Baby, did you forget to take your meds?

Dearly Beloved...
(and departed)

Jag skulle egentligen skriva blogg igår, men det hela resulterade visst i någon form av orgie i Anders&Måns-klipp i stället. Det skulle från början bara vara ett, men det blev... många. Så kan det gå.

I förrgår natt kunde jag inte sova och kom fram till en massa saker. Eller ja, jag funderade en himla massa i alla fall. Jag hade precis innan sett The Man From Earth, som var en - enligt mej - mycket bra film... på något sätt. Jag gillade den. Hela filmen utspelar sig i och precis utanför samma hus, men mestadels i ett och samma rum. [Härefter följer radbyte utan nytt stycke, oh beware..]
I alla fall, det var nog inte filmen som fick mej att tänka så mycket som jag gjorde, det är åtminstone vad jag tror. Jag kom fram till att jag - i stället för att pyssla - ska ha som projektarbete att hitta mej själv. Jag tänkte att det kunde bara något. Föra dagbok, videologg, testa på en massa grejer, läsa filosofi osv osv. På så sätt kanske jag kan lära känna mej själv, och om det misslyckas så har jag ju i alla fall fått lära mej en massa spännande saker.

Jag skrev även igår, eller nej det blir ju i förrgår ja, i alla fall natten innan den natten som var innan idag. Jag vet inte exakt vad som står i min anteckningsbok, för jag har inte läst det sedan jag skrev det, och då var det ganska sent, eller tidigt, beroende på hur man vill se det. Det kan vara skit, och det kan vara något vettigt. Tänkte skriva in det som står i min anteckningsbok här nu i vilket fall som helst. Here we go:

Andas in -
Andas ut.
Jag har upphört att existera.

Man behöver någon att dela med, annars blir livet mycket olyckligt. Alla människor behöver intimitet. Inte nödvändigtvis fysisk intimitet, utan en psykisk, mer själslig sådan - även om jag tror att fysisk intimitet är viktig också, vi är ju ändå, hur lite vi än vill tro det, i grund och botten bara djur. Vi behöver ändå någon som förstår vårt "innersta väsen", eller vad man ska kalla det. Kanske räcker det till och med i bland att man har någon som försöker förstå. Kanske vill man ha någon som förstår precis, och kanske till och med utveckla en sådan kommunikation så att prata blir överflödigt, man bara förstår helt enkelt. Närmare varann än så går nog inte komma. När man pratar med själarna har man nått slutet, då kan man inte komma längre.
Utan någon att dela med blir livet snabbt mycket ensamt. Hur stark man än vill tro sig vara så blir man olycklig utan någon. Inte vem som helst utan Någon.

Nåja, man får väl tycka vad man vill om det. Såklart.

Idag har jag varit hos Karin, eftersom hon åker igår. Oj, jag menar imorn. Långt bort utrikes och allt. Jag satt och bläddrade i Karins 1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör-bok och tittade vilka jag redan sett, och vilka jag ville se. Karin gjorde mej sällskap efter ett tag och vi la en massa lappar i boken. En MASSA. Vi tittade på slutet på Requiem For A Dream, vilket vi inte hunnit se innan. Den filmen är hemsk. Fan vad saker kan gå åt helvete. Sedan tittade vi på The Mist, som vi inte hann se klart, för sedan skulle Karin äta och jag skulle hem. En stund innan jag skulle börja dra mej mot tåget så kom Johanna, det var trevligt, vi pratade lite, sedan följde dom mej till tåget. Tack så mycket.

Imorgon börjar skolan igen och jag har faktiskt gjort min filosofi idag. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar ett kakpoäng. Det var faktiskt lite duktigt ändå. Ett faktiskt i varje mening, lyckat Nathalie! Hö. Hö. Hö.

Jag saknar.

.... and why do some show no mercy
while others are painfully shy
tell me doctor, can you quantify
the reason why?