Vintervila.

Idag faller det vinter från himlen. Små, små vita vinter-flingor.

Jag var hemma sjuk idag. Migrän fan, skit, helvete. Jag kunde inte lämna in min svenskanovell heller, vilket jag skulle ha gjort. Å andra sidan skulle jag inte kunna gjort det även om jag inte fått migrän, eftersom min början försvann på grund av att microsoft fucking word bara la av utan att jag hade hunnit spara. Snap, sa själen. Ingen bra grej. Jag lyckades skriva en ny början, men lusten försvann och jag hade ingen inspiration kvar heller. Att berätta det för läraren känns ju inte världsbäst heller. Som Patrik sa; "Hunden åt upp min läxa". Och ja, trovärdigheten är likvärdig. Men men, nu slapp jag ju bry mej om det i alla fall. Nu ser det bara ut som om jag inte har gjort det jag skulle och skolkat. Toppen. Fucking-la-da-da-great. Skitsamma, folk får väl tro vad dom vill... och det vill dom ju, oftast.

Usch det har blivit alldeles för många svackor, alldeles för ofta, på sista tiden. Det känns mer och mer patetiskt. Vadfan har jag att klaga på, egentligen? Svara på det du. Allt man behöver är nog bara att bli älskad, om det är det. Jag borde väl egentligen hålla käft ibland... Men om jag inte kan skriva all min skit i min egna jävla blogg, then where can I? Justdet. Man måste ju spy ur sig skiten någon gång, och människor runt omkring tröttnar, jag vet det. Egentligen finns det väl inget man är mer rädd för än att bli lämnad ensam. Vi är ju ändå inget annat än små rädda djur, vi människor. Hur många iPods, SonyEricsson-telefoner, MacBooks eller BMWs vi än har. Hur många gånger per år vi än åker utomlands med Jetflyg. Hur många kanaler vi än har på vår Flat-Wide-Screen-HD-TV, så är vi inget annat än små, rädda, jävla djur. Det är sanningen, och tro inget annat. För hur mycket jag än är för yttrandefrihet eller rätt till egna åsikter, så tror du fel.


23:15
Det är så sjukt vackert ute just nu. Den klara, blanka, svarta natthimlen, täckt med tusentals silvervita ljusprickar. Fullmånen som speglar sig i den nyfallna snön. Det gula ljuset från husfönstren. Det är nu man bara skulle vilja gå ut tillsammans med någon. Ut i skogen. Se på stjärnorna mellan trädtopparna. Bara vara. Vante i vante.