Söndagen den 28 december 2008, klockan är 01:10; jag är nyss hemkommen.
Det är lite svårt att skriva nu för hela jag är stelfrusen. Jag kom precis hem från en många många många timmar lång pokerkväll hemma hos familjen B-sson. Jag var duktig, men egentligen mest tursam. Så tursam att min moster gjorde det klart att mitt kärleksliv tordes vara katastrofalt; där träffade hon huvudet på spiken. "Nej, där händer inget." svarade jag, och alla skrattade. Dom roligaste skämten är tragiska. Bilresan hem var kall, mycket kall. Med hål i både bildörren och golvet och utan en fungerande termostat är det sånt som händer. Och när man inte har några byxor och alldeles för lite kläder på sig.
Mirandas ögon börjar gå från mörkt mörkt kattungeblå till gula. Dom är någonstans i gröntonerna just nu. Det är sorgligt. För hon är så vacker i sina stora mörka ögon. Jag önskar jag hade mörka ögon. Gärna bruna. Det får bli i ett annat liv. Jag ser ändå inte mina ögon utan spegel.
Snart är det nyår. Då kommer Bror med familj ner. Det är bra, för jag saknar Bror och allihopa. Dom skulle nog inte stanna så länge dock.
Jag vill nästan åka skridskor. Jag som knappt kan åka. Jag får vara isprinsessa på insidan i stället.
Låt oss vandra iväg och se vart vägen tar vägen.
Hej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar