Det är vinter och jag behöver andas.

Ett nedtystat sus när de långsamt försökte dra ett enda skäl ur en nedbruten mans sista rosslande andetag. Ge mej ett enda skäl till varför vi borde stanna här i vårt vinterlandskap där ingen längre lever för något annat än att andas. Vem ska göra någon skillnad när alla är skuggvarelser i mörkret, osynliga och tvetydiga? Ingen bryr sig om du lever eller inte, för alla är så upptagna med att tycka synd om sig själva. Ensamma framför TV:n är alla likadana. Tomma och gråa, bara skepnader, inga namn.

Kalla det en dikt, en iakttagelse, en rad av tankar, ett uttömt psyke, ett nedklottrande av tomma, betydelselösa ord; kalla det vafan du vill, det spelar ändå ingen roll.

Helst Vemsomhelst.

Idag är en sån där dag som man helst skulle vilja vara någon annan, varsomhelst utom där man är. Varsomhelst och vemsomhelst, men istället är man sig själv. Samma gamla jävla jag. För egentligen pratar jag inte om "man"; jag pratar om mej själv, men vill inte låta narcissistisk.

Dan före dan....

... före... ja ni vet.
Det är den tjugoandra december och julen är nära att knacka på dörren, försiktigt och med kryddnejlikor och kanel i håret. Yoda har kommit från Huvudstaden och Bror beräknas anlända någon gång under morgondagen. Cay springer med julbonader och Mor kokar skinka.

...och granen står så grön och grann i stugan....
I år är det plastgran, till både Yodas och min egna besvikelse. Men man kanske får se till fördelarna; varken barr eller allergibesvär kommer komma ur denna grangröna skapelse av äkta plast. Fancy that. Den är både uppställd och påklädd. Jag och Yoda klädde den tillsammans för några timmar sedan, you see. Less is more är något den ungen inte har hört talas om och jag kände mej lite som en granfascist när jag sa att "nej den passar ju inte in" och "det kanske blir lite för mycket om man tar alla kulorna?". Sedan insåg jag att julen är ju faktiskt som bäst när man är liten, så jag la granfascismen på hyllan och lät pojken pynta lite som han ville (även om jag kanske gav honom lite... riktlinjer). Det är fint med barns fascination av sådant som glittrar. "Vi ska ha allt! Ju mer glitter - desto bättre!". Jag vet inte om jag höll med. Men kompromissa kan man ju alltid göra. Glitter och kulörta kulor. Det blev en fin gran, till slut.

Till kvällen väntas besök från den ena av Cays båda söner med flickvän, fästmö, fru, jag vet inte. Det blir väl trevligt, kan man hoppas, även om jag känner mej lite besvärad när det kommer folk på besök. Det är ju trots allt sådant som händer i juletid och otid, så det är väl bara att se glad ut.
Jag ska göra mitt bästa för att lyckas med detta.

Alla julklappar är, såvitt jag vet, klara för stunden. Fan vad pinsamt om jag glömt någon nu. Det hoppas vi att jag slipper vara med om.

Variation är något som är nödvändigt. Därför sitter jag och varierar Bright Eyes och José González med The Defaced och Raunchy, för alla vet ju att jag är så jävla hård. Inte? Nähe, men det är jag i alla fall. Så in i helvete.... inte, men ändå.

"Screaming is bad for the voice, but it's good for the heart."

- Conor Oberst

Trygg-Hansa

Idag; måndag; bild- och idrottsdagen, var en ganska trött dag. Inte för att jag var trött, men det kändes som om hela dagen var det. På bilden försökte jag få ihop en bild till temat "Ängeln I Rummet", som skulle vara klar (men som jag självklart inte är klar med, vad trodde du?). Den består av en massa streck och vid lektionens slut var mina händer blåsvarta. Mmnice.

När det blev dags för idrott, däremot, så traskade hela skaran esteter till badhuset för att lära sig rädda liv. Holy Macaronies, vilken grej. Jag blev blöt, som det ibland händer att man blir när man befinner sig i badhusets bassänger. Vi fick bogsera drunknade kompisar och lyfta orange låtsasmammor i plast, eller kanske låtsassmåsyskon, storleken att döma. Simma ryggsim och bröstsim och fisksim och allt vad det är. Sedan bastade vi med nakna rynkiga tanter, duschade, bytte om och gick hem. Så kan det vara.

Det var allt för dagen. God kväll.

Ståltråd och Garn.

Igår var en jävligt pissig dag. Jag kände mej mest jävligt jobbig och överflödig. Pysseldagen, som jag sett fram emot under veckan var inte lika kul som jag väntat mej. Alls. När vi väl hade slutat ville jag bara hem, jag ringde till mamma och bad henne hämta mej i Götene, vilket hon skulle göra. På bussen var jag allmänt trasig och frånvarande. Edit tröstade mej lite och sa när hon skulle gå av att det var bara att smsa om det var något. När vi var i Husaby hade mamma ringt och sagt att hon "bara skulle gå in på second hand en snabbis" och att om hon inte kommit ut innan jag kom fram så skulle jag gå dit. Jag bad henne att snälla vara klar, för att jag orkade inte sitta och vänta på henne. Det var tjugo minuter kvar tills jag skulle vara framme, men när jag kom fram stod det självklart ingen bil där. Jag skickade sms till Edit, men fick inget svar.

Jag tror att jag är lite som dom gamla tanterna och gubbarna på hemmet. Man blir ganska sårad när någon säger att dom ska komma och läsa tidningen för en klockan kvart över tio, men inte kommer. Sån är jag med. Sorligt eller hur? Som fan. Men sant.

Malin hade förresten med sin Jonasmänniska till pysslet. Absolut inget ont om honom, han var en mycket trevlig och snäll person. Jag var inte ens rädd för honom, trots att han inte hade klänning på sig. (Ja, det är mycket svårare att bli rädd för nytt folk då, det är bevisat). Han var som sagt bra. Han förtjänar Malin. Vore kul om Malin slapp vara ensam nu. Det hoppas vi på.

Idag händer inget alls. Det är fem dagar kvar till lovet, klarar jag det? Jag behöver verkligen gå i ide ett tag. Får väl göra det över helgen bara. Dränka mej i ett täcke.

Das war alles.
Ha en trevlig dag, ni lyckliga jävlar och olyckliga satar.

...

V ä r d e l ö s t

// Misery

- Hej, vem är jag?

Jag önskar dej allt vackert, för du är... det bästa som jag vet.

Idag lyssnar jag på Thåström och tänker, sådär som det händer att man gör. Små, små humlor inuti mitt huvud. Ord, tankar och drömmar. Vad spelar allt för roll?

Igår höll jag redovisning på psykologin. Det gick helt värdelöst och jag är fortfarande deprimerad över den. Som tur är så behöver jag ju inte bry mej mer om den nu. Det är väl alltid något. Jävla piss-gårdag. Hittills har idag visserligen också varit ganska pissig, men det ska väl ändras framåt eftermiddagen, skulle jag tro. Marthina och Rebecka ska masa sina små mariestadsarslen hit, det är trevligt det :) Jag har inte träffat Marthina på länge och Rebecka på ännu längre, så det blir bara mys hela dagen. Imorgon ska Karin komma också. Lyckliga jag :)

Egentligen har jag inte så mycket att skriva. Det är så med mej. Jag har inget att skriva, inget att säga. Så kan det gå.

Mamma, bestäm dej om konserterna innan jag gråter på dej. Lite snabbt måste det gå. Veliga älskade kärring.

Mamma vill ha en stor tekanna, inte med en liter, utan minst två eller tre - en stor tekanna ska det vara! Det var i alla fall så hon sa. Så jag ska väl ut på tekannejakt innan jul nu då :)
Elin vet jag vad jag ska köpa till också, men jag vet inte vad hon tycker om den. Bror är också klar, måste bara fixa det. Resten är lite panik.

Nu får det vara nog tills vidare.

På fredag är det pysseldag. Underbara jävla pyssel, here I come!

Colour me stupid.

Regn, regn, regn. Regn ute, regn inne, regn i hjärtat, regn i sinnet.

Idag är det fredag även om det borde ha varit lördag för längesen. Men vad bryr sig veckan om mitt lilla huvud? Sista dagen att lämna in IndividuellaVal-lappen, och jag är hemma. Det löser sig dock, för jag ringde till SYV och hon sa att jag skulle säga till min mentor att jag pratat med henne och att hon skulle skriva 7e på inlämningsdatum i alla fall. Tackar vi för. Ifall någon är intresserad så valde jag Engelska C och "Ung Företagsamhet" i förstahandsval och Svenska C, Engelska D och Livsfrågor och Etik i andrahandsval. Engelska C, Engelska D och Svenska C är bra ifall jag ska läsa vidare till psykolog, vilket jag vill. Men det är rätt meningslöst eftersom man behöver ha MVG i typ allt för att komma in. Jag har 0% MVG. Värdelöst. Mitt första år var katastrof, och det ser inte bättre ut i år. Grattis Nathalie, världens cancersvulst. Call me pathetic, call me what you will...
(- What you will!)

Sweetnes. Sweetness, I was only joking when I said I'd like to smash every tooth in your head.

Idag kommer Yoda från Stockholm. Favoritskitungen ska vara här till söndag om jag inte minns fel. Han skulle visst kanske, kanske ha med sig das Computer från Bror också. Det hoppas vi på.

Apropå inget; Mitt hår equals Svinto för tillfället. Jag borde klippa mej. Borde jag klippa av det eller låta det bli längre? Jag blev själv förvånad över hur kort det var för ett tag sedan. Blä, mitt hår är ofint. Sådär, då var dagens dos av fåfänga avklarad. Öhm.

Mitt finger är trasigt. Ha en bra dag.
"Om gud finns och är god, varför finns det då så mycket ond frukt?"- Anders Johansson.

Två i samma tröja.

Idag är det onsdag. Eller nej fan, tisdag är det ju. Skit ock.
I morse var jag rätt sjukaktig, mådde illa och lättare huvudvärk. Inte så konstigt när man sover som jag gör, dock. Det är dåligt, jag vet, men jag rår inte för det. Tänkte först ringa och sjukanmäla mej, men sedan kom jag att tänka på filosofiuppgiften som skulle lämnas in och redovisningen jag skulle göra i Kultur- och Idéhistoria nu i efterhand, eftersom jag inte gjort den än. Så det var väl bara att masa sig ut i kylan och gå till bussen, helt enkelt. Att jag sedan glömde lämna in filosofin och att min redovisning blev framflyttad tills imorn är ju en annan sak. Alltid är man lika lycklig.

Sista lektionen fick bli matte, eftersom vi var lediga från psykologin. Vi gick igenom andragradsekvationer eller vad det hette. Jag roade mej mest med att försöka träffaEdits urringning med min pennkork. Det tog några försök, men sen jävlar!

Jag har varit ur balans hela dagen. Har verkligen inte haft någon koll på vad jag har hållit på med. Jag kom på mej själv med att bita i stolen på Kultur- och Idéhistorian, och sedan på matten när jag tittade ut igenom fönstret var jag nära att slicka på väggen. Fråga mej inte varför. Jag är inte mej själv.

Nu har jag grym lust att sy. Jag och mamma hittade en gammal tröja storlek jättestor som jag ska sy så snart strykjärnet blivit varmt så jag kan pressa på den där mojjen som jag inte kommer ihåg vad den heter för att inte tyget ska töja sig när jag syr. Den blir nog mysig. Det får plats två i den typ.

Sen känner jag att jag behöver se på film. Filmsuget surrar mej i örat, men jag vet inte vad jag ska se. Ge mej film, snälla.

Nu fåre vara bra tills vidare.
Ekorrn satt i granen, men hoppade från tallen.

Kräm.

Jag vill ha din ryggrad här.

Usch, vilken tråkig kväll. Jag har inte gjort något av det jag egentligen skulle ha gjort idag. Jag har inte gjort filosofin. Jag fattar inget ändå. Jag har inte ork att koncentrera mej. Jag behöver nog lite förändring. Ska vi rymma iväg, du och jag?

Fäst den i mej.

Tristessen gör mej grå i ögonen och Karin vill fortfarande inte hora på min bordell. Det är inte lätt när det är svårt. Filmen vi laddade ner visade sig vara dubbad. Tji fick vi. Inte jag och Karin, men jag och Pernilla.

Jag är alltid tryggast när du är...

Det är andra december och jag har fortfarande ingen chokladkalender. Jag har missat båda avsnitten av julkalendern och inte lyssnat på Teskedsgumman på radion en enda gång. Jag borde skämmas.

... en liten bit ifrån

Imorgon är det skola igen. Bild och Idrotts-dagen. Det är jobbigt. Mest av allt vill jag bara ha lov. Ge mej lov, bitte. "Jag sa faktiskt snälla, då måste man", som min käre brorson säger. Lurig lite pojk, det där.

... en rörelse i ögonvrån.

Vad vill du jag ska göra då?
Klä ut mej till tjej och dansa hula-hula?

Och inled oss icke i frestelse...

... utan fräls oss ifrån ondo.
Fråga mej inte varför jag börjar med ett utdrag ifrån "Fader Vår", för det vet jag inte. Jag är ju inte ens troende. Det är väl sånt som händer ibland bara. Fråga mej inte ens varför det ploppade upp i huvudet på mej.

Ikväll är jag uttråkad som as. Alla är så upptagna idag. Alla utom jag. Jag sitter i mitt rum, tillsammans med Pernilla och tittar lite halvhjärtat på National Treasure, som jag redan sett (mer än en gång tror jag till och med) och funderar på om det är värt besväret att gå hela vägen ner för trappen, vidare till köket för att hämta ett glas jos. Ja, jag är lat och ja, jag har ett underligt sätt att stava till juice.

23:07
Eternal Sunshine of the Spotless Mind går på tvåan nu. Jag älskar den filmen.
Vilket fint litet tillägg.

Some lonely night we can get together
and i'm gonna tie your wrists with leather
and drill a tiny hole into your head...

Kryptonit

För jag får aldrig SMS.

Nu är visst mor på hemväg. Hon tog inte Christoffer med sig dock, vilket jag tycker är tråkigt som nationella proven. Så tråkigt är det. Eller som Sammhällskunskap med SenilaBosse. Typ så. Jag vet inte riktigt när mor kan förväntas vara hemma, eftersom hon - det jävla ägget - fått för sig att stanna på IKEA i Örebro på vägen hem. Så vi får väl vara glada om hon är hemma innan tolv i alla fall. Undrar ifall hon kanske har med sig datorn... men hon har inte sagt något om det, så jag gissar på Nej.

Idag är det ju även fredag - vilket betyder Foto... sooooom jag visserligen är jävligt trött på, men nu får vi även jobba lite mer digitalt och det känns skönt. Jag, Malin och Saila hade det trevligt som Jultomten när vi fotade. Mycket skojsamt må jag säga :)

(Jag fick även klart skitnovellshelvetet till svenskan och även om den suger dromedarröv så är det i alla fall något. En uppgift mindre att vara efter med, så att säga.)

Nu är jag hungrig som... ja... någon som inte ätit på flera veckor, men jag kan inte komma på vad jag ska äta och det är bara störande - så jag låter bli. Korkad är jag också, talade jag om det? Nähä, okej.., men det är jag i alla fall.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på, alla verkar vara upptagna och jag känner mej mest jobbig. Prata med mej. Prata med mej. Prata med mej. Prata med mej. Snälla. Nähe? Men... vafan. Om du får en bulle då? Två? Tre bullar och en kram? Okej... en annan gång kanske.

Getter är jävligt koola. Så är det bara.

Brackeli Krankelfnatt.

Wolli Bolli

Idag är jag riktigt sunkig, och jag måste erkänna att det känns bra. Jag trivs i mina förstora, gråa långkalsonger instoppade i mina fula strumpor, mitt gamlagamlagamla (tror till och med mamma har haft det någon gång), slitna linne och så en lång svart kofta på det också. Mycket trevligt, må jag säga, men jag skulle ha haft raggsockar också, för jag fryser om tårna. Ifall någon är intresserad så vill Firefox's rättstavnings-blaha-blaha ändra raggsockar till "rockartister". Rockartister vore väl inte helt fel att ha hemma det heller, förstås. Eller vad säger ni? Tänkte väl det.

Igår var Karin på snabbvisit. Hon missade två bussar eftersom hon hade slarvat bort sitt fritidskort. Senare visade det sig att det var hennes loving far som hade städat lite och varit duktig, och kortet återfanns senare i byrålådan. Jag tycker förövrigt mycket bra om Karins pappa. Han är bra. Apropå inget. Missförstå mej rätt.

Idag har jag inte gjort mycket alls, förutom att jag försökt skriva på den jävla medeltids-novellen som jag aldrig lyckas få ihop. Jag har gjort lite mer Dante-research och läst mer ur helvetet. Helvetet är förövrigt himla skumt. Liksom... prioriteringarna? Våld mot sig själv är tydligen värre än våld mot andra, men sodomi är värre än båda tidigare nämnda? Med andra ord: Det är värre om du har ihjäl dej själv än om du har ihjäl någon annan, men att vara homosexuell är värre än att döda både dej själv och någon annan. Skumt säger jag. Skumt. Men man får väl tänka på att det är skrivet på medeltiden, och då trodde man ju typ att jorden var platt, så hur smart kan det vara liksom? Aja, det är bara att se glad ut.

Imorgon kommer mor hem från... utrikes. Hon har varit borta i två veckor, ifall någon var intresserad. Förhoppningsvis har hon med sig Christoffer, Yoda och Ginger också. Dom kanske skulle följa med nämligen. Det vore trevligt, för jag saknar bror litegrann, och det vore ju trevligt att träffa dom andra skitungarna också :) Underbara skitungar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, så jag kanske får blaja ett tag.
Hur mår du? Jag mår bra. Ge mej kärlek. Tack skaruha. Rimmade gjorde det också. Så kan det gå. Nej men det kanske är onödigt att sitta och skriva när man inte har något att säga. Jag vet inte.

Undrar vilket djur jag skulle varit ifall jag hade varit ett djur. Eller färg. Eller låt. Eller vem jag är över huvud taget. Hur jag är. Jag får filura på detta. Eller hitta någon som kan svara på det.

När jag var liten var jag rädd för fyrverkerier och höga ljud, men det är lite bättre nu. Apropå inget. Över och ut. Direktöversättningar är koolt.

Hoppípolla

Just nu lyssnar jag på Sigur Rós' Takk... på vrålhög volym. Luften vibrerar av elbasen och jag fylls av något som skulle kunna beskrivas av fullkomlig, otrolig, rakt-igenom, straight-to-heart lycka. Bara lägga sig ner, blunda, och njuta. Man riktigt känner hur all energin kommer tillbaka. Som en explosion, från hjärtat, ända ut i fingertopparna. Kärlek i ljudform.
Det är fantastiskt det här, the power of music, eller hur?

brosandi
hendumst í hringi
höldumst í hendur
allur heimurinn óskýr
nema þú stendur...

<3


.

Vintervila.

Idag faller det vinter från himlen. Små, små vita vinter-flingor.

Jag var hemma sjuk idag. Migrän fan, skit, helvete. Jag kunde inte lämna in min svenskanovell heller, vilket jag skulle ha gjort. Å andra sidan skulle jag inte kunna gjort det även om jag inte fått migrän, eftersom min början försvann på grund av att microsoft fucking word bara la av utan att jag hade hunnit spara. Snap, sa själen. Ingen bra grej. Jag lyckades skriva en ny början, men lusten försvann och jag hade ingen inspiration kvar heller. Att berätta det för läraren känns ju inte världsbäst heller. Som Patrik sa; "Hunden åt upp min läxa". Och ja, trovärdigheten är likvärdig. Men men, nu slapp jag ju bry mej om det i alla fall. Nu ser det bara ut som om jag inte har gjort det jag skulle och skolkat. Toppen. Fucking-la-da-da-great. Skitsamma, folk får väl tro vad dom vill... och det vill dom ju, oftast.

Usch det har blivit alldeles för många svackor, alldeles för ofta, på sista tiden. Det känns mer och mer patetiskt. Vadfan har jag att klaga på, egentligen? Svara på det du. Allt man behöver är nog bara att bli älskad, om det är det. Jag borde väl egentligen hålla käft ibland... Men om jag inte kan skriva all min skit i min egna jävla blogg, then where can I? Justdet. Man måste ju spy ur sig skiten någon gång, och människor runt omkring tröttnar, jag vet det. Egentligen finns det väl inget man är mer rädd för än att bli lämnad ensam. Vi är ju ändå inget annat än små rädda djur, vi människor. Hur många iPods, SonyEricsson-telefoner, MacBooks eller BMWs vi än har. Hur många gånger per år vi än åker utomlands med Jetflyg. Hur många kanaler vi än har på vår Flat-Wide-Screen-HD-TV, så är vi inget annat än små, rädda, jävla djur. Det är sanningen, och tro inget annat. För hur mycket jag än är för yttrandefrihet eller rätt till egna åsikter, så tror du fel.


23:15
Det är så sjukt vackert ute just nu. Den klara, blanka, svarta natthimlen, täckt med tusentals silvervita ljusprickar. Fullmånen som speglar sig i den nyfallna snön. Det gula ljuset från husfönstren. Det är nu man bara skulle vilja gå ut tillsammans med någon. Ut i skogen. Se på stjärnorna mellan trädtopparna. Bara vara. Vante i vante.

Mansfitta

... sådär, nu har jag ett obscent ord i min blogg. Då behöver jag inte oroa mej för det något mer. Happy times! Nej. Ta mej inte för seriöst.

Denna dagen har varit ganska jobbig på sina ställen... psykiskt, that is. Jag vet inte varför, men jag gör ju sådär ibland, utan anledning, deppar ner mej och har mej. Jävla fasoner. Men men, jag vill väl bara ha uppmärksamhet - det är ju det vi vill, vi plågade tonåringar... sägs det.

Dagen tog i alla fall en bra vändning när jag kom hem, trots att jag blivit sittande i kylan i Götene (som måste vara den absolut gråaste, tråkigaste, kallaste hålan i hela Skaraborg). Väl hemma gick jag med stela leder in på mitt rum och kröp under mitt täcke. Mitt älskade, underbara, varma, fluffiga.... snark. Jag somnade som en stock och vaknade några timmar senare av att GubbenCay ropade nerifrån att det var mat (makaroner och köttfärssås, ifall någon var intresserad). Efter det återvände jag till mitt täckemysande ett litet tag tills Karin kom. Jag och AllraBästaKarinenIHelaVärldenTänkVadBraDetÄrAttJagHarDej gjorde inte så mycket, bildade hög tillsammans med mitt täcke och tjuvade chips (edit that; KARIN tjuvade chips; jag försökte desperat hålla fast henne för att rädda MINA chips... aja, you get the idea). Efter det så satt vi. Efter det så spelade vi lite SuperMario och sjöng. Sunday I go driving in my motor car... För helvete, Karin, den lossnar inte. Det är nåt lurt med den. Magi, eller The Power of Advertising. (... where do you goooooooooo?). Farliga grejer det där.

Nu har Karin åkt hem och Halvfara sover igen. Gamla go'a gråa Halvfara. Fuck yeah. Inte.

Nu är det bara jag och mina tankar kvar. Inte det bästa sällskapet kanske, men det duger. I brist på annat, så att säga. Jag saknar så himla mycket.

Men vafan. Jag ska vara glad, har jag ju bestämt. Jag menar; det är ju trots allt Heroes idag ;)

Tänk att så lite kan göra så mycket. Det gäller det mesta.

- Ab ovo.
(- Från ägget.)

Den Ljuva ungdomen.

Var dej själv. Vem vill vara en kopia? Ingen tycker om någon som är precis som alla andra. Hitta dej själv och din egna stil. Men var inte töntig! Var för helvete inte töntig! Ingen tycker om en tönt. Se till att tycka om rätt sorts musik och klä dej i rätt sorts kläder, för gud förbjude att du skulle bli fel... Men var dej själv! Ingen tycker om en kopia. Bara du inte är för konstig eller gud förbjude pretentiös! Bry dej precis lagom mycket om allting, men se till att ha dina egna åsikter. Egna åsikter är viktigt! Annars kanske folk tror att du saknar djup! Men var inte för djup, och var absolut inte deprimerad. Du ses ändå bara som en plågad tonåring som vill ha uppmärksamhet. Det är viktigt att vara glad och lycklig hela tiden… Men var dej själv! Spela ingen roll. Se till att ha vänner. Några få nära vänner är bättre än flera ytliga. Men ha inte för få vänner, då börjar folk undra vad det är för fel på dej. Det är viktigt att alla, även unga engagerar sig i de viktiga frågorna, men försök inte ändra på något – du blir ändå inte tagen på allvar. Var som alla andra, stick inte ut, men för guds skull var dej själv! Ingen tycker om en kopia.

Och var glad, ungdomen kommer vara den bästa tiden i ditt liv.
These are the best days of our lives, eller hur?

Snabeldraken och Jag.

Idag har varit bildochidrottsdagen - precis som alla andra måndagar. Idag började vi med akryl. Katastrof, jag säger då det, KATASTROF... Vi skulle måla av frukter, grönsaker, kryddor osv och koncentrera oss på färger och struktur. Så fult som jag målade idag har jag inte målat sedan jag accidentaly förvandlade mej själv till Michael Jackson i "Thriller" när jag skulle rita ett självporträtt. Hah, tänka sig... Karolin sa i alla fall (om min akrylbild, inte om Michael Jackson) att det var roligt att jag "vågat experimentera så med färgerna och verkligen jobbat med kraftiga fält, så att hjärnan själv fick blanda ihop". Jag tror dock att det var nog mest ett snällt sätt att säga att min tavla var skitful och inte såg ut som det den skulle för fem öre, men jag tackade och log, såsom snälla flickor ska göra (tydligen). Vi är mjäkiga, Malin, MJÄKIGA! Skärpning.

Sedan var det idrott, då sa Fröken Hurtig Idrottslärare att vi skulle springa hela lektionen och jaga diverse bollar... sport, kallas det visst. Urfånigt. Sedan avslutade hon detta plågande entimmespass med sisådär tjugo minuter annat. Sedan köpte jag och Edit bullar.

Jag är världens klantägg också. För bara en liten stund sedan skulle jag bara springa och hämta något att dricka, men istället råkade jag putta ner ett glas som redan stod i min diskhög på skrivbordet... krasch, sa det lite granna, ähä. Så det var bara att springa ner och hämta dammsugaren. Väl med Snabeldraken i högsta hugg förvandlade jag glassplitterpartyt till glasspitterpartyt from hell och matade Snabeldraken med allihop. Jag var skitsmidig! Tyvärr delade inte min kära följeslagare och inte alltför sedd vän min smidighet och i mitt upprensande efter den lilla glas-putt-incidenten så råkade jag putta ner en skål och en tallrik också, så det var bara att slå på sugen igen och fortsätta party-poopandet. Jag är visst riktigt jäklig när jag sätter igång. Men man får ju se det positiva i det hela; nu är det ju betydligt mycket mindre disk på skrivbordet, och istället för att gå med allt hela vägen ner till diskmaskinen så behövde jag bara sträcka mej och slänga den i sopen. Dessutom fick jag ju en käck liten ren fläck precis under stolen. - Bara bra grejer ju! Ingen anledning till att klaga :)

So long :)

Elfte i elfte noll-sju.

Jag känner mej smått ovärdig luften jag andas. Lite trasig. Var vänlig pussla ihop mej; vem du än är, eller vem du än vill vara.

Nu ska jag rycka upp mej. Orka fastna i Plågad-tonåring-ingen-förstår-mej-träsket. Fan vad synd det är om mej då. Jag kan väl vara glad att jag har mat hemma åtminstone... och min säng är faktiskt väldigt skön. Jag kan lyssna på musik hela dagarna, om jag vill, och då gör det inte så mycket att jag är pank, ful eller värdelös. Så borde jag tänka. Så ska jag tänka. Ett, två tre - Nu tänker jag så.

Idag är det fars dag och jag ser ganska lesbisk ut. Hur man nu ser ut då. Hade det funnits någon stereotyp-flata förutom den smått överdrivna synen på butch-flatan, så hade hon nog sett ut som jag gör nu... Vad nu det har med fars dag att göra. (Var beredd på alla svenskalärares hat, ny rad, utan blankrad i ett stycke).
Mamma blev smått besviken på mej för några dagar sedan. Hon sa det inte, men det märktes ganska väl. Det var när hon vid frukosten sa "Det är ju fars dag på söndag; vad ska du hitta på då?" och jag svarade "Vadå hitta på? Jag har ingen far...". Då såg hon sådär ledsen ut i ögonen som mödrar gör ibland och sa att jag hade visst en far, han var bara inte i närheten. Då tänkte jag att det är väl fan inget till far, men sa inget. Det hade nog bara blivit värre då - och ja, jag är lite bitter.

Förövrigt blev jag igår tipsad om PJ Harvey - det tackar vi för :)

I morgon är det skola, som jag allra helst vill spy på. Jag vill inte! Förra veckan var jag dock i skolan varje dag, det händer inte så ofta, men oftare och oftare nuförtiden. Jag är egentligen en såndär som inite varit i skolan en hel skolväcka sedan i... ja jag vet inte ens. Innan högstadiet kanke.

Nu tror jag inte jag har så mycket mer att säga, faktiskt.
- Verveces tui similes pro ientaculo mihi appositi sunt.
(- I have jerks like you for breakfast.)

Låtsas kanske.

Ikväll är jag ganska deprimerad... Jag tror det är tristessen. Det är inte bra att vara såhär jävla uttråkad hela tiden. Jag har alldeles för mycket tid att tänka - och jag tänker för mycket. Jag känner mej jävligt... ensam, om det är det. Tom.

Idag skulle det nog egentligen ha kommit folk till mej, men det blev inte av. Inget av det. Alla var nog lite för upptagna med sina liv. Förhoppningsvis kan vi titta på film eller något tillsammans nästa vecka i stället.

Jag har inte bloggat på ett tag heller, och det känns ju bra att detta inlägg är nästan lika deprimerande som det förra. Tjoho, jubel och applåder...

Som jag sa så känner jag mej väldigt ensam och tom just nu. Grå och geggig, ungefär. Lite som hjärnsubstans, eller en mosad padda på vägen.

So long, so far.

Jag känner mej så tom. Så jävla betydelselös. Meningslös. Liten och umbärlig. Värdelös, vilsen, velig, våp. Vad mer? Jävla skithumör, jag orkar inte med mej själv. Jävla gnälliga attention whore med problem the size of Luxemburg. Mjomenvisst, varför inte? Grattis världen; ni har just dragit världens största nit. Nathalie Pettersson heter hon. Here to stay... åtminstone ett tag. Happy happy happy life, isn't it? Gå och dränk mej.

Detta är ändå inget viktigt. Bara en alldaglig fis i universum. Never mind, fortsätt gå, enjoy your dinner. Godnatt och sov så gott... eller inte, välj själv, jag är av den generösare sorten. Om vi inte ska tala om att jag är bitter eller ett riktigt jobbigt jävla rövhål. Skit samma. Jag tror inte direkt att någon bryr sig ändå. Det är väl så det är, eller ska vara, antar jag.

मं क्ेक् vafan jag vill inte skriva på hindi >.< Min KÄRLEK VAFAN!!

Kreativitetsäpplepepparkakautansalt.

Idag började som en helt vanlig, tråkig, dag - Halvfara style. Jag vaknade av att mamma tjatade, somnade om, vaknade igen (av att mamma tjatade), somnade om igen, vaknade och ja... så höll det på ett bra tag.

Mamma hade letat upp ett linne hon stickat i sin ungdom. (Jag hade nämligen än en gång ett fått ett kreativitetsryck natten innan och frågat om jag fick sy, sticka på stickmaskinen, virka nåt skojsamt eller vadfansomhelst med nål och tråd, respektive virknål och garn. Vi hann aldrig få fram något vettigt igår, och imorse var suget efter att skapa inte lika stort. Det kan ju dock ha något att göra med att jag blev väckt. Man blir ju alltid lite tjurig då. I alla fall jag.
Men jag får väl se till att räkna hur många maskor det är så jag kan påbörja resårstickningen någon av dom kommande dagarna.

Sedan kom Karin, min älskade Karin förbi i cirkus en timme eller två (antagligen ett mellanting som en och en halv eller så). Vi åt Kalaspuffar, löste korsord, spelade Super Mario på NES och drack O'boy. Det är trevligt det :) Ute vid bussen försökte jag leka en lek med Karin och frågade "Vad har jag i min högra ficka?" Hon var inte så bra på den leken. Hon gissade på nästan allt utom det jag faktiskt hade. (Förövrigt en femtioöring och en trasig Viol-ask). I ren desperation frågade jag glatt vad jag hade i den vänstra fickan då (en Mp3-spelare, nycklar och en lapp om en isländsk festival). Detta gick inte heller så bra, så jag gissade hennes (höger: mobil och iPod; vänster: busskort och tuggummipåse). Tuggummipåsen lyckades jag dock inte gissa.

Nu är jag ensam igen och sitter och lyssnar på musik (vilket nästan känns lite onödigt att berätta, eftersom jag alltid gör det).

Juste! Igårnatt vid sisådär två/tre tittade jag på Imaginary Heroes. Det var längesedan. Jag kan den fortfarande utantill, vilket inte är förvånande, eftersom jag citerar filmen både för andra och inne i mitt eget huvud typ... jämt. Dock är det ingen som vet att det är just Imaginary Heroes jag citerar, så jag verkar väl bara vara en skum typ som går omkring och kallar folk för påskharar på engelska eller nåt. Men men, man kan ju inte vara älskad av alla, och det är jag sannerligen inte. Men det förstås, det har väl med mej att göra. Skit samma.

Jag är grymt sugen på att titta på Trainspotting också. Jag har idag tittat på introt flera gånger och läst hela manuskriptet och kännt mej allmänt jättenördig. Filmen står dock kvar i hyllan. Jag får titta på den någon gång när jag är oensam, så blir det trevligare. Malin skulle vara ledig på torsdag, vilket ju är imorn. Då kanske hon kan komma hit och titta på den med mej. Jag saknar Malin.

Fick veta att bror och barnen ska komma till jul. Jag längtar till jul. Jag saknar bror. Jag saknar ganska mycket egentligen...

Choose life...
//Nathalie

I'll take my twist with a shout.

To be honest så har jag verkligen inte en jävla aning om vad jag ska skriva om idag, igår, eller någon av dagarna som förflutit sedan senast. Inget har hänt och allt har litegrann badat i ett grått simmigt moln av tristess och självförakt. Men det är ju trots allt sånt man får leva med lite då och då. Nu ska jag i alla fall lämna mina bakomflutna dagar framför mej och se till att göra något med mitt lov. Vi kanske kan gå på bio eller nåt. Får se vad vi hittar på, lovet och jag.

Snap, snap, snap. Jag vill titta på film. Jag vill titta på film oensam och med massa onyttigt tjafs att tjocka med. Japp, det vill jag. Får väl se när allt annat folk är ensamma och vill vara oensamma och titta på film. Då kommer jag ställa upp, som den gentleman jag är! Sedan kan vi titta på film om något gayrelaterat eller konstnärligt och filosofera hela natten. Dricka te och ha det trevligt. Själva tedrickandet kräver dock att den andra ensamma, blivande oensamma personen är Malin, eftersom ingen annan jag känner vågar dricka te. Tråkmånsar. Deras mammor och pappor har inte lärt dom ordentligt, muhaha! Nej, jag säger inte att man är en dålig människa, eller har haft en för slapp uppväxt ifall man inte dricker te… eller ja, det kanske jag gjorde, men det var inte det jag menade! Jag menar bara att dom är lite tråkiga. Eller nej det gör jag inte heller, nu ljög jag. Det finns massor av snälla och intressanta och bra människor som inte dricker te. Faktiskt. Jag älskar alla människor. (Nej, detta var en lögn. Man kan inte älska alla, då är det något fel. Det finns alldeles för många rövhål för att man ska kunna tycka om alla). Men vafan vad jag tjatar om te nu då, jag tror bestämt att jag har hakat upp mej. Nu får det vara nog!

Jag har filurat lite på vad jag ska göra med mej själv och med mitt liv också. Jag ska försöka ge ut en bok på ett eller ett annat sätt, och sedan ska jag kläcka ur mej några kortfilmer och lite annat. Får se hur det blir med allt detta.

Nu orkar jag inte skriva mer. Ha en bra dag… kväll… natt. Ha ett bra liv, helt enkelt…Om du förtjänar det, annars tycker jag du kan brinna i helvetet tillsammans med Hitler och kristdemokraterna.

Hallå, hallå… hallå?

Idag har väl varit sådär halvseg som dagar kan vara ibland. Filosofin är fortfarande inställd, så det blev lite sovmorgon. Det kändes skönt, även om jag absolut inte kunde kalla mej utvilad efter nattens kassa sömn. Sedan när jag väl masat mej ut till bussen i kylan och kommit till Götene och bussbytet så stod inte min buss inne, vilket självklart gjorde att jag fick för mej att jag missat den (vilket händer inte alltför sällan, tyvärr). Jag blev skitförbannad typ och grävde i väskan efter tidtabellen och fick se att vi varit tidiga in (detta händer ALDRIG). Så jag fick sätta mej och vänta i ungefär tio minuter, vilket inte kändes så farligt.

Skoldagen började med Kultur- & Idéhistoria. Där pratade vi om antiken och hur skulpturer och byggnadskonst utvecklats från det ena till det andra. Kort från påklädda block-aktiga kvinnor och nakna män till påklädda lite mer realistiskt formade kvinnor och nakna män i kontrapose och vidare nakna kvinnor och män i dramatiska poser! Ojoj! Sedan var det lite om kolumner i tempel och sånt också. Tänka sig vad man får lära sig mycket i skolan.

Efter det så var det matte och jag upptäckte lite smått panikartat att jag ligger typ… sex veckor efter i planeringen och vi har prov på torsdag. Ähä…hä, men det klarar ju jag, ähä.

Sedan bar det av mot psykologin. Det är alltid lika motvilligt man tar på sig jackan och går ända bort till komvux, men alltid lika trevligt när man väl är där. Ligger väl mentalt bara.
Idag pratade vi om manligt och kvinnligt samt homosexualitet. Jag känner att jag pratade lite för mycket på den lektionen. Haha, Edit hade pratat med läraren efter lektionen medan jag sprang på toaletten och hon hade tydligen nästan trott att jag ville ta över hennes undervisning. Edit hade nog förklarat lite, för när jag kom i till dom sen så sa hon nåt liknande ”Jasså det var därför du kunde så mycket, du håller ju på och läser om det!” och jag förklarade lite halvt att jag har ju inte ens börjat läsa, men jag är intresserad och ganska… insatt… i ämnet, så att säga. Och hon bara ”Jahaaaa, ja men då förstår jag”. Kanske hon gjorde, vad vet jag? ;)

"Jag har inget emot heterosexuella; bara dom inte kladdar på mej!"

Liljekonvaljer, vackrare än rosor. Liljekonvaljer som gömmes i snö, kommer tillbaka som…

Tristess, denna gråa lite gnagande känsla som alltför ofta knackar på dörren. Alltid lika korkad; Alltid lika intet ont anande öppnar man dörren och säger ”Välkommen! Det var länge sedan. Kom in!”. Egentligen var det inte alls längesedan. Men man glömmer ju så fort.

Med tristessen väl inomhus har man svårt att komma undan. Man sitter. Stirrar lite in i väggen. Stirrar lite på fötterna. Stirrar på väggen igen. Kommer på sig själv med att ha fastnat med stirrblick i väggen och flyttar ögonen mot någon annan punkt. Punkterar en sliten poster med blicken, som för att poängtera tristessens totala totalitet. Lägger sig i sängen. Stirrar i taket. Följer ljusringen från lampan i taket. Flyttar sig så att man ligger på tvären i sängen, med huvudet hängandes över kanten. Från denna position kan man blicka runt i rummet uppochned. Titta lite under skrivbordet och över golvet – som nu bytt plats med taket – och konstatera att det borde städas, men inte städa, ABSOLUT INTE STÄDA.
Kanske med en smidig bakåtkullerbytta rulla sig ur sängen, hamna sittandes på golvet för att få rummet att sluta snurra. Kanske stapplande, med sovande, runda fötter ta sig bort till datorstolen, för att sedan med en suck sätta sig och slå på apparaturen. Det välbekanta ljudet när maskinen vaknar och det lite knattrande ljudet när all tankekraft i den lite slitna maskinen går åt till att starta upp musikspelningsprogrammet. Kanske man sedan – till ljudet av musiken – klickar sig ut på det stora världsvida nätet och skriver ett blogginlägg om tristess. Ja, kanske. Kanske. Men bara kanske.

Lägg ner mandolinen, Tony! Det är din tur att spinna magasinet.

Idag (måndag) är tvålektionersdagen á la bild/form(för tillfället ett form-block) och idrott. På bilden.. jag menar formen, så fick vi välja på att gjuta tryckformar, gjuta i sand, eller dreja. Jag drejade, gott folk. Lyckades faktiskt få till en mycket jämn och fin skål, näst intill perfekt (jag menar, det var ändå första gången). Skålperfektionen varade ett litet tag - ett långt litet tag - tills skålperfektionen slutade i skåldisaster, och lera flög lite granna åt alla håll, men jag lyckades rädda situationen (nästan som Kenny Starfighter, fast jag var nästan liiiite koolare) och lyckades med mycket kreativitet och vilja skapa en ny skål - om än lite mindre (läs ganska mycket mindre). Den dög väl. Men den var inte lika perfekt som den jag klantade iväg. Jag fick i alla fall ha på mej dom skitheta (eller inte) hängslebyxorna. Jag ska köpa såna och strutta runt i hemma, SÅ SKÖNA ÄR DOM! HA! Nej men, skämt åsido, hängslebyxor, vilken grej egentligen!

Sedan bar det iväg mot idrotten där vi skulle idrotta med pilatesbollar, gummibandmojjar och bodybarsellervaddetnuhettejagminnsintemenskitsamma. Det var, så att säga, skiiiiitjobbigt. Nu är jag jellyjelly hela jag. Great innit? Fruktansvärd träningsvärk coming my way. Men det är bara att se glad ut.

Väl hemma så satt jag ett tag vid datorn i väntan på Karin. Vi tittade på favoritbitarna ur Corpse Bride och spelade lite kort (vilket gick lite sådär, eftersom ingen av oss kunde komma på något kortspel), sedan blev det Super Mario för hela slanten i sisådär tio minuter innan hon skulle gå ut till bussen. Likt den gentleman jag är så följde jag ju med såklart. Det var kyligt, men jag var glad ändå. Har haft glada dagarna jag nu på sistone. Det är trevligt det. :)

Ingen filosofi imorn. Sovmorgon here I come! Riktigt skönt :D Jag missar dock redovisningarna på Kultur- och Idéhistorian när vi ska spela upp vår medeltida musik vi jobbat med i några veckor. Jag har dock skrivit både musik och text till vårt lilla bidrag, men nej nej, jag ska gå på skyddsrond tillsammans med Malin. Elevskyddsombud, det du! With great powers comes great responsibility. Sedan blir det Psykologi i tre timmar eller vad det nu är. Ingen aning om vad vi ska prata om då dock, drömmar kanske det var. Aja, det märker jag väl.

Igår kom jag fram till att jag skulle behöva någon form av stor "vändning" i mitt liv. Jag är uttråkad.

Men det är skönt att vara glad i alla fall :)
Det är bra med alla bra människor, tycker jag :)

Nu ska jag runda av hade jag tänkt.
Godkväll och god fortsättning allihop!

För jag ville att jag vore den jag vill att jag ska va'
men nu så är jag varken varken eller eller.
Men jag har ändå lyckan att få göra någonting bra
för jag är världens bästa dåliga exempel!

Lullaby

Snart börjar skolveckan, och alla små celler i Nathalie Pettersson hoppar av klädje (inte).

Vi ska till konstmuséet i Göteborg på onsdag, det ni! Vi är så kulturella vi esteter så ni skulle bara veta! - Håll i baskern och paletten, här ska analyseras konst! Efter det ska vi visst titta på några nya konstskolor i år igen. Det blir väl som förra året antar jag; det vill säga varmt och lite småjobbigt, men ändå intressant på sina ställen (kan man ju hoppas i alla fall). Hur mycket fri tid det blir vet jag inte än. Det bli väl så man hinner med att stanna till och äta någonstans, eller som förra året, handla på myrorna xD

Tristessen börjar krypa och gnaga i benen känns det som. Skulle jag försöka resa mej skulle jag falla som en död trädstam, med huden underminerad av små tristessbaggar. Nej tvi vale, det lät obehagligt. Nu kliar det överallt, grattis jag.

Vad ska man skriva mer?
Jag har försökt att vara lite produktiv och skriva på min svenskauppgift om hjältar, men jag kom inte så mycket längre än några nya anteckningar. Jag borde fan ta och rycka upp mej snart. Skärpning, pronto, förbannade fruntimmer! (Jag menar fruntimmerman).

Why can't I be you (durru duttu duttu dudu!)?

Om man skulle ta och göra något med sitt liv snart kanske? Haha, det vore nåt det, va? Ja, jag säger då det. Tjohej, bitterblogg á la Nathalie! Nej, ni slipper... jag lovar.
... gör också pommes friiiiiites ;D

Jag vill titta på film! Jag vill slänga täcket och alla kuddar i en hög och mysa ner mej. Det måste jag göra någon dag. Dricka varm choklad och känna mej lite lagomt höstig sådär :)

Malin! Vi måste dricka te i kjellern också! Innan det blir snöstorm och drivis! Filosofera hela natten och bara ha det trevligt. Jag saknar det. Faktiskt.

Nu har jag nog inte mycket mer att skriva för dagen. Jag ska låta dej slippa mer nu. Nu kan du känna dej helt fri att fortsätta med att leka med bilar eller vad du nu sysslade med innan du klickade hit. Jag ska iaf fortsätta leka med folkabussen Folke. Originellt, jag vet, jag kom på det alldeles själv.

Godkväll och god fortsättning! Och kom ihåg:
Allt kan hända i rymden.

Uncle Johnny.

Sådär, nu har jag lagt mej till med ännu en blogg. Här ska bloggas på riktigt, för tusan!

Jag har varit i skolan i två hela skolveckor nu, vilket inte har hänt sedan... jag-vet-inte-när. Denna veckan fick jag dock ingen bulle, too bad, men jag är glad ändå. Tror jag. Mitt humör har varit minst sagt underligt på sista tiden, but I'll get through, så oroa dej inte, ifall du nu skulle få för dej att göra det. Vem du än är. Här, ta en kaka, det finns fler i frysen.

Idag har det diskuterats manlighet, tatueringar, "kroppsliga landskap" och intimpiercing. Himlarns intressant, inte sant? Käckt litet rim fick jag in också. Stoppa mej, I'm on a roll här!

Funderat ännu mer på varifrån könet kommer - det sociala that is. Intressant indeed. Det blir vad mitt psykologiarbete kommer handla om, könsroller, och hurvida dom behövs eller inte. Själv har jag dock inte sett en enda positiv grej med dom än. Får fråga runt. Kommer du på nåt så kan du ju höra av dej. Det vore nåt.

Funderar på om jag ska börja med att avsluta alla mina utomordentliga inlägg med latinska citat och strofer, efter som jag numera talar latin flytande (Läs google). Kool, mann.

Vale, lacerte! - See you later, alligator!