Idag har varit en underlig blandning till dag. Fruktansvärt seg, men ändå haft sina små ljuspunkter. Ni får se..
På morgonen hoppade jag på bussen som vanligt och satt där intet ont anande. Lutad till rätta och smått slumrande, ända tills jag kom in till Götene, där jag brukar byta buss. Där var det tomt, helt jävla tomt. Ingen 106 Lidköping så långt ögat nådde. Jag kollade på klockan; kvart över sju, vi hade blivit försenade, och jag hade missat bussen med vad som kunde varit kanske trettio sekunder. Fanhelvetesjävlaskitintenuigen, tänkte jag och satte mej på bänken för att vänta dom kalla fyrtiofem minuterna tills nästa buss skulle anlända. Då såg jag att busschauffören från 506 (bussen jag tar in till Götene) komma springande mot mej. "Du skulle med 106 som gick kvart över va?". Jag svarade jakande. "Den kommer tillbaks nu, så det är ingen fara..." Då hade hon alltså ringt på 106an så att chauffören hade
vänt och
kört tillbaks bara för att hämta lilla mej. Det kallar jag flyt, för jag tänker inte kalla det röta, eftersom röta är ett uttryck jag aldrig förstått mej på. Det låter verkligen inte som något positivt att ha röta. Nej.
När jag väl hoppade på bussen så möttes jag av ett "Tjena! Jag har varit i Sil och vänt!" som nog sagts med ett försök låta glatt och vänligt, men som mer lät som "
Din jävel", vilket nog var mer troligt att den krulliga lilla busschauffören tänkte. Det var väl inte mitt fel ändå... I alla fall jag gick genom blickregn och satte mej till rätta i bakre änden av bussen. Mitt säte var det nog något fel på, för det var lite gungigt. Men det är kanske inte så viktigt.
Skoldagen började sedan med bild. Jag hatar modellteckning, jag hatar det riktigt ordentligt, FYFAN vad tråkigt det är. Då var det sagt. Jag krigsmålade Malin i ansiktet istället. Själv fick jag hjärtan på kinderna. Jag ser aldrig farlig ut.
Förutom att bussen vände för att hämta upp mej på morgonen, så hände fler roliga grejer. Bland annat när Saila gick rakt in i glasdörren. Det var roligt, riktigt roligt. Jag skrattar fortfarande för mej själv när jag tänker på det. *DUNK*. Haha, good times.
Efter det hade vi engelska och läste The Black Cat (E. A. Poe, förövrigt). Det gick segt eftersom jag var så sjukt trött och inte orkade hänga med.
Sen hade vi mat, ärtsoppa. Fuck nej, tänkte jag och bestämde mej för att leva på macka för dagen. Jag och Saila diskuterade vad som gör människor läskiga, och jag och Malin rejsade till mackorna. Efter maten var det Studiepass. Vi ritade och lekte associationsleken i stället för att jobba... men, någon gång måste man ju få ta det lite oseriöst också. Sen var det slut på dagen så jag drog iväg mot bussen, efter att ha stannat kvar lite och pratat med folk.
Tredje ljuspunkten för dagen (jag har en tendens att lägga märke till massa småsaker, jag vet. Men som man säger; det är dom små sakerna som gör skillnad... Eller... det kanske man inte säger?) var när en kille faktiskt sa tack när jag släppte honom före när jag skulle gå av bussen. Sånt händer nästan aldrig nuförtiden. Lite sorgligt.
Mamma har köpt semlor och vi har fått en ny panna. Imorn kommer en rörmokare och idag kommer Karin. I helgen kanske jag åker med Saila till Göteborg och nästa helg ska jag hälsa på Paprik och Elin, om det inte skiter sig :) Nästa vecka fyller Emelie och Pernilla år och då är det en månad kvar tills jag fyller år. Jag blir stor, men inte vuxen. Elin fyller också år nästa vecka. Alla fyller år och blir stora och gamla. Snart dör vi, men jag är glad ändå :)
Det stavas K-R-A-M. Kram.
All the leaves are brown
