Kaizers Orchestra / The Dead Children Were Worth It / Svett

Jag är en lycklig människa.

Min hals börjar återhämta sig efter gårdagen, likaså min hörsel. Jag har sett Kaizers Orchestra; bara det är helt sjukt, och tro det eller ej, men dom är faktiskt människor, och dom finns på riktigt. Av någon anledning kändes detta helt overkligt. Det kanske bara är jag som är lite konstig.

På morgonen (gårdagens, det vill säga) så gick jag upp tidigt, eller ja… Nathalie-tidigt, vilket betyder typ allt innan två, med anledning av StockholmsungenYodas ankomst vid Mariestads Resecentrum tretton och tjugo. Efter att Stockholmsungen kommit in i bilen åkte vi allihop vidare mot Skövde, där jag skulle släppas av hos KusinElin och Lotta. Mor och Yoda åkte dock, tror jag, vidare för att leta dörrmattor och en liten ugn till Bror, unsuccessfully när det gäller ugnen, men dom köpte en brödrost i alla fall. En liten avstickare där, ifall nu någon skulle vara intresserad. I alla fall, Skövde; denna kalla och tråkgrå stad, i vilken min KusinElin för närvarande råkar vara bosatt. Jag kom fram, gick in till ElinOchLotta; vi tittade lite på tv, tills vi bestämde oss för att det skulle vara en god idé att börja med mat så att vi hann äta innan vi skulle bege oss. Då släpade vi våra ben och fötter ner till Willys och köpte bröd, skinka och ostsås, för att sedan tillaga deras Specialostsåsgrejjsimojjs. Det hela avnjöts framför That ‘70s Show som KusinElin (tror jag) spelat in på VHS, och smakade fint.

Efter maten fixade vi det sista innan vi gick ner mot resecentrum för att några minuter senare bege oss mot Göteborg. På tåget var det… fullt. Jävligt fullt. Jag säger bara, första tåget som passar efter fyra, ja, ni fattar. Vi fick stå ett tag innan vi kunde få några utspridda platser. Jag satt bredvid någon som såg rätt tråkig ut och som satt med sin dator hela vägen. Sedan försvann jag in i min egna lilla värld ett tag, men väcktes ur den när jag lyfte på huvudet och fick se att Lotta - som satt några säten framför mej, vänd åt andra hållet - satt och råstirrade på mej. Jag fick en smärre chock och började skratta som en annan galning och människorna som satt runt omkring och inte visste varför såg på mej som om jag var något psykfall och flyttade lite längre ifrån på sätena. Eller, dom kanske inte flyttade på sig, men det skulle inte förvåna mej. Skrattet ville inte riktigt ge sig efter det, utan jag satt där och småfnissade i vågor ganska länge efteråt. Skojsamt var det :)

Väl framme i Göteborg gick vi runt lite och hamnade fel utan att veta vem som lett oss dit (detta hände flera gånger och vi blev lika förvirrade varje gång). Efter att ha velat omkring ett tag gick vi runt i diverse affärer ett tag (bland annat Akademibokhandeln där Lotta köpte present till sin far - och till sig själv. Vi var även inne på Åhléns skivavdelning eftersom vi inte orkade leta upp Rocks som vi egentligen tänkt gå till från början. I stort sett allt där kostade apa och jag har inte råd med apa, så vi gick därifrån ganska snart.). Efter det gick vi runt på lite bakgator för att hitta något fik, men nästan alla verkade ha stängt. Dock hittade vi ett litet mysigt fik där vi satte oss ner och drack varm choklad (jag och KusinElin) respektive te (Lotta) och delade på en Björnbär&Hallon-Paj med vaniljsås. Nam nam. Vi satt kvar ett tag efter det. Ett ganska långt tag till och med - tills vi upptäckte att klockan var åtta och att insläppet börjat. Dock spelades No Woman No Cry på radion inne på fiket, så vi var tvungna att sitta kvar och njuta ett tag innan vi drog oss.

På vägen till Trädgårn lyckades vi gå fel håll igen, men vände och kom fram tillslut. Tror klockan var runt halv nio. Vi fixade garderob osv. Sedan mötte vi Robert med bror och vän på vägen upp, hälsade och så och fortsatte sedan uppåt medan dom skulle fixa sitt. Vi tittade lite på grejerna dom sålde, men bestämde oss för att inte köpa något förrns efteråt, satt och pratade ett tag och sedan gick vi fram och ställde oss. Förbandet, eller ja.. Förmänniskan, var en skojsam singer-songwriter med dragspel från Canada vid namn… Jeff Burner, tror jag det var. Mycket skojsam människa i vilket fall. Under tiden han sjöng och medan vi väntade på att Kaizers skulle komma på scen fick vi bättre och bättre platser. Vi tittade på Pumporgeln och den andra… orgelliknande saken, med dom fina lamporna, och väntade… väntade lite till… och lite till. Sedan kom det snubbar som ställde fram öl och vatten på scenen, så då tänkte vi att DÅ kunde det ju inte ta så lång tid. Efter det så väntade vi… och väntade… och väntade lite till, och SEN - Heilige Scheisse - så kom Helge in på scen i gasmask och satte sig vid pumporgeln, jag blev helt… och sen följde resten av medlemmarna, en efter en, tills alla - Rune, Terje, Øyvind, Geir och Janove - stod på scen. Det var då man ändå fattade att dom var människor. Vilket kändes helt stört. Ja, jag är konstig. Vad hade jag förväntat mej liksom?

Efter det följde lyckliga timmar (hur många?) vi sjöng och svettades, hoppade och njöt, min egna svett blandades med andra människors svett, och alla var lyckliga. Det låter säkert inte lika underbart som det var, men tro mej. Vi blev nedspottade med öl utav Geier “Hellraizer Kaizer” Zahl, och efter det kom det mer ölregn skapat av en viss Sjakalen Kaizer, Janove. Detta var också helt trevligt, av någon anledning, man var bara glad - glad, glad och lycklig. Vi stod så JÄVLA bra, måste jag säga. Jag fick även röra vid allas vår Sjakalen, tre gånger tror jag, vilket - ja, det må låta en aning fånigt - faktiskt var en underbar känsla, ännu mer bekräftelse på att dom faktiskt är riktiga människor. Han var svettig. Det sjöngs ännu mer. Bankades på oljefat. Bankades på fäljar. Bankades på mer oljefat. Dom är jävligt synkade, och det var så jävla koolt. Ja, det var det. Jag ångrade så många gånger att jag inte gick och hämtade kameran som jag glömde i väskan innan jag lämnade den i garderoben. Vi hamnade ju så jävla bra, GAH!

Hur jag än försökte så skulle jag aldrig kunna beskriva gårdagen; det var fantastiskt, om nu ens det räcker, och jag tror fan inte det. Det var helt… Halleluja, Mr Kaizer!

Jag köpte i alla fall en t-shirt och så har jag en hemlis också. Jag får visa på måndag, Malin.

Efter konserten gick vi mot centralstationen och tåget som 00.32 skulle ta oss hemåt igen. Tillbringade lite tid där, sedan gick vi på tåget och slumrade hela vägen till Falköping då några störiga tjejer som inte kunde hålla käft gick på och gjorde det betydligt svårare att sova dom två sista stationerna. Sedan frös vi hela vägen hem och satt lite vid TV:n medan ElinOchLotta tog nattmacka. Efter det gick vi dock och la oss, och somnade gott. Sedan ringde KusinElinsPatrik till KusinElin och jag vaknade av att dom pratade. Låg vaken ett tag och somnade sedan om. Sen var det morgon och upp igen eftersom jag skulle hem med bussen som gick 09:35 eller nåt sånt och KusinElin skulle hoppa på ett tåg till Jönköping tillsammans med KusinKusinSofia. Jag drack i alla fall mitt frukost-te i en fin(eller jävligt ful, beroende på hur man ser det) mugg med Queen Elizabeth på, det ni!

Sen kom jag hem, och somnade ett tag tills mamma kom och sa att hon bakat bröd , som jag - efter att ha vaknat till lite - kom ner och mumsade på.

Nu får det räcka. Jag tror jag är klar nu. Detta måste förövrigt vara det längsta blogginlägget jag skrivit, någonsin.

9mm
Eg er ikkje President. Eg er ikkje lov
Og ingen strør roser framfor meg når eg går
I mi venstre hånd, ingenting
Og den høyre viser fing

Eg kjemmer kammen gjennom mitt speilblanke hår
Det seier klikk-klakk av min stav når eg går
Spretter champagnen for nok et rekordår
Den første er alltid gratis, før du gjer opp status
Har eg fått deg interessert, my darling baby der.

Revolver. 9 mm
Her kommer eg igjen med fullt magasin inn i tinningen
Revolver. 9 mm
Ett skeivt ord så smeller det herifra til Helvete

Og eg har mange brikker eg får posisjonert
Eg tar siste stikket før eg blir pensjonert
Og på min gravstein skal det stå gravert
Meg og min mojo har levert!

The dead, dead children were worth it!