lördag 24 november 2007

Hoppípolla

Just nu lyssnar jag på Sigur Rós' Takk... på vrålhög volym. Luften vibrerar av elbasen och jag fylls av något som skulle kunna beskrivas av fullkomlig, otrolig, rakt-igenom, straight-to-heart lycka. Bara lägga sig ner, blunda, och njuta. Man riktigt känner hur all energin kommer tillbaka. Som en explosion, från hjärtat, ända ut i fingertopparna. Kärlek i ljudform.
Det är fantastiskt det här, the power of music, eller hur?

brosandi
hendumst í hringi
höldumst í hendur
allur heimurinn óskýr
nema þú stendur...

<3


.

Inga kommentarer: