För några dagar sedan hade jag en av dom bästa dagarna på länge, och hela kvällen var jag helt glad utan någon speciell anledning. Det kändes bra och jag trivdes. Men One good night don't really change a thing, som CaesarsKillarna sjunger, och som jag fick lära mej när jag dagen efter hade en av dom värsta dagarna på väldigt länge. Någon kompensation kanske. Jävla Karma. Och ja, jag är bitter.
Idag vaknade jag med en sån där gnagande känsla av meningslöshet. Allt kändes allmänt grått och jag kunde inte komma på någon anledning till att ens gå upp ur sängen. Det kändes inte värt. Så jag lät bli, skolkade från skolan och sket i allt. Bara sov.
Fick ett uppiggande sms någon gång vid ett-tiden utav Marthina. Hon undrade om jag ville ha cheesecake, vilket jag såklart ville! Hon gör typ den godaste av alla. Plötsligt så hade jag en anledning att i alla fall stiga upp ur sängen; något att vänta på liksom. Vid tre-tiden eller om det var fyra, så kom Marthina och lite senare somnade hon i min säng. Jag och Pernilla åt glass.
Fyfan vilken tragisk människa jag är.
Jag önskar dej allt vackert, för du är... det bästa som jag vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar