Det är tisdagen den 29 juli 2008 klock-… vem bryr sig.
Jag skulle inte gråta, men det sket sig. Jag är besviken på mej själv och besviken på andra. Har du någon gång insett hur jävla meningslösa löften är, eftersom så få hålls överhuvudtaget? Det är oftast tomma ord som någon sagt, mest för att det låter fint och bra i sammanhanget, inte för att densamme verkligen menar det. Jag tycker ändå att jag försökt att aldrig lova något som jag inte är säker på att jag ska kunna hålla. Jag kanske bara är konstig. Men fan vad meningslöst det är.
Säg exempelvis aldrig till någon att ”Vi måste träffas någon gång”, ”Vi får höras” eller liknande, när du i själva verket inte alls tänker höra av dej eller är särskilt sugen på att träffa någon.
En annan klassiker som folk mest säger är ”Du vet att du alltid kan prata med mej.”, ”Jag finns här för dej om du behöver prata”, ”Jag lyssnar alltid.” osv osv osv. Jag menar, säg det inte om du inte menar det, vad är grejen liksom?
Ja, jag är bitter som fan och extremt nere idag. Jag ska gå ut någon stans nu. Bara komma bort. Fan vad jag önskar att folk inte vore upptagna med allt.
tisdag 29 juli 2008
onsdag 23 juli 2008
Rörda av en ton.
Det är onsdagen den 23 juli 2008 (eller faktiskt torsdagen den 24 juli). Klockan är 00:00; någon tänker på mej. Jag lyssnar på skottlossningar från tv:n.
Min bror är på besök. Bror och brorsdotter. Hon är tre; jag trodde hon var fyra. Vi har lekt massamassamycket och jag är helt slut. Det har varit en massa "Nathalie gör det", "Nathalie titta på det" och "Nathalie kom hit" och "Nathalie kom dit" hela dagarna från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Jag kan inte sova på nätterna och får inte sova på mornarna. Ändå är det ganska mysigt. Jobbigt - men mysigt. Det är en speciell känsla att vara världens bästa prinsessa för någon liten liten människa. Tidigare idag kom hon inrusande i panik skrikandes "Mårran kommer! Mårran kommer!!" och kastade sig upp i famnen på mej där jag satt vid datorn. Jag kollade ut igenom dörren och såg att det tydligen var ChristofferBror som var Mårran idag. Jag saknar att vara så liten.
När det var dags att sova var det katastrof och väldigt ledset här hemma. Christoffer försökte få henne att sova men Ginger skrek att hon inte ville sova, för att hon och jag skulle minsann titta på film. Det slutade med att vi låg och tittade på Skönheten & Odjuret bland alla kuddar. Jag är något av en sucker för fina Disneyfilmer och förutom Lejonkungen som är obesegrad etta så är nog Skönheten & Odjuret bästa av alla. Mycket bra story. Mycket bra sensmoral. Belle, som är vacker, intellektuell, handelskraftig och dessutom ger sin frihet för att hjälpa sin far dissar machoidealet förmänskligat som anser att kvinnor gör bäst i att föda barn och laga mat för inre skönhet och kärlek som övervinner allt! Och den egoistiske prinsen som dömer gumman efter utseende, blir förtrollad och äntligen får lära sig älska och bli älskad. Cheesy kanske, men är det inte så vi alla önskar det vore?
Sagan ger oss svar
varje väsen har
skönhet inuti
Min bror är på besök. Bror och brorsdotter. Hon är tre; jag trodde hon var fyra. Vi har lekt massamassamycket och jag är helt slut. Det har varit en massa "Nathalie gör det", "Nathalie titta på det" och "Nathalie kom hit" och "Nathalie kom dit" hela dagarna från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Jag kan inte sova på nätterna och får inte sova på mornarna. Ändå är det ganska mysigt. Jobbigt - men mysigt. Det är en speciell känsla att vara världens bästa prinsessa för någon liten liten människa. Tidigare idag kom hon inrusande i panik skrikandes "Mårran kommer! Mårran kommer!!" och kastade sig upp i famnen på mej där jag satt vid datorn. Jag kollade ut igenom dörren och såg att det tydligen var ChristofferBror som var Mårran idag. Jag saknar att vara så liten.
När det var dags att sova var det katastrof och väldigt ledset här hemma. Christoffer försökte få henne att sova men Ginger skrek att hon inte ville sova, för att hon och jag skulle minsann titta på film. Det slutade med att vi låg och tittade på Skönheten & Odjuret bland alla kuddar. Jag är något av en sucker för fina Disneyfilmer och förutom Lejonkungen som är obesegrad etta så är nog Skönheten & Odjuret bästa av alla. Mycket bra story. Mycket bra sensmoral. Belle, som är vacker, intellektuell, handelskraftig och dessutom ger sin frihet för att hjälpa sin far dissar machoidealet förmänskligat som anser att kvinnor gör bäst i att föda barn och laga mat för inre skönhet och kärlek som övervinner allt! Och den egoistiske prinsen som dömer gumman efter utseende, blir förtrollad och äntligen får lära sig älska och bli älskad. Cheesy kanske, men är det inte så vi alla önskar det vore?
Sagan ger oss svar
varje väsen har
skönhet inuti
måndag 21 juli 2008
Om att häda kyrkan genom att åka för fort på en liten rosa cykel.
Jag hade en så himla rolig dröm inatt. Vet inte om det går att få ner den i text, men jag ska försöka.
Det hela utspelade sig i vad som kunde ha varit Lidköping, med vissa ändringar i vägar och liknande. Det var i alla fall jag och Malin. Vi hade två stycken rosa och minismå cyklar som vi satt på. Sen började vi trampa, och trampa, och trampa och hej vad det gick! Vi fick värsta speeden på cyklarna där och svoschade fram på Lidköpings gator. Vi åkte förbi Vattentornet men därefter kom världens jävla nedförsbacke och våra cyklar fick om möjligt ännu värre speed. När vi var någonstans mitt i backen så sa jag till Malin att shit, vi måste ju bromsa eller nåt! Men då fick vi se två kineser som var i slutet av backen (där det fanns en korsning) långt bort som kom från vänster i förhållande till oss på inlines. Och dom kände vi tydligen till och hade tävlat med förr och denna gången kunde vi inte låta dom vinna! (Vad vi tävlat om är för mej oklart). Så vi lät bli att bromsa och blev mer och mer skraja ju mer vi närmade oss det ganska hårt traffikerade vägkorset. Vi kunde ju inte bromsa! Så kom vi fram till korset och svoschade över vägen fortsomfan. Mot rött ljus och allt, men överlevde. Sen skulle vi få stopp på cyklarna, men det gick inte. Vi for vidare. Och på en gräsplätt vid ån bredvid en kyrka bortom Busstationen (jag vet, det är ganska lurigt eftersom inget ligger där det ska xD) slängde vi oss åt sidan och var äntligen trygga på marken. Då kom någon tjomme från kyrkan. Han var superförbannad och sa att vi hade hädat gud och grejer genom att köra så fort och slänga oss som vi gjorde. Och då var vi ändå ganska långt från kyrkan. I alla fall så skulle vi följa med gubben för att se vilket straff som skulle lämpa sig bäst. Han skulle kolla i någon bok och vi skulle följa efter. På vägen mötte vi folk som sa grejer i stil med att "Ojojoj, nu blir det inte nådigt" och att den gubben skulle man inte reta upp. Boken fanns tydligen högst upp i tornet. Vi frågade om vi skulle hänga med och en av vaktmästarna eller något liknande sa "Är du inte riktigt klok eller? Fatta hur jävla trångt det är högst uppe i det där tornet eller!". Vi lyssnade uppenbarligen inte för av någon anledning följde vi efter ändå, och det var galet trångt. När vi var näst högst upp var gubben redan uppe och luckan upp dit hans stod var stängd. Kan tilläggas att den var typ 30 centimeter i diameter och utgjorde hela golvet till våningen över. Jag hittade en skojsam grej i botten på luckan som jag var tvungen att pilla på och hela skiten började knaka och spricka. Jag blev smått förskräckt och man hörde gubben gapa ovanifrån och undra vad vi höll på med, att vi inte skulle röra luckan och att vi skulle hjälpa honom så han inte ramlade ner. Jag såg mej förskräckt om men fick en bok - ingen tjock bok, utan en anteckningsbok(!), visserligen medeltjock men ändå - av en av alla människorna som, på något sätt, lyckades få plats där vi var samtidigt trots att det var galet trångt. Jag lyckades pilla in boken i ett litet hål och la den över luckan så att gubben kunde stå på den, fast jag var tvungen att hålla upp den hela tiden för det var på väg att gå sönder. Det gick sönder mer och mer och jag fick fler och fler böcker att lägga dit. Det hela slutade med att vaktmästaren sa något om att det tog lång tid och att vi faktiskt egentligen inte ens var i närheten av kyrkan så att det inte var någon big deal.. sen vaknade jag.
Det hela utspelade sig i vad som kunde ha varit Lidköping, med vissa ändringar i vägar och liknande. Det var i alla fall jag och Malin. Vi hade två stycken rosa och minismå cyklar som vi satt på. Sen började vi trampa, och trampa, och trampa och hej vad det gick! Vi fick värsta speeden på cyklarna där och svoschade fram på Lidköpings gator. Vi åkte förbi Vattentornet men därefter kom världens jävla nedförsbacke och våra cyklar fick om möjligt ännu värre speed. När vi var någonstans mitt i backen så sa jag till Malin att shit, vi måste ju bromsa eller nåt! Men då fick vi se två kineser som var i slutet av backen (där det fanns en korsning) långt bort som kom från vänster i förhållande till oss på inlines. Och dom kände vi tydligen till och hade tävlat med förr och denna gången kunde vi inte låta dom vinna! (Vad vi tävlat om är för mej oklart). Så vi lät bli att bromsa och blev mer och mer skraja ju mer vi närmade oss det ganska hårt traffikerade vägkorset. Vi kunde ju inte bromsa! Så kom vi fram till korset och svoschade över vägen fortsomfan. Mot rött ljus och allt, men överlevde. Sen skulle vi få stopp på cyklarna, men det gick inte. Vi for vidare. Och på en gräsplätt vid ån bredvid en kyrka bortom Busstationen (jag vet, det är ganska lurigt eftersom inget ligger där det ska xD) slängde vi oss åt sidan och var äntligen trygga på marken. Då kom någon tjomme från kyrkan. Han var superförbannad och sa att vi hade hädat gud och grejer genom att köra så fort och slänga oss som vi gjorde. Och då var vi ändå ganska långt från kyrkan. I alla fall så skulle vi följa med gubben för att se vilket straff som skulle lämpa sig bäst. Han skulle kolla i någon bok och vi skulle följa efter. På vägen mötte vi folk som sa grejer i stil med att "Ojojoj, nu blir det inte nådigt" och att den gubben skulle man inte reta upp. Boken fanns tydligen högst upp i tornet. Vi frågade om vi skulle hänga med och en av vaktmästarna eller något liknande sa "Är du inte riktigt klok eller? Fatta hur jävla trångt det är högst uppe i det där tornet eller!". Vi lyssnade uppenbarligen inte för av någon anledning följde vi efter ändå, och det var galet trångt. När vi var näst högst upp var gubben redan uppe och luckan upp dit hans stod var stängd. Kan tilläggas att den var typ 30 centimeter i diameter och utgjorde hela golvet till våningen över. Jag hittade en skojsam grej i botten på luckan som jag var tvungen att pilla på och hela skiten började knaka och spricka. Jag blev smått förskräckt och man hörde gubben gapa ovanifrån och undra vad vi höll på med, att vi inte skulle röra luckan och att vi skulle hjälpa honom så han inte ramlade ner. Jag såg mej förskräckt om men fick en bok - ingen tjock bok, utan en anteckningsbok(!), visserligen medeltjock men ändå - av en av alla människorna som, på något sätt, lyckades få plats där vi var samtidigt trots att det var galet trångt. Jag lyckades pilla in boken i ett litet hål och la den över luckan så att gubben kunde stå på den, fast jag var tvungen att hålla upp den hela tiden för det var på väg att gå sönder. Det gick sönder mer och mer och jag fick fler och fler böcker att lägga dit. Det hela slutade med att vaktmästaren sa något om att det tog lång tid och att vi faktiskt egentligen inte ens var i närheten av kyrkan så att det inte var någon big deal.. sen vaknade jag.
lördag 19 juli 2008
Uuuuuuuuuuuuuuuuuuuh, PARTYPOKER!
Det är lördag den 19 juli 2008. Klockan är 07:30
Eftersom jag - som jag berättade i förra inlägget - desperat försöker vända rätt mitt dygn, så har jag inte sovit än. Det börjar kännas, men det ska nog gå. Jag har lärt mej att jag inte borde överkonsumera kaffe under kort tid, börjar tro att jag är överkänslig eller nåt. Natten har gått förvånansvärt fort ändå. Stort tack till MensSimon som varit med och hållt sig vaken på distans. Vilka polers vi är! Vi har haft matlagningsprogram på telefon. Jag lagade omelett med lite mös i. Då var klockan typ tre.
Lalalalala, jag har druckit massamassa kaffe, så jag är lite striri.. stri... ja. Kommer på mej själv med att skaka och massa, haha. Min träningsoverall-grej är bra. "Små små troll som jag hittade i min navel!". Varför försvann "Hej kom och hjälp mej!"? Kan någon svara på det? Varför? Dom sa inte ens nåt, det bara försvann. Damn jag saknar det jävla störda programmet.
Fna.. fan... vad ovärt inläg egentligen. Passar inte alls in i bloggen. Förresten har ni märkt hur bra jag har blivit på att uppdatera? Det är ju änna inte klokt! Käre barn. Hihihihi, jag har tuggat i mej alvedon också för att inte få världens huvudvärk. Mitt huvud känns ändå lite tungt. Men det är väl sånt som händer. Förövrigt får jag skriva om allt flera gånger för mina händer funkar inte riktigt. Skriv sms till mej för böfvelen. Jag gillar att få sms. Det är liksom en rätt skön känsla. Typ som ett bevis på ens exiztenz, haha can't believe I just stavade exiztenz med z:an, awesoooome duuuude. Haha. Jag får sms därför exizterar jag. Haha, tjockt med skoj. MuuuMIN!! Okej, ingen fattar det men det är roligt. Skicka sms. Jag säger det. Öh.. var var jag? Jag saknar MalinFis och Henrik och Saila, fan vad jag saknar er era små tranor! Ja just det! Det gör jag. Saknar er som fan. Kom hit alla och kramas med mej NU! Jag vill ha kramar. Jag saknar Rebecka massor också, fast hon var här i torsdags. Och så saknar jag Karin också, som är i jävla MonteSvart. Och Marthina... jävla slyna. Kom hit nu, jag saknar dej. Jag säger slyna, och jag säger det med kärlek. Jag saknar alla. Jag vill att alla ska komma hit och kramas med mej.
I'm in the basement, baby, you're in the sky. I'm in the basement, baby, drop on by.
Eftersom jag - som jag berättade i förra inlägget - desperat försöker vända rätt mitt dygn, så har jag inte sovit än. Det börjar kännas, men det ska nog gå. Jag har lärt mej att jag inte borde överkonsumera kaffe under kort tid, börjar tro att jag är överkänslig eller nåt. Natten har gått förvånansvärt fort ändå. Stort tack till MensSimon som varit med och hållt sig vaken på distans. Vilka polers vi är! Vi har haft matlagningsprogram på telefon. Jag lagade omelett med lite mös i. Då var klockan typ tre.
Lalalalala, jag har druckit massamassa kaffe, så jag är lite striri.. stri... ja. Kommer på mej själv med att skaka och massa, haha. Min träningsoverall-grej är bra. "Små små troll som jag hittade i min navel!". Varför försvann "Hej kom och hjälp mej!"? Kan någon svara på det? Varför? Dom sa inte ens nåt, det bara försvann. Damn jag saknar det jävla störda programmet.
Fna.. fan... vad ovärt inläg egentligen. Passar inte alls in i bloggen. Förresten har ni märkt hur bra jag har blivit på att uppdatera? Det är ju änna inte klokt! Käre barn. Hihihihi, jag har tuggat i mej alvedon också för att inte få världens huvudvärk. Mitt huvud känns ändå lite tungt. Men det är väl sånt som händer. Förövrigt får jag skriva om allt flera gånger för mina händer funkar inte riktigt. Skriv sms till mej för böfvelen. Jag gillar att få sms. Det är liksom en rätt skön känsla. Typ som ett bevis på ens exiztenz, haha can't believe I just stavade exiztenz med z:an, awesoooome duuuude. Haha. Jag får sms därför exizterar jag. Haha, tjockt med skoj. MuuuMIN!! Okej, ingen fattar det men det är roligt. Skicka sms. Jag säger det. Öh.. var var jag? Jag saknar MalinFis och Henrik och Saila, fan vad jag saknar er era små tranor! Ja just det! Det gör jag. Saknar er som fan. Kom hit alla och kramas med mej NU! Jag vill ha kramar. Jag saknar Rebecka massor också, fast hon var här i torsdags. Och så saknar jag Karin också, som är i jävla MonteSvart. Och Marthina... jävla slyna. Kom hit nu, jag saknar dej. Jag säger slyna, och jag säger det med kärlek. Jag saknar alla. Jag vill att alla ska komma hit och kramas med mej.
I'm in the basement, baby, you're in the sky. I'm in the basement, baby, drop on by.
fredag 18 juli 2008
Att gå mot strömmen.
Det är fredagen den 18 juli 2008. Klockan är 19:42. Jag skickar sms.
Hela vår trädgård har invaderats av teeny weeny tiny små grodbarn. Dom har precis krupit upp ur dammen och skuttar nu runt i vår trädgård så det står härliga till. Helt galet många små grodor är det. Man blir helt till sig, och lite förskräckt på samma gång. Man kan knappt gå.
Jag var duktig igår, eller imorse - beroende på hur man ser det. Jag ställde klockan, gick och la mej tidigt (allting är relativt, klockan var typ tre) och ämnade gå upp tidigt (allt är fortfarande relativt - någon gång vid tolv) dagen efter. Att jag sedan inte somnade förrns någon gång efter klockan sex för att sedan gå upp vid tolv, vara vaken en timme och sedan somna om för att vakna igen klockan sex. Så bra gick det.
Tills imorgon funderar jag på att testa en annan teknik i min strävan att vända tillbaks dygnet till ett som ligger närmare den allmäna normen. Inte för att det stör mej något, men det verkar störa alla i min omgivning, då främst min mor. Min tanke är, att jag ska låta bli att gå och lägga mej alls inatt och därmed inte sova förrns imorgon kväll, alltså lördag. Klarar jag ett dygn månne? Med kaffe och kärlek går allt - eller nåt. Enda kruxet är att jag ska få besök av min alldeles underbaraste KusinElin på lördagkväll. Jag kommer vara världens tråkigaste. Men jag vet inte vad som är värst. Vara tråkig som fan på kvällen då hon kommer, eller vara tråkig som fan och sova hela dagen efter. Jag tror det är bättre att vara tråkig på kvällen, eftersom det trots allt är på dagen man brukar göra flest grejer (om man nu inte är som jag och sover till kvällen och är vaken på natten, höhö). Hoppas bara att modemet får sitta kvar och underlätta min vaka.
They're coming to take me away, haha
They're coming to take me away, hoho, hihi, haha
To the funnyfarm, where life is beautiful all the time,
and I'll be happy to see those nice young men in their clean white coats
and they're coming to take me away, HAHA!
onsdag 16 juli 2008
All hail! The King is here.
I don't want to start any blasphemous rumours
But I think that God's got a sick sense of humor
And when I die I expect to find Him laughing
Det är fortfarande onsdag, fortfarande den 16e juli, året är fortfarande 2008 och jag är fortfarande Nathalie Pettersson. Skillnaden är den att jag sovit och att klockan nu är 23:31 ögonblicket jag skriver detta. Det kommer inte bli något tidig morgon/sen natt beroende på hur man ser det-bloggande idag, eller imorgon, om man vill kalla det så. Mor min har nämligen bestämt att modemet skall dras ur klockan tjugofyra noll-noll inatt. Detta - tror hon - ska få mej att ändra mina sovvanor och beteende i allmänhet. Ge ungen tristess så löser sig allt, molnen skingrar sig och solen lyser jämt jämt jämt, alla blir glada, Jesus, Messias, Muhammed och Elvis återvänder och sen vips så är det världsfred och alla firar med kravodlad saft i närmsta nyuppvuxna regnskog.
Problemet dock, är att jag inte är vaken för att sitta här, utan sitter här för att jag är vaken. Kort sagt, det kommer inte göra någon större skillnad. Enda skillnaden är att jag kommer sitta än mer uttråkad och tänka än mer, resulterande i att jag blir än mer kvällsdeprimerad. Jag är ledsen. Ni får vänta lite till på världsfred.
Ni kanske finner mej aningen bitter, och det är jag nog. Det har jag aldrig nekat till. Bitter, cynisk, sarkastisk och gnällig - ett riktigt kap; ska vi gifta oss?
But I think that God's got a sick sense of humor
And when I die I expect to find Him laughing
Det är fortfarande onsdag, fortfarande den 16e juli, året är fortfarande 2008 och jag är fortfarande Nathalie Pettersson. Skillnaden är den att jag sovit och att klockan nu är 23:31 ögonblicket jag skriver detta. Det kommer inte bli något tidig morgon/sen natt beroende på hur man ser det-bloggande idag, eller imorgon, om man vill kalla det så. Mor min har nämligen bestämt att modemet skall dras ur klockan tjugofyra noll-noll inatt. Detta - tror hon - ska få mej att ändra mina sovvanor och beteende i allmänhet. Ge ungen tristess så löser sig allt, molnen skingrar sig och solen lyser jämt jämt jämt, alla blir glada, Jesus, Messias, Muhammed och Elvis återvänder och sen vips så är det världsfred och alla firar med kravodlad saft i närmsta nyuppvuxna regnskog.
Problemet dock, är att jag inte är vaken för att sitta här, utan sitter här för att jag är vaken. Kort sagt, det kommer inte göra någon större skillnad. Enda skillnaden är att jag kommer sitta än mer uttråkad och tänka än mer, resulterande i att jag blir än mer kvällsdeprimerad. Jag är ledsen. Ni får vänta lite till på världsfred.
Ni kanske finner mej aningen bitter, och det är jag nog. Det har jag aldrig nekat till. Bitter, cynisk, sarkastisk och gnällig - ett riktigt kap; ska vi gifta oss?
Katt steker bacon med hål i svålen.
Nathalie.
Tankar från Någonstans i Ingenstans.
Det är onsdag den 16 juli 2008 och klockan är halv fem på morgonen. Detta är förövrigt det etthundraförsta inlägget jag skriver i den här bloggen, så man kanske borde ha ett litet jubileumsfirande! Jag vet, jag borde kanske firat under mitt förra inlägg, eftersom det ju faktiskt var mitt hundrade, men nu är det såhär att jag inte tänkte på det då utan tänker fira nu. Så fram med tutorna och serpentinerna allihopa. Konfetti for the people! Jag har 101-inläggsjubileum!
Jag har även - alldeles nyss faktiskt, kommit underfund med varför jag hela tiden ligger en dag före i mitt huvud. Det är såhär förstårni, har jag kommit fram till, att när jag nu lever som jag lever och inte alltid som jag lär, men likt förbannat lever, om man nu kan kalla det för ett liv - men nog om det, här kommer the conlusion, som ni så tålmodigt väntat på, här i slutet på... eller kanske efter en av världens kanske längsta meningar. När jag går och lägger mej är det morgon, och det har redan varit en ny dag i flera timmar, då är det inte konstigt att det känns underligt när det - efter att man har sovit och vaknat igen - fortfarande är samma dag som när man gick och la sig. Hjärnan funkar helt enkelt inte så. Därför - kommer jag - när jag vaknar igen vid tretiden, att tro att det är torsdag. Jag är säker.
Kanske - jo, jag säger det - kanske, är det så, att jag har något intressant att berätta. Något som tar alla med storm och får er att sitta och gapa framför datorerna. Som får er att inse att det som är viktigt i livet inte är hur mycket man tjänar, eller vilken bil man kör dom två kilometerna man har till jobbet, utan vad man åker ifrån, vilka människor man berör när man kommer fram, och mottagandet man får när man kommer hem igen. Kanske är det så att jag bara babblar. Kanske är jag bara trött. Men kanske, kanske, är det så att ni faktiskt kan lära er något av en tjej någonstans i ingenstans, vars första kärlek var en plyschtiger vid namn Tiger, som alltid var rädd för fyrverkerier och raketer och som alltid vänder på dygnet så fort hon får chansen. Jag skulle vända på allt, bara jag fick chansen.
Skönhet sitter i betraktarens öga; det är sorgligt om ni glömmer bort att se efter.
Nathalie.
Jag har även - alldeles nyss faktiskt, kommit underfund med varför jag hela tiden ligger en dag före i mitt huvud. Det är såhär förstårni, har jag kommit fram till, att när jag nu lever som jag lever och inte alltid som jag lär, men likt förbannat lever, om man nu kan kalla det för ett liv - men nog om det, här kommer the conlusion, som ni så tålmodigt väntat på, här i slutet på... eller kanske efter en av världens kanske längsta meningar. När jag går och lägger mej är det morgon, och det har redan varit en ny dag i flera timmar, då är det inte konstigt att det känns underligt när det - efter att man har sovit och vaknat igen - fortfarande är samma dag som när man gick och la sig. Hjärnan funkar helt enkelt inte så. Därför - kommer jag - när jag vaknar igen vid tretiden, att tro att det är torsdag. Jag är säker.
Kanske - jo, jag säger det - kanske, är det så, att jag har något intressant att berätta. Något som tar alla med storm och får er att sitta och gapa framför datorerna. Som får er att inse att det som är viktigt i livet inte är hur mycket man tjänar, eller vilken bil man kör dom två kilometerna man har till jobbet, utan vad man åker ifrån, vilka människor man berör när man kommer fram, och mottagandet man får när man kommer hem igen. Kanske är det så att jag bara babblar. Kanske är jag bara trött. Men kanske, kanske, är det så att ni faktiskt kan lära er något av en tjej någonstans i ingenstans, vars första kärlek var en plyschtiger vid namn Tiger, som alltid var rädd för fyrverkerier och raketer och som alltid vänder på dygnet så fort hon får chansen. Jag skulle vända på allt, bara jag fick chansen.
Skönhet sitter i betraktarens öga; det är sorgligt om ni glömmer bort att se efter.
Nathalie.
måndag 14 juli 2008
Jag slog aldrig tillbaks...
Det är måndagen den 14 juli 2008 och klockan är kvart i fyra på morgonen. Jag sitter och spelar "Sanning eller Konka" över msn med Simon, det är stört. Jag har blivit beordrad att svara ja på alla frågor närmsta timmen.
Jag är väldigt glad just nu, av någon underlig anledning. Ja, nästan lycklig. Jag är till och med nöjd med mej själv, känner mej nästan vacker - och det händer verkligen inte ofta. Borde ta vara på det här.
Nu skulle jag ändra msn-meddelande till "är en mygga bzz bzz" xD. Done!
Jag har duschat idag gott folk! Det ni! Inte för att det är någon större sensation, men ändå. Det var lite skojsamt. Jag hade precis gått in och var på väg in i duschen, så ropar MammasGubbeCay från trappen "Är du på toa eller?" och jag svarade att ja det var jag, jag ska snart duscha. Då utbrast han smått frustrerat att det skulle ju han göra. Hans argument till varför just han skulle börja var att han duschade snabbast. Jag svarade att då kunde han lika gärna vänta. Han gav med sig med orden "men ditt förbannade ålerens! Okej då! Men då får du duscha snabbt; fem minuter!". Jag kontrade med att säga något i stil med "Äh, tyst med dej ditt ösme!" för att sedan duscha i 45 minuter. Jag vann. Nathalie: 1 - MammasGubbeCay: o.
Jag har varit nostalgisk. Lyssnat på Emil Jensen och läst hans blogg från cykelturnén. Jävla Trollhättan. Jag läste även inlägget "Gullspån - Lidköping" som jag hade kommenterat. Vilken sommar det var. Emil Jensen, vilken människa. Keep up.
Såg även att The Crow gick på femman ikväll, men jag valde att inte titta på den. Jag såg den ju trots allt för inte alls så länge sedan - under min visit i Trollhättan. Istället kollade jag på nåt jävla program om plastikkirurger och folk som förstorade brösten. Jag har kommit fram till att jag gillar inte inplantatbröst. Dom ser så obehagliga ut. Tacka vet jag riktiga bröst. Dom kan vara små. Kärlek till kvinnor och bröst och naturlighet. Är naturlighet ens ett ord? Naturlighet. När jag säger det igen blir jag tveksam.
Det här blogginlägget är tämligen osammanhängande må jag säga. Men så är det ibland. Särskilt om man heter Nathalie, är fisk, älskar brunt och katter men är allergisk och musiknörd. Ikväll är det jag och skogen. Ensamma i natten.
Lev vackert.
Nathalie.
Jag är väldigt glad just nu, av någon underlig anledning. Ja, nästan lycklig. Jag är till och med nöjd med mej själv, känner mej nästan vacker - och det händer verkligen inte ofta. Borde ta vara på det här.
Nu skulle jag ändra msn-meddelande till "är en mygga bzz bzz" xD. Done!
Jag har duschat idag gott folk! Det ni! Inte för att det är någon större sensation, men ändå. Det var lite skojsamt. Jag hade precis gått in och var på väg in i duschen, så ropar MammasGubbeCay från trappen "Är du på toa eller?" och jag svarade att ja det var jag, jag ska snart duscha. Då utbrast han smått frustrerat att det skulle ju han göra. Hans argument till varför just han skulle börja var att han duschade snabbast. Jag svarade att då kunde han lika gärna vänta. Han gav med sig med orden "men ditt förbannade ålerens! Okej då! Men då får du duscha snabbt; fem minuter!". Jag kontrade med att säga något i stil med "Äh, tyst med dej ditt ösme!" för att sedan duscha i 45 minuter. Jag vann. Nathalie: 1 - MammasGubbeCay: o.
Jag har varit nostalgisk. Lyssnat på Emil Jensen och läst hans blogg från cykelturnén. Jävla Trollhättan. Jag läste även inlägget "Gullspån - Lidköping" som jag hade kommenterat. Vilken sommar det var. Emil Jensen, vilken människa. Keep up.
Såg även att The Crow gick på femman ikväll, men jag valde att inte titta på den. Jag såg den ju trots allt för inte alls så länge sedan - under min visit i Trollhättan. Istället kollade jag på nåt jävla program om plastikkirurger och folk som förstorade brösten. Jag har kommit fram till att jag gillar inte inplantatbröst. Dom ser så obehagliga ut. Tacka vet jag riktiga bröst. Dom kan vara små. Kärlek till kvinnor och bröst och naturlighet. Är naturlighet ens ett ord? Naturlighet. När jag säger det igen blir jag tveksam.
Det här blogginlägget är tämligen osammanhängande må jag säga. Men så är det ibland. Särskilt om man heter Nathalie, är fisk, älskar brunt och katter men är allergisk och musiknörd. Ikväll är det jag och skogen. Ensamma i natten.
Lev vackert.
Nathalie.
lördag 12 juli 2008
18 Yr Old Lesbian.
Det är lördag den 12 juli 2008. Dagen jag alltid kommer minnas som dagen jag satt och kollade på hela eftertexterna till Harry Potter och Den Flammande Bägaren, bara för att jag tyckte en låt som spelades medan texterna rullade lät som Pulp, bara det att jag inte kände igen den. Det visade sig att Jarvis Cocker skrivit ALLA jävla låtar i filmen!(!!!) Det är vid såna tillfällen jag tänker att jag kanske är lite väl nördig när det kommer till musik.
Det är också dagen jag kommer minnas som dagen då jag slant med tandborsten när jag borstade tänderna och accidently råkade träffa mej själv i ögat. Fråga mej inte hur, för jag har inte en jävla aning hur man kan lyckas med nåt sånt. Som tur var så hann jag stänga ögat
Jag börjar bli galen, datorn är fortfarande pajko och jag kommer inte åt någon av min älskade musik. Jag har kraftiga abstinensbesvär. Och eftersom jag inte kunnat stilla mitt ständiga behov av min dagliga dos musik så har jag ersatt mitt musikberoende med ett nytt beroende; kaffe, så nu dricker jag helt galet mycket kaffe i stället för måttligt. Måste jag vara utan all min musik länge till så kommer jag säkert lägga till ytterligare beroenden, som typ alkohol, piller, nikotin, endorfiner, adrenalin eller liknande. Så om ni ser någon pillerknaprande tjomme som hoppar bungyjump och skär sig med femton cigaretter i munnen och sjunger med hes whiskeyröst så är det nog bara jag. Bli inte rädda.
Rebecka åker hem idag, efter att ha bott här sedan i måndags. Hon har fått stå ut med en del (som när jag flashade henne efter att hon och Karin kritiserade mitt utförande av strejk och inte ville erkänna att hon skulle känna sig tämligen obekväm ifall jag gick helt topless, förövrigt var det jag som hade rätt - hon blev aningen obekväm), men är trots det fortfarande min kompis, tackar för det! Vi har nog sätt på dom sämsta programmen ever. Bästa År, Next, X-Effect, A Shot at Love With Tila Tequila osv osv osv; Jag menar... HALLÅ?! xD Underhållande och fördummande. I kissed a girl and I liiiikeeed iiiit; fan det sämsta jag hört på jävligt länge xD
Vi har faktiskt kollat på en del annat också, bra grejer, som Walk the Line, Monty Python -and The Meaning of Life, Trainspotting, The Ring 1 & 2 (inte lika bra som dom andra filmerna vi såg, men anyway), Blair Witch Project... sen kommer jag inte på fler.
Justja! Förutom flashandet så har Rebecka även fått stå ut med mej sjungandes Greaselåtar efter att hon berättat hur hon hatade Grease. I GOT CHIIIIIIIIILLS, They're multiplying, and I'm LOOOOOOOOOOSING con-tro-hoooool! Rebecka har svarat med att sjunga "Dansa min docka", "... hit me on my beeper, beeper, beeper, hit me on my beeper beeper..." och "I kissed a girl"-låthelvetet. Nåja, nog om. Kanske ska avrunda. Jag vet inte.
Jag har förövrigt lyssnat en hel del på Tim Minchin.
You can have my body
You can steal my car
You can take my money
You can have what you like but it won’t get you very far
Cos my heart belongs, to an 18 year old, lesbian...
Det är också dagen jag kommer minnas som dagen då jag slant med tandborsten när jag borstade tänderna och accidently råkade träffa mej själv i ögat. Fråga mej inte hur, för jag har inte en jävla aning hur man kan lyckas med nåt sånt. Som tur var så hann jag stänga ögat
Jag börjar bli galen, datorn är fortfarande pajko och jag kommer inte åt någon av min älskade musik. Jag har kraftiga abstinensbesvär. Och eftersom jag inte kunnat stilla mitt ständiga behov av min dagliga dos musik så har jag ersatt mitt musikberoende med ett nytt beroende; kaffe, så nu dricker jag helt galet mycket kaffe i stället för måttligt. Måste jag vara utan all min musik länge till så kommer jag säkert lägga till ytterligare beroenden, som typ alkohol, piller, nikotin, endorfiner, adrenalin eller liknande. Så om ni ser någon pillerknaprande tjomme som hoppar bungyjump och skär sig med femton cigaretter i munnen och sjunger med hes whiskeyröst så är det nog bara jag. Bli inte rädda.
Rebecka åker hem idag, efter att ha bott här sedan i måndags. Hon har fått stå ut med en del (som när jag flashade henne efter att hon och Karin kritiserade mitt utförande av strejk och inte ville erkänna att hon skulle känna sig tämligen obekväm ifall jag gick helt topless, förövrigt var det jag som hade rätt - hon blev aningen obekväm), men är trots det fortfarande min kompis, tackar för det! Vi har nog sätt på dom sämsta programmen ever. Bästa År, Next, X-Effect, A Shot at Love With Tila Tequila osv osv osv; Jag menar... HALLÅ?! xD Underhållande och fördummande. I kissed a girl and I liiiikeeed iiiit; fan det sämsta jag hört på jävligt länge xD
Vi har faktiskt kollat på en del annat också, bra grejer, som Walk the Line, Monty Python -and The Meaning of Life, Trainspotting, The Ring 1 & 2 (inte lika bra som dom andra filmerna vi såg, men anyway), Blair Witch Project... sen kommer jag inte på fler.
Justja! Förutom flashandet så har Rebecka även fått stå ut med mej sjungandes Greaselåtar efter att hon berättat hur hon hatade Grease. I GOT CHIIIIIIIIILLS, They're multiplying, and I'm LOOOOOOOOOOSING con-tro-hoooool! Rebecka har svarat med att sjunga "Dansa min docka", "... hit me on my beeper, beeper, beeper, hit me on my beeper beeper..." och "I kissed a girl"-låthelvetet. Nåja, nog om. Kanske ska avrunda. Jag vet inte.
Jag har förövrigt lyssnat en hel del på Tim Minchin.
You can have my body
You can steal my car
You can take my money
You can have what you like but it won’t get you very far
Cos my heart belongs, to an 18 year old, lesbian...
fredag 4 juli 2008
Kom hem som nån annan.
Så lätt att falla ur sin historia.
Mitt öde tror på mej tror jag.
Så varm om pannan, så kall om händerna.
Kom hem som nån annan.
Åren ur med ränderna.
Så lätt att trolla bort alla andra.
Så lätt att snöa in i varandra.
Kom hem det regnar in
stryk askan mot min kind.
Så grön av klorofyll,
en spann mot en idyll.
Så lätt att få så svårt att förtjäna
Det regnar in kom hem,
en droppe kom i kläm.
Sprick upp och ömsa skin.
Jag regnar hem kom in.
Text & Musik: Emil Jensen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
