Syns inte, finns inte.
Det är den 13 februari 2009. Klockan är 20:33; det är jag och Ronja Rövardotter.
Jag har inte skrivit på ett tag, men det blir ju aldrig särskilt regelbundet när det kommer till det här. Jag har över lag mått bra ett tag nu. Det känns bra. Katterna har vuxit, i alla fall Gizmo. Miranda känns fortfarande lika liten, om det nu är möjligt.
Det är lov nu. Sportlov. Då ska man sporta, men det skiter jag i. Om man inte räknar mina miljoner tankegångar som jag håller reda på, det är en sport det. Jag saknar min bror och min mormor och min knäckebrusha.
Vi hämtade Yoda vid tåget idag, och jag lämnade in mobilen igen för sisådär trehundrasjuttioelfte gången. Jävla skitmobil.
Det är en regnig sommar vi har.
Det är en blåsig sommar vi har.
Det är en kall sommar vi har.
den 13 februari 2009
den 25 januari 2009
What would Jesus do?
Söndagen den 25 januari 2009, klockan är 21:31. Jag är trött i ryggen och en hyffsat god människa.
Idag är första dagen på dom två veckorna jag ska vara ensam hemma. Idag är också dagen då jag gjorde en god gärning. För några timmar sedan så ställde sig en bil på gården här utanför. Jag blev smått rädd och aningen irriterad och trodde det var någon som skulle vilja hyra eller något. Så var dock inte fallet. Eller jo, delvis, men inte på samma sätt. Ägarna till bilen var ett spansk-talande par som hade varit i Tyskland och handlat en massa grejer. Sen när dom åkt förbi här på väg hem till Stockholm hade deras bil gått sönder. Så dom hade helt enkelt fått svänga av vägen och parkerat sig på vår gårdsplan. Kanske en halvtimme senare efter det att bilen hamnat på vår gårdsplan så ringde telefonen. Det var en kvinna som hade sett telefonnumret på skylten där ute och undrade om hon kunde få hyra ett rum eller något att få lägga sina grejer i eftersom bilen var trasig och hon skulle bli tvungen att lämna den där för natten och åka upp till Stockholm på något annat vis. Jag fick förklara att dom som har hand om uthyrningen var utomlands och att jag inte har några nycklar och sånt, men att dom gärna - om dom ville - kunde få lägga sina grejer i min hall, helt gratis, och sedan hämta dom imorgon, sålänge dom kom på kvällen, eftersom jag har skola. Hon blev glad och tackade. Senare hjälpte jag dem att skjuva bilen så att den skulle stå närmare huset så att ingen skulle ta den för ett bilvrak och slå sönder rutorna på den. Sen hjälpte jag dom med att ringa taxi eftersom taxi-snubbarna inte hade varit så schyssta mot dom när dom ringde utan bara sagt att dom skulle ringa tillbaka, men aldrig ringde.
Efter det så följde en 40 minuter lång pinsam tystnad i väntan på att taxibilen skulle komma. Jag frågade om dom ville ha te, men det ville dom inte, så jag fick dricka mitt te ensam. Eftersom det var så tyst och tämligen oinsamt så passade jag på att skriva på mitt svenska-arbete samtidigt, så det är nästan klart det också.
När dom åkte fick jag ett helt flak med coca cola som tack. Lustigt egentligen, jag som inte ens dricker kola. Men det var en fin gest, jag kanske kan dricka det där flaket i alla fall.
Lillkattan blev väldigt reserverad när det kom nytt folk som bar in en massa främmande grejer i hallen. Hon kände sig lite otrygg och har velat vara väldigt nära mej hela tiden nu. Helst i knät. Det är mysigt.
Nåja.
Hej.
Idag är första dagen på dom två veckorna jag ska vara ensam hemma. Idag är också dagen då jag gjorde en god gärning. För några timmar sedan så ställde sig en bil på gården här utanför. Jag blev smått rädd och aningen irriterad och trodde det var någon som skulle vilja hyra eller något. Så var dock inte fallet. Eller jo, delvis, men inte på samma sätt. Ägarna till bilen var ett spansk-talande par som hade varit i Tyskland och handlat en massa grejer. Sen när dom åkt förbi här på väg hem till Stockholm hade deras bil gått sönder. Så dom hade helt enkelt fått svänga av vägen och parkerat sig på vår gårdsplan. Kanske en halvtimme senare efter det att bilen hamnat på vår gårdsplan så ringde telefonen. Det var en kvinna som hade sett telefonnumret på skylten där ute och undrade om hon kunde få hyra ett rum eller något att få lägga sina grejer i eftersom bilen var trasig och hon skulle bli tvungen att lämna den där för natten och åka upp till Stockholm på något annat vis. Jag fick förklara att dom som har hand om uthyrningen var utomlands och att jag inte har några nycklar och sånt, men att dom gärna - om dom ville - kunde få lägga sina grejer i min hall, helt gratis, och sedan hämta dom imorgon, sålänge dom kom på kvällen, eftersom jag har skola. Hon blev glad och tackade. Senare hjälpte jag dem att skjuva bilen så att den skulle stå närmare huset så att ingen skulle ta den för ett bilvrak och slå sönder rutorna på den. Sen hjälpte jag dom med att ringa taxi eftersom taxi-snubbarna inte hade varit så schyssta mot dom när dom ringde utan bara sagt att dom skulle ringa tillbaka, men aldrig ringde.
Efter det så följde en 40 minuter lång pinsam tystnad i väntan på att taxibilen skulle komma. Jag frågade om dom ville ha te, men det ville dom inte, så jag fick dricka mitt te ensam. Eftersom det var så tyst och tämligen oinsamt så passade jag på att skriva på mitt svenska-arbete samtidigt, så det är nästan klart det också.
När dom åkte fick jag ett helt flak med coca cola som tack. Lustigt egentligen, jag som inte ens dricker kola. Men det var en fin gest, jag kanske kan dricka det där flaket i alla fall.
Lillkattan blev väldigt reserverad när det kom nytt folk som bar in en massa främmande grejer i hallen. Hon kände sig lite otrygg och har velat vara väldigt nära mej hela tiden nu. Helst i knät. Det är mysigt.
Nåja.
Hej.
den 14 januari 2009
Yeah, this is a serious decision we're making. SERIOUSLY AWESOME!
Onsdagen den 14 januari 2009 klockan 21:47; jag skrattar.
Jag har varit helt infernaliskt duktig idag. Jag åkte till skolan, trots att jag inte hade några lektioner. Jag fick gjort allt jag hade kvar i Engelska B. Jag började skriva på novellen till Engelska C och jag skötte mej i allmänhet så som jag borde. Denna veckan är stressig.
När jag kom hem åt jag, sen somnade jag. Lagom lyckat sådär, men vad gör man när man är trött? Katterna går omkring och är jättemysiga som vanligt. Man blir sådär glad bara av att se dom.
Imorn kommer antagligen min alldeles egna Knäckebrusha hit, vilket är helt frickin' awesome eftersom jag inte träffat henne på länge. Hoppas vi hinner hitta på något i helgen också. Det var i alla fall tal om det.
Nästa vecka börjar vårterminsschemat och Christian är tillbaks igen. Han har nya glasögon. Alla är pappa- och mammalediga till höger och vänster på vårt program. Det är väl så när man har unga lärare helt enkelt. På fredag är sista gången vi har Karolin, någonsin. Det känns udda må jag säga. Vi har ju haft henne i hur mycket som helst ända sedan i ettan.
Jag har två brev som väntar på svar också. Jag ska ta tag i saken någon av dom närmsta dagarna. Sen så borde min "Mellansnack" komma på posten snart också. Fredag möjligtvis. Jag längtar som en liten tomte.
Den 25 åker familjen utomlands också. Då kommer jag ingenstans. Jag kommer kanske avlida av lappsjuka och tristess dom veckorna. Men det är sånt som händer. Eller nåt.
Nu har jag egentligen inget att skriva. Därför avslutar jag med dessa. Enjoy.
Jag har varit helt infernaliskt duktig idag. Jag åkte till skolan, trots att jag inte hade några lektioner. Jag fick gjort allt jag hade kvar i Engelska B. Jag började skriva på novellen till Engelska C och jag skötte mej i allmänhet så som jag borde. Denna veckan är stressig.
När jag kom hem åt jag, sen somnade jag. Lagom lyckat sådär, men vad gör man när man är trött? Katterna går omkring och är jättemysiga som vanligt. Man blir sådär glad bara av att se dom.
Imorn kommer antagligen min alldeles egna Knäckebrusha hit, vilket är helt frickin' awesome eftersom jag inte träffat henne på länge. Hoppas vi hinner hitta på något i helgen också. Det var i alla fall tal om det.
Nästa vecka börjar vårterminsschemat och Christian är tillbaks igen. Han har nya glasögon. Alla är pappa- och mammalediga till höger och vänster på vårt program. Det är väl så när man har unga lärare helt enkelt. På fredag är sista gången vi har Karolin, någonsin. Det känns udda må jag säga. Vi har ju haft henne i hur mycket som helst ända sedan i ettan.
Jag har två brev som väntar på svar också. Jag ska ta tag i saken någon av dom närmsta dagarna. Sen så borde min "Mellansnack" komma på posten snart också. Fredag möjligtvis. Jag längtar som en liten tomte.
Den 25 åker familjen utomlands också. Då kommer jag ingenstans. Jag kommer kanske avlida av lappsjuka och tristess dom veckorna. Men det är sånt som händer. Eller nåt.
Nu har jag egentligen inget att skriva. Därför avslutar jag med dessa. Enjoy.
den 28 december 2008
Stela fingrar och kalla tår.
Söndagen den 28 december 2008, klockan är 01:10; jag är nyss hemkommen.
Det är lite svårt att skriva nu för hela jag är stelfrusen. Jag kom precis hem från en många många många timmar lång pokerkväll hemma hos familjen B-sson. Jag var duktig, men egentligen mest tursam. Så tursam att min moster gjorde det klart att mitt kärleksliv tordes vara katastrofalt; där träffade hon huvudet på spiken. "Nej, där händer inget." svarade jag, och alla skrattade. Dom roligaste skämten är tragiska. Bilresan hem var kall, mycket kall. Med hål i både bildörren och golvet och utan en fungerande termostat är det sånt som händer. Och när man inte har några byxor och alldeles för lite kläder på sig.
Mirandas ögon börjar gå från mörkt mörkt kattungeblå till gula. Dom är någonstans i gröntonerna just nu. Det är sorgligt. För hon är så vacker i sina stora mörka ögon. Jag önskar jag hade mörka ögon. Gärna bruna. Det får bli i ett annat liv. Jag ser ändå inte mina ögon utan spegel.
Snart är det nyår. Då kommer Bror med familj ner. Det är bra, för jag saknar Bror och allihopa. Dom skulle nog inte stanna så länge dock.
Jag vill nästan åka skridskor. Jag som knappt kan åka. Jag får vara isprinsessa på insidan i stället.
Låt oss vandra iväg och se vart vägen tar vägen.
Hej.
Det är lite svårt att skriva nu för hela jag är stelfrusen. Jag kom precis hem från en många många många timmar lång pokerkväll hemma hos familjen B-sson. Jag var duktig, men egentligen mest tursam. Så tursam att min moster gjorde det klart att mitt kärleksliv tordes vara katastrofalt; där träffade hon huvudet på spiken. "Nej, där händer inget." svarade jag, och alla skrattade. Dom roligaste skämten är tragiska. Bilresan hem var kall, mycket kall. Med hål i både bildörren och golvet och utan en fungerande termostat är det sånt som händer. Och när man inte har några byxor och alldeles för lite kläder på sig.
Mirandas ögon börjar gå från mörkt mörkt kattungeblå till gula. Dom är någonstans i gröntonerna just nu. Det är sorgligt. För hon är så vacker i sina stora mörka ögon. Jag önskar jag hade mörka ögon. Gärna bruna. Det får bli i ett annat liv. Jag ser ändå inte mina ögon utan spegel.
Snart är det nyår. Då kommer Bror med familj ner. Det är bra, för jag saknar Bror och allihopa. Dom skulle nog inte stanna så länge dock.
Jag vill nästan åka skridskor. Jag som knappt kan åka. Jag får vara isprinsessa på insidan i stället.
Låt oss vandra iväg och se vart vägen tar vägen.
Hej.
den 25 december 2008
Julafton, resumé och Karl-Bertil Jonsson.
Det är torsdagen den 23 december 2008; klockan är 19:11; jag har en piratkatt.
Jag såg att det var senast den 11 november jag hade skrivit här. Det är lång tid, och det har ändå hänt en hel del som jag kunnat skriva om. Lustigt egentligen det här att det aldrig blir av att man skriver när man väl har något att skriva om. Men eftersom jag nu har över en månad att ta igen så borde det ju blir något utav innehåll i den här texten.
Det är dagen efter julafton och jag överlevde, trots feber och kraftig förkylning både släkt och att vakna tidigt; även om jag knappt åt någon julmat och sov över hela Kalle Anka. Missförstå mej rätt, mina vänner; min släkt är det absolut inget fel på - tvärt om. Det är andras släkt jag vill klaga på. Inte just för att dom är särskilt dåliga, utan mer för att jag inte finner något att säga till dom - och hela middagen resulterar mer eller mindre i en pinsam tystnad från min sida. Detta även fast dom pratar sinsemellan.
Jag vaknade iaf till någon gång vid halv fem på julaftonseftermiddagen, då alla Cays söner, söners respektive och barn, bröder (eg. bror), mödrar (ok, mor) och allt hade åkt hem, eller vidare eller vart dom nu åkte. Jag satte mej ett tag, i väntan på att familjen B-sson skulle anlända någon gång vid halv sju, och tittade på ett program om islandshästens ursprung. Senare kom kusinerna B-sson med mor och far Lollo och Arne B-sson och vi tog oss gröt och ungdomarna gick upp och satte sig vid tv:n för att se på Karl-Bertil Jonssons Julafton i vanlig ordning innan vi gick ner och några fortsatte att äta och resten att prata tills vi tillslut gick vidare till julklappsutdelningen, följt av julklappsöppningen. Jag kan tala om för herrskapet att jag numera äger en symaskin, en epilator, en skrivbok med muminmotiv, en mugg med muminmotiv och även en mapp med muminmotiv, därtill kan jag tillägga ett presentkort på 200, en ljusstake, en massa handdukar, salt- och pepparkar, en klockradio som ska spela min iPod, en bok med dikter jag fick på posten, en liten bok med usla ursäkter och lite annat, av mer ätbar karaktär.
Och nu till något utav en tillbakablick på allt som hänt sedan senast. Jag kan skriva en liten resumé, sådär så att alla håller sig "up to date", så att säga.
Jag har numera två katter, en Gizmo och en Miranda. Jag har börjat gå på mina utsatta tider för åtgärdsprogrammet (läs: jag har varit på ett, sen blev det lov). Jag har så sent som idag tagit tag i Engelska B och läst hela Animal Farm. Kvar har jag att läsa ut en annan engelsk bok att redovisa, samt göra provet på Animal Farm. Redovisningen lämpar sig finfint eftersom jag redan håller på och läser The Picture of Dorian Gray mest för mitt egna simpla nöje just nu. Miranda har varit sjukt mammig mot mej hela dagen och vill vara med mej hela tiden. Hon vill antingen ligga så att hon ser mej, alternativt sitta på mej, eller på något som luktar som mej. Tidigare när jag gick ut i några minuter, kom jag tillbaks bara för att finna att hade hon klättrat upp och lagt sig i en av lådorna i garderoben som stod öppen. Just nu är hon min piratkatt och varierar sig mellan att sitta på min axel, ligga i min nacke, och att sitta på mitt huvuvd. Utöver detta så har jag blivit långhårig, målat oljemålningar som inte är klara, hamnat lite efter i Engeska C, gjort alla CAE-delar - vilka jag ska få resultaten på i slutet av januari, bakat en plåt pepparkakor, men inte hunnit baka några lussebullar. Jag har börjat skriva brev också, det är ett så fint tidsfördriv. Film är fortfarande ett annat fint tidsfördriv. Jag saknar Bror och min Knäckebrusha, MalinFis är kär igen och allt är som vanligt. Nästan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska säja? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?"
"Dom står förprickade i din taxeringskalender", sa Karl-Bertil.
"Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!"
"Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger något varuhus, det är vad jag har gjort."
Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska.
"I morron är det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrån och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!"
Karl-Bertil gick i säng. Han hade redan läst i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.
Jag såg att det var senast den 11 november jag hade skrivit här. Det är lång tid, och det har ändå hänt en hel del som jag kunnat skriva om. Lustigt egentligen det här att det aldrig blir av att man skriver när man väl har något att skriva om. Men eftersom jag nu har över en månad att ta igen så borde det ju blir något utav innehåll i den här texten.
Det är dagen efter julafton och jag överlevde, trots feber och kraftig förkylning både släkt och att vakna tidigt; även om jag knappt åt någon julmat och sov över hela Kalle Anka. Missförstå mej rätt, mina vänner; min släkt är det absolut inget fel på - tvärt om. Det är andras släkt jag vill klaga på. Inte just för att dom är särskilt dåliga, utan mer för att jag inte finner något att säga till dom - och hela middagen resulterar mer eller mindre i en pinsam tystnad från min sida. Detta även fast dom pratar sinsemellan.
Jag vaknade iaf till någon gång vid halv fem på julaftonseftermiddagen, då alla Cays söner, söners respektive och barn, bröder (eg. bror), mödrar (ok, mor) och allt hade åkt hem, eller vidare eller vart dom nu åkte. Jag satte mej ett tag, i väntan på att familjen B-sson skulle anlända någon gång vid halv sju, och tittade på ett program om islandshästens ursprung. Senare kom kusinerna B-sson med mor och far Lollo och Arne B-sson och vi tog oss gröt och ungdomarna gick upp och satte sig vid tv:n för att se på Karl-Bertil Jonssons Julafton i vanlig ordning innan vi gick ner och några fortsatte att äta och resten att prata tills vi tillslut gick vidare till julklappsutdelningen, följt av julklappsöppningen. Jag kan tala om för herrskapet att jag numera äger en symaskin, en epilator, en skrivbok med muminmotiv, en mugg med muminmotiv och även en mapp med muminmotiv, därtill kan jag tillägga ett presentkort på 200, en ljusstake, en massa handdukar, salt- och pepparkar, en klockradio som ska spela min iPod, en bok med dikter jag fick på posten, en liten bok med usla ursäkter och lite annat, av mer ätbar karaktär.
Och nu till något utav en tillbakablick på allt som hänt sedan senast. Jag kan skriva en liten resumé, sådär så att alla håller sig "up to date", så att säga.
Jag har numera två katter, en Gizmo och en Miranda. Jag har börjat gå på mina utsatta tider för åtgärdsprogrammet (läs: jag har varit på ett, sen blev det lov). Jag har så sent som idag tagit tag i Engelska B och läst hela Animal Farm. Kvar har jag att läsa ut en annan engelsk bok att redovisa, samt göra provet på Animal Farm. Redovisningen lämpar sig finfint eftersom jag redan håller på och läser The Picture of Dorian Gray mest för mitt egna simpla nöje just nu. Miranda har varit sjukt mammig mot mej hela dagen och vill vara med mej hela tiden. Hon vill antingen ligga så att hon ser mej, alternativt sitta på mej, eller på något som luktar som mej. Tidigare när jag gick ut i några minuter, kom jag tillbaks bara för att finna att hade hon klättrat upp och lagt sig i en av lådorna i garderoben som stod öppen. Just nu är hon min piratkatt och varierar sig mellan att sitta på min axel, ligga i min nacke, och att sitta på mitt huvuvd. Utöver detta så har jag blivit långhårig, målat oljemålningar som inte är klara, hamnat lite efter i Engeska C, gjort alla CAE-delar - vilka jag ska få resultaten på i slutet av januari, bakat en plåt pepparkakor, men inte hunnit baka några lussebullar. Jag har börjat skriva brev också, det är ett så fint tidsfördriv. Film är fortfarande ett annat fint tidsfördriv. Jag saknar Bror och min Knäckebrusha, MalinFis är kär igen och allt är som vanligt. Nästan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska säja? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?"
"Dom står förprickade i din taxeringskalender", sa Karl-Bertil.
"Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!"
"Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger något varuhus, det är vad jag har gjort."
Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska.
"I morron är det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrån och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!"
Karl-Bertil gick i säng. Han hade redan läst i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.
den 11 november 2008
Skaru LANGA p-piller till min MORSA?!
Tisdagen den 11/11 2008; klocka är 20:47. Jag sitter i min säng och lyssnar på Depeche Mode. Ljudet av den sötsliskiga trummaskinen fyller mitt rum och I just can't get enough.
Idag var jag inte i skolan. Vaknade och kände mej som om jag snurrat runt runt runt en halvtimme i streck och sen druckit tre liter råa ägg. Hoppas ni förstår känslan. Jag sjukanmälde mej, somnade om och vaknade igen vid halv tre någongång. Lyckat, Nathalie.
Större delen av min dag har gått åt till att prata med mamma om kattungar. Vi vill ha en katt, allihop. Men vi kan absolut inte komma överens om hur den ska se ut. Det suger. Jag skulle behöva en katt nu när det är som det är. Något varmt att krama så jag inte deppar ner mej helt i höstmörkret. Jag har hittat så himla fina katter, men mamma är så jävla anti alla fina katter. En riktig katt-fascist är hon.
Jag måste duscha också, jag är säkert äcklig. Dock gör det ju inte så mycket, för det är både onsdag och X-dag imorn. Dubbel anledning till att stanna hemma. Varför måste alltid X-dagarna, A-dagarna och alla andra lediga dagar infalla på just onsdagarna då vi redan FÅR stanna hemma?! Va?! Kan dom inte lägga dom på en fredag eller något annat? Jävla babianarslen.
Jag vill ha kaffe. Hejs.
Idag var jag inte i skolan. Vaknade och kände mej som om jag snurrat runt runt runt en halvtimme i streck och sen druckit tre liter råa ägg. Hoppas ni förstår känslan. Jag sjukanmälde mej, somnade om och vaknade igen vid halv tre någongång. Lyckat, Nathalie.
Större delen av min dag har gått åt till att prata med mamma om kattungar. Vi vill ha en katt, allihop. Men vi kan absolut inte komma överens om hur den ska se ut. Det suger. Jag skulle behöva en katt nu när det är som det är. Något varmt att krama så jag inte deppar ner mej helt i höstmörkret. Jag har hittat så himla fina katter, men mamma är så jävla anti alla fina katter. En riktig katt-fascist är hon.
Jag måste duscha också, jag är säkert äcklig. Dock gör det ju inte så mycket, för det är både onsdag och X-dag imorn. Dubbel anledning till att stanna hemma. Varför måste alltid X-dagarna, A-dagarna och alla andra lediga dagar infalla på just onsdagarna då vi redan FÅR stanna hemma?! Va?! Kan dom inte lägga dom på en fredag eller något annat? Jävla babianarslen.
Jag vill ha kaffe. Hejs.
den 8 november 2008
Kaizers fucking Orchestra!
Kaizers Orchestra på Nalen, Stockholm. Vad kan man säga? Helt fantastiskt jävla underbart. Så infernaliskt jävla bra att man blir helt till sig. Jag hade kramp i kinderna för jag kunde verkligen inte sluta le. Det är sånt här som är lycka. Nalen är verkligen sjukt bra ställe att se dom på också. Jävlar vad fint det är. Rött och guld och stora lampkronor i taket, jävligt nice.
När jag kom innanför dörrarna möttes jag av Where is my mind och visste att det skulle bli toppen. Förbandet var bra, något Belgiskt band som hette Mintzkov. Jag köpte en skiva för 100 spänn och fick fina små autografer på. Fan, det måste vara jobbigt att vara förband. Ingen bryr sig någonsin om förbandet typ. Stackars jävlar. Nåja. En rolig grej var iaf när Geir smög sig ut och stod bredvid scenen och tittade på dom han också.
Klockan tio var det dags för Kaizers att spela och det var nedsläckt, rökmaskiner och bara dom fina små lamporna på pumporgeln och pianot. Oljefaten , fäljarna och kofötterna låg på sina platser, kontrabasen låg även den på plats, likaså ölen. På väggen bakom hängde den ljusinramade loggan med gasmasken i vanlig ordning och alla lyssnade förväntansfullt. Så kom dom in. Kostymklädda. Och självklart blir alla överlyckliga.
Dom började med någon (iaf för mej) helt okänd låt i ett lugnt fint tempo. Janove förklarade flera gånger under konserten att detta skulle vara en lite mer lugn och vemodig konsert än man vanligtvis ser med Kaizers Orchestra; även om det självklart skulle komma några låtar som var “lite mer party, lite mer dans”. Och mycket riktigt, det blev en skön blandning låtar. Jag och Elin stod längst fram, vid kravallstaketet rakt framför Terje. Vi hade värsta långa ögonkontakten förövrigt, jag och Terje. Jättejättelång, så lång att jag blev tvungen att titta åt ett annat håll, sådär som man måste när det blir jobbigt, som det alltid blir när man tittar människor man inte känner i ögonen för länge. När jag tittade tillbaks var hans blick kvar. Blyg som jag är tittade jag bort igen, men det var roligt. Hade även ögonkontakt med Rune en halvlång tid, trots att han satt långt bak bakom trummorna, men han böjde sig fram någon gång på slutet. Øyvind jazzade runt lite med kontrabasen. Janove stage-divade, men jag stod för långt bort för att kunna ta del i den. Det var synd. En annan av gångerna jag hade ögonkontakt med Terje så log jag jättemycket och fick stora leendet tillbaks, då blir man glad. Härliga gubbar, män… whatever xD
En annan av höjdpunkterna under kvällen var när Geir, under en av dom två (eller tre?) encore:en vi lyckades klappa oss till sjön Naade helt själv och snitsigt gled över till Geenie in a Bottle. Söt man den där Geir. En annan är när Helge sjöng “Legg meg inn på Dieter Meyer, baby!” med olika röster. Eller när Terje och Janove delade mick och skulle köra men hellre verkade pussa varandra på kinderna i tid och otid. Gulligull typ. Och såklart att dom spelade Resistansen. Jag är fortfarande lite hög. Fantastiskt!
När jag kom innanför dörrarna möttes jag av Where is my mind och visste att det skulle bli toppen. Förbandet var bra, något Belgiskt band som hette Mintzkov. Jag köpte en skiva för 100 spänn och fick fina små autografer på. Fan, det måste vara jobbigt att vara förband. Ingen bryr sig någonsin om förbandet typ. Stackars jävlar. Nåja. En rolig grej var iaf när Geir smög sig ut och stod bredvid scenen och tittade på dom han också.
Klockan tio var det dags för Kaizers att spela och det var nedsläckt, rökmaskiner och bara dom fina små lamporna på pumporgeln och pianot. Oljefaten , fäljarna och kofötterna låg på sina platser, kontrabasen låg även den på plats, likaså ölen. På väggen bakom hängde den ljusinramade loggan med gasmasken i vanlig ordning och alla lyssnade förväntansfullt. Så kom dom in. Kostymklädda. Och självklart blir alla överlyckliga.
Dom började med någon (iaf för mej) helt okänd låt i ett lugnt fint tempo. Janove förklarade flera gånger under konserten att detta skulle vara en lite mer lugn och vemodig konsert än man vanligtvis ser med Kaizers Orchestra; även om det självklart skulle komma några låtar som var “lite mer party, lite mer dans”. Och mycket riktigt, det blev en skön blandning låtar. Jag och Elin stod längst fram, vid kravallstaketet rakt framför Terje. Vi hade värsta långa ögonkontakten förövrigt, jag och Terje. Jättejättelång, så lång att jag blev tvungen att titta åt ett annat håll, sådär som man måste när det blir jobbigt, som det alltid blir när man tittar människor man inte känner i ögonen för länge. När jag tittade tillbaks var hans blick kvar. Blyg som jag är tittade jag bort igen, men det var roligt. Hade även ögonkontakt med Rune en halvlång tid, trots att han satt långt bak bakom trummorna, men han böjde sig fram någon gång på slutet. Øyvind jazzade runt lite med kontrabasen. Janove stage-divade, men jag stod för långt bort för att kunna ta del i den. Det var synd. En annan av gångerna jag hade ögonkontakt med Terje så log jag jättemycket och fick stora leendet tillbaks, då blir man glad. Härliga gubbar, män… whatever xD
En annan av höjdpunkterna under kvällen var när Geir, under en av dom två (eller tre?) encore:en vi lyckades klappa oss till sjön Naade helt själv och snitsigt gled över till Geenie in a Bottle. Söt man den där Geir. En annan är när Helge sjöng “Legg meg inn på Dieter Meyer, baby!” med olika röster. Eller när Terje och Janove delade mick och skulle köra men hellre verkade pussa varandra på kinderna i tid och otid. Gulligull typ. Och såklart att dom spelade Resistansen. Jag är fortfarande lite hög. Fantastiskt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
