kär i mej. Och nej, jag kan inget om vapen, (dock är jag helt sjukt pepp för att jag snart ska få titta på en tjej som dödar zombies med ett maskingevär istället för ben), men erkänn att det lät lite fränt. Jag borde bli bra på vapen. Jag ska nog ta och snöa in mej på vapen, bara lära mej allt there is to know liksom.
whores in my head
whores at my door
whores in my bed
but hey.
måndag 4 augusti 2008
Tigress
Det känns som om jag och himlen är på samma humör idag. Vi har gråtit jättelänge. Känns bra att ha någon som känner på samma sätt just nu. Även om hon inte är så mycket att prata med, himlen. Ändå är hon oändligt mycket större, och kanske också oändligt mycket ledsnare än vad jag är; men just nu känns det inte så; inte alls.
Jag ställde in min körlektion idag. Vi ringde och sa att jag var magsjuk. Jag är inte magsjuk, jag är hjärtsjuk. Det finns ingen kur mot hjärtesorg; det är sanning det dom sjunger. Å andra sidan, hur skulle det kunna vara något annat?
Raggsockar värmer fötterna och Songs: Ohia värmer själen.
Jag ställde in min körlektion idag. Vi ringde och sa att jag var magsjuk. Jag är inte magsjuk, jag är hjärtsjuk. Det finns ingen kur mot hjärtesorg; det är sanning det dom sjunger. Å andra sidan, hur skulle det kunna vara något annat?
Raggsockar värmer fötterna och Songs: Ohia värmer själen.
söndag 3 augusti 2008
Indecision.
Det är söndagen den 3:e augusti 2008, klockan är 16:18.
Idag verkar vädret verkligen inte kunna bestämma sig. Det har regnat och varit soligt om vartannat. Just nu regnar det. Små, små vattendroppar faller mot taket, asfalten, dammen, bilarna, gräset, skogen, och alla dom små grodorna. Allt avbryts av en och en annan åskknall. Det luktar regn, rök och blöt jord och allt känns väldigt höstigt på något sätt. Kanske är det lite höst i Halvfara; kanske inte.
Igår åkte jag och Saila till Göteborg och mötte på MalinFis, MuffinsMannenHenrik och TransBertil. Jag kanske inte borde kalla honom för TransBertil, men det gör jag ändå.
Det var roligt att träffa Henrik och Malin igen; ja saila också såklart, fast hon hade ju kommit till mej en dag tidigare. Det var första gången vi träffades allihop på hela sommaren. Det var mysigt att kramas med MalinFis igen, fast hon mest tittade på mina bröst. Självklart var det mysigt att kramas med Henrik också, ”Nathalie, kan inte vi gå och hålla handen, så tror alla att vi är ihop!”. Javisst kan vi det.
Vi fikade i alla fall och flängde runt i affärer. Två nya tröjor och mycket kaffe blev det. Även en tallrik Spagetti Bolognese (- eller som Henrik sa: Spagetti Bloggmes - och ja, det är jag nog) på Mums. Mycket gott. Det är inte alltid man får tillräckligt och nästan för mycket sås till pastan; Creds till dom! Jag vill ha mer.
På kvällen tog vi Kinnekulletåget hem och hade det mysigt hela vägen. Jag lämnade ett litet meddelande intryckt i fönsterlisten i form av ett Cure-citat skrivet i skrivstil på baksidan av ett ICA-kvitto. Efter att Saila, Henrik och MalinFis alla gått av i Lidköping fick jag ensam åka vidare mot Mariestad. Det gjorde dock inte så mycket, för jag hade ju Pixies. Åh Pixies.
I Mariestad stod mamma med den lilla röda bilen. Klubb Kaliber firar 5 år och hela Mariestad är alkoholiserat. Värre än vanligt alltså. Vi åkte och hämtade Rebecka, jag kissade och sen körde jag hem oss alla. Slutet gott – allting gott.
Idag är jag väldigt sugen på skräpmat. Och potatismos… och senap. Varför i helvete senap?! Kan någon svara på det? Det är tämligen underligt, det må jag säga.
Jag borde tvätta bilen, men jag vill inte; därför hittar jag på annat att göra i stället – som att skriva till exempel, fast på papper denna gången, jag fick stänga av datorn på grund av åskandet. Nu skiner solen igen dock och jag har kramp i högerhanden.
Jag fattar inte att jag inte får se Moto Boy. Jävla skit. Räääääva!
Nu ska jag kila.
Hejs!
tisdag 29 juli 2008
Rear-view mirror
Det är tisdagen den 29 juli 2008 klock-… vem bryr sig.
Jag skulle inte gråta, men det sket sig. Jag är besviken på mej själv och besviken på andra. Har du någon gång insett hur jävla meningslösa löften är, eftersom så få hålls överhuvudtaget? Det är oftast tomma ord som någon sagt, mest för att det låter fint och bra i sammanhanget, inte för att densamme verkligen menar det. Jag tycker ändå att jag försökt att aldrig lova något som jag inte är säker på att jag ska kunna hålla. Jag kanske bara är konstig. Men fan vad meningslöst det är.
Säg exempelvis aldrig till någon att ”Vi måste träffas någon gång”, ”Vi får höras” eller liknande, när du i själva verket inte alls tänker höra av dej eller är särskilt sugen på att träffa någon.
En annan klassiker som folk mest säger är ”Du vet att du alltid kan prata med mej.”, ”Jag finns här för dej om du behöver prata”, ”Jag lyssnar alltid.” osv osv osv. Jag menar, säg det inte om du inte menar det, vad är grejen liksom?
Ja, jag är bitter som fan och extremt nere idag. Jag ska gå ut någon stans nu. Bara komma bort. Fan vad jag önskar att folk inte vore upptagna med allt.
Jag skulle inte gråta, men det sket sig. Jag är besviken på mej själv och besviken på andra. Har du någon gång insett hur jävla meningslösa löften är, eftersom så få hålls överhuvudtaget? Det är oftast tomma ord som någon sagt, mest för att det låter fint och bra i sammanhanget, inte för att densamme verkligen menar det. Jag tycker ändå att jag försökt att aldrig lova något som jag inte är säker på att jag ska kunna hålla. Jag kanske bara är konstig. Men fan vad meningslöst det är.
Säg exempelvis aldrig till någon att ”Vi måste träffas någon gång”, ”Vi får höras” eller liknande, när du i själva verket inte alls tänker höra av dej eller är särskilt sugen på att träffa någon.
En annan klassiker som folk mest säger är ”Du vet att du alltid kan prata med mej.”, ”Jag finns här för dej om du behöver prata”, ”Jag lyssnar alltid.” osv osv osv. Jag menar, säg det inte om du inte menar det, vad är grejen liksom?
Ja, jag är bitter som fan och extremt nere idag. Jag ska gå ut någon stans nu. Bara komma bort. Fan vad jag önskar att folk inte vore upptagna med allt.
onsdag 23 juli 2008
Rörda av en ton.
Det är onsdagen den 23 juli 2008 (eller faktiskt torsdagen den 24 juli). Klockan är 00:00; någon tänker på mej. Jag lyssnar på skottlossningar från tv:n.
Min bror är på besök. Bror och brorsdotter. Hon är tre; jag trodde hon var fyra. Vi har lekt massamassamycket och jag är helt slut. Det har varit en massa "Nathalie gör det", "Nathalie titta på det" och "Nathalie kom hit" och "Nathalie kom dit" hela dagarna från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Jag kan inte sova på nätterna och får inte sova på mornarna. Ändå är det ganska mysigt. Jobbigt - men mysigt. Det är en speciell känsla att vara världens bästa prinsessa för någon liten liten människa. Tidigare idag kom hon inrusande i panik skrikandes "Mårran kommer! Mårran kommer!!" och kastade sig upp i famnen på mej där jag satt vid datorn. Jag kollade ut igenom dörren och såg att det tydligen var ChristofferBror som var Mårran idag. Jag saknar att vara så liten.
När det var dags att sova var det katastrof och väldigt ledset här hemma. Christoffer försökte få henne att sova men Ginger skrek att hon inte ville sova, för att hon och jag skulle minsann titta på film. Det slutade med att vi låg och tittade på Skönheten & Odjuret bland alla kuddar. Jag är något av en sucker för fina Disneyfilmer och förutom Lejonkungen som är obesegrad etta så är nog Skönheten & Odjuret bästa av alla. Mycket bra story. Mycket bra sensmoral. Belle, som är vacker, intellektuell, handelskraftig och dessutom ger sin frihet för att hjälpa sin far dissar machoidealet förmänskligat som anser att kvinnor gör bäst i att föda barn och laga mat för inre skönhet och kärlek som övervinner allt! Och den egoistiske prinsen som dömer gumman efter utseende, blir förtrollad och äntligen får lära sig älska och bli älskad. Cheesy kanske, men är det inte så vi alla önskar det vore?
Sagan ger oss svar
varje väsen har
skönhet inuti
Min bror är på besök. Bror och brorsdotter. Hon är tre; jag trodde hon var fyra. Vi har lekt massamassamycket och jag är helt slut. Det har varit en massa "Nathalie gör det", "Nathalie titta på det" och "Nathalie kom hit" och "Nathalie kom dit" hela dagarna från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Jag kan inte sova på nätterna och får inte sova på mornarna. Ändå är det ganska mysigt. Jobbigt - men mysigt. Det är en speciell känsla att vara världens bästa prinsessa för någon liten liten människa. Tidigare idag kom hon inrusande i panik skrikandes "Mårran kommer! Mårran kommer!!" och kastade sig upp i famnen på mej där jag satt vid datorn. Jag kollade ut igenom dörren och såg att det tydligen var ChristofferBror som var Mårran idag. Jag saknar att vara så liten.
När det var dags att sova var det katastrof och väldigt ledset här hemma. Christoffer försökte få henne att sova men Ginger skrek att hon inte ville sova, för att hon och jag skulle minsann titta på film. Det slutade med att vi låg och tittade på Skönheten & Odjuret bland alla kuddar. Jag är något av en sucker för fina Disneyfilmer och förutom Lejonkungen som är obesegrad etta så är nog Skönheten & Odjuret bästa av alla. Mycket bra story. Mycket bra sensmoral. Belle, som är vacker, intellektuell, handelskraftig och dessutom ger sin frihet för att hjälpa sin far dissar machoidealet förmänskligat som anser att kvinnor gör bäst i att föda barn och laga mat för inre skönhet och kärlek som övervinner allt! Och den egoistiske prinsen som dömer gumman efter utseende, blir förtrollad och äntligen får lära sig älska och bli älskad. Cheesy kanske, men är det inte så vi alla önskar det vore?
Sagan ger oss svar
varje väsen har
skönhet inuti
måndag 21 juli 2008
Om att häda kyrkan genom att åka för fort på en liten rosa cykel.
Jag hade en så himla rolig dröm inatt. Vet inte om det går att få ner den i text, men jag ska försöka.
Det hela utspelade sig i vad som kunde ha varit Lidköping, med vissa ändringar i vägar och liknande. Det var i alla fall jag och Malin. Vi hade två stycken rosa och minismå cyklar som vi satt på. Sen började vi trampa, och trampa, och trampa och hej vad det gick! Vi fick värsta speeden på cyklarna där och svoschade fram på Lidköpings gator. Vi åkte förbi Vattentornet men därefter kom världens jävla nedförsbacke och våra cyklar fick om möjligt ännu värre speed. När vi var någonstans mitt i backen så sa jag till Malin att shit, vi måste ju bromsa eller nåt! Men då fick vi se två kineser som var i slutet av backen (där det fanns en korsning) långt bort som kom från vänster i förhållande till oss på inlines. Och dom kände vi tydligen till och hade tävlat med förr och denna gången kunde vi inte låta dom vinna! (Vad vi tävlat om är för mej oklart). Så vi lät bli att bromsa och blev mer och mer skraja ju mer vi närmade oss det ganska hårt traffikerade vägkorset. Vi kunde ju inte bromsa! Så kom vi fram till korset och svoschade över vägen fortsomfan. Mot rött ljus och allt, men överlevde. Sen skulle vi få stopp på cyklarna, men det gick inte. Vi for vidare. Och på en gräsplätt vid ån bredvid en kyrka bortom Busstationen (jag vet, det är ganska lurigt eftersom inget ligger där det ska xD) slängde vi oss åt sidan och var äntligen trygga på marken. Då kom någon tjomme från kyrkan. Han var superförbannad och sa att vi hade hädat gud och grejer genom att köra så fort och slänga oss som vi gjorde. Och då var vi ändå ganska långt från kyrkan. I alla fall så skulle vi följa med gubben för att se vilket straff som skulle lämpa sig bäst. Han skulle kolla i någon bok och vi skulle följa efter. På vägen mötte vi folk som sa grejer i stil med att "Ojojoj, nu blir det inte nådigt" och att den gubben skulle man inte reta upp. Boken fanns tydligen högst upp i tornet. Vi frågade om vi skulle hänga med och en av vaktmästarna eller något liknande sa "Är du inte riktigt klok eller? Fatta hur jävla trångt det är högst uppe i det där tornet eller!". Vi lyssnade uppenbarligen inte för av någon anledning följde vi efter ändå, och det var galet trångt. När vi var näst högst upp var gubben redan uppe och luckan upp dit hans stod var stängd. Kan tilläggas att den var typ 30 centimeter i diameter och utgjorde hela golvet till våningen över. Jag hittade en skojsam grej i botten på luckan som jag var tvungen att pilla på och hela skiten började knaka och spricka. Jag blev smått förskräckt och man hörde gubben gapa ovanifrån och undra vad vi höll på med, att vi inte skulle röra luckan och att vi skulle hjälpa honom så han inte ramlade ner. Jag såg mej förskräckt om men fick en bok - ingen tjock bok, utan en anteckningsbok(!), visserligen medeltjock men ändå - av en av alla människorna som, på något sätt, lyckades få plats där vi var samtidigt trots att det var galet trångt. Jag lyckades pilla in boken i ett litet hål och la den över luckan så att gubben kunde stå på den, fast jag var tvungen att hålla upp den hela tiden för det var på väg att gå sönder. Det gick sönder mer och mer och jag fick fler och fler böcker att lägga dit. Det hela slutade med att vaktmästaren sa något om att det tog lång tid och att vi faktiskt egentligen inte ens var i närheten av kyrkan så att det inte var någon big deal.. sen vaknade jag.
Det hela utspelade sig i vad som kunde ha varit Lidköping, med vissa ändringar i vägar och liknande. Det var i alla fall jag och Malin. Vi hade två stycken rosa och minismå cyklar som vi satt på. Sen började vi trampa, och trampa, och trampa och hej vad det gick! Vi fick värsta speeden på cyklarna där och svoschade fram på Lidköpings gator. Vi åkte förbi Vattentornet men därefter kom världens jävla nedförsbacke och våra cyklar fick om möjligt ännu värre speed. När vi var någonstans mitt i backen så sa jag till Malin att shit, vi måste ju bromsa eller nåt! Men då fick vi se två kineser som var i slutet av backen (där det fanns en korsning) långt bort som kom från vänster i förhållande till oss på inlines. Och dom kände vi tydligen till och hade tävlat med förr och denna gången kunde vi inte låta dom vinna! (Vad vi tävlat om är för mej oklart). Så vi lät bli att bromsa och blev mer och mer skraja ju mer vi närmade oss det ganska hårt traffikerade vägkorset. Vi kunde ju inte bromsa! Så kom vi fram till korset och svoschade över vägen fortsomfan. Mot rött ljus och allt, men överlevde. Sen skulle vi få stopp på cyklarna, men det gick inte. Vi for vidare. Och på en gräsplätt vid ån bredvid en kyrka bortom Busstationen (jag vet, det är ganska lurigt eftersom inget ligger där det ska xD) slängde vi oss åt sidan och var äntligen trygga på marken. Då kom någon tjomme från kyrkan. Han var superförbannad och sa att vi hade hädat gud och grejer genom att köra så fort och slänga oss som vi gjorde. Och då var vi ändå ganska långt från kyrkan. I alla fall så skulle vi följa med gubben för att se vilket straff som skulle lämpa sig bäst. Han skulle kolla i någon bok och vi skulle följa efter. På vägen mötte vi folk som sa grejer i stil med att "Ojojoj, nu blir det inte nådigt" och att den gubben skulle man inte reta upp. Boken fanns tydligen högst upp i tornet. Vi frågade om vi skulle hänga med och en av vaktmästarna eller något liknande sa "Är du inte riktigt klok eller? Fatta hur jävla trångt det är högst uppe i det där tornet eller!". Vi lyssnade uppenbarligen inte för av någon anledning följde vi efter ändå, och det var galet trångt. När vi var näst högst upp var gubben redan uppe och luckan upp dit hans stod var stängd. Kan tilläggas att den var typ 30 centimeter i diameter och utgjorde hela golvet till våningen över. Jag hittade en skojsam grej i botten på luckan som jag var tvungen att pilla på och hela skiten började knaka och spricka. Jag blev smått förskräckt och man hörde gubben gapa ovanifrån och undra vad vi höll på med, att vi inte skulle röra luckan och att vi skulle hjälpa honom så han inte ramlade ner. Jag såg mej förskräckt om men fick en bok - ingen tjock bok, utan en anteckningsbok(!), visserligen medeltjock men ändå - av en av alla människorna som, på något sätt, lyckades få plats där vi var samtidigt trots att det var galet trångt. Jag lyckades pilla in boken i ett litet hål och la den över luckan så att gubben kunde stå på den, fast jag var tvungen att hålla upp den hela tiden för det var på väg att gå sönder. Det gick sönder mer och mer och jag fick fler och fler böcker att lägga dit. Det hela slutade med att vaktmästaren sa något om att det tog lång tid och att vi faktiskt egentligen inte ens var i närheten av kyrkan så att det inte var någon big deal.. sen vaknade jag.
lördag 19 juli 2008
Uuuuuuuuuuuuuuuuuuuh, PARTYPOKER!
Det är lördag den 19 juli 2008. Klockan är 07:30
Eftersom jag - som jag berättade i förra inlägget - desperat försöker vända rätt mitt dygn, så har jag inte sovit än. Det börjar kännas, men det ska nog gå. Jag har lärt mej att jag inte borde överkonsumera kaffe under kort tid, börjar tro att jag är överkänslig eller nåt. Natten har gått förvånansvärt fort ändå. Stort tack till MensSimon som varit med och hållt sig vaken på distans. Vilka polers vi är! Vi har haft matlagningsprogram på telefon. Jag lagade omelett med lite mös i. Då var klockan typ tre.
Lalalalala, jag har druckit massamassa kaffe, så jag är lite striri.. stri... ja. Kommer på mej själv med att skaka och massa, haha. Min träningsoverall-grej är bra. "Små små troll som jag hittade i min navel!". Varför försvann "Hej kom och hjälp mej!"? Kan någon svara på det? Varför? Dom sa inte ens nåt, det bara försvann. Damn jag saknar det jävla störda programmet.
Fna.. fan... vad ovärt inläg egentligen. Passar inte alls in i bloggen. Förresten har ni märkt hur bra jag har blivit på att uppdatera? Det är ju änna inte klokt! Käre barn. Hihihihi, jag har tuggat i mej alvedon också för att inte få världens huvudvärk. Mitt huvud känns ändå lite tungt. Men det är väl sånt som händer. Förövrigt får jag skriva om allt flera gånger för mina händer funkar inte riktigt. Skriv sms till mej för böfvelen. Jag gillar att få sms. Det är liksom en rätt skön känsla. Typ som ett bevis på ens exiztenz, haha can't believe I just stavade exiztenz med z:an, awesoooome duuuude. Haha. Jag får sms därför exizterar jag. Haha, tjockt med skoj. MuuuMIN!! Okej, ingen fattar det men det är roligt. Skicka sms. Jag säger det. Öh.. var var jag? Jag saknar MalinFis och Henrik och Saila, fan vad jag saknar er era små tranor! Ja just det! Det gör jag. Saknar er som fan. Kom hit alla och kramas med mej NU! Jag vill ha kramar. Jag saknar Rebecka massor också, fast hon var här i torsdags. Och så saknar jag Karin också, som är i jävla MonteSvart. Och Marthina... jävla slyna. Kom hit nu, jag saknar dej. Jag säger slyna, och jag säger det med kärlek. Jag saknar alla. Jag vill att alla ska komma hit och kramas med mej.
I'm in the basement, baby, you're in the sky. I'm in the basement, baby, drop on by.
Eftersom jag - som jag berättade i förra inlägget - desperat försöker vända rätt mitt dygn, så har jag inte sovit än. Det börjar kännas, men det ska nog gå. Jag har lärt mej att jag inte borde överkonsumera kaffe under kort tid, börjar tro att jag är överkänslig eller nåt. Natten har gått förvånansvärt fort ändå. Stort tack till MensSimon som varit med och hållt sig vaken på distans. Vilka polers vi är! Vi har haft matlagningsprogram på telefon. Jag lagade omelett med lite mös i. Då var klockan typ tre.
Lalalalala, jag har druckit massamassa kaffe, så jag är lite striri.. stri... ja. Kommer på mej själv med att skaka och massa, haha. Min träningsoverall-grej är bra. "Små små troll som jag hittade i min navel!". Varför försvann "Hej kom och hjälp mej!"? Kan någon svara på det? Varför? Dom sa inte ens nåt, det bara försvann. Damn jag saknar det jävla störda programmet.
Fna.. fan... vad ovärt inläg egentligen. Passar inte alls in i bloggen. Förresten har ni märkt hur bra jag har blivit på att uppdatera? Det är ju änna inte klokt! Käre barn. Hihihihi, jag har tuggat i mej alvedon också för att inte få världens huvudvärk. Mitt huvud känns ändå lite tungt. Men det är väl sånt som händer. Förövrigt får jag skriva om allt flera gånger för mina händer funkar inte riktigt. Skriv sms till mej för böfvelen. Jag gillar att få sms. Det är liksom en rätt skön känsla. Typ som ett bevis på ens exiztenz, haha can't believe I just stavade exiztenz med z:an, awesoooome duuuude. Haha. Jag får sms därför exizterar jag. Haha, tjockt med skoj. MuuuMIN!! Okej, ingen fattar det men det är roligt. Skicka sms. Jag säger det. Öh.. var var jag? Jag saknar MalinFis och Henrik och Saila, fan vad jag saknar er era små tranor! Ja just det! Det gör jag. Saknar er som fan. Kom hit alla och kramas med mej NU! Jag vill ha kramar. Jag saknar Rebecka massor också, fast hon var här i torsdags. Och så saknar jag Karin också, som är i jävla MonteSvart. Och Marthina... jävla slyna. Kom hit nu, jag saknar dej. Jag säger slyna, och jag säger det med kärlek. Jag saknar alla. Jag vill att alla ska komma hit och kramas med mej.
I'm in the basement, baby, you're in the sky. I'm in the basement, baby, drop on by.
fredag 18 juli 2008
Att gå mot strömmen.
Det är fredagen den 18 juli 2008. Klockan är 19:42. Jag skickar sms.
Hela vår trädgård har invaderats av teeny weeny tiny små grodbarn. Dom har precis krupit upp ur dammen och skuttar nu runt i vår trädgård så det står härliga till. Helt galet många små grodor är det. Man blir helt till sig, och lite förskräckt på samma gång. Man kan knappt gå.
Jag var duktig igår, eller imorse - beroende på hur man ser det. Jag ställde klockan, gick och la mej tidigt (allting är relativt, klockan var typ tre) och ämnade gå upp tidigt (allt är fortfarande relativt - någon gång vid tolv) dagen efter. Att jag sedan inte somnade förrns någon gång efter klockan sex för att sedan gå upp vid tolv, vara vaken en timme och sedan somna om för att vakna igen klockan sex. Så bra gick det.
Tills imorgon funderar jag på att testa en annan teknik i min strävan att vända tillbaks dygnet till ett som ligger närmare den allmäna normen. Inte för att det stör mej något, men det verkar störa alla i min omgivning, då främst min mor. Min tanke är, att jag ska låta bli att gå och lägga mej alls inatt och därmed inte sova förrns imorgon kväll, alltså lördag. Klarar jag ett dygn månne? Med kaffe och kärlek går allt - eller nåt. Enda kruxet är att jag ska få besök av min alldeles underbaraste KusinElin på lördagkväll. Jag kommer vara världens tråkigaste. Men jag vet inte vad som är värst. Vara tråkig som fan på kvällen då hon kommer, eller vara tråkig som fan och sova hela dagen efter. Jag tror det är bättre att vara tråkig på kvällen, eftersom det trots allt är på dagen man brukar göra flest grejer (om man nu inte är som jag och sover till kvällen och är vaken på natten, höhö). Hoppas bara att modemet får sitta kvar och underlätta min vaka.
They're coming to take me away, haha
They're coming to take me away, hoho, hihi, haha
To the funnyfarm, where life is beautiful all the time,
and I'll be happy to see those nice young men in their clean white coats
and they're coming to take me away, HAHA!
onsdag 16 juli 2008
All hail! The King is here.
I don't want to start any blasphemous rumours
But I think that God's got a sick sense of humor
And when I die I expect to find Him laughing
Det är fortfarande onsdag, fortfarande den 16e juli, året är fortfarande 2008 och jag är fortfarande Nathalie Pettersson. Skillnaden är den att jag sovit och att klockan nu är 23:31 ögonblicket jag skriver detta. Det kommer inte bli något tidig morgon/sen natt beroende på hur man ser det-bloggande idag, eller imorgon, om man vill kalla det så. Mor min har nämligen bestämt att modemet skall dras ur klockan tjugofyra noll-noll inatt. Detta - tror hon - ska få mej att ändra mina sovvanor och beteende i allmänhet. Ge ungen tristess så löser sig allt, molnen skingrar sig och solen lyser jämt jämt jämt, alla blir glada, Jesus, Messias, Muhammed och Elvis återvänder och sen vips så är det världsfred och alla firar med kravodlad saft i närmsta nyuppvuxna regnskog.
Problemet dock, är att jag inte är vaken för att sitta här, utan sitter här för att jag är vaken. Kort sagt, det kommer inte göra någon större skillnad. Enda skillnaden är att jag kommer sitta än mer uttråkad och tänka än mer, resulterande i att jag blir än mer kvällsdeprimerad. Jag är ledsen. Ni får vänta lite till på världsfred.
Ni kanske finner mej aningen bitter, och det är jag nog. Det har jag aldrig nekat till. Bitter, cynisk, sarkastisk och gnällig - ett riktigt kap; ska vi gifta oss?
But I think that God's got a sick sense of humor
And when I die I expect to find Him laughing
Det är fortfarande onsdag, fortfarande den 16e juli, året är fortfarande 2008 och jag är fortfarande Nathalie Pettersson. Skillnaden är den att jag sovit och att klockan nu är 23:31 ögonblicket jag skriver detta. Det kommer inte bli något tidig morgon/sen natt beroende på hur man ser det-bloggande idag, eller imorgon, om man vill kalla det så. Mor min har nämligen bestämt att modemet skall dras ur klockan tjugofyra noll-noll inatt. Detta - tror hon - ska få mej att ändra mina sovvanor och beteende i allmänhet. Ge ungen tristess så löser sig allt, molnen skingrar sig och solen lyser jämt jämt jämt, alla blir glada, Jesus, Messias, Muhammed och Elvis återvänder och sen vips så är det världsfred och alla firar med kravodlad saft i närmsta nyuppvuxna regnskog.
Problemet dock, är att jag inte är vaken för att sitta här, utan sitter här för att jag är vaken. Kort sagt, det kommer inte göra någon större skillnad. Enda skillnaden är att jag kommer sitta än mer uttråkad och tänka än mer, resulterande i att jag blir än mer kvällsdeprimerad. Jag är ledsen. Ni får vänta lite till på världsfred.
Ni kanske finner mej aningen bitter, och det är jag nog. Det har jag aldrig nekat till. Bitter, cynisk, sarkastisk och gnällig - ett riktigt kap; ska vi gifta oss?
Katt steker bacon med hål i svålen.
Nathalie.
Tankar från Någonstans i Ingenstans.
Det är onsdag den 16 juli 2008 och klockan är halv fem på morgonen. Detta är förövrigt det etthundraförsta inlägget jag skriver i den här bloggen, så man kanske borde ha ett litet jubileumsfirande! Jag vet, jag borde kanske firat under mitt förra inlägg, eftersom det ju faktiskt var mitt hundrade, men nu är det såhär att jag inte tänkte på det då utan tänker fira nu. Så fram med tutorna och serpentinerna allihopa. Konfetti for the people! Jag har 101-inläggsjubileum!
Jag har även - alldeles nyss faktiskt, kommit underfund med varför jag hela tiden ligger en dag före i mitt huvud. Det är såhär förstårni, har jag kommit fram till, att när jag nu lever som jag lever och inte alltid som jag lär, men likt förbannat lever, om man nu kan kalla det för ett liv - men nog om det, här kommer the conlusion, som ni så tålmodigt väntat på, här i slutet på... eller kanske efter en av världens kanske längsta meningar. När jag går och lägger mej är det morgon, och det har redan varit en ny dag i flera timmar, då är det inte konstigt att det känns underligt när det - efter att man har sovit och vaknat igen - fortfarande är samma dag som när man gick och la sig. Hjärnan funkar helt enkelt inte så. Därför - kommer jag - när jag vaknar igen vid tretiden, att tro att det är torsdag. Jag är säker.
Kanske - jo, jag säger det - kanske, är det så, att jag har något intressant att berätta. Något som tar alla med storm och får er att sitta och gapa framför datorerna. Som får er att inse att det som är viktigt i livet inte är hur mycket man tjänar, eller vilken bil man kör dom två kilometerna man har till jobbet, utan vad man åker ifrån, vilka människor man berör när man kommer fram, och mottagandet man får när man kommer hem igen. Kanske är det så att jag bara babblar. Kanske är jag bara trött. Men kanske, kanske, är det så att ni faktiskt kan lära er något av en tjej någonstans i ingenstans, vars första kärlek var en plyschtiger vid namn Tiger, som alltid var rädd för fyrverkerier och raketer och som alltid vänder på dygnet så fort hon får chansen. Jag skulle vända på allt, bara jag fick chansen.
Skönhet sitter i betraktarens öga; det är sorgligt om ni glömmer bort att se efter.
Nathalie.
Jag har även - alldeles nyss faktiskt, kommit underfund med varför jag hela tiden ligger en dag före i mitt huvud. Det är såhär förstårni, har jag kommit fram till, att när jag nu lever som jag lever och inte alltid som jag lär, men likt förbannat lever, om man nu kan kalla det för ett liv - men nog om det, här kommer the conlusion, som ni så tålmodigt väntat på, här i slutet på... eller kanske efter en av världens kanske längsta meningar. När jag går och lägger mej är det morgon, och det har redan varit en ny dag i flera timmar, då är det inte konstigt att det känns underligt när det - efter att man har sovit och vaknat igen - fortfarande är samma dag som när man gick och la sig. Hjärnan funkar helt enkelt inte så. Därför - kommer jag - när jag vaknar igen vid tretiden, att tro att det är torsdag. Jag är säker.
Kanske - jo, jag säger det - kanske, är det så, att jag har något intressant att berätta. Något som tar alla med storm och får er att sitta och gapa framför datorerna. Som får er att inse att det som är viktigt i livet inte är hur mycket man tjänar, eller vilken bil man kör dom två kilometerna man har till jobbet, utan vad man åker ifrån, vilka människor man berör när man kommer fram, och mottagandet man får när man kommer hem igen. Kanske är det så att jag bara babblar. Kanske är jag bara trött. Men kanske, kanske, är det så att ni faktiskt kan lära er något av en tjej någonstans i ingenstans, vars första kärlek var en plyschtiger vid namn Tiger, som alltid var rädd för fyrverkerier och raketer och som alltid vänder på dygnet så fort hon får chansen. Jag skulle vända på allt, bara jag fick chansen.
Skönhet sitter i betraktarens öga; det är sorgligt om ni glömmer bort att se efter.
Nathalie.
måndag 14 juli 2008
Jag slog aldrig tillbaks...
Det är måndagen den 14 juli 2008 och klockan är kvart i fyra på morgonen. Jag sitter och spelar "Sanning eller Konka" över msn med Simon, det är stört. Jag har blivit beordrad att svara ja på alla frågor närmsta timmen.
Jag är väldigt glad just nu, av någon underlig anledning. Ja, nästan lycklig. Jag är till och med nöjd med mej själv, känner mej nästan vacker - och det händer verkligen inte ofta. Borde ta vara på det här.
Nu skulle jag ändra msn-meddelande till "är en mygga bzz bzz" xD. Done!
Jag har duschat idag gott folk! Det ni! Inte för att det är någon större sensation, men ändå. Det var lite skojsamt. Jag hade precis gått in och var på väg in i duschen, så ropar MammasGubbeCay från trappen "Är du på toa eller?" och jag svarade att ja det var jag, jag ska snart duscha. Då utbrast han smått frustrerat att det skulle ju han göra. Hans argument till varför just han skulle börja var att han duschade snabbast. Jag svarade att då kunde han lika gärna vänta. Han gav med sig med orden "men ditt förbannade ålerens! Okej då! Men då får du duscha snabbt; fem minuter!". Jag kontrade med att säga något i stil med "Äh, tyst med dej ditt ösme!" för att sedan duscha i 45 minuter. Jag vann. Nathalie: 1 - MammasGubbeCay: o.
Jag har varit nostalgisk. Lyssnat på Emil Jensen och läst hans blogg från cykelturnén. Jävla Trollhättan. Jag läste även inlägget "Gullspån - Lidköping" som jag hade kommenterat. Vilken sommar det var. Emil Jensen, vilken människa. Keep up.
Såg även att The Crow gick på femman ikväll, men jag valde att inte titta på den. Jag såg den ju trots allt för inte alls så länge sedan - under min visit i Trollhättan. Istället kollade jag på nåt jävla program om plastikkirurger och folk som förstorade brösten. Jag har kommit fram till att jag gillar inte inplantatbröst. Dom ser så obehagliga ut. Tacka vet jag riktiga bröst. Dom kan vara små. Kärlek till kvinnor och bröst och naturlighet. Är naturlighet ens ett ord? Naturlighet. När jag säger det igen blir jag tveksam.
Det här blogginlägget är tämligen osammanhängande må jag säga. Men så är det ibland. Särskilt om man heter Nathalie, är fisk, älskar brunt och katter men är allergisk och musiknörd. Ikväll är det jag och skogen. Ensamma i natten.
Lev vackert.
Nathalie.
Jag är väldigt glad just nu, av någon underlig anledning. Ja, nästan lycklig. Jag är till och med nöjd med mej själv, känner mej nästan vacker - och det händer verkligen inte ofta. Borde ta vara på det här.
Nu skulle jag ändra msn-meddelande till "är en mygga bzz bzz" xD. Done!
Jag har duschat idag gott folk! Det ni! Inte för att det är någon större sensation, men ändå. Det var lite skojsamt. Jag hade precis gått in och var på väg in i duschen, så ropar MammasGubbeCay från trappen "Är du på toa eller?" och jag svarade att ja det var jag, jag ska snart duscha. Då utbrast han smått frustrerat att det skulle ju han göra. Hans argument till varför just han skulle börja var att han duschade snabbast. Jag svarade att då kunde han lika gärna vänta. Han gav med sig med orden "men ditt förbannade ålerens! Okej då! Men då får du duscha snabbt; fem minuter!". Jag kontrade med att säga något i stil med "Äh, tyst med dej ditt ösme!" för att sedan duscha i 45 minuter. Jag vann. Nathalie: 1 - MammasGubbeCay: o.
Jag har varit nostalgisk. Lyssnat på Emil Jensen och läst hans blogg från cykelturnén. Jävla Trollhättan. Jag läste även inlägget "Gullspån - Lidköping" som jag hade kommenterat. Vilken sommar det var. Emil Jensen, vilken människa. Keep up.
Såg även att The Crow gick på femman ikväll, men jag valde att inte titta på den. Jag såg den ju trots allt för inte alls så länge sedan - under min visit i Trollhättan. Istället kollade jag på nåt jävla program om plastikkirurger och folk som förstorade brösten. Jag har kommit fram till att jag gillar inte inplantatbröst. Dom ser så obehagliga ut. Tacka vet jag riktiga bröst. Dom kan vara små. Kärlek till kvinnor och bröst och naturlighet. Är naturlighet ens ett ord? Naturlighet. När jag säger det igen blir jag tveksam.
Det här blogginlägget är tämligen osammanhängande må jag säga. Men så är det ibland. Särskilt om man heter Nathalie, är fisk, älskar brunt och katter men är allergisk och musiknörd. Ikväll är det jag och skogen. Ensamma i natten.
Lev vackert.
Nathalie.
lördag 12 juli 2008
18 Yr Old Lesbian.
Det är lördag den 12 juli 2008. Dagen jag alltid kommer minnas som dagen jag satt och kollade på hela eftertexterna till Harry Potter och Den Flammande Bägaren, bara för att jag tyckte en låt som spelades medan texterna rullade lät som Pulp, bara det att jag inte kände igen den. Det visade sig att Jarvis Cocker skrivit ALLA jävla låtar i filmen!(!!!) Det är vid såna tillfällen jag tänker att jag kanske är lite väl nördig när det kommer till musik.
Det är också dagen jag kommer minnas som dagen då jag slant med tandborsten när jag borstade tänderna och accidently råkade träffa mej själv i ögat. Fråga mej inte hur, för jag har inte en jävla aning hur man kan lyckas med nåt sånt. Som tur var så hann jag stänga ögat
Jag börjar bli galen, datorn är fortfarande pajko och jag kommer inte åt någon av min älskade musik. Jag har kraftiga abstinensbesvär. Och eftersom jag inte kunnat stilla mitt ständiga behov av min dagliga dos musik så har jag ersatt mitt musikberoende med ett nytt beroende; kaffe, så nu dricker jag helt galet mycket kaffe i stället för måttligt. Måste jag vara utan all min musik länge till så kommer jag säkert lägga till ytterligare beroenden, som typ alkohol, piller, nikotin, endorfiner, adrenalin eller liknande. Så om ni ser någon pillerknaprande tjomme som hoppar bungyjump och skär sig med femton cigaretter i munnen och sjunger med hes whiskeyröst så är det nog bara jag. Bli inte rädda.
Rebecka åker hem idag, efter att ha bott här sedan i måndags. Hon har fått stå ut med en del (som när jag flashade henne efter att hon och Karin kritiserade mitt utförande av strejk och inte ville erkänna att hon skulle känna sig tämligen obekväm ifall jag gick helt topless, förövrigt var det jag som hade rätt - hon blev aningen obekväm), men är trots det fortfarande min kompis, tackar för det! Vi har nog sätt på dom sämsta programmen ever. Bästa År, Next, X-Effect, A Shot at Love With Tila Tequila osv osv osv; Jag menar... HALLÅ?! xD Underhållande och fördummande. I kissed a girl and I liiiikeeed iiiit; fan det sämsta jag hört på jävligt länge xD
Vi har faktiskt kollat på en del annat också, bra grejer, som Walk the Line, Monty Python -and The Meaning of Life, Trainspotting, The Ring 1 & 2 (inte lika bra som dom andra filmerna vi såg, men anyway), Blair Witch Project... sen kommer jag inte på fler.
Justja! Förutom flashandet så har Rebecka även fått stå ut med mej sjungandes Greaselåtar efter att hon berättat hur hon hatade Grease. I GOT CHIIIIIIIIILLS, They're multiplying, and I'm LOOOOOOOOOOSING con-tro-hoooool! Rebecka har svarat med att sjunga "Dansa min docka", "... hit me on my beeper, beeper, beeper, hit me on my beeper beeper..." och "I kissed a girl"-låthelvetet. Nåja, nog om. Kanske ska avrunda. Jag vet inte.
Jag har förövrigt lyssnat en hel del på Tim Minchin.
You can have my body
You can steal my car
You can take my money
You can have what you like but it won’t get you very far
Cos my heart belongs, to an 18 year old, lesbian...
Det är också dagen jag kommer minnas som dagen då jag slant med tandborsten när jag borstade tänderna och accidently råkade träffa mej själv i ögat. Fråga mej inte hur, för jag har inte en jävla aning hur man kan lyckas med nåt sånt. Som tur var så hann jag stänga ögat
Jag börjar bli galen, datorn är fortfarande pajko och jag kommer inte åt någon av min älskade musik. Jag har kraftiga abstinensbesvär. Och eftersom jag inte kunnat stilla mitt ständiga behov av min dagliga dos musik så har jag ersatt mitt musikberoende med ett nytt beroende; kaffe, så nu dricker jag helt galet mycket kaffe i stället för måttligt. Måste jag vara utan all min musik länge till så kommer jag säkert lägga till ytterligare beroenden, som typ alkohol, piller, nikotin, endorfiner, adrenalin eller liknande. Så om ni ser någon pillerknaprande tjomme som hoppar bungyjump och skär sig med femton cigaretter i munnen och sjunger med hes whiskeyröst så är det nog bara jag. Bli inte rädda.
Rebecka åker hem idag, efter att ha bott här sedan i måndags. Hon har fått stå ut med en del (som när jag flashade henne efter att hon och Karin kritiserade mitt utförande av strejk och inte ville erkänna att hon skulle känna sig tämligen obekväm ifall jag gick helt topless, förövrigt var det jag som hade rätt - hon blev aningen obekväm), men är trots det fortfarande min kompis, tackar för det! Vi har nog sätt på dom sämsta programmen ever. Bästa År, Next, X-Effect, A Shot at Love With Tila Tequila osv osv osv; Jag menar... HALLÅ?! xD Underhållande och fördummande. I kissed a girl and I liiiikeeed iiiit; fan det sämsta jag hört på jävligt länge xD
Vi har faktiskt kollat på en del annat också, bra grejer, som Walk the Line, Monty Python -and The Meaning of Life, Trainspotting, The Ring 1 & 2 (inte lika bra som dom andra filmerna vi såg, men anyway), Blair Witch Project... sen kommer jag inte på fler.
Justja! Förutom flashandet så har Rebecka även fått stå ut med mej sjungandes Greaselåtar efter att hon berättat hur hon hatade Grease. I GOT CHIIIIIIIIILLS, They're multiplying, and I'm LOOOOOOOOOOSING con-tro-hoooool! Rebecka har svarat med att sjunga "Dansa min docka", "... hit me on my beeper, beeper, beeper, hit me on my beeper beeper..." och "I kissed a girl"-låthelvetet. Nåja, nog om. Kanske ska avrunda. Jag vet inte.
Jag har förövrigt lyssnat en hel del på Tim Minchin.
You can have my body
You can steal my car
You can take my money
You can have what you like but it won’t get you very far
Cos my heart belongs, to an 18 year old, lesbian...
fredag 4 juli 2008
Kom hem som nån annan.
Så lätt att falla ur sin historia.
Mitt öde tror på mej tror jag.
Så varm om pannan, så kall om händerna.
Kom hem som nån annan.
Åren ur med ränderna.
Så lätt att trolla bort alla andra.
Så lätt att snöa in i varandra.
Kom hem det regnar in
stryk askan mot min kind.
Så grön av klorofyll,
en spann mot en idyll.
Så lätt att få så svårt att förtjäna
Det regnar in kom hem,
en droppe kom i kläm.
Sprick upp och ömsa skin.
Jag regnar hem kom in.
Text & Musik: Emil Jensen.
onsdag 25 juni 2008
Världens bästa dåliga exempel.
Idag är det onsdag, vilket så heligt och vackert betyder att Karin har varit här. Vi har självklart ätit rostemackor med marmelad och utöver detta har vi spelat betapet samt "skissa och gissa". Det senare var inge kul, det är bara oseriösa ungdomar. Used to be fun. Det var bättre förr.
Nu glider jag mest runt på mina raggsockar och lyssnar på Depeche Mode. Ja, jag vet, det är sommar nu, så man kanske inte ska gå runt i raggsockar, men raggsockar och långkalsonger... det är liksom min grej; precis som... Ford har sin handduk, så är det. Mitt förhållande till raggsockar är livslångt. Raggsockar och långkalsonger, det är nog världens bästa plagg. Jag har sagt det förr, och jag kommer definitivt säga det igen. Lika underbart som päronsplitt. Eller ananassplitten som dom gjort till lådglass. Underbart. Dom borde göra päronsplitt till lådglass. Det hade varit kalas.
Förövrigt har jag pluggat lite körkortsteori idag. Ska väl försöka fixa körkortet nu över sommaren så jag kan vara lite fri sen. Det är viktigt för mej, det här med frihet, fast det är det väl för alla. Vore konstigt annars. Nåja. Jävlar vad jag babblar. Fint väder är det inte heller. Om det nu finns något ofint väder. Regnar gör det i alla fall, erkänt dåligt väder enligt den stora grå massan. Det är rätt okej tycker jag faktiskt. Jag vill sitta ute i regnet och dricka te. Oensam dock . Detta jävla ensamma. Men men, så kan det gå.
men jag måste runda av för snart har pappret tagit slut
och jag hoppas bara måsarna har kommit ända ut
och jag hoppas att du fattar att dom hälsar ner till dej
och hoppas du förlåter kaoset i mej
här är min sång till du-vet-vem om du-vet-vad
och om att allt händer på en gång när det händer
och kanske är det precis så man vill att det ska va'
om man är världens bästa dåliga exempel...
Nu glider jag mest runt på mina raggsockar och lyssnar på Depeche Mode. Ja, jag vet, det är sommar nu, så man kanske inte ska gå runt i raggsockar, men raggsockar och långkalsonger... det är liksom min grej; precis som... Ford har sin handduk, så är det. Mitt förhållande till raggsockar är livslångt. Raggsockar och långkalsonger, det är nog världens bästa plagg. Jag har sagt det förr, och jag kommer definitivt säga det igen. Lika underbart som päronsplitt. Eller ananassplitten som dom gjort till lådglass. Underbart. Dom borde göra päronsplitt till lådglass. Det hade varit kalas.
Förövrigt har jag pluggat lite körkortsteori idag. Ska väl försöka fixa körkortet nu över sommaren så jag kan vara lite fri sen. Det är viktigt för mej, det här med frihet, fast det är det väl för alla. Vore konstigt annars. Nåja. Jävlar vad jag babblar. Fint väder är det inte heller. Om det nu finns något ofint väder. Regnar gör det i alla fall, erkänt dåligt väder enligt den stora grå massan. Det är rätt okej tycker jag faktiskt. Jag vill sitta ute i regnet och dricka te. Oensam dock . Detta jävla ensamma. Men men, så kan det gå.
men jag måste runda av för snart har pappret tagit slut
och jag hoppas bara måsarna har kommit ända ut
och jag hoppas att du fattar att dom hälsar ner till dej
och hoppas du förlåter kaoset i mej
här är min sång till du-vet-vem om du-vet-vad
och om att allt händer på en gång när det händer
och kanske är det precis så man vill att det ska va'
om man är världens bästa dåliga exempel...
Du kan ta och skriva opp att jag ska bli en reko kille med finess!
Jag lägger in lite i efterhand och eftersom jag inte har skrivit något här, så kommer det här från mitt block i stället.
Inatt sover jag ute. Eller ja... inte ute ute (om man inte räknar att jag somnade till lite förut i hängstolen), utan i det lilla röda. Mobilen får lysa upp, för det finns ingen el här just nu och det dagsljus som är nu är... inte mycket att lita på.
Lite innan halv fyra inatt/morse/vad-du-än-vill-kalla-det, så hörde jag att det spöregnade ute. Jag fick en impuls och gick ner, fixade en kopp kaffe, tog på mej min vinterkappa i filt/ylle och flipflops och fick ut och satte mej i hängstolen. Spöregn mot plasttak. <3
Inte långt efter det fick jag impuls nummer två, tog täcke, kudde, block, pennor och gick ut. Så nu ligger jag här, i en alldeles för kort bäddsoffa, med fötterna utanför, och bara... mår bra. Ja, för jag mår faktiskt bra. Jag trivs bra härinne, lyssnandes på regnet som smattrar och fåglarna som kvittrar. Jag förstår varför jag spenderade nästan hela förra sommaren här.
Det börjar ljusna, så jag kanske borde försöka somna nu medan jag har chansen. Hur som helst: Jag mår bra nu.
Kram till hela jävla världen.
Nathalie, Halvfara
24 juni 2008
03:58
Inatt sover jag ute. Eller ja... inte ute ute (om man inte räknar att jag somnade till lite förut i hängstolen), utan i det lilla röda. Mobilen får lysa upp, för det finns ingen el här just nu och det dagsljus som är nu är... inte mycket att lita på. Lite innan halv fyra inatt/morse/vad-du-än-vill-kalla-det, så hörde jag att det spöregnade ute. Jag fick en impuls och gick ner, fixade en kopp kaffe, tog på mej min vinterkappa i filt/ylle och flipflops och fick ut och satte mej i hängstolen. Spöregn mot plasttak. <3
Inte långt efter det fick jag impuls nummer två, tog täcke, kudde, block, pennor och gick ut. Så nu ligger jag här, i en alldeles för kort bäddsoffa, med fötterna utanför, och bara... mår bra. Ja, för jag mår faktiskt bra. Jag trivs bra härinne, lyssnandes på regnet som smattrar och fåglarna som kvittrar. Jag förstår varför jag spenderade nästan hela förra sommaren här.Det börjar ljusna, så jag kanske borde försöka somna nu medan jag har chansen. Hur som helst: Jag mår bra nu.
Kram till hela jävla världen.
Nathalie, Halvfara
24 juni 2008
03:58
fredag 20 juni 2008
Into the Wild...
Nu är det fyra dagar sedan min... svacka. Jag mår mycket bättre. Inte nog med att jag fick komma bort och umgås med Karin som är helt underbar i tre dagar utan jag har även sett en film som berörde allt jag tänkt på under flera månader. Den gav mej lite livsgnista tillbaks måste jag erkänna. Fick en sån där känsla inombords. Vi såg på många filmer, jag och Karin. Många. Två går till själen, en fick mej att skratta, två var urusla, en var mysig, en var läskigt kristen. Har vi sett fler har jag missat någon. Det gör kanske inte så mycket, för få är väl intresserade. Jag blir mer och mer hippie. Jag önskar mer och mer att jag levde i en Astrid Lindgren-berättelse. Rasmus på luffen, Bullerbybarnen, Emil, Ronja. Jag lever i fel tid.
Det är midsommar. Regn och hagel. Kraftigt. Men nu är det sol. Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet... Nej överdriva kanske man inte ska. Men det är sådär lagom nu.
När jag åkte bussen in till Mariestad i onsdags kväll så log busschauffören och såg sådär glad ut. Lite som gamla tanter ser ut när dom ser på sina nya barnbarn. Sådär glittrigt i ögonen. Då kände jag mej fin trots att mitt hår stod lite som det ville och mitt smink var fult och jag hade klätt på mej på bara några minuter. Då bestämde jag mej för att sluta en pakt, och jag gjorde det med Rebecka. Jag ska börja le åt främlingar och sprida lite kärlek. Rebecka också. Tack till snälla gamla tanter som kör buss. Dom gör livet lite bättre.
Förutom att se på en massa film så har jag även jobbat som en liten tomte med att klippa, skala och bunta kablar. 2400 kablar blev det resulterande i 1080 riksdaler in på mitt konto någon gång i framtiden. Kämpar jag mer kanske jag faktiskt får råd att se Sigur Rós. Om jag kommer iväg. Och någon vill gå med mej. Vi får se. Jag hoppas igen.
Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men det känns okej nu. Det är okej.
Oh it's a mystery to me.
We have a greed, with which we have agreed...
and you think you have to want more than you need...
until you have it all, you won't be free.
Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
When you want more than you have, you think you need...
and when you think more then you want, your thoughts begin to bleed.
I think I need to find a bigger place...
cause when you have more than you think, you need more space.
Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
Society, crazy indeed...
I hope you're not lonely, without me.
There's those thinkin' more or less, less is more,
but if less is more, how you keepin' score?
It means for every point you make, your level drops.
Kinda like you're startin' from the top...
and you can't do that.
Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
Society, crazy indeed...
I hope you're not lonely, without me
Society, have mercy on me.
I hope you're not angry, if I disagree.
Society, crazy indeed.
I hope you're not lonely...
without me.
Det är midsommar. Regn och hagel. Kraftigt. Men nu är det sol. Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet... Nej överdriva kanske man inte ska. Men det är sådär lagom nu.
När jag åkte bussen in till Mariestad i onsdags kväll så log busschauffören och såg sådär glad ut. Lite som gamla tanter ser ut när dom ser på sina nya barnbarn. Sådär glittrigt i ögonen. Då kände jag mej fin trots att mitt hår stod lite som det ville och mitt smink var fult och jag hade klätt på mej på bara några minuter. Då bestämde jag mej för att sluta en pakt, och jag gjorde det med Rebecka. Jag ska börja le åt främlingar och sprida lite kärlek. Rebecka också. Tack till snälla gamla tanter som kör buss. Dom gör livet lite bättre.
Förutom att se på en massa film så har jag även jobbat som en liten tomte med att klippa, skala och bunta kablar. 2400 kablar blev det resulterande i 1080 riksdaler in på mitt konto någon gång i framtiden. Kämpar jag mer kanske jag faktiskt får råd att se Sigur Rós. Om jag kommer iväg. Och någon vill gå med mej. Vi får se. Jag hoppas igen.
Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men det känns okej nu. Det är okej.
Oh it's a mystery to me.
We have a greed, with which we have agreed...
and you think you have to want more than you need...
until you have it all, you won't be free.
Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
When you want more than you have, you think you need...
and when you think more then you want, your thoughts begin to bleed.
I think I need to find a bigger place...
cause when you have more than you think, you need more space.
Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
Society, crazy indeed...
I hope you're not lonely, without me.
There's those thinkin' more or less, less is more,
but if less is more, how you keepin' score?
It means for every point you make, your level drops.
Kinda like you're startin' from the top...
and you can't do that.
Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
Society, crazy indeed...
I hope you're not lonely, without me
Society, have mercy on me.
I hope you're not angry, if I disagree.
Society, crazy indeed.
I hope you're not lonely...
without me.
måndag 16 juni 2008
Lobotomi tack.
Snälla. Snälla jag ber dej...
Ursäkta mej, jag behöver verkligen verkligen verkligen skriva av mej just nu. Jag är väl vad man skulle kunna kalla SjuktJävlaNere. Rock bottom. Så jävla patetisk så det finns inte. Och jag vill gråta, fan vad jag vill gråta. Gråta tills jag blir uttorkad, yr och spyr. Gråta tills jag inte orkar längre. Gråta ut allt, tills jag somnar. Just nu går det inte dock, för Pernilla sitter vid den andra datorn i mitt rum och det enda som skiljer oss åt är Teven på rullbänken. Jag vill väl framstå som stark eller nåt, jag vet inte. Jag orkar inte riktigt tänka. Jag tänker för mycket. Jag vill ligga under stjärnorna, fan vad jag vill ligga under stjärnorna. Jag vill vara oensam. FAN vad jag vill vara oensam. Fan vad jag hatar att vara ensam. Fan vad jag hatar att bo i Halvfara. Fan vad jag hatar att bo utanför. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag hatar det. Och hur ni ens skulle försöka skulle ni inte kunna förstå hur jävla mycket jag hatar det. Jag hatar det mer än.. att raka benen. Jag hatar det så jävla mycket. Jag hatar att ha 2 jävla mil till närmsta kompis. Jag hatar att behöva be om skjuts. Jag hatar att bli bortglömd. För det blir man när man bor utanför. För man kan inte cykla till någon på fem minuter. Man kan inte ringa och fråga om man kan komma över. Man kan inte bara "droppa in". Man kan inte ta en fika. Man kan inte gå och köpa en glass. Man kan inte impulsivt åka och bada med vänner, eller grilla på stranden. Man träffar aldrig folk. Man känner sig bara jävligt ensam. Jag är så sjukt jävla omotiverad till att ens fortsätta andas så det finns inte. Just nu koncentrerar jag mej bara för att kontrollera tårarna och rösten när Pernilla säger något i förbigående. Jag hatar Halvfara. Jag hatar att bo här. Jag hatar att bo hemma och att behöva vara så jävla glad hela tiden. Jag vill kasta porslin, men det kan jag inte, för det är inte mitt porslin. Jag vill riva sönder tapeterna, men det kan jag inte, för det är inte mina tapeter. Jag vill hoppa ut igenom fönstret, men vad är det för vits, det är bara en våning upp och jag skulle som mest bryta några ben. Jag är så sjukt jävla patetisk. Du fattar inte hur sjukt jävla patetiskt jag är. Eller hur mycket jag hatar mitt gråa jävla liv av utanförskap. Jag hatar mig själv. Allt jag är och allt jag säger. Jag hatar mitt jävla blåa hus. Jag hatar mitt jävla gråa rum. Jag hatar min alldeles för tomma säng. Jag hatar mitt misanpassade sätt och att jag aldrig kan prata med folk. Jag hatar att jag blivit rädd för allt. Jag hatar min kropp. Jag hatar min hud. Jag vill krypa ur den. Rulla mej i salt och gräva ner mej någonstans och sluta bry mej. Jag vill gå i tusentals bitar och förvandlas till stoft och damm. Jag vill skrika tills mina lungor blöder och halsen inte längre klarar av att bilda ord. Jag vill slita mej loss, slita mej ut. Springa ut i natten. Ut i vattnet. Hålla huvudet under ytan. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill sluta andas.
Ursäkta mej, jag behöver verkligen verkligen verkligen skriva av mej just nu. Jag är väl vad man skulle kunna kalla SjuktJävlaNere. Rock bottom. Så jävla patetisk så det finns inte. Och jag vill gråta, fan vad jag vill gråta. Gråta tills jag blir uttorkad, yr och spyr. Gråta tills jag inte orkar längre. Gråta ut allt, tills jag somnar. Just nu går det inte dock, för Pernilla sitter vid den andra datorn i mitt rum och det enda som skiljer oss åt är Teven på rullbänken. Jag vill väl framstå som stark eller nåt, jag vet inte. Jag orkar inte riktigt tänka. Jag tänker för mycket. Jag vill ligga under stjärnorna, fan vad jag vill ligga under stjärnorna. Jag vill vara oensam. FAN vad jag vill vara oensam. Fan vad jag hatar att vara ensam. Fan vad jag hatar att bo i Halvfara. Fan vad jag hatar att bo utanför. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag hatar det. Och hur ni ens skulle försöka skulle ni inte kunna förstå hur jävla mycket jag hatar det. Jag hatar det mer än.. att raka benen. Jag hatar det så jävla mycket. Jag hatar att ha 2 jävla mil till närmsta kompis. Jag hatar att behöva be om skjuts. Jag hatar att bli bortglömd. För det blir man när man bor utanför. För man kan inte cykla till någon på fem minuter. Man kan inte ringa och fråga om man kan komma över. Man kan inte bara "droppa in". Man kan inte ta en fika. Man kan inte gå och köpa en glass. Man kan inte impulsivt åka och bada med vänner, eller grilla på stranden. Man träffar aldrig folk. Man känner sig bara jävligt ensam. Jag är så sjukt jävla omotiverad till att ens fortsätta andas så det finns inte. Just nu koncentrerar jag mej bara för att kontrollera tårarna och rösten när Pernilla säger något i förbigående. Jag hatar Halvfara. Jag hatar att bo här. Jag hatar att bo hemma och att behöva vara så jävla glad hela tiden. Jag vill kasta porslin, men det kan jag inte, för det är inte mitt porslin. Jag vill riva sönder tapeterna, men det kan jag inte, för det är inte mina tapeter. Jag vill hoppa ut igenom fönstret, men vad är det för vits, det är bara en våning upp och jag skulle som mest bryta några ben. Jag är så sjukt jävla patetisk. Du fattar inte hur sjukt jävla patetiskt jag är. Eller hur mycket jag hatar mitt gråa jävla liv av utanförskap. Jag hatar mig själv. Allt jag är och allt jag säger. Jag hatar mitt jävla blåa hus. Jag hatar mitt jävla gråa rum. Jag hatar min alldeles för tomma säng. Jag hatar mitt misanpassade sätt och att jag aldrig kan prata med folk. Jag hatar att jag blivit rädd för allt. Jag hatar min kropp. Jag hatar min hud. Jag vill krypa ur den. Rulla mej i salt och gräva ner mej någonstans och sluta bry mej. Jag vill gå i tusentals bitar och förvandlas till stoft och damm. Jag vill skrika tills mina lungor blöder och halsen inte längre klarar av att bilda ord. Jag vill slita mej loss, slita mej ut. Springa ut i natten. Ut i vattnet. Hålla huvudet under ytan. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill sluta andas.
lördag 14 juni 2008
Good things come to those who wait.
Kommer ni ihåg sagan som jag nämde i förrförra inlägget? Den som jag och Rebecka skrev medan vi väntade på tåget efter vår lilla tripp till HBT GBG? Här kommer den i alla fall. Vi har skrivit några rader i taget, och sedan vikt ner, så att man bara fick se sista raden, därav den fina texten.
Here we go!
Det var en gång en bananälskande kråka som bodde i en liten trädkoja högt uppe i en björk. Han tyckte om att hänga knäveck från en alldeles speciell liten gren högt däruppe. Men så en dag kom det sig att en ful, elak hackspett hade gjort sönder grenen så varelsen av det manliga könet ramlade ner och blev lesbisk. Jag vet att det borde vara omöjligt, men det gick allt till slut; Efter lite övning och könsbyten är inget omöjligt. Dagens teknologi och vetenskap; Tack! Som nybliven kvinna levde han... eller nej, jag menar hon, lycklig tillsammans med sin... rompha. Nej, skämt åsido. Med sin systers frus brorsbarns pappas brylling. Hon hette Bartolomelina och var besatt av äggklockor och Star Wars - Episod I. Du vet den när Anakin Skywalker size mini flyger och vinner hela skiten tappar Bartolomelina andan och skiter på sig. Anakin har nämligen 30 cm höga platåskor på sig och det är inte så vackert. Plötsligt kommer Hiro Nakamura och skriker: Yattah! Och sedan faller det grodor från himlen. Det kanske du tycker låter lite underligt; och det är det ju förstås alltid. Hon väljer att pierca sig i jumsken så de åker till Burkina Faso och gör det, för där är det billigast. Där hittar de Jack Sparrow som försäljare på 7Eleven och drar puffran och säger: That is not a knife, this is... (han ångrar sig när han kommer på att det inte alls är en kniv han håller i sin brunbrända pirathand, utan en...) uhm... Gun. Alla skrattar och han skäms lite grand. TÄNK ifall det hade varit en APA! Uschijamej vad tragiskt det vore. Nu kände hela högen hur vansinnigt glåmiga de var så de bestämde sig för att ta första bästa dressin hem. På vägen hem till Onsala (-korv), fällde han ett par tårar av uppgivenhet, för innerst inne visste han att texter om hans sexdebut aldrig skulle hamna på internet...
Here we go!
Det var en gång en bananälskande kråka som bodde i en liten trädkoja högt uppe i en björk. Han tyckte om att hänga knäveck från en alldeles speciell liten gren högt däruppe. Men så en dag kom det sig att en ful, elak hackspett hade gjort sönder grenen så varelsen av det manliga könet ramlade ner och blev lesbisk. Jag vet att det borde vara omöjligt, men det gick allt till slut; Efter lite övning och könsbyten är inget omöjligt. Dagens teknologi och vetenskap; Tack! Som nybliven kvinna levde han... eller nej, jag menar hon, lycklig tillsammans med sin... rompha. Nej, skämt åsido. Med sin systers frus brorsbarns pappas brylling. Hon hette Bartolomelina och var besatt av äggklockor och Star Wars - Episod I. Du vet den när Anakin Skywalker size mini flyger och vinner hela skiten tappar Bartolomelina andan och skiter på sig. Anakin har nämligen 30 cm höga platåskor på sig och det är inte så vackert. Plötsligt kommer Hiro Nakamura och skriker: Yattah! Och sedan faller det grodor från himlen. Det kanske du tycker låter lite underligt; och det är det ju förstås alltid. Hon väljer att pierca sig i jumsken så de åker till Burkina Faso och gör det, för där är det billigast. Där hittar de Jack Sparrow som försäljare på 7Eleven och drar puffran och säger: That is not a knife, this is... (han ångrar sig när han kommer på att det inte alls är en kniv han håller i sin brunbrända pirathand, utan en...) uhm... Gun. Alla skrattar och han skäms lite grand. TÄNK ifall det hade varit en APA! Uschijamej vad tragiskt det vore. Nu kände hela högen hur vansinnigt glåmiga de var så de bestämde sig för att ta första bästa dressin hem. På vägen hem till Onsala (-korv), fällde han ett par tårar av uppgivenhet, för innerst inne visste han att texter om hans sexdebut aldrig skulle hamna på internet...
SLUT
fredag 6 juni 2008
Sommarsurr.
Det är sommar nu. Det doftar av fuktig asfalt och vattenspridaren står på. Jag får lust att springa naken genom vattenspridaren; sådär som man gjorde när man var liten, men jag vet, att jag aldrig skulle springa naken. Jag är alldeles för stel och känner mej naken redan med kläderna på.
Jag vill vara vaken hela nätterna och springa runt. Bada och prata. Bara vara, sådär som man gör bäst en sommarnatt. Lyssna på musik. Sitta på en strand. Håll min hand. Jag känner mej ensam. Det är sommar. Det doftar av fuktig asfalt, jord och varm luft.
Solen skiner och jag får ont i ögonen, det sticks och rinner lite sådär, men på nätterna är det bara jag. Jag och hela oändligheten. Världen. Jag kan hålla den i min hand, men det är det ingen som vet. Och jag säger inget.
Det är sommar nu; kom och tänk med mej. Rucka på rätt och fel och analysera minsta lilla sak tills den är obetydligt liten, eller oändligt stor - allt beror på hur man ser det, men berätta inte för nån, för det är vår hemlighet.
Det är sommar och jag skriver igen. En dikt eller en tanke, inget av vikt men kanske av värde. För mej kanske det är det. Jag vet inte, nu går det av sig själv. Alla ord och rim, ett sommarstim. Jag har sommar i mitt bröst, och det susar i mitt huvud. Humlor. Dom flyger ändå. Alltid.
Jag får runda av, vi ska äta; jag är hungrig, men blir irriterad på allt tjat. Jag hör inte ens vad hon säger, men hon pratar ändå. Jag skriker något till svar. Det är så det är; för jag gömmer mej alltid i musiken. Det är sommar nu. Kom och fly in i solnedgången med mej.
Jag vill vara vaken hela nätterna och springa runt. Bada och prata. Bara vara, sådär som man gör bäst en sommarnatt. Lyssna på musik. Sitta på en strand. Håll min hand. Jag känner mej ensam. Det är sommar. Det doftar av fuktig asfalt, jord och varm luft.
Solen skiner och jag får ont i ögonen, det sticks och rinner lite sådär, men på nätterna är det bara jag. Jag och hela oändligheten. Världen. Jag kan hålla den i min hand, men det är det ingen som vet. Och jag säger inget.
Det är sommar nu; kom och tänk med mej. Rucka på rätt och fel och analysera minsta lilla sak tills den är obetydligt liten, eller oändligt stor - allt beror på hur man ser det, men berätta inte för nån, för det är vår hemlighet.
Det är sommar och jag skriver igen. En dikt eller en tanke, inget av vikt men kanske av värde. För mej kanske det är det. Jag vet inte, nu går det av sig själv. Alla ord och rim, ett sommarstim. Jag har sommar i mitt bröst, och det susar i mitt huvud. Humlor. Dom flyger ändå. Alltid.
Jag får runda av, vi ska äta; jag är hungrig, men blir irriterad på allt tjat. Jag hör inte ens vad hon säger, men hon pratar ändå. Jag skriker något till svar. Det är så det är; för jag gömmer mej alltid i musiken. Det är sommar nu. Kom och fly in i solnedgången med mej.
söndag 1 juni 2008
HBT GBG... GHB BBQ FTW LOL WTF LSD
Fredagkvällen drog jag hem till Rebecka och sov där. Det var det smidigaste eftersom vi skulle ta oss en liten (LSD)tripp (... eller kanske inte) till Göteborg för att kolla in HBT-festivalen dagen efter. Fredagkvällen var trevlig, vi åt potatis, duschade och mina naglar blev prickiga.
Lördagen gick vi upp tidigt... eller ja.. klockan ställde vi väl på nio - men det är tidigt för mej! På en helgdag dessutom! Sedan sprang vi runt lite och fixade och donade, bredde mackor, klädde oss o.s.v. Halv elva skulle vi hoppa på bussen. Vi var lite sena, och bussen stod redan på hållplatsen när vi - bokstavligt - kastade oss ur bilen och sprang mot bussen. Kan ju tala om för alla att vi hann med. Tjockt med koolt, jao! We've got the running skills.
Sedan fick bussen ta oss till Skövde och så väntade vi där litegrann på tåget som skulle ta oss vidare mot G. På tåget hamnade vi bredvid ett gäng tjejer som var hur störiga som helst. Jag hade inte överlevt om det inte hade varit så att världens vackraste bög (för ja, han måste ha varit bög) satt snett bakom dom störiga tjererna. Efter att han gick av i Alingsås så hade vi det inte lätt må jag säga... Ett tag såg det ut som antalet störiga tjejer reducerades något, men icke, dom kom tillbaks efter ett tag; oh no, bitch refill... Tji fick jag.
Väl framme i Göteborg irrade vi runt ett tag innan vi hitade en västtrafickinfomösgrejj och frågade hur vi skulle komma till Frölunda Kulturhus eftersom vi skulle se FlatStandUp där. Spårvagn 1 eller 7 lärde jag mej. Sen var det bara att hoppa på. Efter att vi hoppat av i Frölunda var det inte särskilt svårt att hitta Kulturhuset. I väntan på StandUp:en så satt vi - Rebecka och jag - och lyssnade på bland annat en Lesbisk kör som stod i badmössor och baddräkter i en tjusig rosa-gul-grön-blå-randig uppblåsbar pol med en matchande badboll bredvid, en lesbisk författare som pratade om sina barnböcker och sin kommande roman, som faktiskt var en flatroman, hennes barnböcker var rätt hetero, nämlich. SEN! Sen kom StåUpparen; Moa Svan. Skitrolig. Skitbra. Skitsnygg. Jävlar säger jag bara. Rebecka håller med. Hon sa nämligen, efter det var slut, lite diskret i mitt öra sådär; "Du... hon... hon var så JÄVLA snygg!!" och ja, det var hon. Oh my.
"NÄÄ, LÄGG AAAAV!! JAG ÄR OCKSÅ HOMO!... Jag är kompis med en neger, och du är tjock; kan vi inte träffas hemma hos mej någon gång och ha värsta MultiKultiPartyt och vara toleraaanta? "
Efter det så drog vi oss ner mot Järntorget, Olof Palmes Schallamachalla, Pustervik och allt det där däromkring och gick lite på HBT-marknaden. Jag köpte en fiiiiiiin kasse med en uggla på och en liten fin öh... portmonä. Sen kollade vi en snabbis på dagsprogrammet till Queerlitteraturdagen , som höll på hela dagen på Pustervik.
Efter det så tog vi oss tillbaks till Nordstan och åt litegranna på GylleneMåsen, gick lite i affärer (jag köpte mej ett par skor, dom är gråa). Sen åkte vi tillbaks igen för att kolla på kvällsprogrammet. Det var diverse performance-grejs. Mestadels läsning av dikter och flatlitteratur. Stacyann Chin - poet, flata, jamaican boende i New York läste dikter och var förövrigt grym.
Efter ett antal timmar (mellan 19:00 och 23:00, eller vad var det Rebecka?) så var det dags att fördriva tid tills klockan blev halv ett och tåget gick hem. Det gick helt okej, vi skrev en saga. Den är bäst. Jag ska skriva in den här någongång, ifall någon vill läsa den.
Tio över tre var vi hemma igen och somnade efter ett tags chipsätande. Vägen från hållplatsen till RebeckasMor var bra. Det var precis lagom varmt, sådär härligt svalt. I sommar ska jag vara utomhus hela nätterna tror jag; för det är då det är som bäst. Jag ska bada nattbad också, ifall jag hittar någon som vill hänga med. Rebecka; vecka 28, då jävlar! Då ska vi vara uppe hela nätterna och bada och promenera och ha picknick! Ja-a!
Tack för bra helg.
Banan.
Lördagen gick vi upp tidigt... eller ja.. klockan ställde vi väl på nio - men det är tidigt för mej! På en helgdag dessutom! Sedan sprang vi runt lite och fixade och donade, bredde mackor, klädde oss o.s.v. Halv elva skulle vi hoppa på bussen. Vi var lite sena, och bussen stod redan på hållplatsen när vi - bokstavligt - kastade oss ur bilen och sprang mot bussen. Kan ju tala om för alla att vi hann med. Tjockt med koolt, jao! We've got the running skills.
Sedan fick bussen ta oss till Skövde och så väntade vi där litegrann på tåget som skulle ta oss vidare mot G. På tåget hamnade vi bredvid ett gäng tjejer som var hur störiga som helst. Jag hade inte överlevt om det inte hade varit så att världens vackraste bög (för ja, han måste ha varit bög) satt snett bakom dom störiga tjererna. Efter att han gick av i Alingsås så hade vi det inte lätt må jag säga... Ett tag såg det ut som antalet störiga tjejer reducerades något, men icke, dom kom tillbaks efter ett tag; oh no, bitch refill... Tji fick jag.
Väl framme i Göteborg irrade vi runt ett tag innan vi hitade en västtrafickinfomösgrejj och frågade hur vi skulle komma till Frölunda Kulturhus eftersom vi skulle se FlatStandUp där. Spårvagn 1 eller 7 lärde jag mej. Sen var det bara att hoppa på. Efter att vi hoppat av i Frölunda var det inte särskilt svårt att hitta Kulturhuset. I väntan på StandUp:en så satt vi - Rebecka och jag - och lyssnade på bland annat en Lesbisk kör som stod i badmössor och baddräkter i en tjusig rosa-gul-grön-blå-randig uppblåsbar pol med en matchande badboll bredvid, en lesbisk författare som pratade om sina barnböcker och sin kommande roman, som faktiskt var en flatroman, hennes barnböcker var rätt hetero, nämlich. SEN! Sen kom StåUpparen; Moa Svan. Skitrolig. Skitbra. Skitsnygg. Jävlar säger jag bara. Rebecka håller med. Hon sa nämligen, efter det var slut, lite diskret i mitt öra sådär; "Du... hon... hon var så JÄVLA snygg!!" och ja, det var hon. Oh my.
"NÄÄ, LÄGG AAAAV!! JAG ÄR OCKSÅ HOMO!... Jag är kompis med en neger, och du är tjock; kan vi inte träffas hemma hos mej någon gång och ha värsta MultiKultiPartyt och vara toleraaanta? "
Efter det så drog vi oss ner mot Järntorget, Olof Palmes Schallamachalla, Pustervik och allt det där däromkring och gick lite på HBT-marknaden. Jag köpte en fiiiiiiin kasse med en uggla på och en liten fin öh... portmonä. Sen kollade vi en snabbis på dagsprogrammet till Queerlitteraturdagen , som höll på hela dagen på Pustervik.
Efter det så tog vi oss tillbaks till Nordstan och åt litegranna på GylleneMåsen, gick lite i affärer (jag köpte mej ett par skor, dom är gråa). Sen åkte vi tillbaks igen för att kolla på kvällsprogrammet. Det var diverse performance-grejs. Mestadels läsning av dikter och flatlitteratur. Stacyann Chin - poet, flata, jamaican boende i New York läste dikter och var förövrigt grym.
Efter ett antal timmar (mellan 19:00 och 23:00, eller vad var det Rebecka?) så var det dags att fördriva tid tills klockan blev halv ett och tåget gick hem. Det gick helt okej, vi skrev en saga. Den är bäst. Jag ska skriva in den här någongång, ifall någon vill läsa den.
Tio över tre var vi hemma igen och somnade efter ett tags chipsätande. Vägen från hållplatsen till RebeckasMor var bra. Det var precis lagom varmt, sådär härligt svalt. I sommar ska jag vara utomhus hela nätterna tror jag; för det är då det är som bäst. Jag ska bada nattbad också, ifall jag hittar någon som vill hänga med. Rebecka; vecka 28, då jävlar! Då ska vi vara uppe hela nätterna och bada och promenera och ha picknick! Ja-a!
Tack för bra helg.
Banan.
onsdag 28 maj 2008
Monkey gone to heaven...
För några dagar sedan hade jag en av dom bästa dagarna på länge, och hela kvällen var jag helt glad utan någon speciell anledning. Det kändes bra och jag trivdes. Men One good night don't really change a thing, som CaesarsKillarna sjunger, och som jag fick lära mej när jag dagen efter hade en av dom värsta dagarna på väldigt länge. Någon kompensation kanske. Jävla Karma. Och ja, jag är bitter.
Idag vaknade jag med en sån där gnagande känsla av meningslöshet. Allt kändes allmänt grått och jag kunde inte komma på någon anledning till att ens gå upp ur sängen. Det kändes inte värt. Så jag lät bli, skolkade från skolan och sket i allt. Bara sov.
Fick ett uppiggande sms någon gång vid ett-tiden utav Marthina. Hon undrade om jag ville ha cheesecake, vilket jag såklart ville! Hon gör typ den godaste av alla. Plötsligt så hade jag en anledning att i alla fall stiga upp ur sängen; något att vänta på liksom. Vid tre-tiden eller om det var fyra, så kom Marthina och lite senare somnade hon i min säng. Jag och Pernilla åt glass.
Fyfan vilken tragisk människa jag är.
Jag önskar dej allt vackert, för du är... det bästa som jag vet.
Idag vaknade jag med en sån där gnagande känsla av meningslöshet. Allt kändes allmänt grått och jag kunde inte komma på någon anledning till att ens gå upp ur sängen. Det kändes inte värt. Så jag lät bli, skolkade från skolan och sket i allt. Bara sov.
Fick ett uppiggande sms någon gång vid ett-tiden utav Marthina. Hon undrade om jag ville ha cheesecake, vilket jag såklart ville! Hon gör typ den godaste av alla. Plötsligt så hade jag en anledning att i alla fall stiga upp ur sängen; något att vänta på liksom. Vid tre-tiden eller om det var fyra, så kom Marthina och lite senare somnade hon i min säng. Jag och Pernilla åt glass.
Fyfan vilken tragisk människa jag är.
Jag önskar dej allt vackert, för du är... det bästa som jag vet.
måndag 19 maj 2008
En tanke...
Jag började fundera på en sak, som jag så ofta gör såhär på kvällskvisten när jag egentligen borde sova. Ifall någon skulle vara intresserad av att läsa så skriver jag ner det här.
Det är mycket mer accepterat med killar som sjunger förjävligt, vilket är konstigt egentligen. Och det är många fler "fula" killar som gör musik. Och det är fler fula killar som sjunger förjävligt än det är tjejer också. Det känns dåligt, för det innebär att jag aldrig kommer lyckas i musikvärlden.
Musikbranschen är mycket antifeministisk. Det borde finnas fler tjejer, som är lite småfula, och sitter med gitarr, i en gammal sliten tröja, och ett par jeans, och sjunger förjävligt. Skulle jag hitta en, skulle jag gifta mej med henne, om hon var smart, och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar...
Jag måste lära mej spela gitarr.
Jag ska bli den första halvfula tjejen
som sitter med gitarr iklädd en gammal sliten tröja
och jeans
och sjunger förjävligt...
Ni ska få se...
Det är mycket mer accepterat med killar som sjunger förjävligt, vilket är konstigt egentligen. Och det är många fler "fula" killar som gör musik. Och det är fler fula killar som sjunger förjävligt än det är tjejer också. Det känns dåligt, för det innebär att jag aldrig kommer lyckas i musikvärlden.
Musikbranschen är mycket antifeministisk. Det borde finnas fler tjejer, som är lite småfula, och sitter med gitarr, i en gammal sliten tröja, och ett par jeans, och sjunger förjävligt. Skulle jag hitta en, skulle jag gifta mej med henne, om hon var smart, och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar...
Jag måste lära mej spela gitarr.
Jag ska bli den första halvfula tjejen
som sitter med gitarr iklädd en gammal sliten tröja
och jeans
och sjunger förjävligt...
Ni ska få se...
lördag 10 maj 2008
Assrape.
Goddag.
Today... is a day of pain. Jag har ont tamefan överallt - midjan och ner; And the reasons? There are no reasons, who needs reasons when you've got heroin? Nejmen; jag cyklade ju trots allt typ.. tre mil igår. Dom första två och en halv milen hemifrån mej till Mariestad, "Vänerns Pärla" (-precis som alla andra städer häromkring xD) gick hyffsat snabbt och vi (=Jag, Karin aka Gunmar och Rebecka) var framme vid Hamnstaden efter lite mer än blotta timmen efter enbart en liten kort paus för vatten och samtal vid Lugnås Skola. Tandem och Rövsmärtor - Det är sommar det. Jag menar't.
På kvällen satt vi hemma hos Rebecka och spelade Pictionary (eller annan alternativ stavning) tills vi somnade på soffan. Gött. Vaknade några gånger utav mina ben som trodde att dom hade varit med om någon granatexplosion och nu var fulla med splitter... typ. Oh, the pain. Eheu.
Sedan vaknade jag av att min kära moder ringde alldeles för tidigt och undrade när jag skulle hem. Senare, svarade jag och somnade om, sov lite, och vaknade sen igen när vi skulle upp. Vi satte oss på cyklarna from hell och assrapet började all over again. Pain för helvete. Jag är krigsskadad. Det är hårt. Ialla fall så förde vi oss själva och våra cyklar framåt för att möta Una vid Tempo eftersom Rebecka och Una skulle iväg och köpa pärlor; vad dom inte visste var dock att det tydligen är "Spring Time" här i Mariestad och att alla affärer är stängda och det är folk överallt. Då hade jag och Karin dock redan tagit oss hem till Karin. Vi fick reda på senare att det var stängt utav Rebecka som kom för att leta efter sin cykelnyckel.
Nu sitter jag som sagt hemma hos Karin och väntar på att få mat. Hon skulle visst steka quorn. Senare vet jag inte riktigt vart jag tar vägen; Karin ska flyga och eventuellt kommer Marthina och hämtar mej och för mej bort till okänd plats. Annars skulle jag ringa till Rebecka, eventuellt drägga runt på stan lite. MorMedBilen kommer vid femtiden kanske och hämtar mej.
Det var allt jag vet just nu, så jag tänker inte skriva mer. So long! Gå ut och var ute i fina vädret istället för att sitta inne. Inte för att jag är det men har jag sagt att jag lever som jag lär? Nej. Juste.
Banan.
(I lost the game.)
Today... is a day of pain. Jag har ont tamefan överallt - midjan och ner; And the reasons? There are no reasons, who needs reasons when you've got heroin? Nejmen; jag cyklade ju trots allt typ.. tre mil igår. Dom första två och en halv milen hemifrån mej till Mariestad, "Vänerns Pärla" (-precis som alla andra städer häromkring xD) gick hyffsat snabbt och vi (=Jag, Karin aka Gunmar och Rebecka) var framme vid Hamnstaden efter lite mer än blotta timmen efter enbart en liten kort paus för vatten och samtal vid Lugnås Skola. Tandem och Rövsmärtor - Det är sommar det. Jag menar't.
På kvällen satt vi hemma hos Rebecka och spelade Pictionary (eller annan alternativ stavning) tills vi somnade på soffan. Gött. Vaknade några gånger utav mina ben som trodde att dom hade varit med om någon granatexplosion och nu var fulla med splitter... typ. Oh, the pain. Eheu.
Sedan vaknade jag av att min kära moder ringde alldeles för tidigt och undrade när jag skulle hem. Senare, svarade jag och somnade om, sov lite, och vaknade sen igen när vi skulle upp. Vi satte oss på cyklarna from hell och assrapet började all over again. Pain för helvete. Jag är krigsskadad. Det är hårt. Ialla fall så förde vi oss själva och våra cyklar framåt för att möta Una vid Tempo eftersom Rebecka och Una skulle iväg och köpa pärlor; vad dom inte visste var dock att det tydligen är "Spring Time" här i Mariestad och att alla affärer är stängda och det är folk överallt. Då hade jag och Karin dock redan tagit oss hem till Karin. Vi fick reda på senare att det var stängt utav Rebecka som kom för att leta efter sin cykelnyckel.
Nu sitter jag som sagt hemma hos Karin och väntar på att få mat. Hon skulle visst steka quorn. Senare vet jag inte riktigt vart jag tar vägen; Karin ska flyga och eventuellt kommer Marthina och hämtar mej och för mej bort till okänd plats. Annars skulle jag ringa till Rebecka, eventuellt drägga runt på stan lite. MorMedBilen kommer vid femtiden kanske och hämtar mej.
Det var allt jag vet just nu, så jag tänker inte skriva mer. So long! Gå ut och var ute i fina vädret istället för att sitta inne. Inte för att jag är det men har jag sagt att jag lever som jag lär? Nej. Juste.
Banan.
(I lost the game.)
onsdag 7 maj 2008
Tappar.
Jag har tappat tråden
tappat greppet
tappat andan
tappat lusten
tappat orken
tappat viljan
tappat bort mej
tappat allt.
tappat greppet
tappat andan
tappat lusten
tappat orken
tappat viljan
tappat bort mej
tappat allt.
tisdag 6 maj 2008
Det här är ett blogginlägg; see you at the other end.
"Hej hej! Hejseli hejsan! Hejseli hejseli ho ho hejsan! Hejseli hejseli hoho hejseli hejseli!"
(Jag har tittat lite på Anders och Måns... igen.)
Gårdagen spenderade jag till största delen tillsammans med Malin och Henrik. Vi åt, sen gick jag och Malin ner mot stan för att köpa solglasögon till Malin innan vi gick på promenad eftersom det var fritt på idrotten (eller ja.. promenad och promenad; vi gick ner till vattnet och satte oss och lyssnade på musik och pratade), senare kom Henrik igen och vi fortsatte och prata och lyssna på musik. Efter det var lektionen slut och vi gick och köpte glass. Jag hade dock inga pengar, men jag fick en twister av Henrik så jag fick också vara med - bussigt! Vi satte oss sedan och åt glass på en av bänkarna vid Rådhuset och fortsatte att prata och lyssna på musik. Efter det var jag tvungen att gå, för Cay kom med bilen och det var dags att åka hem.
(Lektionerna innan lunchen var jag mest irriterad för att det inte ville sig ordentligt på bilden utan bara gick åt helvete och jag är stressad; detta var på måndagen alltså.)
Idag känns det inte som om jag varit i skolan alls, men det har jag.. tror jag. Om det fortfarande är tisdag idag och jag inte slocknat och vaknat igen nu. Jag tror i alla fall det är tisdag. Jag känner mej lite rörig. Men om det är tisdag så hade jag bara Kultur- och Idéhistoria idag. Vi pratade om konsten under renässansen har jag för mej. Sen åkte jag hem. Mamma handlade och jag läste the Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Någon timme senare kom jag hem - från Götene that is. Jag slutade skolan tio i tolv och var hemma tio över två, så jag fick vänta ett tag.
Väl hemma klarade jag inte av att ha kvar kläderna på mej eftersom jag bränt låren/benen/knäna och axlarna. Det svider -.- Därför struttar jag runt i stor T-shirt. Jag är ju trots allt hemma, så då får jag gå klädd som jag vill, punkt.
Jag ska ha Nationellt Prov i Matte B på torsdag så jag borde egentligen plugga, men jag kan inte fokusera ordenligt, så det blir inte så mycket med det. Jag förstår allt helt perfekt på genomgångarna, men när det står på ett papper, helt ihopblandat så funkar det inte i mitt huvud. Jag tror jag kommer köra på det här provet. Jävla kukmatteB.
Fick reda på igår att vi är lediga tisdag nästa vecka. Det är riktigt trevligt. Undrar vad man kan hitta på då...
Förresten, så ville inte Malin hålla mej i handen i matsalen idag, för hon har typ... gått och kärat ner sig- i en POJKE! Hon älskar inte mej längre, nu är det slut med mitt liv. Bwääääähähähä...hä.
Det här var rörigt.
Hejdå.
(Jag har tittat lite på Anders och Måns... igen.)
Gårdagen spenderade jag till största delen tillsammans med Malin och Henrik. Vi åt, sen gick jag och Malin ner mot stan för att köpa solglasögon till Malin innan vi gick på promenad eftersom det var fritt på idrotten (eller ja.. promenad och promenad; vi gick ner till vattnet och satte oss och lyssnade på musik och pratade), senare kom Henrik igen och vi fortsatte och prata och lyssna på musik. Efter det var lektionen slut och vi gick och köpte glass. Jag hade dock inga pengar, men jag fick en twister av Henrik så jag fick också vara med - bussigt! Vi satte oss sedan och åt glass på en av bänkarna vid Rådhuset och fortsatte att prata och lyssna på musik. Efter det var jag tvungen att gå, för Cay kom med bilen och det var dags att åka hem.
(Lektionerna innan lunchen var jag mest irriterad för att det inte ville sig ordentligt på bilden utan bara gick åt helvete och jag är stressad; detta var på måndagen alltså.)
Idag känns det inte som om jag varit i skolan alls, men det har jag.. tror jag. Om det fortfarande är tisdag idag och jag inte slocknat och vaknat igen nu. Jag tror i alla fall det är tisdag. Jag känner mej lite rörig. Men om det är tisdag så hade jag bara Kultur- och Idéhistoria idag. Vi pratade om konsten under renässansen har jag för mej. Sen åkte jag hem. Mamma handlade och jag läste the Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Någon timme senare kom jag hem - från Götene that is. Jag slutade skolan tio i tolv och var hemma tio över två, så jag fick vänta ett tag.
Väl hemma klarade jag inte av att ha kvar kläderna på mej eftersom jag bränt låren/benen/knäna och axlarna. Det svider -.- Därför struttar jag runt i stor T-shirt. Jag är ju trots allt hemma, så då får jag gå klädd som jag vill, punkt.
Jag ska ha Nationellt Prov i Matte B på torsdag så jag borde egentligen plugga, men jag kan inte fokusera ordenligt, så det blir inte så mycket med det. Jag förstår allt helt perfekt på genomgångarna, men när det står på ett papper, helt ihopblandat så funkar det inte i mitt huvud. Jag tror jag kommer köra på det här provet. Jävla kukmatteB.
Fick reda på igår att vi är lediga tisdag nästa vecka. Det är riktigt trevligt. Undrar vad man kan hitta på då...
Förresten, så ville inte Malin hålla mej i handen i matsalen idag, för hon har typ... gått och kärat ner sig- i en POJKE! Hon älskar inte mej längre, nu är det slut med mitt liv. Bwääääähähähä...hä.
Det här var rörigt.
Hejdå.
torsdag 1 maj 2008
Tanken som räknas.
Jag har tänkt. Igen. Jag är så galet fixerad vid att hitta mej själv. Att veta vem jag är osv osv. Det är som i Wristcutters. Ni vet, killen som kommer till stället där alla gör mirakel och han blir så besatt av viljan att göra mirakel, men man bara kan göra mirakel när det inte längre betyder något för en? Så är det. Så är det nog i det mesta tror jag. Det är en intressant filosofi. Synd bara att jag är typen som fixerar mej vid en tanke. Då är det ju som dömt att misslyckas. Men ändå.
Så.. alltså;
- Slappna av och sluta tänka så mycket och låta saker bara hända? Good things come to those who wait? Men allvarligt talat, tanken känns ju nästan absurd när det handlar om att något någonsin skulle ha vägen förbi Halvfara där jag sitter och ugglar. Det enda häromkring åker förbi i 110 på motorvägen, både bildligt och bokstavligt.
Jag vet inte vad jag ska göra. Hur som helst är jag fast i mitt eget huvud och jag kommer inte ut.
Punkt.
.
Så.. alltså;
- Slappna av och sluta tänka så mycket och låta saker bara hända? Good things come to those who wait? Men allvarligt talat, tanken känns ju nästan absurd när det handlar om att något någonsin skulle ha vägen förbi Halvfara där jag sitter och ugglar. Det enda häromkring åker förbi i 110 på motorvägen, både bildligt och bokstavligt.
Jag vet inte vad jag ska göra. Hur som helst är jag fast i mitt eget huvud och jag kommer inte ut.
Punkt.
.
onsdag 30 april 2008
lördag 26 april 2008
Tusen tankar, men slut på ord.
När du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mej då
När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mej då...
Idag är det lördag och det enda jag hör är suset från datorn och fågelkvittret utifrån. Jag har varit vaken/uppe sedan någon gång efter två och jag har fortfarande inte satt på musik. Det är helt galet. Insane. Yes it is. Imorn ska vi kanske åka till Göteborg och titta på bäbis. Grattis Cay som blev farfar i.. i.. torsdags? Jag tror det var torsdags. Grattis FarfarCay och Pernilla som blev faster och JonasOchMalin som blev PappaOchMamma och Daniel som blev farbror und so weiter.
Jag vet inte riktigt vad jag vill göra idag. Kanske se på en film, men i så fall vilken? Kanske skriva lite, men i så fall vad?... Undrar om det går något bra på teve. Åhåhåhåhåh, kan ingen komma och hälsa på mej?! Jag vill ha sällskap! Jag behöver sällskap! (Hennes desperation lyser igenom. Jag skrev nyss om mej själv i tredje person.).
Hela dagen nu har jag haft andningssvårigheter. Jag är tät och det går trögt och tungt att andas. Jag borde nog inte ha gosat och pratat så mycket med Katterna igår. Pekka och Alien. Malins katter och dom absolut sällskapligaste katterna jag träffat i hela mitt liv. Dom praktiskt taget SPRANG emot mej när jag kom. Eller ja.. Alien gjorde, Pekka kom senare. Dom gillar inte varann riktigt längre; dom slogs så pälsen rök, hujja! Så som sagt, allergisk är jag ju och svårt att andas blev det - men det är det värt! JAG VILL HA EN KISSEKATT! Jag får skaffa en nakenkatt när jag är rik sen.
Kanske är det dags för mej att ta steget snart. Jag vet inte.
Brosandi
Hendumst í hringi
Höldumst í hendur
Allur heimurinn óskýr
Nema þú stendur...
Hendumst í hringi
Höldumst í hendur
Allur heimurinn óskýr
Nema þú stendur...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
