Jag är osynlig och grå. Jag har gått omkring hela dagen och pratat utan att någon egentligen lyssnat. Blivit avbruten mitt i varje mening och tystnat med huvudet mot bordet. Jag drunknar i min egen självömkan och tänker nej, jag vill inte bli ännu ett psykfall, men likt förbannat är jag på god väg. Jag menar, vad har jag för anledning? Det är så jävla banalt alltihop. Jag förstår inte varför jag ens ska deppa ner mej över ingenting. Ändå blir det så. Vad fan är felet. Jag vill spy galla over allt och alla och allra mest mej själv. För i grund och botten är jag självhatande och patetisk.
Saila, du är en bra människa. Ville bara säga det. För trots att världen är trist och att människor är svin så bryr du dej om allt. Jag beundrar dej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar