Monkey gone to heaven...

För några dagar sedan hade jag en av dom bästa dagarna på länge, och hela kvällen var jag helt glad utan någon speciell anledning. Det kändes bra och jag trivdes. Men One good night don't really change a thing, som CaesarsKillarna sjunger, och som jag fick lära mej när jag dagen efter hade en av dom värsta dagarna på väldigt länge. Någon kompensation kanske. Jävla Karma. Och ja, jag är bitter.

Idag vaknade jag med en sån där gnagande känsla av meningslöshet. Allt kändes allmänt grått och jag kunde inte komma på någon anledning till att ens gå upp ur sängen. Det kändes inte värt. Så jag lät bli, skolkade från skolan och sket i allt. Bara sov.

Fick ett uppiggande sms någon gång vid ett-tiden utav Marthina. Hon undrade om jag ville ha cheesecake, vilket jag såklart ville! Hon gör typ den godaste av alla. Plötsligt så hade jag en anledning att i alla fall stiga upp ur sängen; något att vänta på liksom. Vid tre-tiden eller om det var fyra, så kom Marthina och lite senare somnade hon i min säng. Jag och Pernilla åt glass.

Fyfan vilken tragisk människa jag är.

Jag önskar dej allt vackert, för du är... det bästa som jag vet.

En tanke...

Jag började fundera på en sak, som jag så ofta gör såhär på kvällskvisten när jag egentligen borde sova. Ifall någon skulle vara intresserad av att läsa så skriver jag ner det här.

Det är mycket mer accepterat med killar som sjunger förjävligt, vilket är konstigt egentligen. Och det är många fler "fula" killar som gör musik. Och det är fler fula killar som sjunger förjävligt än det är tjejer också. Det känns dåligt, för det innebär att jag aldrig kommer lyckas i musikvärlden.

Musikbranschen är mycket antifeministisk. Det borde finnas fler tjejer, som är lite småfula, och sitter med gitarr, i en gammal sliten tröja, och ett par jeans, och sjunger förjävligt. Skulle jag hitta en, skulle jag gifta mej med henne, om hon var smart, och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar...

Jag måste lära mej spela gitarr.
Jag ska bli den första halvfula tjejen
som sitter med gitarr iklädd en gammal sliten tröja
och jeans
och sjunger förjävligt...

Ni ska få se...

Assrape.

Goddag.
Today... is a day of pain. Jag har ont tamefan överallt - midjan och ner; And the reasons? There are no reasons, who needs reasons when you've got heroin? Nejmen; jag cyklade ju trots allt typ.. tre mil igår. Dom första två och en halv milen hemifrån mej till Mariestad, "Vänerns Pärla" (-precis som alla andra städer häromkring xD) gick hyffsat snabbt och vi (=Jag, Karin aka Gunmar och Rebecka) var framme vid Hamnstaden efter lite mer än blotta timmen efter enbart en liten kort paus för vatten och samtal vid Lugnås Skola. Tandem och Rövsmärtor - Det är sommar det. Jag menar't.

På kvällen satt vi hemma hos Rebecka och spelade Pictionary (eller annan alternativ stavning) tills vi somnade på soffan. Gött. Vaknade några gånger utav mina ben som trodde att dom hade varit med om någon granatexplosion och nu var fulla med splitter... typ. Oh, the pain. Eheu.

Sedan vaknade jag av att min kära moder ringde alldeles för tidigt och undrade när jag skulle hem. Senare, svarade jag och somnade om, sov lite, och vaknade sen igen när vi skulle upp. Vi satte oss på cyklarna from hell och assrapet började all over again. Pain för helvete. Jag är krigsskadad. Det är hårt. Ialla fall så förde vi oss själva och våra cyklar framåt för att möta Una vid Tempo eftersom Rebecka och Una skulle iväg och köpa pärlor; vad dom inte visste var dock att det tydligen är "Spring Time" här i Mariestad och att alla affärer är stängda och det är folk överallt. Då hade jag och Karin dock redan tagit oss hem till Karin. Vi fick reda på senare att det var stängt utav Rebecka som kom för att leta efter sin cykelnyckel.

Nu sitter jag som sagt hemma hos Karin och väntar på att få mat. Hon skulle visst steka quorn. Senare vet jag inte riktigt vart jag tar vägen; Karin ska flyga och eventuellt kommer Marthina och hämtar mej och för mej bort till okänd plats. Annars skulle jag ringa till Rebecka, eventuellt drägga runt på stan lite. MorMedBilen kommer vid femtiden kanske och hämtar mej.

Det var allt jag vet just nu, så jag tänker inte skriva mer. So long! Gå ut och var ute i fina vädret istället för att sitta inne. Inte för att jag är det men har jag sagt att jag lever som jag lär? Nej. Juste.
Banan.

(I lost the game.)

Tappar.

Jag har tappat tråden
tappat greppet
tappat andan
tappat lusten
tappat orken
tappat viljan
tappat bort mej
tappat allt.

Det här är ett blogginlägg; see you at the other end.

"Hej hej! Hejseli hejsan! Hejseli hejseli ho ho hejsan! Hejseli hejseli hoho hejseli hejseli!"

(Jag har tittat lite på Anders och Måns... igen.)

Gårdagen spenderade jag till största delen tillsammans med Malin och Henrik. Vi åt, sen gick jag och Malin ner mot stan för att köpa solglasögon till Malin innan vi gick på promenad eftersom det var fritt på idrotten (eller ja.. promenad och promenad; vi gick ner till vattnet och satte oss och lyssnade på musik och pratade), senare kom Henrik igen och vi fortsatte och prata och lyssna på musik. Efter det var lektionen slut och vi gick och köpte glass. Jag hade dock inga pengar, men jag fick en twister av Henrik så jag fick också vara med - bussigt! Vi satte oss sedan och åt glass på en av bänkarna vid Rådhuset och fortsatte att prata och lyssna på musik. Efter det var jag tvungen att gå, för Cay kom med bilen och det var dags att åka hem.

(Lektionerna innan lunchen var jag mest irriterad för att det inte ville sig ordentligt på bilden utan bara gick åt helvete och jag är stressad; detta var på måndagen alltså.)

Idag känns det inte som om jag varit i skolan alls, men det har jag.. tror jag. Om det fortfarande är tisdag idag och jag inte slocknat och vaknat igen nu. Jag tror i alla fall det är tisdag. Jag känner mej lite rörig. Men om det är tisdag så hade jag bara Kultur- och Idéhistoria idag. Vi pratade om konsten under renässansen har jag för mej. Sen åkte jag hem. Mamma handlade och jag läste the Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Någon timme senare kom jag hem - från Götene that is. Jag slutade skolan tio i tolv och var hemma tio över två, så jag fick vänta ett tag.

Väl hemma klarade jag inte av att ha kvar kläderna på mej eftersom jag bränt låren/benen/knäna och axlarna. Det svider -.- Därför struttar jag runt i stor T-shirt. Jag är ju trots allt hemma, så då får jag gå klädd som jag vill, punkt.

Jag ska ha Nationellt Prov i Matte B på torsdag så jag borde egentligen plugga, men jag kan inte fokusera ordenligt, så det blir inte så mycket med det. Jag förstår allt helt perfekt på genomgångarna, men när det står på ett papper, helt ihopblandat så funkar det inte i mitt huvud. Jag tror jag kommer köra på det här provet. Jävla kukmatteB.

Fick reda på igår att vi är lediga tisdag nästa vecka. Det är riktigt trevligt. Undrar vad man kan hitta på då...

Förresten, så ville inte Malin hålla mej i handen i matsalen idag, för hon har typ... gått och kärat ner sig- i en POJKE! Hon älskar inte mej längre, nu är det slut med mitt liv. Bwääääähähähä...hä.

Det här var rörigt.
Hejdå.

Tanken som räknas.

Jag har tänkt. Igen. Jag är så galet fixerad vid att hitta mej själv. Att veta vem jag är osv osv. Det är som i Wristcutters. Ni vet, killen som kommer till stället där alla gör mirakel och han blir så besatt av viljan att göra mirakel, men man bara kan göra mirakel när det inte längre betyder något för en? Så är det. Så är det nog i det mesta tror jag. Det är en intressant filosofi. Synd bara att jag är typen som fixerar mej vid en tanke. Då är det ju som dömt att misslyckas. Men ändå.

Så.. alltså;
- Slappna av och sluta tänka så mycket och låta saker bara hända? Good things come to those who wait? Men allvarligt talat, tanken känns ju nästan absurd när det handlar om att något någonsin skulle ha vägen förbi Halvfara där jag sitter och ugglar. Det enda häromkring åker förbi i 110 på motorvägen, både bildligt och bokstavligt.

Jag vet inte vad jag ska göra. Hur som helst är jag fast i mitt eget huvud och jag kommer inte ut.
Punkt.
.