What would Jesus do?

Söndagen den 25 januari 2009, klockan är 21:31. Jag är trött i ryggen och en hyffsat god människa.

Idag är första dagen på dom två veckorna jag ska vara ensam hemma. Idag är också dagen då jag gjorde en god gärning. För några timmar sedan så ställde sig en bil på gården här utanför. Jag blev smått rädd och aningen irriterad och trodde det var någon som skulle vilja hyra eller något. Så var dock inte fallet. Eller jo, delvis, men inte på samma sätt. Ägarna till bilen var ett spansk-talande par som hade varit i Tyskland och handlat en massa grejer. Sen när dom åkt förbi här på väg hem till Stockholm hade deras bil gått sönder. Så dom hade helt enkelt fått svänga av vägen och parkerat sig på vår gårdsplan. Kanske en halvtimme senare efter det att bilen hamnat på vår gårdsplan så ringde telefonen. Det var en kvinna som hade sett telefonnumret på skylten där ute och undrade om hon kunde få hyra ett rum eller något att få lägga sina grejer i eftersom bilen var trasig och hon skulle bli tvungen att lämna den där för natten och åka upp till Stockholm på något annat vis. Jag fick förklara att dom som har hand om uthyrningen var utomlands och att jag inte har några nycklar och sånt, men att dom gärna - om dom ville - kunde få lägga sina grejer i min hall, helt gratis, och sedan hämta dom imorgon, sålänge dom kom på kvällen, eftersom jag har skola. Hon blev glad och tackade. Senare hjälpte jag dem att skjuva bilen så att den skulle stå närmare huset så att ingen skulle ta den för ett bilvrak och slå sönder rutorna på den. Sen hjälpte jag dom med att ringa taxi eftersom taxi-snubbarna inte hade varit så schyssta mot dom när dom ringde utan bara sagt att dom skulle ringa tillbaka, men aldrig ringde.

Efter det så följde en 40 minuter lång pinsam tystnad i väntan på att taxibilen skulle komma. Jag frågade om dom ville ha te, men det ville dom inte, så jag fick dricka mitt te ensam. Eftersom det var så tyst och tämligen oinsamt så passade jag på att skriva på mitt svenska-arbete samtidigt, så det är nästan klart det också.

När dom åkte fick jag ett helt flak med coca cola som tack. Lustigt egentligen, jag som inte ens dricker kola. Men det var en fin gest, jag kanske kan dricka det där flaket i alla fall.

Lillkattan blev väldigt reserverad när det kom nytt folk som bar in en massa främmande grejer i hallen. Hon kände sig lite otrygg och har velat vara väldigt nära mej hela tiden nu. Helst i knät. Det är mysigt.

Nåja.
Hej.

Yeah, this is a serious decision we're making. SERIOUSLY AWESOME!

Onsdagen den 14 januari 2009 klockan 21:47; jag skrattar.

Jag har varit helt infernaliskt duktig idag. Jag åkte till skolan, trots att jag inte hade några lektioner. Jag fick gjort allt jag hade kvar i Engelska B. Jag började skriva på novellen till Engelska C och jag skötte mej i allmänhet så som jag borde. Denna veckan är stressig.

När jag kom hem åt jag, sen somnade jag. Lagom lyckat sådär, men vad gör man när man är trött? Katterna går omkring och är jättemysiga som vanligt. Man blir sådär glad bara av att se dom.

Imorn kommer antagligen min alldeles egna Knäckebrusha hit, vilket är helt frickin' awesome eftersom jag inte träffat henne på länge. Hoppas vi hinner hitta på något i helgen också. Det var i alla fall tal om det.

Nästa vecka börjar vårterminsschemat och Christian är tillbaks igen. Han har nya glasögon. Alla är pappa- och mammalediga till höger och vänster på vårt program. Det är väl så när man har unga lärare helt enkelt. På fredag är sista gången vi har Karolin, någonsin. Det känns udda må jag säga. Vi har ju haft henne i hur mycket som helst ända sedan i ettan.

Jag har två brev som väntar på svar också. Jag ska ta tag i saken någon av dom närmsta dagarna. Sen så borde min "Mellansnack" komma på posten snart också. Fredag möjligtvis. Jag längtar som en liten tomte.

Den 25 åker familjen utomlands också. Då kommer jag ingenstans. Jag kommer kanske avlida av lappsjuka och tristess dom veckorna. Men det är sånt som händer. Eller nåt.

Nu har jag egentligen inget att skriva. Därför avslutar jag med dessa. Enjoy.