Helt klart min kopp te!

Jag har börjat sticka en tröja. Den är grön-aktig/svart-melerad. Hittills har jag gjort klart bakstycket och börjat på framstycket. Det verkar som om jag måste göra om en hel del på mitt framstycke dock, jag upptäckte att det hade blivit något lurt lite för sent och får antagligen ta upp och göra om. Just nu tar jag en paus med en kopp te och lite tevetittande för att slappna av i muskler och sinne. Fingrarna kliar redan så jag får väl sätta igång snart igen. Blir det inte sticket så blir det virket. Jag har ju mitt lilla projekt att virka en filt i mormorsrutor. Har lite mindre än en tredjedel kvar på arbetet, sen blir det till att sitta och virka ihop filten.

Tog ut min allra första Herman ur ugnen för omkring en kvart sedan! Den (eller dom, smeten blev så stor att jag fick hälla den i två formar) luktar underbart! Jag längtar tills jag ska få smaka! Jag får gå ner och hämta mej lite. För er som undrar vad en Herman är för något så kan jag berätta att det är en surdegs(mer en smet än en deg)kaka med lite allt möjligt gottigt i. Det börjar med att man får en smet av någon, sen får man ta hand om den i tio dagar och "mata" den lite då och då, sedan delar man sin smet i fem delar, ger bort fyra av delarna och behåller den sista delen själv. Sedan tar man sin smet och häller i gottigheterna och låter den stå i ugnen i cirka 45 minuter och VOILA - du har bakat en alldeles egen Herman!

Nu ska jag fortsätta med mitt pyssel. Happy surfing. Hej!

Nu sticker jag på ditt skift, Herr Direktör.

Första gången jag skriver på sex månader trots att jag egentligen haft mer än vanligt att berätta. The brain works in mysterious ways. Lite på tvären liksom.

Mestadelen av mina dagar har jag sedan cirkus fem månader tillbaks spenderat i Linköping hos Fredrik. Det är trevligt. Allt känns bra, och jag är nästan lycklig. Oftast lycklig. I alla fall ibland, och det är skönt. Jag har fått diagnoser och mediciner sedan jag skrev sist. Det är också skönt.

Jag har även både tagit studenten, börjat på Komvux för att läsa upp alla betyg jag sjabblat till på gymnasiet och hunnit sjabbla till det även på Komvux. Man skulle kunna säga att jag är sjabblarkungens dotter eller sjabblarkungen själv.

För några veckor sedan tog jag ett otroligt moget beslut och beställde mina första julklappar. Dom är till Fredrik och Noah. Bra julklappar enligt mej, men med min vanliga tur kommer det att visa sig att dom redan har dom eller inte gillar dom. Jag är tjejen som hittar fantastiska presenter till folk bara för att senare få reda på att personen i fråga precis fått en sån present av någon annan. Ett hugg i bröstet liksom.

Jag har inte skrivit på så länge att det känns helt ovant att sitta här. Jag vet knappt hur man gör längre.

Jag har börjat på ett projekt att göra en stor virkad filt. Hittills har jag virkat färdigt 80 rutor cirka. Jag ska ha 144 stycken tror jag att jag kom fram till. Jag får lägga upp bilder på det någon gång. Jag kanske kan bli en sån där mysig människa som för en blogg över allt dom hantverkat. Jag får göra det. Starta en pysselblogg och börja med filtprojektet. Brabra!

Glöm dina vintrar, det är sommar nu.

Syns inte, finns inte.

Det är den 13 februari 2009. Klockan är 20:33; det är jag och Ronja Rövardotter.

Jag har inte skrivit på ett tag, men det blir ju aldrig särskilt regelbundet när det kommer till det här. Jag har över lag mått bra ett tag nu. Det känns bra. Katterna har vuxit, i alla fall Gizmo. Miranda känns fortfarande lika liten, om det nu är möjligt.

Det är lov nu. Sportlov. Då ska man sporta, men det skiter jag i. Om man inte räknar mina miljoner tankegångar som jag håller reda på, det är en sport det. Jag saknar min bror och min mormor och min knäckebrusha.

Vi hämtade Yoda vid tåget idag, och jag lämnade in mobilen igen för sisådär trehundrasjuttioelfte gången. Jävla skitmobil.

Det är en regnig sommar vi har.
Det är en blåsig sommar vi har.
Det är en kall sommar vi har.

What would Jesus do?

Söndagen den 25 januari 2009, klockan är 21:31. Jag är trött i ryggen och en hyffsat god människa.

Idag är första dagen på dom två veckorna jag ska vara ensam hemma. Idag är också dagen då jag gjorde en god gärning. För några timmar sedan så ställde sig en bil på gården här utanför. Jag blev smått rädd och aningen irriterad och trodde det var någon som skulle vilja hyra eller något. Så var dock inte fallet. Eller jo, delvis, men inte på samma sätt. Ägarna till bilen var ett spansk-talande par som hade varit i Tyskland och handlat en massa grejer. Sen när dom åkt förbi här på väg hem till Stockholm hade deras bil gått sönder. Så dom hade helt enkelt fått svänga av vägen och parkerat sig på vår gårdsplan. Kanske en halvtimme senare efter det att bilen hamnat på vår gårdsplan så ringde telefonen. Det var en kvinna som hade sett telefonnumret på skylten där ute och undrade om hon kunde få hyra ett rum eller något att få lägga sina grejer i eftersom bilen var trasig och hon skulle bli tvungen att lämna den där för natten och åka upp till Stockholm på något annat vis. Jag fick förklara att dom som har hand om uthyrningen var utomlands och att jag inte har några nycklar och sånt, men att dom gärna - om dom ville - kunde få lägga sina grejer i min hall, helt gratis, och sedan hämta dom imorgon, sålänge dom kom på kvällen, eftersom jag har skola. Hon blev glad och tackade. Senare hjälpte jag dem att skjuva bilen så att den skulle stå närmare huset så att ingen skulle ta den för ett bilvrak och slå sönder rutorna på den. Sen hjälpte jag dom med att ringa taxi eftersom taxi-snubbarna inte hade varit så schyssta mot dom när dom ringde utan bara sagt att dom skulle ringa tillbaka, men aldrig ringde.

Efter det så följde en 40 minuter lång pinsam tystnad i väntan på att taxibilen skulle komma. Jag frågade om dom ville ha te, men det ville dom inte, så jag fick dricka mitt te ensam. Eftersom det var så tyst och tämligen oinsamt så passade jag på att skriva på mitt svenska-arbete samtidigt, så det är nästan klart det också.

När dom åkte fick jag ett helt flak med coca cola som tack. Lustigt egentligen, jag som inte ens dricker kola. Men det var en fin gest, jag kanske kan dricka det där flaket i alla fall.

Lillkattan blev väldigt reserverad när det kom nytt folk som bar in en massa främmande grejer i hallen. Hon kände sig lite otrygg och har velat vara väldigt nära mej hela tiden nu. Helst i knät. Det är mysigt.

Nåja.
Hej.

Yeah, this is a serious decision we're making. SERIOUSLY AWESOME!

Onsdagen den 14 januari 2009 klockan 21:47; jag skrattar.

Jag har varit helt infernaliskt duktig idag. Jag åkte till skolan, trots att jag inte hade några lektioner. Jag fick gjort allt jag hade kvar i Engelska B. Jag började skriva på novellen till Engelska C och jag skötte mej i allmänhet så som jag borde. Denna veckan är stressig.

När jag kom hem åt jag, sen somnade jag. Lagom lyckat sådär, men vad gör man när man är trött? Katterna går omkring och är jättemysiga som vanligt. Man blir sådär glad bara av att se dom.

Imorn kommer antagligen min alldeles egna Knäckebrusha hit, vilket är helt frickin' awesome eftersom jag inte träffat henne på länge. Hoppas vi hinner hitta på något i helgen också. Det var i alla fall tal om det.

Nästa vecka börjar vårterminsschemat och Christian är tillbaks igen. Han har nya glasögon. Alla är pappa- och mammalediga till höger och vänster på vårt program. Det är väl så när man har unga lärare helt enkelt. På fredag är sista gången vi har Karolin, någonsin. Det känns udda må jag säga. Vi har ju haft henne i hur mycket som helst ända sedan i ettan.

Jag har två brev som väntar på svar också. Jag ska ta tag i saken någon av dom närmsta dagarna. Sen så borde min "Mellansnack" komma på posten snart också. Fredag möjligtvis. Jag längtar som en liten tomte.

Den 25 åker familjen utomlands också. Då kommer jag ingenstans. Jag kommer kanske avlida av lappsjuka och tristess dom veckorna. Men det är sånt som händer. Eller nåt.

Nu har jag egentligen inget att skriva. Därför avslutar jag med dessa. Enjoy.