Söndagen den 28 december 2008, klockan är 01:10; jag är nyss hemkommen.
Det är lite svårt att skriva nu för hela jag är stelfrusen. Jag kom precis hem från en många många många timmar lång pokerkväll hemma hos familjen B-sson. Jag var duktig, men egentligen mest tursam. Så tursam att min moster gjorde det klart att mitt kärleksliv tordes vara katastrofalt; där träffade hon huvudet på spiken. "Nej, där händer inget." svarade jag, och alla skrattade. Dom roligaste skämten är tragiska. Bilresan hem var kall, mycket kall. Med hål i både bildörren och golvet och utan en fungerande termostat är det sånt som händer. Och när man inte har några byxor och alldeles för lite kläder på sig.
Mirandas ögon börjar gå från mörkt mörkt kattungeblå till gula. Dom är någonstans i gröntonerna just nu. Det är sorgligt. För hon är så vacker i sina stora mörka ögon. Jag önskar jag hade mörka ögon. Gärna bruna. Det får bli i ett annat liv. Jag ser ändå inte mina ögon utan spegel.
Snart är det nyår. Då kommer Bror med familj ner. Det är bra, för jag saknar Bror och allihopa. Dom skulle nog inte stanna så länge dock.
Jag vill nästan åka skridskor. Jag som knappt kan åka. Jag får vara isprinsessa på insidan i stället.
Låt oss vandra iväg och se vart vägen tar vägen.
Hej.
söndag 28 december 2008
torsdag 25 december 2008
Julafton, resumé och Karl-Bertil Jonsson.
Det är torsdagen den 23 december 2008; klockan är 19:11; jag har en piratkatt.
Jag såg att det var senast den 11 november jag hade skrivit här. Det är lång tid, och det har ändå hänt en hel del som jag kunnat skriva om. Lustigt egentligen det här att det aldrig blir av att man skriver när man väl har något att skriva om. Men eftersom jag nu har över en månad att ta igen så borde det ju blir något utav innehåll i den här texten.
Det är dagen efter julafton och jag överlevde, trots feber och kraftig förkylning både släkt och att vakna tidigt; även om jag knappt åt någon julmat och sov över hela Kalle Anka. Missförstå mej rätt, mina vänner; min släkt är det absolut inget fel på - tvärt om. Det är andras släkt jag vill klaga på. Inte just för att dom är särskilt dåliga, utan mer för att jag inte finner något att säga till dom - och hela middagen resulterar mer eller mindre i en pinsam tystnad från min sida. Detta även fast dom pratar sinsemellan.
Jag vaknade iaf till någon gång vid halv fem på julaftonseftermiddagen, då alla Cays söner, söners respektive och barn, bröder (eg. bror), mödrar (ok, mor) och allt hade åkt hem, eller vidare eller vart dom nu åkte. Jag satte mej ett tag, i väntan på att familjen B-sson skulle anlända någon gång vid halv sju, och tittade på ett program om islandshästens ursprung. Senare kom kusinerna B-sson med mor och far Lollo och Arne B-sson och vi tog oss gröt och ungdomarna gick upp och satte sig vid tv:n för att se på Karl-Bertil Jonssons Julafton i vanlig ordning innan vi gick ner och några fortsatte att äta och resten att prata tills vi tillslut gick vidare till julklappsutdelningen, följt av julklappsöppningen. Jag kan tala om för herrskapet att jag numera äger en symaskin, en epilator, en skrivbok med muminmotiv, en mugg med muminmotiv och även en mapp med muminmotiv, därtill kan jag tillägga ett presentkort på 200, en ljusstake, en massa handdukar, salt- och pepparkar, en klockradio som ska spela min iPod, en bok med dikter jag fick på posten, en liten bok med usla ursäkter och lite annat, av mer ätbar karaktär.
Och nu till något utav en tillbakablick på allt som hänt sedan senast. Jag kan skriva en liten resumé, sådär så att alla håller sig "up to date", så att säga.
Jag har numera två katter, en Gizmo och en Miranda. Jag har börjat gå på mina utsatta tider för åtgärdsprogrammet (läs: jag har varit på ett, sen blev det lov). Jag har så sent som idag tagit tag i Engelska B och läst hela Animal Farm. Kvar har jag att läsa ut en annan engelsk bok att redovisa, samt göra provet på Animal Farm. Redovisningen lämpar sig finfint eftersom jag redan håller på och läser The Picture of Dorian Gray mest för mitt egna simpla nöje just nu. Miranda har varit sjukt mammig mot mej hela dagen och vill vara med mej hela tiden. Hon vill antingen ligga så att hon ser mej, alternativt sitta på mej, eller på något som luktar som mej. Tidigare när jag gick ut i några minuter, kom jag tillbaks bara för att finna att hade hon klättrat upp och lagt sig i en av lådorna i garderoben som stod öppen. Just nu är hon min piratkatt och varierar sig mellan att sitta på min axel, ligga i min nacke, och att sitta på mitt huvuvd. Utöver detta så har jag blivit långhårig, målat oljemålningar som inte är klara, hamnat lite efter i Engeska C, gjort alla CAE-delar - vilka jag ska få resultaten på i slutet av januari, bakat en plåt pepparkakor, men inte hunnit baka några lussebullar. Jag har börjat skriva brev också, det är ett så fint tidsfördriv. Film är fortfarande ett annat fint tidsfördriv. Jag saknar Bror och min Knäckebrusha, MalinFis är kär igen och allt är som vanligt. Nästan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska säja? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?"
"Dom står förprickade i din taxeringskalender", sa Karl-Bertil.
"Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!"
"Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger något varuhus, det är vad jag har gjort."
Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska.
"I morron är det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrån och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!"
Karl-Bertil gick i säng. Han hade redan läst i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.
Jag såg att det var senast den 11 november jag hade skrivit här. Det är lång tid, och det har ändå hänt en hel del som jag kunnat skriva om. Lustigt egentligen det här att det aldrig blir av att man skriver när man väl har något att skriva om. Men eftersom jag nu har över en månad att ta igen så borde det ju blir något utav innehåll i den här texten.
Det är dagen efter julafton och jag överlevde, trots feber och kraftig förkylning både släkt och att vakna tidigt; även om jag knappt åt någon julmat och sov över hela Kalle Anka. Missförstå mej rätt, mina vänner; min släkt är det absolut inget fel på - tvärt om. Det är andras släkt jag vill klaga på. Inte just för att dom är särskilt dåliga, utan mer för att jag inte finner något att säga till dom - och hela middagen resulterar mer eller mindre i en pinsam tystnad från min sida. Detta även fast dom pratar sinsemellan.
Jag vaknade iaf till någon gång vid halv fem på julaftonseftermiddagen, då alla Cays söner, söners respektive och barn, bröder (eg. bror), mödrar (ok, mor) och allt hade åkt hem, eller vidare eller vart dom nu åkte. Jag satte mej ett tag, i väntan på att familjen B-sson skulle anlända någon gång vid halv sju, och tittade på ett program om islandshästens ursprung. Senare kom kusinerna B-sson med mor och far Lollo och Arne B-sson och vi tog oss gröt och ungdomarna gick upp och satte sig vid tv:n för att se på Karl-Bertil Jonssons Julafton i vanlig ordning innan vi gick ner och några fortsatte att äta och resten att prata tills vi tillslut gick vidare till julklappsutdelningen, följt av julklappsöppningen. Jag kan tala om för herrskapet att jag numera äger en symaskin, en epilator, en skrivbok med muminmotiv, en mugg med muminmotiv och även en mapp med muminmotiv, därtill kan jag tillägga ett presentkort på 200, en ljusstake, en massa handdukar, salt- och pepparkar, en klockradio som ska spela min iPod, en bok med dikter jag fick på posten, en liten bok med usla ursäkter och lite annat, av mer ätbar karaktär.
Och nu till något utav en tillbakablick på allt som hänt sedan senast. Jag kan skriva en liten resumé, sådär så att alla håller sig "up to date", så att säga.
Jag har numera två katter, en Gizmo och en Miranda. Jag har börjat gå på mina utsatta tider för åtgärdsprogrammet (läs: jag har varit på ett, sen blev det lov). Jag har så sent som idag tagit tag i Engelska B och läst hela Animal Farm. Kvar har jag att läsa ut en annan engelsk bok att redovisa, samt göra provet på Animal Farm. Redovisningen lämpar sig finfint eftersom jag redan håller på och läser The Picture of Dorian Gray mest för mitt egna simpla nöje just nu. Miranda har varit sjukt mammig mot mej hela dagen och vill vara med mej hela tiden. Hon vill antingen ligga så att hon ser mej, alternativt sitta på mej, eller på något som luktar som mej. Tidigare när jag gick ut i några minuter, kom jag tillbaks bara för att finna att hade hon klättrat upp och lagt sig i en av lådorna i garderoben som stod öppen. Just nu är hon min piratkatt och varierar sig mellan att sitta på min axel, ligga i min nacke, och att sitta på mitt huvuvd. Utöver detta så har jag blivit långhårig, målat oljemålningar som inte är klara, hamnat lite efter i Engeska C, gjort alla CAE-delar - vilka jag ska få resultaten på i slutet av januari, bakat en plåt pepparkakor, men inte hunnit baka några lussebullar. Jag har börjat skriva brev också, det är ett så fint tidsfördriv. Film är fortfarande ett annat fint tidsfördriv. Jag saknar Bror och min Knäckebrusha, MalinFis är kär igen och allt är som vanligt. Nästan.
"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska säja? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?"
"Dom står förprickade i din taxeringskalender", sa Karl-Bertil.
"Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!"
"Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger något varuhus, det är vad jag har gjort."
Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska.
"I morron är det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrån och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!"
Karl-Bertil gick i säng. Han hade redan läst i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
