HECK YEAH!!

Hej hopp gummisnopp, chiliknopp, pandapop, megaflopp, Hanson-Mmbop osv osv osv osv tills alla rimmen är slut och man får börja ta till nödrimmen.

Jag såg att jag inte skrivit sen den tredje, sånt som händer mina vänner, håll till godo. Nu har jag ju faktiskt ändå för en gångs skull gjort nåt. Jag bor för tillfället i den Kungliga Hufvudstaden och praktiserar mina otroliga ninjaskills tillsammans med min Bror och lärare.... eller inte. Praktik stämde, so far so right, men jag hoppar väl inte direkt runt i svarta kläder och har mej. Nej nej. Illustrationsprojekt för hela slanten är det sörrö!

Det var i lördags jag vinkade farväl till min tårögda Moder och min lika tårögda MammasGubbeCay med en vit näsduk (nej, dom var itne tårögda, jag målar upp ett jävla sceneri här kötthuvud) för att sedan glida fram som en kung med Swebuss Express. Fyra och en halv timme och hela min röv senare var jag äntligen framme och fick gå av. Yoda och Bror stod utanför och väntade, och dom fick bära väskor minsann! Eller ja... en väska, men det var inte mer än rätt, för den innehöll bara grejer till dom. Svamp, saft, likör, cigg och en massa andra grejer. Jag kände mej som värsta smugglaren. Men jag var kool. Såklart. Eftersom jag inte var smugglare på riktigt. Nåja, skit samma. Jag fixade iaf ett åkkort och sen hoppade vi på tunnelbanan och åkte hem till Svedmyra; pratade, tittade på teve, sov.

Söndagen spelade jag en massa spel. Först flipperspel och sen Guitar HeroIII. Awesome. Jag slog rekordet på flipperspelet första gången och kände mej f-... fan jag höll på att säga fett stolt, jag vill inte säga fett, men nåt sånt iaf, TJOCKT MED STOLT YAO!!! Jag fick fan över en miljon poäng, det är frickin' fantastiskt! Sen slog ongajaeveln mitt rekord ett tag senare. Då blev jag lite sur. Jag får fan aldrig vara bäst. På kvällen träffade jag Caroline och vandrade runt lite på Söder innan vi köpte glass och gick hem till Caroline. Sen kom Sandra och vi drack kopiösa mängder milkshake i Carolines kök. Vid tio halv elva någon gång så åkte jag hem igen och tittade på lite teve och sen somnade jag. (Hem får nu symbolisera Brors hem).

Måndagen började praktiken och jag fixade en massa frågor som Bror fick svara på, sen la vi upp lite arbete och jag började jobba som en liten tomte. På kvällen träffade jag Simon, vi gick runt i Gamla Stan och tjötade, sen hamnade vi på ett fik och satt där i flera timmar och fortsatte prata. Fotade kaffekoppar och lyssnade på massa skumma grejer. Sen blev det dags att åka hem igen. Titta på South Park som alla kvällar hittills och sen lite senare sova.

Onsdagen var vi och fixade papper och grejer. Jag köpte även ett par byxor och en skojsam tröja/kofta/whatever...

Nu ska jag visst åka och ta en fika med Oskari, så det blev lite bråttom så jag fortsätter senare. MORS!

Sådär, nu är jag hemma igen. Öh... ja.. Onsdagen. Tröja och byxor... Jag köpte tre nystan garn och en virknål också för min abstinens blev för mycket. Wooohoo! Sen blev det torsdag och det är idag. Jag är typ världens klantigaste människa, jag fattar verkligen inte hur jag lyckas med allt. Jag hade med mej två par byxor när jag åkte till Stockholm. Tänkte att det skulle räcka... Mm, visst, om inte mina byxor hade gått SÖNDER första jävla dagen så jag bara hade ett par kvar. Iaf, förut idag; där satt jag, helt lugn, intet ont anande och jobbade med en kopp kaffe bredvid mej, och sen plötsligt - på nåt jävla sätt - så lyckas jag komma åt skeden i koppen och katapultskjuter kaffe över hela jävla mej. So long enda byxparet liksom. Jag fattar fan inte hur jag lyckas med allt. Som tur var köpte jag ju ett par skitbilliga byxor igår, eller i förrgår, eller vad det nu var. Gröna. Galet, jag har inte haft gröna kläder på typ 15 år eller nåt. Det är skumt... med gröna kläder alltså. Men nu har jag hursomhelst ett par gröna byxor. Gran-gröna typ.

Ja.. men ja, jag fikade ju med Oskari också och pratade om typ... mat i två timmar eller nåt. Men det var trevligt. Vi får hinna med någon mer fika innan jag åker hem.

DOCK så lär jag ju inte vara hemma så länge! Eftersom jag typ ska vända tillbaks igen en vecka senare. Jag är så sjukt jävla glad att jag knappt kan skriva, så blir det osammanhängande och jävligt så vet ni varför. Vilka nu "ni" är, ni stackare som läser den här skiten. JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD! DET SKA BLI SÅ JÄVLA BÄST OCH JAG ÄR SÅ SJUKT JÄVLA PEPP!! FAN VAD NICE!! TVÅ GÅNGER PÅ ETT ÅR, JAG ÄR I EXSTAS!! AAAH!!! STOCKHOLM, NALEN - HERE I FRICKIN COME!!! FRICKIN FUCKIN AWESOME!!! :D

Victory's a blue and bruising voice; yeah I'm making pure white noise.

Fredag den tredje oktober 2008, klockan är 22:22.

Ikväll kom mamma in i mitt rum och pratade om resa igen. Jag vill inte ens resa. Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå när jag säger att jag inte vill. Istället så säger hon att det är jag som inte uppskattar något hon gör när hon gör allt hon kan för mej och bla, bla, bla, bla. Jag är inte sugen på nån Mor-och-Dotter-grej. Jag finner inget nöje alls i det. Vi umgås redan 24/7 hemma och det gör mej tokig. Jag förstår inte varför hon blir arg för att jag inte tycker det är en bra grej att betala minst 9000 per person för en resa jag inte ens vill åka på. Jag förstår verkligen inte vad det är som är så svårt att förstå. Jag skulle mycket hellre åka på en resa med några kompisar. Är det så konstigt? Gör det mej till en dålig människa? Är jag en dålig människa?

Jag har suttit här i flera timmar, och jag vill inte ens sitta här. Jag sitter bara här för att det inte finns något annat att göra. Det är så jävla sorgligt. Är det inte det? Mitt liv är så jävla deprimerande. Fyfan för det här. Det är så jävla meningslöst att sitta här och tycka synd om sig själv, men vafan ska jag göra då? Mitt ute i ingenstans; det går inga bussar, närmsta kompis är typ... 2 mil bort och inte hemma, dom enda människorna som finns att umgås med är dom två 50+arna även kallade Mor och Cay och det går absolut inget på tv, inte ens något kasst program om tjejer som vill ha silikon i brösten. Skulle någon skriva en bok om mitt liv skulle ingen läsa den. Är det så jävla konstigt att bara vilja ha ett vanligt jävla liv? Näe. Nu får det fanimej vara nog.