Jag har tänkt. Igen. Jag är så galet fixerad vid att hitta mej själv. Att veta vem jag är osv osv. Det är som i Wristcutters. Ni vet, killen som kommer till stället där alla gör mirakel och han blir så besatt av viljan att göra mirakel, men man bara kan göra mirakel när det inte längre betyder något för en? Så är det. Så är det nog i det mesta tror jag. Det är en intressant filosofi. Synd bara att jag är typen som fixerar mej vid en tanke. Då är det ju som dömt att misslyckas. Men ändå.
Så.. alltså;
- Slappna av och sluta tänka så mycket och låta saker bara hända? Good things come to those who wait? Men allvarligt talat, tanken känns ju nästan absurd när det handlar om att något någonsin skulle ha vägen förbi Halvfara där jag sitter och ugglar. Det enda häromkring åker förbi i 110 på motorvägen, både bildligt och bokstavligt.
Jag vet inte vad jag ska göra. Hur som helst är jag fast i mitt eget huvud och jag kommer inte ut.
Punkt.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar