Kryptonit

För jag får aldrig SMS.

Nu är visst mor på hemväg. Hon tog inte Christoffer med sig dock, vilket jag tycker är tråkigt som nationella proven. Så tråkigt är det. Eller som Sammhällskunskap med SenilaBosse. Typ så. Jag vet inte riktigt när mor kan förväntas vara hemma, eftersom hon - det jävla ägget - fått för sig att stanna på IKEA i Örebro på vägen hem. Så vi får väl vara glada om hon är hemma innan tolv i alla fall. Undrar ifall hon kanske har med sig datorn... men hon har inte sagt något om det, så jag gissar på Nej.

Idag är det ju även fredag - vilket betyder Foto... sooooom jag visserligen är jävligt trött på, men nu får vi även jobba lite mer digitalt och det känns skönt. Jag, Malin och Saila hade det trevligt som Jultomten när vi fotade. Mycket skojsamt må jag säga :)

(Jag fick även klart skitnovellshelvetet till svenskan och även om den suger dromedarröv så är det i alla fall något. En uppgift mindre att vara efter med, så att säga.)

Nu är jag hungrig som... ja... någon som inte ätit på flera veckor, men jag kan inte komma på vad jag ska äta och det är bara störande - så jag låter bli. Korkad är jag också, talade jag om det? Nähä, okej.., men det är jag i alla fall.

Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på, alla verkar vara upptagna och jag känner mej mest jobbig. Prata med mej. Prata med mej. Prata med mej. Prata med mej. Snälla. Nähe? Men... vafan. Om du får en bulle då? Två? Tre bullar och en kram? Okej... en annan gång kanske.

Getter är jävligt koola. Så är det bara.

Brackeli Krankelfnatt.

Wolli Bolli

Idag är jag riktigt sunkig, och jag måste erkänna att det känns bra. Jag trivs i mina förstora, gråa långkalsonger instoppade i mina fula strumpor, mitt gamlagamlagamla (tror till och med mamma har haft det någon gång), slitna linne och så en lång svart kofta på det också. Mycket trevligt, må jag säga, men jag skulle ha haft raggsockar också, för jag fryser om tårna. Ifall någon är intresserad så vill Firefox's rättstavnings-blaha-blaha ändra raggsockar till "rockartister". Rockartister vore väl inte helt fel att ha hemma det heller, förstås. Eller vad säger ni? Tänkte väl det.

Igår var Karin på snabbvisit. Hon missade två bussar eftersom hon hade slarvat bort sitt fritidskort. Senare visade det sig att det var hennes loving far som hade städat lite och varit duktig, och kortet återfanns senare i byrålådan. Jag tycker förövrigt mycket bra om Karins pappa. Han är bra. Apropå inget. Missförstå mej rätt.

Idag har jag inte gjort mycket alls, förutom att jag försökt skriva på den jävla medeltids-novellen som jag aldrig lyckas få ihop. Jag har gjort lite mer Dante-research och läst mer ur helvetet. Helvetet är förövrigt himla skumt. Liksom... prioriteringarna? Våld mot sig själv är tydligen värre än våld mot andra, men sodomi är värre än båda tidigare nämnda? Med andra ord: Det är värre om du har ihjäl dej själv än om du har ihjäl någon annan, men att vara homosexuell är värre än att döda både dej själv och någon annan. Skumt säger jag. Skumt. Men man får väl tänka på att det är skrivet på medeltiden, och då trodde man ju typ att jorden var platt, så hur smart kan det vara liksom? Aja, det är bara att se glad ut.

Imorgon kommer mor hem från... utrikes. Hon har varit borta i två veckor, ifall någon var intresserad. Förhoppningsvis har hon med sig Christoffer, Yoda och Ginger också. Dom kanske skulle följa med nämligen. Det vore trevligt, för jag saknar bror litegrann, och det vore ju trevligt att träffa dom andra skitungarna också :) Underbara skitungar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, så jag kanske får blaja ett tag.
Hur mår du? Jag mår bra. Ge mej kärlek. Tack skaruha. Rimmade gjorde det också. Så kan det gå. Nej men det kanske är onödigt att sitta och skriva när man inte har något att säga. Jag vet inte.

Undrar vilket djur jag skulle varit ifall jag hade varit ett djur. Eller färg. Eller låt. Eller vem jag är över huvud taget. Hur jag är. Jag får filura på detta. Eller hitta någon som kan svara på det.

När jag var liten var jag rädd för fyrverkerier och höga ljud, men det är lite bättre nu. Apropå inget. Över och ut. Direktöversättningar är koolt.

Hoppípolla

Just nu lyssnar jag på Sigur Rós' Takk... på vrålhög volym. Luften vibrerar av elbasen och jag fylls av något som skulle kunna beskrivas av fullkomlig, otrolig, rakt-igenom, straight-to-heart lycka. Bara lägga sig ner, blunda, och njuta. Man riktigt känner hur all energin kommer tillbaka. Som en explosion, från hjärtat, ända ut i fingertopparna. Kärlek i ljudform.
Det är fantastiskt det här, the power of music, eller hur?

brosandi
hendumst í hringi
höldumst í hendur
allur heimurinn óskýr
nema þú stendur...

<3


.

Vintervila.

Idag faller det vinter från himlen. Små, små vita vinter-flingor.

Jag var hemma sjuk idag. Migrän fan, skit, helvete. Jag kunde inte lämna in min svenskanovell heller, vilket jag skulle ha gjort. Å andra sidan skulle jag inte kunna gjort det även om jag inte fått migrän, eftersom min början försvann på grund av att microsoft fucking word bara la av utan att jag hade hunnit spara. Snap, sa själen. Ingen bra grej. Jag lyckades skriva en ny början, men lusten försvann och jag hade ingen inspiration kvar heller. Att berätta det för läraren känns ju inte världsbäst heller. Som Patrik sa; "Hunden åt upp min läxa". Och ja, trovärdigheten är likvärdig. Men men, nu slapp jag ju bry mej om det i alla fall. Nu ser det bara ut som om jag inte har gjort det jag skulle och skolkat. Toppen. Fucking-la-da-da-great. Skitsamma, folk får väl tro vad dom vill... och det vill dom ju, oftast.

Usch det har blivit alldeles för många svackor, alldeles för ofta, på sista tiden. Det känns mer och mer patetiskt. Vadfan har jag att klaga på, egentligen? Svara på det du. Allt man behöver är nog bara att bli älskad, om det är det. Jag borde väl egentligen hålla käft ibland... Men om jag inte kan skriva all min skit i min egna jävla blogg, then where can I? Justdet. Man måste ju spy ur sig skiten någon gång, och människor runt omkring tröttnar, jag vet det. Egentligen finns det väl inget man är mer rädd för än att bli lämnad ensam. Vi är ju ändå inget annat än små rädda djur, vi människor. Hur många iPods, SonyEricsson-telefoner, MacBooks eller BMWs vi än har. Hur många gånger per år vi än åker utomlands med Jetflyg. Hur många kanaler vi än har på vår Flat-Wide-Screen-HD-TV, så är vi inget annat än små, rädda, jävla djur. Det är sanningen, och tro inget annat. För hur mycket jag än är för yttrandefrihet eller rätt till egna åsikter, så tror du fel.


23:15
Det är så sjukt vackert ute just nu. Den klara, blanka, svarta natthimlen, täckt med tusentals silvervita ljusprickar. Fullmånen som speglar sig i den nyfallna snön. Det gula ljuset från husfönstren. Det är nu man bara skulle vilja gå ut tillsammans med någon. Ut i skogen. Se på stjärnorna mellan trädtopparna. Bara vara. Vante i vante.

Mansfitta

... sådär, nu har jag ett obscent ord i min blogg. Då behöver jag inte oroa mej för det något mer. Happy times! Nej. Ta mej inte för seriöst.

Denna dagen har varit ganska jobbig på sina ställen... psykiskt, that is. Jag vet inte varför, men jag gör ju sådär ibland, utan anledning, deppar ner mej och har mej. Jävla fasoner. Men men, jag vill väl bara ha uppmärksamhet - det är ju det vi vill, vi plågade tonåringar... sägs det.

Dagen tog i alla fall en bra vändning när jag kom hem, trots att jag blivit sittande i kylan i Götene (som måste vara den absolut gråaste, tråkigaste, kallaste hålan i hela Skaraborg). Väl hemma gick jag med stela leder in på mitt rum och kröp under mitt täcke. Mitt älskade, underbara, varma, fluffiga.... snark. Jag somnade som en stock och vaknade några timmar senare av att GubbenCay ropade nerifrån att det var mat (makaroner och köttfärssås, ifall någon var intresserad). Efter det återvände jag till mitt täckemysande ett litet tag tills Karin kom. Jag och AllraBästaKarinenIHelaVärldenTänkVadBraDetÄrAttJagHarDej gjorde inte så mycket, bildade hög tillsammans med mitt täcke och tjuvade chips (edit that; KARIN tjuvade chips; jag försökte desperat hålla fast henne för att rädda MINA chips... aja, you get the idea). Efter det så satt vi. Efter det så spelade vi lite SuperMario och sjöng. Sunday I go driving in my motor car... För helvete, Karin, den lossnar inte. Det är nåt lurt med den. Magi, eller The Power of Advertising. (... where do you goooooooooo?). Farliga grejer det där.

Nu har Karin åkt hem och Halvfara sover igen. Gamla go'a gråa Halvfara. Fuck yeah. Inte.

Nu är det bara jag och mina tankar kvar. Inte det bästa sällskapet kanske, men det duger. I brist på annat, så att säga. Jag saknar så himla mycket.

Men vafan. Jag ska vara glad, har jag ju bestämt. Jag menar; det är ju trots allt Heroes idag ;)

Tänk att så lite kan göra så mycket. Det gäller det mesta.

- Ab ovo.
(- Från ägget.)

Den Ljuva ungdomen.

Var dej själv. Vem vill vara en kopia? Ingen tycker om någon som är precis som alla andra. Hitta dej själv och din egna stil. Men var inte töntig! Var för helvete inte töntig! Ingen tycker om en tönt. Se till att tycka om rätt sorts musik och klä dej i rätt sorts kläder, för gud förbjude att du skulle bli fel... Men var dej själv! Ingen tycker om en kopia. Bara du inte är för konstig eller gud förbjude pretentiös! Bry dej precis lagom mycket om allting, men se till att ha dina egna åsikter. Egna åsikter är viktigt! Annars kanske folk tror att du saknar djup! Men var inte för djup, och var absolut inte deprimerad. Du ses ändå bara som en plågad tonåring som vill ha uppmärksamhet. Det är viktigt att vara glad och lycklig hela tiden… Men var dej själv! Spela ingen roll. Se till att ha vänner. Några få nära vänner är bättre än flera ytliga. Men ha inte för få vänner, då börjar folk undra vad det är för fel på dej. Det är viktigt att alla, även unga engagerar sig i de viktiga frågorna, men försök inte ändra på något – du blir ändå inte tagen på allvar. Var som alla andra, stick inte ut, men för guds skull var dej själv! Ingen tycker om en kopia.

Och var glad, ungdomen kommer vara den bästa tiden i ditt liv.
These are the best days of our lives, eller hur?

Snabeldraken och Jag.

Idag har varit bildochidrottsdagen - precis som alla andra måndagar. Idag började vi med akryl. Katastrof, jag säger då det, KATASTROF... Vi skulle måla av frukter, grönsaker, kryddor osv och koncentrera oss på färger och struktur. Så fult som jag målade idag har jag inte målat sedan jag accidentaly förvandlade mej själv till Michael Jackson i "Thriller" när jag skulle rita ett självporträtt. Hah, tänka sig... Karolin sa i alla fall (om min akrylbild, inte om Michael Jackson) att det var roligt att jag "vågat experimentera så med färgerna och verkligen jobbat med kraftiga fält, så att hjärnan själv fick blanda ihop". Jag tror dock att det var nog mest ett snällt sätt att säga att min tavla var skitful och inte såg ut som det den skulle för fem öre, men jag tackade och log, såsom snälla flickor ska göra (tydligen). Vi är mjäkiga, Malin, MJÄKIGA! Skärpning.

Sedan var det idrott, då sa Fröken Hurtig Idrottslärare att vi skulle springa hela lektionen och jaga diverse bollar... sport, kallas det visst. Urfånigt. Sedan avslutade hon detta plågande entimmespass med sisådär tjugo minuter annat. Sedan köpte jag och Edit bullar.

Jag är världens klantägg också. För bara en liten stund sedan skulle jag bara springa och hämta något att dricka, men istället råkade jag putta ner ett glas som redan stod i min diskhög på skrivbordet... krasch, sa det lite granna, ähä. Så det var bara att springa ner och hämta dammsugaren. Väl med Snabeldraken i högsta hugg förvandlade jag glassplitterpartyt till glasspitterpartyt from hell och matade Snabeldraken med allihop. Jag var skitsmidig! Tyvärr delade inte min kära följeslagare och inte alltför sedd vän min smidighet och i mitt upprensande efter den lilla glas-putt-incidenten så råkade jag putta ner en skål och en tallrik också, så det var bara att slå på sugen igen och fortsätta party-poopandet. Jag är visst riktigt jäklig när jag sätter igång. Men man får ju se det positiva i det hela; nu är det ju betydligt mycket mindre disk på skrivbordet, och istället för att gå med allt hela vägen ner till diskmaskinen så behövde jag bara sträcka mej och slänga den i sopen. Dessutom fick jag ju en käck liten ren fläck precis under stolen. - Bara bra grejer ju! Ingen anledning till att klaga :)

So long :)

Elfte i elfte noll-sju.

Jag känner mej smått ovärdig luften jag andas. Lite trasig. Var vänlig pussla ihop mej; vem du än är, eller vem du än vill vara.

Nu ska jag rycka upp mej. Orka fastna i Plågad-tonåring-ingen-förstår-mej-träsket. Fan vad synd det är om mej då. Jag kan väl vara glad att jag har mat hemma åtminstone... och min säng är faktiskt väldigt skön. Jag kan lyssna på musik hela dagarna, om jag vill, och då gör det inte så mycket att jag är pank, ful eller värdelös. Så borde jag tänka. Så ska jag tänka. Ett, två tre - Nu tänker jag så.

Idag är det fars dag och jag ser ganska lesbisk ut. Hur man nu ser ut då. Hade det funnits någon stereotyp-flata förutom den smått överdrivna synen på butch-flatan, så hade hon nog sett ut som jag gör nu... Vad nu det har med fars dag att göra. (Var beredd på alla svenskalärares hat, ny rad, utan blankrad i ett stycke).
Mamma blev smått besviken på mej för några dagar sedan. Hon sa det inte, men det märktes ganska väl. Det var när hon vid frukosten sa "Det är ju fars dag på söndag; vad ska du hitta på då?" och jag svarade "Vadå hitta på? Jag har ingen far...". Då såg hon sådär ledsen ut i ögonen som mödrar gör ibland och sa att jag hade visst en far, han var bara inte i närheten. Då tänkte jag att det är väl fan inget till far, men sa inget. Det hade nog bara blivit värre då - och ja, jag är lite bitter.

Förövrigt blev jag igår tipsad om PJ Harvey - det tackar vi för :)

I morgon är det skola, som jag allra helst vill spy på. Jag vill inte! Förra veckan var jag dock i skolan varje dag, det händer inte så ofta, men oftare och oftare nuförtiden. Jag är egentligen en såndär som inite varit i skolan en hel skolväcka sedan i... ja jag vet inte ens. Innan högstadiet kanke.

Nu tror jag inte jag har så mycket mer att säga, faktiskt.
- Verveces tui similes pro ientaculo mihi appositi sunt.
(- I have jerks like you for breakfast.)

Låtsas kanske.

Ikväll är jag ganska deprimerad... Jag tror det är tristessen. Det är inte bra att vara såhär jävla uttråkad hela tiden. Jag har alldeles för mycket tid att tänka - och jag tänker för mycket. Jag känner mej jävligt... ensam, om det är det. Tom.

Idag skulle det nog egentligen ha kommit folk till mej, men det blev inte av. Inget av det. Alla var nog lite för upptagna med sina liv. Förhoppningsvis kan vi titta på film eller något tillsammans nästa vecka i stället.

Jag har inte bloggat på ett tag heller, och det känns ju bra att detta inlägg är nästan lika deprimerande som det förra. Tjoho, jubel och applåder...

Som jag sa så känner jag mej väldigt ensam och tom just nu. Grå och geggig, ungefär. Lite som hjärnsubstans, eller en mosad padda på vägen.

So long, so far.

Jag känner mej så tom. Så jävla betydelselös. Meningslös. Liten och umbärlig. Värdelös, vilsen, velig, våp. Vad mer? Jävla skithumör, jag orkar inte med mej själv. Jävla gnälliga attention whore med problem the size of Luxemburg. Mjomenvisst, varför inte? Grattis världen; ni har just dragit världens största nit. Nathalie Pettersson heter hon. Here to stay... åtminstone ett tag. Happy happy happy life, isn't it? Gå och dränk mej.

Detta är ändå inget viktigt. Bara en alldaglig fis i universum. Never mind, fortsätt gå, enjoy your dinner. Godnatt och sov så gott... eller inte, välj själv, jag är av den generösare sorten. Om vi inte ska tala om att jag är bitter eller ett riktigt jobbigt jävla rövhål. Skit samma. Jag tror inte direkt att någon bryr sig ändå. Det är väl så det är, eller ska vara, antar jag.

मं क्ेक् vafan jag vill inte skriva på hindi >.< Min KÄRLEK VAFAN!!