Tankar från Någonstans i Ingenstans.

Det är onsdag den 16 juli 2008 och klockan är halv fem på morgonen. Detta är förövrigt det etthundraförsta inlägget jag skriver i den här bloggen, så man kanske borde ha ett litet jubileumsfirande! Jag vet, jag borde kanske firat under mitt förra inlägg, eftersom det ju faktiskt var mitt hundrade, men nu är det såhär att jag inte tänkte på det då utan tänker fira nu. Så fram med tutorna och serpentinerna allihopa. Konfetti for the people! Jag har 101-inläggsjubileum!

Jag har även - alldeles nyss faktiskt, kommit underfund med varför jag hela tiden ligger en dag före i mitt huvud. Det är såhär förstårni, har jag kommit fram till, att när jag nu lever som jag lever och inte alltid som jag lär, men likt förbannat lever, om man nu kan kalla det för ett liv - men nog om det, här kommer the conlusion, som ni så tålmodigt väntat på, här i slutet på... eller kanske efter en av världens kanske längsta meningar. När jag går och lägger mej är det morgon, och det har redan varit en ny dag i flera timmar, då är det inte konstigt att det känns underligt när det - efter att man har sovit och vaknat igen - fortfarande är samma dag som när man gick och la sig. Hjärnan funkar helt enkelt inte så. Därför - kommer jag - när jag vaknar igen vid tretiden, att tro att det är torsdag. Jag är säker.

Kanske - jo, jag säger det - kanske, är det så, att jag har något intressant att berätta. Något som tar alla med storm och får er att sitta och gapa framför datorerna. Som får er att inse att det som är viktigt i livet inte är hur mycket man tjänar, eller vilken bil man kör dom två kilometerna man har till jobbet, utan vad man åker ifrån, vilka människor man berör när man kommer fram, och mottagandet man får när man kommer hem igen. Kanske är det så att jag bara babblar. Kanske är jag bara trött. Men kanske, kanske, är det så att ni faktiskt kan lära er något av en tjej någonstans i ingenstans, vars första kärlek var en plyschtiger vid namn Tiger, som alltid var rädd för fyrverkerier och raketer och som alltid vänder på dygnet så fort hon får chansen. Jag skulle vända på allt, bara jag fick chansen.

Skönhet sitter i betraktarens öga; det är sorgligt om ni glömmer bort att se efter.
Nathalie.