In the land of the blind the one-eyed man is king...
Det är den 23 september 2008. Klockan är 21:45. Jag virkar... inte.
Jag var sjukt produktiv inatt och idag. Jag virkade klart alla 90 rutor och sydde ihop dom. Nu är det grå garnet slut och jag får knäppet. Nu har jag inget att göra. Man kanske borde kolla på en film. Kanske gå en promenad, men det är så jävla mörkt ute och det är inte lika roligt att promenera utan sällskap.
Imorn kommer KusinElin. Det är kul, för vi träffas inte så ofta längre, och jag saknar henne. Hon kommer med bussen. Jag kommer nog inte iväg till skolan imorn heller. Jag har feber och hostar som en TBCsmittad anka. Inte för att ankor kanske hostar så mycket, men det var mest det här med TBC som var grejen.
Elin sover över till torsdag och på torsdag kommer Rebecka. Det är också bra, för jag saknar henne också. Massor. Typ som en jävla apa. Även fast vi redan träffas relativt ofta. Det spelar ingen roll. Damn jag vill åka och titta på deras katt. Jag vill vill vill nu. Men ja... Jag får väl se när det blir. För nu ska jag ju vara hemma själv i en vecka eftersom Mor och Cay åker utrikes och roar sig på chartersemester. Jävla chartertöntar. Iaf, ingen kommer alltså kunna köra mej, så jag får klara mej så gott det går med buss. Och alla vet ju att det inte går så jävla många bussar förbi här i Halvara. Sen har jag ju inget fritidskort heller. Räva.
Let me fall out of the window with confetti in my hair.
1 kommentar:
Jag saknar dig som en apa. Det kanske är för att vi ses ganska ofta som vi saknar varann mycket. För att det blir tomt annars:(
Och du måste komma o se kattheeen. Nån gång. När det nu blir. Pusspåraaaaaaaaaaj.
Skicka en kommentar