måndag 31 mars 2008

Do Re Mi Fa So La Ti Do

Jag har köpt fyra skivor idag. Nu äter jag glass. Malin är söt. Karin kommer hem idag. Jag behöver hitta min andra hälft. Det regnar ute. Jag tycker om brunt. Och regnbågar.

lördag 29 mars 2008

Kaizers Orchestra / The Dead Children Were Worth It / Svett

Jag är en lycklig människa.

Min hals börjar återhämta sig efter gårdagen, likaså min hörsel. Jag har sett Kaizers Orchestra; bara det är helt sjukt, och tro det eller ej, men dom är faktiskt människor, och dom finns på riktigt. Av någon anledning kändes detta helt overkligt. Det kanske bara är jag som är lite konstig.

På morgonen (gårdagens, det vill säga) så gick jag upp tidigt, eller ja… Nathalie-tidigt, vilket betyder typ allt innan två, med anledning av StockholmsungenYodas ankomst vid Mariestads Resecentrum tretton och tjugo. Efter att Stockholmsungen kommit in i bilen åkte vi allihop vidare mot Skövde, där jag skulle släppas av hos KusinElin och Lotta. Mor och Yoda åkte dock, tror jag, vidare för att leta dörrmattor och en liten ugn till Bror, unsuccessfully när det gäller ugnen, men dom köpte en brödrost i alla fall. En liten avstickare där, ifall nu någon skulle vara intresserad. I alla fall, Skövde; denna kalla och tråkgrå stad, i vilken min KusinElin för närvarande råkar vara bosatt. Jag kom fram, gick in till ElinOchLotta; vi tittade lite på tv, tills vi bestämde oss för att det skulle vara en god idé att börja med mat så att vi hann äta innan vi skulle bege oss. Då släpade vi våra ben och fötter ner till Willys och köpte bröd, skinka och ostsås, för att sedan tillaga deras Specialostsåsgrejjsimojjs. Det hela avnjöts framför That ‘70s Show som KusinElin (tror jag) spelat in på VHS, och smakade fint.

Efter maten fixade vi det sista innan vi gick ner mot resecentrum för att några minuter senare bege oss mot Göteborg. På tåget var det… fullt. Jävligt fullt. Jag säger bara, första tåget som passar efter fyra, ja, ni fattar. Vi fick stå ett tag innan vi kunde få några utspridda platser. Jag satt bredvid någon som såg rätt tråkig ut och som satt med sin dator hela vägen. Sedan försvann jag in i min egna lilla värld ett tag, men väcktes ur den när jag lyfte på huvudet och fick se att Lotta - som satt några säten framför mej, vänd åt andra hållet - satt och råstirrade på mej. Jag fick en smärre chock och började skratta som en annan galning och människorna som satt runt omkring och inte visste varför såg på mej som om jag var något psykfall och flyttade lite längre ifrån på sätena. Eller, dom kanske inte flyttade på sig, men det skulle inte förvåna mej. Skrattet ville inte riktigt ge sig efter det, utan jag satt där och småfnissade i vågor ganska länge efteråt. Skojsamt var det :)

Väl framme i Göteborg gick vi runt lite och hamnade fel utan att veta vem som lett oss dit (detta hände flera gånger och vi blev lika förvirrade varje gång). Efter att ha velat omkring ett tag gick vi runt i diverse affärer ett tag (bland annat Akademibokhandeln där Lotta köpte present till sin far - och till sig själv. Vi var även inne på Åhléns skivavdelning eftersom vi inte orkade leta upp Rocks som vi egentligen tänkt gå till från början. I stort sett allt där kostade apa och jag har inte råd med apa, så vi gick därifrån ganska snart.). Efter det gick vi runt på lite bakgator för att hitta något fik, men nästan alla verkade ha stängt. Dock hittade vi ett litet mysigt fik där vi satte oss ner och drack varm choklad (jag och KusinElin) respektive te (Lotta) och delade på en Björnbär&Hallon-Paj med vaniljsås. Nam nam. Vi satt kvar ett tag efter det. Ett ganska långt tag till och med - tills vi upptäckte att klockan var åtta och att insläppet börjat. Dock spelades No Woman No Cry på radion inne på fiket, så vi var tvungna att sitta kvar och njuta ett tag innan vi drog oss.

På vägen till Trädgårn lyckades vi gå fel håll igen, men vände och kom fram tillslut. Tror klockan var runt halv nio. Vi fixade garderob osv. Sedan mötte vi Robert med bror och vän på vägen upp, hälsade och så och fortsatte sedan uppåt medan dom skulle fixa sitt. Vi tittade lite på grejerna dom sålde, men bestämde oss för att inte köpa något förrns efteråt, satt och pratade ett tag och sedan gick vi fram och ställde oss. Förbandet, eller ja.. Förmänniskan, var en skojsam singer-songwriter med dragspel från Canada vid namn… Jeff Burner, tror jag det var. Mycket skojsam människa i vilket fall. Under tiden han sjöng och medan vi väntade på att Kaizers skulle komma på scen fick vi bättre och bättre platser. Vi tittade på Pumporgeln och den andra… orgelliknande saken, med dom fina lamporna, och väntade… väntade lite till… och lite till. Sedan kom det snubbar som ställde fram öl och vatten på scenen, så då tänkte vi att DÅ kunde det ju inte ta så lång tid. Efter det så väntade vi… och väntade… och väntade lite till, och SEN - Heilige Scheisse - så kom Helge in på scen i gasmask och satte sig vid pumporgeln, jag blev helt… och sen följde resten av medlemmarna, en efter en, tills alla - Rune, Terje, Øyvind, Geir och Janove - stod på scen. Det var då man ändå fattade att dom var människor. Vilket kändes helt stört. Ja, jag är konstig. Vad hade jag förväntat mej liksom?

Efter det följde lyckliga timmar (hur många?) vi sjöng och svettades, hoppade och njöt, min egna svett blandades med andra människors svett, och alla var lyckliga. Det låter säkert inte lika underbart som det var, men tro mej. Vi blev nedspottade med öl utav Geier “Hellraizer Kaizer” Zahl, och efter det kom det mer ölregn skapat av en viss Sjakalen Kaizer, Janove. Detta var också helt trevligt, av någon anledning, man var bara glad - glad, glad och lycklig. Vi stod så JÄVLA bra, måste jag säga. Jag fick även röra vid allas vår Sjakalen, tre gånger tror jag, vilket - ja, det må låta en aning fånigt - faktiskt var en underbar känsla, ännu mer bekräftelse på att dom faktiskt är riktiga människor. Han var svettig. Det sjöngs ännu mer. Bankades på oljefat. Bankades på fäljar. Bankades på mer oljefat. Dom är jävligt synkade, och det var så jävla koolt. Ja, det var det. Jag ångrade så många gånger att jag inte gick och hämtade kameran som jag glömde i väskan innan jag lämnade den i garderoben. Vi hamnade ju så jävla bra, GAH!

Hur jag än försökte så skulle jag aldrig kunna beskriva gårdagen; det var fantastiskt, om nu ens det räcker, och jag tror fan inte det. Det var helt… Halleluja, Mr Kaizer!

Jag köpte i alla fall en t-shirt och så har jag en hemlis också. Jag får visa på måndag, Malin.

Efter konserten gick vi mot centralstationen och tåget som 00.32 skulle ta oss hemåt igen. Tillbringade lite tid där, sedan gick vi på tåget och slumrade hela vägen till Falköping då några störiga tjejer som inte kunde hålla käft gick på och gjorde det betydligt svårare att sova dom två sista stationerna. Sedan frös vi hela vägen hem och satt lite vid TV:n medan ElinOchLotta tog nattmacka. Efter det gick vi dock och la oss, och somnade gott. Sedan ringde KusinElinsPatrik till KusinElin och jag vaknade av att dom pratade. Låg vaken ett tag och somnade sedan om. Sen var det morgon och upp igen eftersom jag skulle hem med bussen som gick 09:35 eller nåt sånt och KusinElin skulle hoppa på ett tåg till Jönköping tillsammans med KusinKusinSofia. Jag drack i alla fall mitt frukost-te i en fin(eller jävligt ful, beroende på hur man ser det) mugg med Queen Elizabeth på, det ni!

Sen kom jag hem, och somnade ett tag tills mamma kom och sa att hon bakat bröd , som jag - efter att ha vaknat till lite - kom ner och mumsade på.

Nu får det räcka. Jag tror jag är klar nu. Detta måste förövrigt vara det längsta blogginlägget jag skrivit, någonsin.

9mm
Eg er ikkje President. Eg er ikkje lov
Og ingen strør roser framfor meg når eg går
I mi venstre hånd, ingenting
Og den høyre viser fing

Eg kjemmer kammen gjennom mitt speilblanke hår
Det seier klikk-klakk av min stav når eg går
Spretter champagnen for nok et rekordår
Den første er alltid gratis, før du gjer opp status
Har eg fått deg interessert, my darling baby der.

Revolver. 9 mm
Her kommer eg igjen med fullt magasin inn i tinningen
Revolver. 9 mm
Ett skeivt ord så smeller det herifra til Helvete

Og eg har mange brikker eg får posisjonert
Eg tar siste stikket før eg blir pensjonert
Og på min gravstein skal det stå gravert
Meg og min mojo har levert!



The dead, dead children were worth it!

onsdag 26 mars 2008

.dit got teD .segnälkab tevirks rä ggälniggolb atteD

!tån relle ,llot rhes ted aH

...rem avirks etni gon gaj rakro uN

.daressertni rav ud llaf I .ffonagortsvroK ratah gaJ .gadi chnul llit ffonagortsvroK tgirvöröf rav teD

.etni negilkreV .telkne tleh jerg nim etni rä irelåM . fortsatak tgilnav mos velb teD . nortic ne hco renaplut dem nebellits talåm nevä hco nilaM dem ragnireutat taretuksid tanna dnalb gaj rah gadI

.llaf alla i agitkud tgilväj rav moD .mogal tgidläv sednäk ted hco ammitvlah ne ac i edarav netresnoK .kårpsspprok hco ttäsleps trabne va pläjh dem ,dro natu airotsih sgals ne attäreb elluks mos netresnoktjölf vitanretla etil ne pohi attäs tta etebratkejorp mos edah moD .reteHnoHdaVgåhIetnIremmoKgaJ ...tarmakssalk nenneh hco nilEnisuK åp tanssyl hco tirav ah tta nårf meh ssyn tvitaler mok gaJ

.segnälkab arab ,tkerid ksitpyrk ås etni ...aj relle ,netxet aksitpyrk togån ,räh ned asäl tta dem re aor ditlla uj in nak ås ,ted arav nadomröf lla tom ted elluks hco ,ådnä netiks räh ned resäl mos negni pyt rä teD .ted i gaj retiks ås ,tksitkaf nem ,gaj mos tgilor akil rä ted tta trekäs rekcyt nanna negnI .segnälkab teggälniggolb atted aleh avirks tta röf jem tmätseb - tnås hco segnälkab avirks hco dro dem akel tta mo rekcyt gaj mosretfe - gaj rah ås ,vso masne etil ejm rennäk hco revö dit tekcym röf seledlla rah gaj mosretfE

. llävk doG

måndag 24 mars 2008

Baby, did you forget to take your meds?

Dearly Beloved...
(and departed)

Jag skulle egentligen skriva blogg igår, men det hela resulterade visst i någon form av orgie i Anders&Måns-klipp i stället. Det skulle från början bara vara ett, men det blev... många. Så kan det gå.

I förrgår natt kunde jag inte sova och kom fram till en massa saker. Eller ja, jag funderade en himla massa i alla fall. Jag hade precis innan sett The Man From Earth, som var en - enligt mej - mycket bra film... på något sätt. Jag gillade den. Hela filmen utspelar sig i och precis utanför samma hus, men mestadels i ett och samma rum. [Härefter följer radbyte utan nytt stycke, oh beware..]
I alla fall, det var nog inte filmen som fick mej att tänka så mycket som jag gjorde, det är åtminstone vad jag tror. Jag kom fram till att jag - i stället för att pyssla - ska ha som projektarbete att hitta mej själv. Jag tänkte att det kunde bara något. Föra dagbok, videologg, testa på en massa grejer, läsa filosofi osv osv. På så sätt kanske jag kan lära känna mej själv, och om det misslyckas så har jag ju i alla fall fått lära mej en massa spännande saker.

Jag skrev även igår, eller nej det blir ju i förrgår ja, i alla fall natten innan den natten som var innan idag. Jag vet inte exakt vad som står i min anteckningsbok, för jag har inte läst det sedan jag skrev det, och då var det ganska sent, eller tidigt, beroende på hur man vill se det. Det kan vara skit, och det kan vara något vettigt. Tänkte skriva in det som står i min anteckningsbok här nu i vilket fall som helst. Here we go:

Andas in -
Andas ut.
Jag har upphört att existera.

Man behöver någon att dela med, annars blir livet mycket olyckligt. Alla människor behöver intimitet. Inte nödvändigtvis fysisk intimitet, utan en psykisk, mer själslig sådan - även om jag tror att fysisk intimitet är viktig också, vi är ju ändå, hur lite vi än vill tro det, i grund och botten bara djur. Vi behöver ändå någon som förstår vårt "innersta väsen", eller vad man ska kalla det. Kanske räcker det till och med i bland att man har någon som försöker förstå. Kanske vill man ha någon som förstår precis, och kanske till och med utveckla en sådan kommunikation så att prata blir överflödigt, man bara förstår helt enkelt. Närmare varann än så går nog inte komma. När man pratar med själarna har man nått slutet, då kan man inte komma längre.
Utan någon att dela med blir livet snabbt mycket ensamt. Hur stark man än vill tro sig vara så blir man olycklig utan någon. Inte vem som helst utan Någon.

Nåja, man får väl tycka vad man vill om det. Såklart.

Idag har jag varit hos Karin, eftersom hon åker igår. Oj, jag menar imorn. Långt bort utrikes och allt. Jag satt och bläddrade i Karins 1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör-bok och tittade vilka jag redan sett, och vilka jag ville se. Karin gjorde mej sällskap efter ett tag och vi la en massa lappar i boken. En MASSA. Vi tittade på slutet på Requiem For A Dream, vilket vi inte hunnit se innan. Den filmen är hemsk. Fan vad saker kan gå åt helvete. Sedan tittade vi på The Mist, som vi inte hann se klart, för sedan skulle Karin äta och jag skulle hem. En stund innan jag skulle börja dra mej mot tåget så kom Johanna, det var trevligt, vi pratade lite, sedan följde dom mej till tåget. Tack så mycket.

Imorgon börjar skolan igen och jag har faktiskt gjort min filosofi idag. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar ett kakpoäng. Det var faktiskt lite duktigt ändå. Ett faktiskt i varje mening, lyckat Nathalie! Hö. Hö. Hö.

Jag saknar.

.... and why do some show no mercy
while others are painfully shy
tell me doctor, can you quantify
the reason why?

Arg igen? ;D

Arg?

<3

Fel rörelser <3

Fri Television <3

... en liten fest.

Byline då?

lördag 22 mars 2008

Die Die, My Darling.

Idag är det påskafton (which I keep forgetting). Jag fick dock inget påskägg, för Cay sa att jag var för stor för sånt. Ännu en anledning till att hata att växa upp. Jag är inte alls för stor. Ge mej ett påskägg!.. Nån?.. Snälla?

Jag hoppade över släktkalaset idag. För jag hade helt enkelt inte lust. Det är lite tråkigt att jag inte fick träffa Elin och så, men idag hade jag nog inte orkat med en massa människor. Man måste ju kunna låtsas vara trevlig också. Då krävs det lite engagemang, vilket jag saknar idag, eller vad man nu ska säga.

Snart ska Karin åka till typ... andra sidan jorden igen. Det är bajspissröv-jag-ska-våldta-dej-med-en-morot-tråkigt. En onsdag faller bort. Vad ska jag hitta på då för substitut? Ska jag knarka? Nej kanske inte... Eller jo, ge mej knark. Eller nej.. eller.. Jag vet inte. Hon ska i alla fall köpa Big Red till mej, har hon sagt, så jag är lite gladare.

Jag vill jättegärna hinna träffa Malin innan skolan börjar också, men det går ju inga bussar bara för att Sverige är värsta kristnat och blahablaha. Jag funderar på att göra revolt och gå ut och offra en get eller nåt. Eller nej ._. inte en get. Stackars get. Jag kan ta en jobbig unge i stället. Fast då råkar jag väl i trubbel skulle jag tro. Min revolt får helt enkelt vänta ett tag.

Jag har inte druckit påskmust heller. Om man inte räknar för över en vecka sedan i skolan. Men det gills inte. Jag tror inte ens vi har någon hemma. Vad är det här för jävla påsk?! (Jag vet, jag kastade just skit på den kristna traditionen, så jag är medveten om hycklerit som alldeles precis förekom i denna blogg).

Nej nu jävlar. Nu ska jag gå och koka ägg! som jag ska måla! och äta! och... nej jag vet inte om jag kommer måla dom ens, men det låter fint.

- Oh my god, your hair is so fluffy, you're like the fucking easter bunny!
- Then you should feel my tail.
- Was that a joke?!
- I don't know...

It was the ecstasy .

torsdag 20 mars 2008

segnälkab nevirks rä nekirbur anned

Jag höll era hala händer, vi byggde ett land av korthus, jag lät era lärda läppar leda mej...


Vad har hänt sedan sist? Jag var ju i Danmark förstås. I tisdags var det, sådär lite över dagen. Jag köpte en jävla massa bös; bland annat två skivor, gem, träpärlor, anteckningsböcker, lådor och kläder. På båten dit så spelade vi Bingo, hör och häpna. Trevlig och gungig tillställning med många, något lätt berusade tanter. Vi vann inget. Förutom Anja som vann godis och Whiskey i en lucka xD - Grattis Anja! På vägen hem många timmar senare blåste vi nästan av däck. Det var trevligt :) Spelade bort säkert 150 spänn sammanlagt på båda båtturerna, förövrigt.

Igår spelade jag Guitar Hero med Pernilla tills våra fingertoppar värkte och var röda och svullna, så spelade vi lite till, och sen slutade vi. Det var trevligt.

Idag så har jag gjort absolut inget alls. Borde göra lite filosofi, men jag känner mej inte direkt taggad till att filosofera över vad kunskap är för något. Jag har inte så mycket ork till något skolarbete. Så i stället sitter jag här i fula men sköna hemmakläder och myser i min säng och lyssnar på Emil Jensen som jag gång på gång blir förälskad i. Hur förälskad man nu blir i näst intill medelålders män xD. I vilket fall som helst; han är smart, och jag beundrar honom. Idolizing, yes.

Jag har fortfarande inte tittat på Fight Club, som jag vill. Jag vill inte titta ensam. Jag har en sån period då jag inte tycker det är roligt att göra något ensam. Vilket kan ses som rätt så obra med tanke på var jag befinner mej. Jag vill titta på film hela natten och hela dagen och dricka te och filosofera :) Och så vill jag skriva också. Komma igång ordentligt. Kanske kan jag ge ut en bok någon gång. Det skulle jag vilja. Om jag är bra nog. Det vet jag inte.

Not anyone can be a hero.
Ha det bra.

söndag 16 mars 2008

Cheese; You never know.

Cheese is a food made from the milk of cows, goats, sheep and other mammals, by coagulating the milk. This is accomplished by first acidifying it with a bacterial culture and then employing the enzyme rennet (or rennet substitutes) to coagulate the milk to "curds and whey." The precise bacteria and processing of the curds play a role in defining the texture and flavor of most cheeses. Some cheeses also feature molds, either on the outer rind or throughout.

Med detta vill jag alltså säga att jag ska till Danmark på tisdag. Vi kommer åka hemifrån vid en sisådär halv sex (vilket är helt extremt jävla tidigt och jag kommer inte orka. Karin stör du dej fortfarande på att jag skriver klockslag med siffror? Öh... nåja) för att sedan möta upp med Lollo, Anja och även Emelie of TheB-ssonFamily. Sedan bär det av mot Göteborg (eller var det Göteborg? Jag ska kolla upp detta, det verkar sannerligen en aning fiskigt.) för att kliva på en stor båt a.k.a.(=även känt som, för icke anglosaxiskt talande personer) färja (ej att förväxlas med färga som ju betyder att sätta färg på, och inte stor båt i plåt. Ja, jag tycker om att lägga in onödiga parenteser. Jag är även en aning töntig. Jag går tyvärr inte att beställa till barnkalas eller bröllop, men om du lägger in en intresseanmälan går det säkert att ordna någon gång i framtiden.) Öh.. vänta nu, var var vi? Jag tappade bort mej lite i parenteserna. Hur långt har vi kommit? Öh... okej. Vakna skittidigt, jobbigt, kommer inte orka, möta upp tre av medlemmarna i TheB-ssonFamily var det där ja, åka till Göteborg, om det nu var Göteborg, det skulle jag kolla upp, sen var det färja som inte var färga utan en stor plåtbåt... ja justja, där någonstans var vi. Efter att ha åkt ett tag med PlåtBåten så borde vi alltså vara framme i Det Ostluktande Landet - Danmark. Väl där så ska vi... vi.. Väl där så ska vi.. Jag vet faktiskt inte vad vi ska göra i Danmark, men det blir säkert trevligt.

Det var väl allt, tror jag. Eller egentligen inte, jag har virkat och lite så, men det är ju egentligen ingen som bryr sig. Höhö.

Godnatt, eller Good Night, Guten Nacht, Buenos Noches... öhm... (jag kan inte så mycket egentligen, jag vet inte ens om detta är rättstavat xD) ja, ifall du är en internationell läsare.

fredag 14 mars 2008

Fake Palindromes

Idag är det fredag. Det känns skönt att skolveckan är slut. Nu är det lov, mina vänner!

Imorse på Digitalt Skapande-lektionen fick jag äntligen ihop en jävla seriefigur efter många om och men. Den ser visserligen inte alls ut som jag, och nu när jag tuschat den och kommit hem och allt så såg jag att jag ritat två vänsterfötter på mej själv, skojsamt indeed xD Så just nu sitter jag och dampar över att jag inte fattar hur man ska kunna spegelvända foten. Jag hittar det inte i photoshop. Man kanske inte kan, vad vet jag. Skit samma.

Sen hade vi studiepass och svenska. Jag gjorde nog inte så mycket. Läste lite om Shakespeare. Måste läsa Hamlet så jag får bättre koll på den. Macbeth är jag redan rätt så hajj på. Tillräckligt för mvg i alla fall. Om jag orkar att jobba det vill säga. På studiepasset skrev jag korta dikter i brist på bättre att göra. Saila sa ord och jag skrev. Jag skrev utefter orden/ämnena "Plastpärlor", "Stainless Ruler", "Min (Sailas) Elastiska Mage" och "Pricken Över I:et". Det blev väl som det blev, men jag höll mej i alla fall sysselsatt ett tag.

På fotolektionen framkallade jag filmen jag tog hemma med kameran som jag fick låna av ArneB - bussigt Arne! Det blev några fina bilder. Bland annat en på Bror och Yoda. Frysningarna jag testade blev också rätt nice. Dom har jag tyvärr inte hunnit kopiera upp än. Men dom såg bra ut när jag kollade på ljusbordet i alla fall. Gut gut!

Efter fotot hade jag utvecklingssamtal. Det gick väl sådär. Jag blev på sämre humör. Jag måste prata med SenilaBosse om vad jag ska göra åt mitt IG i Samhällskunskap A, göra Manligt & Kvinnligt språk-uppgiften till Svenska B och Källkritiks-uppgiften till dito. Sedan har vi Medeltida Musik-redovisningen, Medeltida Dans-planschen (Höhöhöhöh, "dans-planch", roligt xD) och Antiken-novellen som ska lämnas in i Kultur- & Idéhistorian, Sen typ alla Bild- och Formuppgifter som ska göras klart, Porträtt-uppgiften i Foto A osv osv osv... Viktigast är dock Filosofin, som jag måste börja lämna in arbeten i, annars riskerar jag att få streck, och då får jag inget slutbetyg och kan aldrig söka in på universitet... någonsin. Vi pratade även om ifall jag skulle börja gå hos en specialpedagog. Hjälp mej orka, nån? Ge mej ork och lust att göra något konstruktivt.

torsdag 13 mars 2008

Tease my ears / Ease my tears.

När jag läser min blogg inser jag vilka jävla humörsvängningar jag måste ha. Det är fan inte normalt. Eller det kanske det är, jag vet inte. Cause I'm a plågad tonåring, yes I am. Jag har en jobbig gnagande eller sugande känsla inombords. Ångest kanske, eller vad det nu ska kallas. Den kommer och går och har gjort så ett tag. Jag vill mest krypa in i mej själv och försvinna. Jag känner igen känslan av att bara vilja krympa ihop, bli mindre och mindre, tills man tillslut upphör att existera. Eller känslan av att vilja gräva ner sig någonstans, eller ta sin tillflykt till någonstans där det är mörkt och svalt och fuktigt, som en grotta eller nåt, bo bakom ett vattenfall, vad vet jag. Eller varför inte känslan av att vilja flå sig själv och rulla sig i salt. Eller den med att begrava sig i is ett tag. Det var alltså en massa försök att förklara hur jag brukar känna; för When it comes to misery, no one competes with me. Jag kan inte låta bli att se på mej själv lite smått sarkastiskt, för visst är det ändå rätt patetiskt? Yes it is. Nåväl, jag tror att jag för en gång skull vet vad allt beror på denna gången. Orka.

Idag var vi på medeltidsutställning på museet i Skara med klassen. Jag gick in i en vägg. Yes I did, för jag är klantigast i Skaraborg! Skaraskaraskaraborg! Dom hade såna där jävla äckliga dockor där, som ser... bara jävligt äckliga ut. Ni vet såna där gamla, med dammigt hår som står lite åt alla håll och påminner om.... lin eller nåt. Inte som skyltdockor, utan om museedockor. Iaf... såna. Jag gick där, helt i godan ro och så tittar jag upp, och helt plötsligt står det en sån där jävla UppstoppadMänniskaFromHell där, och jag blir skiträdd och typ hoppar till och skyndar mig att gå (läs sprang) åt andra hållet, samtidigt som jag slänger en, smått rädd, blick mot ÄckelDockan jag precis nästan krockat med. Sedan tittar jag upp, och det första jag får se är en annan äcklig jävla docka, så jag vänder mej om och går snabbt och PANG!!! - där var det en svart vägg jag inte sett. Var nära på att välta montern. Hähähähähä, Vissel vissel, så gick jag därifrån, samtidigt som jag smått ängsligt ropade efter Malin, som från första början lämnade mej med Äcklen. Hujja.

När jag kom hem hade mamma bakat under dagen, så jag fick nybakt bröd med ost att äta. Bröden var fortfarande lite sådär varmt och mysigt. Sjukt gott. Mamma har inte bakat på år och dar! (Ja, jag är töntig. Watcha gonna do about it... punk?!... HAHAHA xD)

Senare på eftermiddagen kom Marthina, Johanna och Karin på besök. Vi låg i stort sett i min säng. Det var trevligt. Male Cuddle Time... Eller visstnejfan. -.- Nåja. Det var inget. Vi hade väldigt trevligt i alla fall, tycker jag, trots att vi inte gjorde så mycket. Pratade, drack saft, ritade på tidningar, ritade på varandera, ritade på en banan (gjorde jag), låg och sovade oss på köksbänken (gjorde Marthina och Karin, på höjden) och var allmänt spasmiga (detta gällde nog alla, skulle jag tro).

Jag har även fått en släng av min forna fascination för språket tillbaks. Jag har roat mej att läsa (på engelska just denna gången) om palindrom, anagram, spoonerism och cockney-rim/rytm-slang. Det ni! Try to wrap your little middle class minds around that!

Nu ska jag ut i rymden, at the lead of spite!
Mors!

tisdag 11 mars 2008

Cogito ergo sum.

Jag tänker, alltså finns jag.

God kväll, medmänniskor.

Klockan är tolv minuter över åtta . Jag ligger i min säng och lyssnar på Andrew Bird. Han ger mej alltid en värmande känsla inombords. Det är en speciell grej, det här med musik. Det är en av dom större krafterna som finns här, där vi är. Man kan förändra världen med musik. Eller så är det bara önsketänkande från min sida. Jag vill i alla fall hoppas att något så enkelt är lösningen. Musik och kramar, det är vad jag vill ska vara lösningen.

Jag har mitt täcke, min kudde, musik som gör mej lycklig på insidan, min fantasi som spinner iväg långt långt och alldeles för långt, en fågel som är mysig och pratsam och inte alls skrikig just nu, något man skulle kunna kalla sinnesro, och massor av diverse filosofiska tankar i huvudet. Hade jag bara legat under stjärnorna och diskuterat dom med någon jag tycker om så hade allt varit perfekt. Helt jävla perfekt. Men nästan perfekt är också underbart.

Marthina fyller år idag. Nu är vi lika gamla. Vi blir bara äldre och äldre. Nästa vecka är det påsklov, och det känns så himla bra. Lov lov lov lov. Underbart. Jag måste hitta på något på lovet. Hoppas att inte alla är upptagna. Jag vill titta på film hela nätterna och prata om allt och inget och filosofera med en kopp te eller varm choklad, utomhus under natthimlen. Kanske gå ut i skogen eller på en liten promenad längs vägen på andra sidan vägen. Ända till Österäng och tillbaks. Egentligen kommer jag nog aldrig orka det, men vem vet, allt är mycket mindre jobbigt med sällskap.

Jag fick höra att jag luktade gott idag också. Tydligen lite som känslan av att sitta i en mjuk soffa med en massa kuddar och äta bullar. En trygghetsgivande känsla. Det låter positivt. Jag har aldrig tänkt på vad jag luktar.

I dreamed you were a cosmonaut
of the space between our chairs
and I was a cartographer
of the tangles in your hair

...

torsdag 6 mars 2008

Greetings, inhabitors of the earth!


- Har din låtsaskompis slutat höra av sig; alternativt ringer aldrig tillbaka?

Ungefär.

Just nu sitter jag och virkar rutor i kulörta färger (fast egentligen är rutorna jag virkat nu enbart röda, men ändå). Förutom det lyssnar jag även på Everybody's Gotta Learn Sometime på repeat och stirrar på min mobil som aldrig verkar vilja sjunga Di Grind för mej, eller ge mej ett Kakpoäng.

Tidigare har jag försökt installera Microsoft Office på datorn, men det går åt helvete hela tiden, så jag har gett upp. Man blir ju bara deprimerad om det fortsätter att misslyckas hela tiden. Jävla kukmicrosoft. Jag vill ha Word på datorn; att det ska vara så jävla svårt. Nåja, skitsamma.

Igår var Karin alternativt Rostebrödsmarodören på besök. Frukta denne; hon kommer till ditt hus runt femtiden och massakrerar ditt rostebröd... med en osthyvel, sedan med kniv... och tillslut med båda. Efter att Karin alternativt Rostebrödsmarodören mördat alla brödskivorna så lekte vi lite framför Insaniquarium-spelet som blev min nya hobby, men som jag klarat ut nu. Dom enkla spelen är nästan alltid dom roligaste (och nu menar jag inte enkel som i lätt utan enkel som i mindre avancerat).

Marthina fyller år på tisdag, så jag sitter och spånar lite på vad man kan hitta på tills dess också. Jag får hitta någon (typ Karin) att bolla idéer med. Det blir nog bra tillslut :)

Tidigare idag har jag bland annat virkat och gjort mamma galen genom att tvinga henne lyssna på Pang Prego-podcasts hela dagen. Pang Prego <3

Change your heart, look around you...

lördag 1 mars 2008

Glidslem

Sådär, nu är jag hemkommen från Krankenhaus:et, med trevliga piller i fickan. Eller ja, trevliga och trevliga; en kur Ery-Max, för att vara exakt. Det blir det inge vidare kalas på. Om man nu skulle vilja det. Traaaalalala. Farbror Doktorn, som var en kvinna, sa att det såg riktigt illa ut i mitt lilla öra (det vänstra, ifall någon är intresserad) och att det inte fanns några tvivel om att det var inflammerat. Det blev medicin direkt!

Mamma skulle också få hjälp, eftersom hon trodde att hon antagligen hade lunginflammation och bihåleinflammation. Hon fick sig en kur cortison (eller hur man nu stavar till detta). Sedan fick vi vänta på en massa och jag och min kära moder hann komma fram till att FarbrorDoktornSomVarEnKvinna hade använt samma grej till både mina öron och till mammas näsa, utan att byta den däringa plastmojjen (gjorde ju inte mej nåt, eftersom jag var först ;D) och att Glidslem, måste vara ett av världens äckligaste ord. Flaskan störde mej. Men det är ju i alla fall tur att mitt öra kom före mammas näsa... annars hade det kanske funkat bra som glidslem! Nej fyfan, jag får sluta skriva glidslem. Glidslem, glidslem, glidslem. Fyfan xD

Nu blir det snart mat, så jag får äta något idag. Vi får se hur det går, för min aptit lyser med sin frånvaro. Nåväl. Det var kvällens uppdatering.

- Det sitter en ratt där...
- Mamma, varför skulle det sitta en vakt där?
- Nej, en ratt.
- Va?
- EN RATT.
-
Jahaaa, jag trodde du sa vakt!
- Va?
- ÄR DET DU ELLER JAG SOM ÄR DÖV?!
- Det är du.
- Va?

In this town we call home, everyone hail to the pumpkin song...


- Nice work,
Bone Daddy! ;D

Nu sitter jag här i min säng tillsammans med Jack Skellington och en smått förnöjd sinnesstämning i mitt hjärta. Det var för cirka tio minuter sedan jag bestämde mej för att sätta på The Nightmare Before Christmas. Det har gått lång tid sedan jag såg den senast, och den ger mej fortfarande någon form av värmande känsla inombords. Därför får den stå på i bakgrunden medan jag sitter här och skriver.

Jag är sjuk, och jag anar en kommande öroninflammation, vilket kanske är mindre mysigt, men å andra sidan så börjar jag bli van nu. Det blir så att jag får öroninflammation cirka en gång i kvartalet. Det väl så med barnen i vår familj. Storebror var ännu värre öronbarn när han var liten. Liten visserligen. Jag kanske inte kan räknas som liten längre? Well, whatever. Bror kommer förövrigt tillbaka hit idag. När vet jag inte, men vi ska hämta honom i Skövde någon gång under dagen.

Oh! Jag glömde! Jag har ju köpt mej en kamera :) Det är trevligt tycker jag. Ooh, nu är det Oogie Boogie, han är ju typ koolast. Sorry, var bara tvungen xD Det blev visst en liten avstickare där, men vad gör det? :D

Trots den potentiella öroninflammationen så är jag som sagt glad och förnöjd. Idag betälldes nämligen Kaizers-biljetter, hör och häpna! Så 28 mars bär det av mot Göteborg för att se Janove, Geir, Helge, Øyvind, Rune och Terje! TJOHO! Elin beställde biljett samtidigt också :)

Ha en fin dag :)