En till dikt: Det handlar om att slå underifrån.

Du har alltid sett dej själv som
En i mängden lite
Trist och grå

Hur man gör för
Att synas och höras var
Något främmande och
Du vågar bara leva i din
Lögn för där är du trygg
Aldrig skulle någon
Röra dej om du inte syntes

Ovillig att öppna
Munnen och berätta

Annars
Tror dom alltid att dom vet vad du
Tror att dom egentligen tycker om dej

Så sluta andas och
Leta inte efter svar mellan
Åren i en medelklassuppväxt

Utan frågor är det svårt att veta var man ska leta
Någonstans mellan
Din plyschkanin och ditt första
Egna digitala armbandsur
Rann barndomen
Ifrån hjärtat och
Fastnade under
Remmen med dom första
Åren och
Nu är det längesen sagorna tystnade.