Elfte i elfte noll-sju.

Jag känner mej smått ovärdig luften jag andas. Lite trasig. Var vänlig pussla ihop mej; vem du än är, eller vem du än vill vara.

Nu ska jag rycka upp mej. Orka fastna i Plågad-tonåring-ingen-förstår-mej-träsket. Fan vad synd det är om mej då. Jag kan väl vara glad att jag har mat hemma åtminstone... och min säng är faktiskt väldigt skön. Jag kan lyssna på musik hela dagarna, om jag vill, och då gör det inte så mycket att jag är pank, ful eller värdelös. Så borde jag tänka. Så ska jag tänka. Ett, två tre - Nu tänker jag så.

Idag är det fars dag och jag ser ganska lesbisk ut. Hur man nu ser ut då. Hade det funnits någon stereotyp-flata förutom den smått överdrivna synen på butch-flatan, så hade hon nog sett ut som jag gör nu... Vad nu det har med fars dag att göra. (Var beredd på alla svenskalärares hat, ny rad, utan blankrad i ett stycke).
Mamma blev smått besviken på mej för några dagar sedan. Hon sa det inte, men det märktes ganska väl. Det var när hon vid frukosten sa "Det är ju fars dag på söndag; vad ska du hitta på då?" och jag svarade "Vadå hitta på? Jag har ingen far...". Då såg hon sådär ledsen ut i ögonen som mödrar gör ibland och sa att jag hade visst en far, han var bara inte i närheten. Då tänkte jag att det är väl fan inget till far, men sa inget. Det hade nog bara blivit värre då - och ja, jag är lite bitter.

Förövrigt blev jag igår tipsad om PJ Harvey - det tackar vi för :)

I morgon är det skola, som jag allra helst vill spy på. Jag vill inte! Förra veckan var jag dock i skolan varje dag, det händer inte så ofta, men oftare och oftare nuförtiden. Jag är egentligen en såndär som inite varit i skolan en hel skolväcka sedan i... ja jag vet inte ens. Innan högstadiet kanke.

Nu tror jag inte jag har så mycket mer att säga, faktiskt.
- Verveces tui similes pro ientaculo mihi appositi sunt.
(- I have jerks like you for breakfast.)