Det är den tjugoandra december och julen är nära att knacka på dörren, försiktigt och med kryddnejlikor och kanel i håret. Yoda har kommit från Huvudstaden och Bror beräknas anlända någon gång under morgondagen. Cay springer med julbonader och Mor kokar skinka.
...och granen står så grön och grann i stugan....
I år är det plastgran, till både Yodas och min egna besvikelse. Men man kanske får se till fördelarna; varken barr eller allergibesvär kommer komma ur denna grangröna skapelse av äkta plast. Fancy that. Den är både uppställd och påklädd. Jag och Yoda klädde den tillsammans för några timmar sedan, you see. Less is more är något den ungen inte har hört talas om och jag kände mej lite som en granfascist när jag sa att "nej den passar ju inte in" och "det kanske blir lite för mycket om man tar alla kulorna?". Sedan insåg jag att julen är ju faktiskt som bäst när man är liten, så jag la granfascismen på hyllan och lät pojken pynta lite som han ville (även om jag kanske gav honom lite... riktlinjer). Det är fint med barns fascination av sådant som glittrar. "Vi ska ha allt! Ju mer glitter - desto bättre!". Jag vet inte om jag höll med. Men kompromissa kan man ju alltid göra. Glitter och kulörta kulor. Det blev en fin gran, till slut.
Till kvällen väntas besök från den ena av Cays båda söner med flickvän, fästmö, fru, jag vet inte. Det blir väl trevligt, kan man hoppas, även om jag känner mej lite besvärad när det kommer folk på besök. Det är ju trots allt sådant som händer i juletid och otid, så det är väl bara att se glad ut.
Jag ska göra mitt bästa för att lyckas med detta.
Alla julklappar är, såvitt jag vet, klara för stunden. Fan vad pinsamt om jag glömt någon nu. Det hoppas vi att jag slipper vara med om.
Variation är något som är nödvändigt. Därför sitter jag och varierar Bright Eyes och José González med The Defaced och Raunchy, för alla vet ju att jag är så jävla hård. Inte? Nähe, men det är jag i alla fall. Så in i helvete.... inte, men ändå.
"Screaming is bad for the voice, but it's good for the heart."
- Conor Oberst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar