iställetförkokain

Helt klart min kopp te!

2009-10-02T18:54:00.002+02:00

Jag har börjat sticka en tröja. Den är grön-aktig/svart-melerad. Hittills har jag gjort klart bakstycket och börjat på framstycket. Det verkar som om jag måste göra om en hel del på mitt framstycke dock, jag upptäckte att det hade blivit något lurt lite för sent och får antagligen ta upp och göra om. Just nu tar jag en paus med en kopp te och lite tevetittande för att slappna av i muskler och sinne. Fingrarna kliar redan så jag får väl sätta igång snart igen. Blir det inte sticket så blir det virket. Jag har ju mitt lilla projekt att virka en filt i mormorsrutor. Har lite mindre än en tredjedel kvar på arbetet, sen blir det till att sitta och virka ihop filten.

Tog ut min allra första Herman ur ugnen för omkring en kvart sedan! Den (eller dom, smeten blev så stor att jag fick hälla den i två formar) luktar underbart! Jag längtar tills jag ska få smaka! Jag får gå ner och hämta mej lite. För er som undrar vad en Herman är för något så kan jag berätta att det är en surdegs(mer en smet än en deg)kaka med lite allt möjligt gottigt i. Det börjar med att man får en smet av någon, sen får man ta hand om den i tio dagar och "mata" den lite då och då, sedan delar man sin smet i fem delar, ger bort fyra av delarna och behåller den sista delen själv. Sedan tar man sin smet och häller i gottigheterna och låter den stå i ugnen i cirka 45 minuter och VOILA - du har bakat en alldeles egen Herman!

Nu ska jag fortsätta med mitt pyssel. Happy surfing. Hej!

Nu sticker jag på ditt skift, Herr Direktör.

2009-09-27T14:39:00.002+02:00

Första gången jag skriver på sex månader trots att jag egentligen haft mer än vanligt att berätta. The brain works in mysterious ways. Lite på tvären liksom.

Mestadelen av mina dagar har jag sedan cirkus fem månader tillbaks spenderat i Linköping hos Fredrik. Det är trevligt. Allt känns bra, och jag är nästan lycklig. Oftast lycklig. I alla fall ibland, och det är skönt. Jag har fått diagnoser och mediciner sedan jag skrev sist. Det är också skönt.

Jag har även både tagit studenten, börjat på Komvux för att läsa upp alla betyg jag sjabblat till på gymnasiet och hunnit sjabbla till det även på Komvux. Man skulle kunna säga att jag är sjabblarkungens dotter eller sjabblarkungen själv.

För några veckor sedan tog jag ett otroligt moget beslut och beställde mina första julklappar. Dom är till Fredrik och Noah. Bra julklappar enligt mej, men med min vanliga tur kommer det att visa sig att dom redan har dom eller inte gillar dom. Jag är tjejen som hittar fantastiska presenter till folk bara för att senare få reda på att personen i fråga precis fått en sån present av någon annan. Ett hugg i bröstet liksom.

Jag har inte skrivit på så länge att det känns helt ovant att sitta här. Jag vet knappt hur man gör längre.

Jag har börjat på ett projekt att göra en stor virkad filt. Hittills har jag virkat färdigt 80 rutor cirka. Jag ska ha 144 stycken tror jag att jag kom fram till. Jag får lägga upp bilder på det någon gång. Jag kanske kan bli en sån där mysig människa som för en blogg över allt dom hantverkat. Jag får göra det. Starta en pysselblogg och börja med filtprojektet. Brabra!

Glöm dina vintrar, det är sommar nu.

2009-02-13T20:32:00.005+01:00

Syns inte, finns inte.

Det är den 13 februari 2009. Klockan är 20:33; det är jag och Ronja Rövardotter.

Jag har inte skrivit på ett tag, men det blir ju aldrig särskilt regelbundet när det kommer till det här. Jag har över lag mått bra ett tag nu. Det känns bra. Katterna har vuxit, i alla fall Gizmo. Miranda känns fortfarande lika liten, om det nu är möjligt.

Det är lov nu. Sportlov. Då ska man sporta, men det skiter jag i. Om man inte räknar mina miljoner tankegångar som jag håller reda på, det är en sport det. Jag saknar min bror och min mormor och min knäckebrusha.

Vi hämtade Yoda vid tåget idag, och jag lämnade in mobilen igen för sisådär trehundrasjuttioelfte gången. Jävla skitmobil.

Det är en regnig sommar vi har.
Det är en blåsig sommar vi har.
Det är en kall sommar vi har.

What would Jesus do?

2009-01-25T21:30:00.003+01:00

Söndagen den 25 januari 2009, klockan är 21:31. Jag är trött i ryggen och en hyffsat god människa.

Idag är första dagen på dom två veckorna jag ska vara ensam hemma. Idag är också dagen då jag gjorde en god gärning. För några timmar sedan så ställde sig en bil på gården här utanför. Jag blev smått rädd och aningen irriterad och trodde det var någon som skulle vilja hyra eller något. Så var dock inte fallet. Eller jo, delvis, men inte på samma sätt. Ägarna till bilen var ett spansk-talande par som hade varit i Tyskland och handlat en massa grejer. Sen när dom åkt förbi här på väg hem till Stockholm hade deras bil gått sönder. Så dom hade helt enkelt fått svänga av vägen och parkerat sig på vår gårdsplan. Kanske en halvtimme senare efter det att bilen hamnat på vår gårdsplan så ringde telefonen. Det var en kvinna som hade sett telefonnumret på skylten där ute och undrade om hon kunde få hyra ett rum eller något att få lägga sina grejer i eftersom bilen var trasig och hon skulle bli tvungen att lämna den där för natten och åka upp till Stockholm på något annat vis. Jag fick förklara att dom som har hand om uthyrningen var utomlands och att jag inte har några nycklar och sånt, men att dom gärna - om dom ville - kunde få lägga sina grejer i min hall, helt gratis, och sedan hämta dom imorgon, sålänge dom kom på kvällen, eftersom jag har skola. Hon blev glad och tackade. Senare hjälpte jag dem att skjuva bilen så att den skulle stå närmare huset så att ingen skulle ta den för ett bilvrak och slå sönder rutorna på den. Sen hjälpte jag dom med att ringa taxi eftersom taxi-snubbarna inte hade varit så schyssta mot dom när dom ringde utan bara sagt att dom skulle ringa tillbaka, men aldrig ringde.

Efter det så följde en 40 minuter lång pinsam tystnad i väntan på att taxibilen skulle komma. Jag frågade om dom ville ha te, men det ville dom inte, så jag fick dricka mitt te ensam. Eftersom det var så tyst och tämligen oinsamt så passade jag på att skriva på mitt svenska-arbete samtidigt, så det är nästan klart det också.

När dom åkte fick jag ett helt flak med coca cola som tack. Lustigt egentligen, jag som inte ens dricker kola. Men det var en fin gest, jag kanske kan dricka det där flaket i alla fall.

Lillkattan blev väldigt reserverad när det kom nytt folk som bar in en massa främmande grejer i hallen. Hon kände sig lite otrygg och har velat vara väldigt nära mej hela tiden nu. Helst i knät. Det är mysigt.

Nåja.
Hej.

Yeah, this is a serious decision we're making. SERIOUSLY AWESOME!

2009-01-14T21:46:00.002+01:00

Onsdagen den 14 januari 2009 klockan 21:47; jag skrattar.

Jag har varit helt infernaliskt duktig idag. Jag åkte till skolan, trots att jag inte hade några lektioner. Jag fick gjort allt jag hade kvar i Engelska B. Jag började skriva på novellen till Engelska C och jag skötte mej i allmänhet så som jag borde. Denna veckan är stressig.

När jag kom hem åt jag, sen somnade jag. Lagom lyckat sådär, men vad gör man när man är trött? Katterna går omkring och är jättemysiga som vanligt. Man blir sådär glad bara av att se dom.

Imorn kommer antagligen min alldeles egna Knäckebrusha hit, vilket är helt frickin' awesome eftersom jag inte träffat henne på länge. Hoppas vi hinner hitta på något i helgen också. Det var i alla fall tal om det.

Nästa vecka börjar vårterminsschemat och Christian är tillbaks igen. Han har nya glasögon. Alla är pappa- och mammalediga till höger och vänster på vårt program. Det är väl så när man har unga lärare helt enkelt. På fredag är sista gången vi har Karolin, någonsin. Det känns udda må jag säga. Vi har ju haft henne i hur mycket som helst ända sedan i ettan.

Jag har två brev som väntar på svar också. Jag ska ta tag i saken någon av dom närmsta dagarna. Sen så borde min "Mellansnack" komma på posten snart också. Fredag möjligtvis. Jag längtar som en liten tomte.

Den 25 åker familjen utomlands också. Då kommer jag ingenstans. Jag kommer kanske avlida av lappsjuka och tristess dom veckorna. Men det är sånt som händer. Eller nåt.

Nu har jag egentligen inget att skriva. Därför avslutar jag med dessa. Enjoy.

Stela fingrar och kalla tår.

2008-12-28T01:09:00.004+01:00

Söndagen den 28 december 2008, klockan är 01:10; jag är nyss hemkommen.

Det är lite svårt att skriva nu för hela jag är stelfrusen. Jag kom precis hem från en många många många timmar lång pokerkväll hemma hos familjen B-sson. Jag var duktig, men egentligen mest tursam. Så tursam att min moster gjorde det klart att mitt kärleksliv tordes vara katastrofalt; där träffade hon huvudet på spiken. "Nej, där händer inget." svarade jag, och alla skrattade. Dom roligaste skämten är tragiska. Bilresan hem var kall, mycket kall. Med hål i både bildörren och golvet och utan en fungerande termostat är det sånt som händer. Och när man inte har några byxor och alldeles för lite kläder på sig.

Mirandas ögon börjar gå från mörkt mörkt kattungeblå till gula. Dom är någonstans i gröntonerna just nu. Det är sorgligt. För hon är så vacker i sina stora mörka ögon. Jag önskar jag hade mörka ögon. Gärna bruna. Det får bli i ett annat liv. Jag ser ändå inte mina ögon utan spegel.

Snart är det nyår. Då kommer Bror med familj ner. Det är bra, för jag saknar Bror och allihopa. Dom skulle nog inte stanna så länge dock.

Jag vill nästan åka skridskor. Jag som knappt kan åka. Jag får vara isprinsessa på insidan i stället.

Låt oss vandra iväg och se vart vägen tar vägen.

Hej.

Julafton, resumé och Karl-Bertil Jonsson.

2008-12-25T19:11:00.003+01:00

Det är torsdagen den 23 december 2008; klockan är 19:11; jag har en piratkatt.

Jag såg att det var senast den 11 november jag hade skrivit här. Det är lång tid, och det har ändå hänt en hel del som jag kunnat skriva om. Lustigt egentligen det här att det aldrig blir av att man skriver när man väl har något att skriva om. Men eftersom jag nu har över en månad att ta igen så borde det ju blir något utav innehåll i den här texten.

Det är dagen efter julafton och jag överlevde, trots feber och kraftig förkylning både släkt och att vakna tidigt; även om jag knappt åt någon julmat och sov över hela Kalle Anka. Missförstå mej rätt, mina vänner; min släkt är det absolut inget fel på - tvärt om. Det är andras släkt jag vill klaga på. Inte just för att dom är särskilt dåliga, utan mer för att jag inte finner något att säga till dom - och hela middagen resulterar mer eller mindre i en pinsam tystnad från min sida. Detta även fast dom pratar sinsemellan.

Jag vaknade iaf till någon gång vid halv fem på julaftonseftermiddagen, då alla Cays söner, söners respektive och barn, bröder (eg. bror), mödrar (ok, mor) och allt hade åkt hem, eller vidare eller vart dom nu åkte. Jag satte mej ett tag, i väntan på att familjen B-sson skulle anlända någon gång vid halv sju, och tittade på ett program om islandshästens ursprung. Senare kom kusinerna B-sson med mor och far Lollo och Arne B-sson och vi tog oss gröt och ungdomarna gick upp och satte sig vid tv:n för att se på Karl-Bertil Jonssons Julafton i vanlig ordning innan vi gick ner och några fortsatte att äta och resten att prata tills vi tillslut gick vidare till julklappsutdelningen, följt av julklappsöppningen. Jag kan tala om för herrskapet att jag numera äger en symaskin, en epilator, en skrivbok med muminmotiv, en mugg med muminmotiv och även en mapp med muminmotiv, därtill kan jag tillägga ett presentkort på 200, en ljusstake, en massa handdukar, salt- och pepparkar, en klockradio som ska spela min iPod, en bok med dikter jag fick på posten, en liten bok med usla ursäkter och lite annat, av mer ätbar karaktär.

Och nu till något utav en tillbakablick på allt som hänt sedan senast. Jag kan skriva en liten resumé, sådär så att alla håller sig "up to date", så att säga.

Jag har numera två katter, en Gizmo och en Miranda. Jag har börjat gå på mina utsatta tider för åtgärdsprogrammet (läs: jag har varit på ett, sen blev det lov). Jag har så sent som idag tagit tag i Engelska B och läst hela Animal Farm. Kvar har jag att läsa ut en annan engelsk bok att redovisa, samt göra provet på Animal Farm. Redovisningen lämpar sig finfint eftersom jag redan håller på och läser The Picture of Dorian Gray mest för mitt egna simpla nöje just nu. Miranda har varit sjukt mammig mot mej hela dagen och vill vara med mej hela tiden. Hon vill antingen ligga så att hon ser mej, alternativt sitta på mej, eller på något som luktar som mej. Tidigare när jag gick ut i några minuter, kom jag tillbaks bara för att finna att hade hon klättrat upp och lagt sig i en av lådorna i garderoben som stod öppen. Just nu är hon min piratkatt och varierar sig mellan att sitta på min axel, ligga i min nacke, och att sitta på mitt huvuvd. Utöver detta så har jag blivit långhårig, målat oljemålningar som inte är klara, hamnat lite efter i Engeska C, gjort alla CAE-delar - vilka jag ska få resultaten på i slutet av januari, bakat en plåt pepparkakor, men inte hunnit baka några lussebullar. Jag har börjat skriva brev också, det är ett så fint tidsfördriv. Film är fortfarande ett annat fint tidsfördriv. Jag saknar Bror och min Knäckebrusha, MalinFis är kär igen och allt är som vanligt. Nästan.

"Vad sa du att du gjorde sa du?"
"Jag gav fasters porslinstallrik till en fattig."
"Är du inte klok, pojke!"
"Jag har tagit en massa andra paket också från rika människor och givit dem åt fattiga människor."
"Va?! Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.
"Men far", protesterade Karl-Bertil, "du sa ju själv att du inte ville ha fasters porslinstallrik!"
"Sa och sa! Det var ju min tallrik! Och vad tror du alla dom andra ska säja? Vem är det du har stulit ifrån mer än mej?"
"Dom står förprickade i din taxeringskalender", sa Karl-Bertil.
"Fattar du vad du har gjort? Du kan åka in på anstalt för det här!"
"Jag är beredd att ta mitt straff, far. Jag har skänkt lite glädje åt dessa olyckliga som inte äger något varuhus, det är vad jag har gjort."
Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska.
"I morron är det du som följer med mej runt till alla som du har stulit paket ifrån och ber om ursäkt! Marsch i säng! Du får inte se hur filmen slutar!"
Karl-Bertil gick i säng. Han hade redan läst i tidningarna hur filmen slutade. Han somnade och drömde att han sov under bar himmel i Sherwoodskogen.

Skaru LANGA p-piller till min MORSA?!

2008-11-11T20:46:00.003+01:00

Tisdagen den 11/11 2008; klocka är 20:47. Jag sitter i min säng och lyssnar på Depeche Mode. Ljudet av den sötsliskiga trummaskinen fyller mitt rum och I just can't get enough.

Idag var jag inte i skolan. Vaknade och kände mej som om jag snurrat runt runt runt en halvtimme i streck och sen druckit tre liter råa ägg. Hoppas ni förstår känslan. Jag sjukanmälde mej, somnade om och vaknade igen vid halv tre någongång. Lyckat, Nathalie.

Större delen av min dag har gått åt till att prata med mamma om kattungar. Vi vill ha en katt, allihop. Men vi kan absolut inte komma överens om hur den ska se ut. Det suger. Jag skulle behöva en katt nu när det är som det är. Något varmt att krama så jag inte deppar ner mej helt i höstmörkret. Jag har hittat så himla fina katter, men mamma är så jävla anti alla fina katter. En riktig katt-fascist är hon.

Jag måste duscha också, jag är säkert äcklig. Dock gör det ju inte så mycket, för det är både onsdag och X-dag imorn. Dubbel anledning till att stanna hemma. Varför måste alltid X-dagarna, A-dagarna och alla andra lediga dagar infalla på just onsdagarna då vi redan FÅR stanna hemma?! Va?! Kan dom inte lägga dom på en fredag eller något annat? Jävla babianarslen.

Jag vill ha kaffe. Hejs.

Kaizers fucking Orchestra!

2008-11-08T19:40:00.002+01:00

Kaizers Orchestra på Nalen, Stockholm. Vad kan man säga? Helt fantastiskt jävla underbart. Så infernaliskt jävla bra att man blir helt till sig. Jag hade kramp i kinderna för jag kunde verkligen inte sluta le. Det är sånt här som är lycka. Nalen är verkligen sjukt bra ställe att se dom på också. Jävlar vad fint det är. Rött och guld och stora lampkronor i taket, jävligt nice.

När jag kom innanför dörrarna möttes jag av Where is my mind och visste att det skulle bli toppen. Förbandet var bra, något Belgiskt band som hette Mintzkov. Jag köpte en skiva för 100 spänn och fick fina små autografer på. Fan, det måste vara jobbigt att vara förband. Ingen bryr sig någonsin om förbandet typ. Stackars jävlar. Nåja. En rolig grej var iaf när Geir smög sig ut och stod bredvid scenen och tittade på dom han också.

Klockan tio var det dags för Kaizers att spela och det var nedsläckt, rökmaskiner och bara dom fina små lamporna på pumporgeln och pianot. Oljefaten , fäljarna och kofötterna låg på sina platser, kontrabasen låg även den på plats, likaså ölen. På väggen bakom hängde den ljusinramade loggan med gasmasken i vanlig ordning och alla lyssnade förväntansfullt. Så kom dom in. Kostymklädda. Och självklart blir alla överlyckliga.

Dom började med någon (iaf för mej) helt okänd låt i ett lugnt fint tempo. Janove förklarade flera gånger under konserten att detta skulle vara en lite mer lugn och vemodig konsert än man vanligtvis ser med Kaizers Orchestra; även om det självklart skulle komma några låtar som var “lite mer party, lite mer dans”. Och mycket riktigt, det blev en skön blandning låtar. Jag och Elin stod längst fram, vid kravallstaketet rakt framför Terje. Vi hade värsta långa ögonkontakten förövrigt, jag och Terje. Jättejättelång, så lång att jag blev tvungen att titta åt ett annat håll, sådär som man måste när det blir jobbigt, som det alltid blir när man tittar människor man inte känner i ögonen för länge. När jag tittade tillbaks var hans blick kvar. Blyg som jag är tittade jag bort igen, men det var roligt. Hade även ögonkontakt med Rune en halvlång tid, trots att han satt långt bak bakom trummorna, men han böjde sig fram någon gång på slutet. Øyvind jazzade runt lite med kontrabasen. Janove stage-divade, men jag stod för långt bort för att kunna ta del i den. Det var synd. En annan av gångerna jag hade ögonkontakt med Terje så log jag jättemycket och fick stora leendet tillbaks, då blir man glad. Härliga gubbar, män… whatever xD

En annan av höjdpunkterna under kvällen var när Geir, under en av dom två (eller tre?) encore:en vi lyckades klappa oss till sjön Naade helt själv och snitsigt gled över till Geenie in a Bottle. Söt man den där Geir. En annan är när Helge sjöng “Legg meg inn på Dieter Meyer, baby!” med olika röster. Eller när Terje och Janove delade mick och skulle köra men hellre verkade pussa varandra på kinderna i tid och otid. Gulligull typ. Och såklart att dom spelade Resistansen. Jag är fortfarande lite hög. Fantastiskt!

HECK YEAH!!

2008-10-23T21:31:00.003+02:00

Hej hopp gummisnopp, chiliknopp, pandapop, megaflopp, Hanson-Mmbop osv osv osv osv tills alla rimmen är slut och man får börja ta till nödrimmen.

Jag såg att jag inte skrivit sen den tredje, sånt som händer mina vänner, håll till godo. Nu har jag ju faktiskt ändå för en gångs skull gjort nåt. Jag bor för tillfället i den Kungliga Hufvudstaden och praktiserar mina otroliga ninjaskills tillsammans med min Bror och lärare.... eller inte. Praktik stämde, so far so right, men jag hoppar väl inte direkt runt i svarta kläder och har mej. Nej nej. Illustrationsprojekt för hela slanten är det sörrö!

Det var i lördags jag vinkade farväl till min tårögda Moder och min lika tårögda MammasGubbeCay med en vit näsduk (nej, dom var itne tårögda, jag målar upp ett jävla sceneri här kötthuvud) för att sedan glida fram som en kung med Swebuss Express. Fyra och en halv timme och hela min röv senare var jag äntligen framme och fick gå av. Yoda och Bror stod utanför och väntade, och dom fick bära väskor minsann! Eller ja... en väska, men det var inte mer än rätt, för den innehöll bara grejer till dom. Svamp, saft, likör, cigg och en massa andra grejer. Jag kände mej som värsta smugglaren. Men jag var kool. Såklart. Eftersom jag inte var smugglare på riktigt. Nåja, skit samma. Jag fixade iaf ett åkkort och sen hoppade vi på tunnelbanan och åkte hem till Svedmyra; pratade, tittade på teve, sov.

Söndagen spelade jag en massa spel. Först flipperspel och sen Guitar HeroIII. Awesome. Jag slog rekordet på flipperspelet första gången och kände mej f-... fan jag höll på att säga fett stolt, jag vill inte säga fett, men nåt sånt iaf, TJOCKT MED STOLT YAO!!! Jag fick fan över en miljon poäng, det är frickin' fantastiskt! Sen slog ongajaeveln mitt rekord ett tag senare. Då blev jag lite sur. Jag får fan aldrig vara bäst. På kvällen träffade jag Caroline och vandrade runt lite på Söder innan vi köpte glass och gick hem till Caroline. Sen kom Sandra och vi drack kopiösa mängder milkshake i Carolines kök. Vid tio halv elva någon gång så åkte jag hem igen och tittade på lite teve och sen somnade jag. (Hem får nu symbolisera Brors hem).

Måndagen började praktiken och jag fixade en massa frågor som Bror fick svara på, sen la vi upp lite arbete och jag började jobba som en liten tomte. På kvällen träffade jag Simon, vi gick runt i Gamla Stan och tjötade, sen hamnade vi på ett fik och satt där i flera timmar och fortsatte prata. Fotade kaffekoppar och lyssnade på massa skumma grejer. Sen blev det dags att åka hem igen. Titta på South Park som alla kvällar hittills och sen lite senare sova.

Onsdagen var vi och fixade papper och grejer. Jag köpte även ett par byxor och en skojsam tröja/kofta/whatever...

Nu ska jag visst åka och ta en fika med Oskari, så det blev lite bråttom så jag fortsätter senare. MORS!

Sådär, nu är jag hemma igen. Öh... ja.. Onsdagen. Tröja och byxor... Jag köpte tre nystan garn och en virknål också för min abstinens blev för mycket. Wooohoo! Sen blev det torsdag och det är idag. Jag är typ världens klantigaste människa, jag fattar verkligen inte hur jag lyckas med allt. Jag hade med mej två par byxor när jag åkte till Stockholm. Tänkte att det skulle räcka... Mm, visst, om inte mina byxor hade gått SÖNDER första jävla dagen så jag bara hade ett par kvar. Iaf, förut idag; där satt jag, helt lugn, intet ont anande och jobbade med en kopp kaffe bredvid mej, och sen plötsligt - på nåt jävla sätt - så lyckas jag komma åt skeden i koppen och katapultskjuter kaffe över hela jävla mej. So long enda byxparet liksom. Jag fattar fan inte hur jag lyckas med allt. Som tur var köpte jag ju ett par skitbilliga byxor igår, eller i förrgår, eller vad det nu var. Gröna. Galet, jag har inte haft gröna kläder på typ 15 år eller nåt. Det är skumt... med gröna kläder alltså. Men nu har jag hursomhelst ett par gröna byxor. Gran-gröna typ.

Ja.. men ja, jag fikade ju med Oskari också och pratade om typ... mat i två timmar eller nåt. Men det var trevligt. Vi får hinna med någon mer fika innan jag åker hem.

DOCK så lär jag ju inte vara hemma så länge! Eftersom jag typ ska vända tillbaks igen en vecka senare. Jag är så sjukt jävla glad att jag knappt kan skriva, så blir det osammanhängande och jävligt så vet ni varför. Vilka nu "ni" är, ni stackare som läser den här skiten. JAG ÄR SÅ JÄVLA GLAD! DET SKA BLI SÅ JÄVLA BÄST OCH JAG ÄR SÅ SJUKT JÄVLA PEPP!! FAN VAD NICE!! TVÅ GÅNGER PÅ ETT ÅR, JAG ÄR I EXSTAS!! AAAH!!! STOCKHOLM, NALEN - HERE I FRICKIN COME!!! FRICKIN FUCKIN AWESOME!!! :D

Victory's a blue and bruising voice; yeah I'm making pure white noise.

2008-10-03T22:03:00.003+02:00

Fredag den tredje oktober 2008, klockan är 22:22.

Ikväll kom mamma in i mitt rum och pratade om resa igen. Jag vill inte ens resa. Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå när jag säger att jag inte vill. Istället så säger hon att det är jag som inte uppskattar något hon gör när hon gör allt hon kan för mej och bla, bla, bla, bla. Jag är inte sugen på nån Mor-och-Dotter-grej. Jag finner inget nöje alls i det. Vi umgås redan 24/7 hemma och det gör mej tokig. Jag förstår inte varför hon blir arg för att jag inte tycker det är en bra grej att betala minst 9000 per person för en resa jag inte ens vill åka på. Jag förstår verkligen inte vad det är som är så svårt att förstå. Jag skulle mycket hellre åka på en resa med några kompisar. Är det så konstigt? Gör det mej till en dålig människa? Är jag en dålig människa?

Jag har suttit här i flera timmar, och jag vill inte ens sitta här. Jag sitter bara här för att det inte finns något annat att göra. Det är så jävla sorgligt. Är det inte det? Mitt liv är så jävla deprimerande. Fyfan för det här. Det är så jävla meningslöst att sitta här och tycka synd om sig själv, men vafan ska jag göra då? Mitt ute i ingenstans; det går inga bussar, närmsta kompis är typ... 2 mil bort och inte hemma, dom enda människorna som finns att umgås med är dom två 50+arna även kallade Mor och Cay och det går absolut inget på tv, inte ens något kasst program om tjejer som vill ha silikon i brösten. Skulle någon skriva en bok om mitt liv skulle ingen läsa den. Är det så jävla konstigt att bara vilja ha ett vanligt jävla liv? Näe. Nu får det fanimej vara nog.

Too little, too late.

2008-09-25T23:12:00.002+02:00

Torsdagen den 25 september. Klockan är 23:12. Jag önskar jag vore en hippie.

Jag vill bo någonstans där det är varmt, i ett Tipi. Allt vore så himla mycket bättre ifall alla bodde i Tipis i skogen. Eller i ett gammalt torp någonstans, med hundkex i trädgården och solen mellan träden. När jag blir äldre ska jag ha ett torp någonstans, med hundkex i trädgården och med solen mellan träden. Jag ska odla tomater och mariujana. När jag blir gammal alltså.

Jag vill virka eller sticka något. Jag vet bara inte vad. Jag har spenderat några timmar idag åt att virka små kattleksaker till Rebeckas nyfådda katt. Jag ska kanske göra några till FrasseKassen också; Johannas katt... Jag har ju ingen katt jag. Jag vill virka virka virka, men vad? Jag har inget roligt garn heller. Jag funderar på att virka en sjal, fast jag använder ju inte riktigt sjalar. Jag använder ju fan inget alls. Jag är tråkig.

Jag vill börja med snide också; snide, inte smide. Jag vill göra smycken i trä, det vore nice. Ska kolla ifall jag kan köpa mej nån schysst kniv och lite fint trä så får vi se vad det blir av'et. Sådär, då har jag kommit på vad jag vill göra. Det är bra. Fan jag vill virka nåt. Vad ska jag virka?

Jag vill ha mer kärlek. Så är det.
Peace out.

Mirë

2008-09-23T19:08:00.004+02:00

In the land of the blind the one-eyed man is king...

Det är den 23 september 2008. Klockan är 21:45. Jag virkar... inte.

Jag var sjukt produktiv inatt och idag. Jag virkade klart alla 90 rutor och sydde ihop dom. Nu är det grå garnet slut och jag får knäppet. Nu har jag inget att göra. Man kanske borde kolla på en film. Kanske gå en promenad, men det är så jävla mörkt ute och det är inte lika roligt att promenera utan sällskap.

Imorn kommer KusinElin. Det är kul, för vi träffas inte så ofta längre, och jag saknar henne. Hon kommer med bussen. Jag kommer nog inte iväg till skolan imorn heller. Jag har feber och hostar som en TBCsmittad anka. Inte för att ankor kanske hostar så mycket, men det var mest det här med TBC som var grejen.

Elin sover över till torsdag och på torsdag kommer Rebecka. Det är också bra, för jag saknar henne också. Massor. Typ som en jävla apa. Även fast vi redan träffas relativt ofta. Det spelar ingen roll. Damn jag vill åka och titta på deras katt. Jag vill vill vill nu. Men ja... Jag får väl se när det blir. För nu ska jag ju vara hemma själv i en vecka eftersom Mor och Cay åker utrikes och roar sig på chartersemester. Jävla chartertöntar. Iaf, ingen kommer alltså kunna köra mej, så jag får klara mej så gott det går med buss. Och alla vet ju att det inte går så jävla många bussar förbi här i Halvara. Sen har jag ju inget fritidskort heller. Räva.

Let me fall out of the window with confetti in my hair.

You are what you love, not what loves you.

2008-09-21T02:37:00.002+02:00

Söndagen den 21 September 2008. Klockan är 02:38.

Jag har precis sett två filmer i rad, och nu sitter jag och skriver med början till Hedwig and The Angry Inch i bakgrunden. Don't you know me Kansas City; I'm the new Berlin Wall - Try and tear me down... Damn det är en underbar film.

Jag är sjuk. Snorig näsa, rinnande ögon, bultande huvud - you name it. Jag har i stort sett inte gjort annat än suttit inne på mitt rum sen i torsdags eftermiddag. Hårstråna på mina ben är minst fem millimeter och jag orkar inte göra något åt det. Jag bryr mej fan inte ens. Nej nej, kalla mej inte melankolisk. Det är jag faktiskt inte. Inte ikväll.

Nu kommer The Origin of Love. Den är sjukt vacker. Jag blir fan helt känslosam av den låten. Så är det. Så kan det gå när inte haspen är på. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva mer. Jag borde kanske sova. Ja. Det borde jag nog. Men jag är så jävla dålig på att göra vad jag borde...

the last time i saw you
we'd just split in two
you was looking at me
i was looking at you
you had a way so familiar
i could not recognise
cause you had blood on your face
i had blood in my eyes
but i could swear from your expression
that the pain down in your soul was the same
as the one down in mine
that's the pain
that cuts a straight line down through the heart
we call it love

Assrape 2

2008-09-17T23:12:00.005+02:00

Onsdagen den 17 September 2008. Klockan är 23:13; jag missade Heroes idag.

Jag och Karin cyklade 1.5 mil idag, för vi... är galna, spritt språngande, helt out of it, totally bananas; kort sagt, vi är lite knasiga. Vi tog på oss halsdukar, vantar... och mössor - the ultimate protection. Det var kallt och grymt jobbigt i uppförsbackarna vid Högelid. Hursomhelst var vi indestructable; koola som fan. Det spelar ingen roll om vi vann eller inte, allt handlade om att slå gubbarna som cyklade förbi oss i början; and tonight we can truly say: Together we're invincible... Glass har aldrig smakat godare, inte varm choklad heller. Eller kanske, men jag ville verkligen understryka hur trötta vi var när vi äntligen kom hem till Karin efter en och en halv timme ute i kylan. Jag tror mina ben fortfarande är kalla.

Imorn är det temadag på skolan, men ändå lyckades dom klämma in Engelska D-lektionen på morgonen för min del. Det gör inget, för hör och häpna - lo and behold, håll i hatten - jag har redan gjort min hemläxa. Jag tror nästan det är den första på väldigt länge. Approximativt 250 ord om min "Secret Ambition" - en uppgift som, när jag var klar, bredde ut sig över ungefär 360 ord för min del. Ooopsie, där blev det till att rensa. Men jag klarade det bra. Jag var kool.

Nu kommer jag inte riktigt på vadmer jag kan skriva, så jag börjar runda av här. Fan vad jag älskar film, ville bara säga det. Jag kommer ha sån jävla träningsvärk imorn. Jisses, jag är verkligen otränad.

Inatt när alla sover,
och bara jag är kvar.
Ensam under stjärnorna,
håller jag mitt tal.

Hugenormus!

2008-09-11T17:44:00.003+02:00

Torsdagen den 11 september 2008. Jag lyssnar på blipp-blopp.

Idag vaknade jag ovanligt lätt; sådär som man gör efter alldeles för lite sömn dom där gångerna då tröttheten kommer först några timmar senare som en smäll i ansiktet - eller en snöboll i skrevet, beroende på hur man vill se det. Jag kom upp, fick på mej kläder och konstaterade att jag nästan såg söt ut idag. Ovanligt glad och snäll sådär. Kom ut till bussen i tid och behövde inte stressa alls och att bussen var försenad gjorde inget alls. Jag var liksom glad.

På bussen till Götene var det jättefullt, fast ändå ville ingen sätta sig bredvid mej. Jag som tyckte jag såg alldeles ovanligt snäll ut. Inte ens svartsminkad eller nåt. Kanske var det min jacka, mina halvfingervantar, jag vet inte. Kansk var det det faktum att jag hade ett uppochnedvänt kors inristat i pannan. Det sistnämnda var en lögn, men folks rädda ansiktsuttryck att döma kunde det lika gärna varit sant. Let love not weigh me down - eller snarare the lack of, tänkte jag och fortsatte vara glad och nöjd.

Väl framme i Lidköping mötte jag MalinFis och HenrikMuffinsMannen på stationen och tillsammans gick vi gladeligen med muntra steg mot skolan. Jag köpte en macka och en kopp choklad (som jag visserligen aldrig hann äta utan fick vänta med i typ tre timmar tills efter lektionen) till frukost och gick tillsammans med Henrik till den första engelskalektionen för dagen - Engelska D. Jag fick göra ett test som skulle visa var jag låg någonstans. Testet var beräknat till ungefär 50 minuter, men efter tjugo minuter var jag färdig och letade mej försynt tillbaks till klassrummet. Jag är lite nyfiken på vad det visar.

Efter engelskan så hade vi några timmar utsatt för Projektarbete. Vi gick dock och åt i stället och jobbade med projektet efteråt. Eller ja... jag skulle ha jobbat med mitt projekt om det inte varit så att jag glömt alla mina virkningsgrejer hemma. Istället satt jag med Saila och gjorde figurer i modellera. En gris och en gubbe blev det.

Sen var det Historia A med SenilaBosse; den rörigaste läraren jag någonsin haft. Jag höll ett litet föredrag om Platon som gick åt helvete, sen fick vi en massa frågor om romarriket och sen slutade vi. Egentligen kändes lektionen flera år lång, men det är inget roligt att varken berätta eller läsa om så jag lämnar det.

Efter historian traskade jag iväg till dagens nästa engelskalektion - Engelska C - världens bästa lärare och allt! Vi diskuterade varifrån människan kom, mänskliga egenskaper osv osv. Sen fick vi även tolka en aboriginisk(?) dikt. Jag tyckte om den dikten. Mycket. Hon läste den högt för klassen och efteråt fick jag en impuls att applådera högt, men jag hejdade mej efter en snabb blick runt om i klassrummet och det konstaterande att jag verkade vara den enda i klassen som reagerat som jag gjorde. Jag gör så ibland. När jag läser något fantastiskt stycke i en bok, en dikt eller hör ett musikstycke som riktigt fastnar. Blir sådär lycklig på insidan.

Jag fick en komplimang av Nicole också (vår Engelska C-lärare som är britt). Det var roligt.
- Do you read a lot?
- I used to. Why?
- You seem very well read.
Jag blev glad. Kanske för att jag, när hon citerade Freud och sa "Life is just a long walk through hell, and then you die.", svarade med ett annat citat (översatt till engelska): "Life is the punishment you pay for crimes you comitted before you were born.". Jag minns inte vem som sa det. Strindberg tror jag. Nåja. Jag ska nog börja runda av nu...

- It's like if you were touching your penis with your left hand.
- I don't have a penis.
- You have a left hand...

... so come on.

2008-09-07T02:36:00.004+02:00

“People used what they called a telephone because they hated being close together and they were scared of being alone.”

Idag har jag gjort... absolut ingenting. Helt meningslöst egentligen. Jag vet. Jag har lyssnat galet mycket på musik dock; det är alltid lika trevligt. Musik är om något min drivkraft här i livet. Kanske lite sorgligt, men sant likväl.

Jag skulle vilja komma iväg och träffa människor. Det är så jävla ensamt här ute i Ingenstans. Jag blir lappsjuk. Som det ser ut nu så är alla upptagna och jag har inget fritidskort dock. Så kan det gå, när inte haspen är på; och det är den fan aldrig.

Jag tror alla är i stort behov av någon som förstår. Det är väl vad man vill ha. Eller? Jag vet inte vad man vill ha. Jag vet inte vad jag vill ha heller, tror jag. Men man kan ju inte veta allt.

Nåja, det kanske var ett onödigt inlägg det här.
Ha ett bra liv.

Workerbees can leave.
Even drones can fly away.
The Queen is their slave.

Near-life experience...

2008-09-04T08:54:00.005+02:00

Torsdagen den 4e september 2008. Klockan är 08:54.

I am Jack's broken heart...

Ja ni gott folk, här sitter jag och... skolkar, kanske man kan kalla det. I stort sett ensam i det så kallade studielandskapet (vilket ger en lite skev bild, eftersom det låter som om det vore värsta paradiset med palmer och oaser och kameler och grejer, när det i själva verket är ett stort rum med lampor och stolar och bord. Inga kameler - tji fick alla...). Jag har sprungit hela morgonen och försökt ordna med mina poäng och mina individuella val och allt vad det var. Jag ville byta från Småföretagande (100p), till Engelska D (50p) - inga problem tänkte jag, MEN, så var det ju så att jag tog bort en kurs förra året så nu skulle jag få 50p för lite och inte kunna få något slutbetyg överhuvud taget. Så då har jag frågat om jag kunde lägga till en extra kurs då, för att fylla upp det som fattas, och då var det en jävla massa krångel med det och det skulle kollas vilka kurser som var lediga och tjo och hejs. Visade sig att det fanns platser kvar på Psykologi B till våren, men det gick ju inte sa dom, om jag inte redan hade läst Psykologi A - men tji fick dom, för det hade jag minsann redan gjort! Då blev det ett jävla springande med papper och blanketter och annat byråkratiskt tjaffs, mentorer som skulle skriva på där, ändringar som skulle göras där, poäng hit, poäng dit och fan och hans moster, faster och hela tjocka släkten. Det hela slutade med att jag inte hade någon jävla aning om vart jag skulle ta vägen. Jag hade ingen egentlig anledning att gå till Småföretagande - eftersom jag inte skulle gå kvar; och jag kunde inte gå till Engelska D eftersom jag inte stod inskriven. Så ja.. här är jag. Rörig och jävlig med ångest och hela faderullan. Då vet ni. Om det är rörigt och osammanhängande får ni sticka mej med nålar... en annan gång.

Så.. what else? Rebecka var hemma hos mej igår, vi tittade på Fight Club och käkade aioli i vanlig ordning. Idag kommer hon igen, då ska vi titta på någon annan film... och käka aioli antar jag. Det är vad vi gör. Det är vår handduk. Eller vår Soff-fiskning; beroende på vad man vill referera till.

[Avslutning]. Hejs.

Some things are just too personal to discuss with others...

2008-08-30T23:53:00.004+02:00

Lördagen den 30 augusti 2008. Klockan är 23:57.

Det känns lite som om alla somnat ifrån sitt bloggande för ett tag, jag inkluderad. Och istället för att ha skrivit något alla dom dagar det faktiskt funnits något att skriva om så skriver jag ikväll. En helt vanlig kväll. Inget särskilt har hänt och inget särskilt är planerat att hända. Jag är ingen särskild.

Jag sitter ute i vardagsrummet eftersom båda mina datorer nu är helt pajko. Allt är helt tyst. Till och med E20 utanför fönstret verkar sova, och på nåt sätt känns gatlyktorna asfalten så himla lockande just nu. Jag vill gå där. Andas nattluft.

Jag såg en jättevacker film förut också Niceland (Population. 1.000.002). En film om kärlek, ihärdighet och meningen med livet. Jag är fortfarande helt glad i magen. Det är det bästa sättet att beskriva känslan tror jag.

Nu vill jag ge mej ut i natten. Det är jag och fåglarna nu. Lev fina liv.

Totalförvirring råder.

2008-08-14T17:05:00.003+02:00

- Men hallå det är ju från Lejonboken!

- Hahahahahahahahaha!

- Nej! Jag menar från Djungelkungen!

- HAHAHAHAHAHAHA!!!!

Åh herre jävlar. Det är så jävla roligt. Åh Jisses. Jag kissar på mej. Jag skrattar så jag dör. Jävlar i helvete. Måste. Andas.

Rebecka är här. Vi ska snart titta på film. Myspys. Jag är glad. Fast svettig. Jag har skrattat så jag nästan kissade på mej och jag svettas som en ko. För dom svettas faktiskt.

Pass och Kräm!

Kom ihåg mej

2008-08-14T01:01:00.004+02:00

När du står ensam kvar på tå

och ytan inte går att nå;

när du träffat botten;

kom ihåg mej då.

Hoppsan vad melankoliskt allt blev helt plötsligt nu ikväll. Jag har inte riktigt bestämt om jag trivs i det ikväll eller inte. Klockan visar 01:01 och jag kan ju hoppas att någon tänker på mej. Det vore härligt.

Just nu sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäck och tänker på allt och ingenting. Mest på ingenting tror jag; grejen är bara att det inte går. Truth is, jag har egentligen inget att skriva ikväll. I alla fall inte vad jag vet. Dock brukar det ju alltid bli något tillslut. Sitter och äter på några likörpraliner - varken särskilt goda eller särskilt äckliga, som jag hittade i skåpet och funderar på om jag ska se en film. Vi får se hur det blir. Mitt huvud känns segt och tungt, jag önskar jag fick ett sms. Inte för att jag aldrig får sms, jag brukar få sms oftare nu för tiden, men det är liksom just precis nu. Jag skulle behöva lite bekräftelse på att jag finns. Om någon förstår hur jag menar.

Åh vad jag längtar till kärlek, egen lägenhet, dricka varmt ur udda koppar och äta smörgås i soffan till något halvdåligt program som man egentligen inte tittar på men som får stå på i bakgrunden just för att man inte orkar byta eller för att det inte betyder så mycket, ligga i sanden på en strand och titta på stjärnor som flyger, ösa ur sitt innersta över någon utan att det känns skrämmande, sitta begravd i filtar, ta med sig några vänner och bara åka iväg; se vart vägen tar vägen; se var man hamnar till slut, och till att hitta hem. Sömnlösa nätter i hammock med en halvliter kaffe i kroppen och pirr i hela armarna.

När du får spring i dina ben

och jordens dragningskraft är klen

när du är i luften

kom ihåg mej då.

Bitterfittan går till attack.

2008-08-12T22:49:00.003+02:00

Idag har det regnat hela dagen. Jag är glad att jag bor mitt ute i ingenstans; för hade jag gått omkring inne i stan hade jag antagligen velat skjuta ner varenda jävla kärlespar som vågat sig ut i regnet och bara ska vara sååååå jävla lyckliga och gulliga med en jävla Автомат Калашникова образца 1947 года - med andra ord; en AK47. Då skulle dom inte vara så jävla lyckliga längre. Ha! Jag skulle skadeskjuta dom i knäskålarna, allihopa!

Okej, egentligen är jag nog bara bitter för att ingen är kär i mej. Och nej, jag kan inget om vapen, (dock är jag helt sjukt pepp för att jag snart ska få titta på en tjej som dödar zombies med ett maskingevär istället för ben), men erkänn att det lät lite fränt. Jag borde bli bra på vapen. Jag ska nog ta och snöa in mej på vapen, bara lära mej allt there is to know liksom.

whores in my head

whores at my door

whores in my bed

but hey.

Tigress

2008-08-04T16:39:00.000+02:00

Det känns som om jag och himlen är på samma humör idag. Vi har gråtit jättelänge. Känns bra att ha någon som känner på samma sätt just nu. Även om hon inte är så mycket att prata med, himlen. Ändå är hon oändligt mycket större, och kanske också oändligt mycket ledsnare än vad jag är; men just nu känns det inte så; inte alls.

Jag ställde in min körlektion idag. Vi ringde och sa att jag var magsjuk. Jag är inte magsjuk, jag är hjärtsjuk. Det finns ingen kur mot hjärtesorg; det är sanning det dom sjunger. Å andra sidan, hur skulle det kunna vara något annat?

Raggsockar värmer fötterna och Songs: Ohia värmer själen.

Indecision.

2008-08-03T16:38:00.000+02:00

Det är söndagen den 3:e augusti 2008, klockan är 16:18.

Idag verkar vädret verkligen inte kunna bestämma sig. Det har regnat och varit soligt om vartannat. Just nu regnar det. Små, små vattendroppar faller mot taket, asfalten, dammen, bilarna, gräset, skogen, och alla dom små grodorna. Allt avbryts av en och en annan åskknall. Det luktar regn, rök och blöt jord och allt känns väldigt höstigt på något sätt. Kanske är det lite höst i Halvfara; kanske inte.

Igår åkte jag och Saila till Göteborg och mötte på MalinFis, MuffinsMannenHenrik och TransBertil. Jag kanske inte borde kalla honom för TransBertil, men det gör jag ändå.
Det var roligt att träffa Henrik och Malin igen; ja saila också såklart, fast hon hade ju kommit till mej en dag tidigare. Det var första gången vi träffades allihop på hela sommaren. Det var mysigt att kramas med MalinFis igen, fast hon mest tittade på mina bröst. Självklart var det mysigt att kramas med Henrik också, ”Nathalie, kan inte vi gå och hålla handen, så tror alla att vi är ihop!”. Javisst kan vi det.

Vi fikade i alla fall och flängde runt i affärer. Två nya tröjor och mycket kaffe blev det. Även en tallrik Spagetti Bolognese (- eller som Henrik sa: Spagetti Bloggmes - och ja, det är jag nog) på Mums. Mycket gott. Det är inte alltid man får tillräckligt och nästan för mycket sås till pastan; Creds till dom! Jag vill ha mer.

På kvällen tog vi Kinnekulletåget hem och hade det mysigt hela vägen. Jag lämnade ett litet meddelande intryckt i fönsterlisten i form av ett Cure-citat skrivet i skrivstil på baksidan av ett ICA-kvitto. Efter att Saila, Henrik och MalinFis alla gått av i Lidköping fick jag ensam åka vidare mot Mariestad. Det gjorde dock inte så mycket, för jag hade ju Pixies. Åh Pixies.

I Mariestad stod mamma med den lilla röda bilen. Klubb Kaliber firar 5 år och hela Mariestad är alkoholiserat. Värre än vanligt alltså. Vi åkte och hämtade Rebecka, jag kissade och sen körde jag hem oss alla. Slutet gott – allting gott.

Idag är jag väldigt sugen på skräpmat. Och potatismos… och senap. Varför i helvete senap?! Kan någon svara på det? Det är tämligen underligt, det må jag säga.

Jag borde tvätta bilen, men jag vill inte; därför hittar jag på annat att göra i stället – som att skriva till exempel, fast på papper denna gången, jag fick stänga av datorn på grund av åskandet. Nu skiner solen igen dock och jag har kramp i högerhanden.

Jag fattar inte att jag inte får se Moto Boy. Jävla skit. Räääääva!
Nu ska jag kila.
Hejs!

Rear-view mirror

2008-07-29T22:26:00.000+02:00

Det är tisdagen den 29 juli 2008 klock-… vem bryr sig.

Jag skulle inte gråta, men det sket sig. Jag är besviken på mej själv och besviken på andra. Har du någon gång insett hur jävla meningslösa löften är, eftersom så få hålls överhuvudtaget? Det är oftast tomma ord som någon sagt, mest för att det låter fint och bra i sammanhanget, inte för att densamme verkligen menar det. Jag tycker ändå att jag försökt att aldrig lova något som jag inte är säker på att jag ska kunna hålla. Jag kanske bara är konstig. Men fan vad meningslöst det är.

Säg exempelvis aldrig till någon att ”Vi måste träffas någon gång”, ”Vi får höras” eller liknande, när du i själva verket inte alls tänker höra av dej eller är särskilt sugen på att träffa någon.

En annan klassiker som folk mest säger är ”Du vet att du alltid kan prata med mej.”, ”Jag finns här för dej om du behöver prata”, ”Jag lyssnar alltid.” osv osv osv. Jag menar, säg det inte om du inte menar det, vad är grejen liksom?

Ja, jag är bitter som fan och extremt nere idag. Jag ska gå ut någon stans nu. Bara komma bort. Fan vad jag önskar att folk inte vore upptagna med allt.

Rörda av en ton.

2008-07-23T23:59:00.004+02:00

Det är onsdagen den 23 juli 2008 (eller faktiskt torsdagen den 24 juli). Klockan är 00:00; någon tänker på mej. Jag lyssnar på skottlossningar från tv:n.

Min bror är på besök. Bror och brorsdotter. Hon är tre; jag trodde hon var fyra. Vi har lekt massamassamycket och jag är helt slut. Det har varit en massa "Nathalie gör det", "Nathalie titta på det" och "Nathalie kom hit" och "Nathalie kom dit" hela dagarna från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Jag kan inte sova på nätterna och får inte sova på mornarna. Ändå är det ganska mysigt. Jobbigt - men mysigt. Det är en speciell känsla att vara världens bästa prinsessa för någon liten liten människa. Tidigare idag kom hon inrusande i panik skrikandes "Mårran kommer! Mårran kommer!!" och kastade sig upp i famnen på mej där jag satt vid datorn. Jag kollade ut igenom dörren och såg att det tydligen var ChristofferBror som var Mårran idag. Jag saknar att vara så liten.

När det var dags att sova var det katastrof och väldigt ledset här hemma. Christoffer försökte få henne att sova men Ginger skrek att hon inte ville sova, för att hon och jag skulle minsann titta på film. Det slutade med att vi låg och tittade på Skönheten & Odjuret bland alla kuddar. Jag är något av en sucker för fina Disneyfilmer och förutom Lejonkungen som är obesegrad etta så är nog Skönheten & Odjuret bästa av alla. Mycket bra story. Mycket bra sensmoral. Belle, som är vacker, intellektuell, handelskraftig och dessutom ger sin frihet för att hjälpa sin far dissar machoidealet förmänskligat som anser att kvinnor gör bäst i att föda barn och laga mat för inre skönhet och kärlek som övervinner allt! Och den egoistiske prinsen som dömer gumman efter utseende, blir förtrollad och äntligen får lära sig älska och bli älskad. Cheesy kanske, men är det inte så vi alla önskar det vore?

Sagan ger oss svar
varje väsen har
skönhet inuti

Om att häda kyrkan genom att åka för fort på en liten rosa cykel.

2008-07-21T14:21:00.004+02:00

Jag hade en så himla rolig dröm inatt. Vet inte om det går att få ner den i text, men jag ska försöka.

Det hela utspelade sig i vad som kunde ha varit Lidköping, med vissa ändringar i vägar och liknande. Det var i alla fall jag och Malin. Vi hade två stycken rosa och minismå cyklar som vi satt på. Sen började vi trampa, och trampa, och trampa och hej vad det gick! Vi fick värsta speeden på cyklarna där och svoschade fram på Lidköpings gator. Vi åkte förbi Vattentornet men därefter kom världens jävla nedförsbacke och våra cyklar fick om möjligt ännu värre speed. När vi var någonstans mitt i backen så sa jag till Malin att shit, vi måste ju bromsa eller nåt! Men då fick vi se två kineser som var i slutet av backen (där det fanns en korsning) långt bort som kom från vänster i förhållande till oss på inlines. Och dom kände vi tydligen till och hade tävlat med förr och denna gången kunde vi inte låta dom vinna! (Vad vi tävlat om är för mej oklart). Så vi lät bli att bromsa och blev mer och mer skraja ju mer vi närmade oss det ganska hårt traffikerade vägkorset. Vi kunde ju inte bromsa! Så kom vi fram till korset och svoschade över vägen fortsomfan. Mot rött ljus och allt, men överlevde. Sen skulle vi få stopp på cyklarna, men det gick inte. Vi for vidare. Och på en gräsplätt vid ån bredvid en kyrka bortom Busstationen (jag vet, det är ganska lurigt eftersom inget ligger där det ska xD) slängde vi oss åt sidan och var äntligen trygga på marken. Då kom någon tjomme från kyrkan. Han var superförbannad och sa att vi hade hädat gud och grejer genom att köra så fort och slänga oss som vi gjorde. Och då var vi ändå ganska långt från kyrkan. I alla fall så skulle vi följa med gubben för att se vilket straff som skulle lämpa sig bäst. Han skulle kolla i någon bok och vi skulle följa efter. På vägen mötte vi folk som sa grejer i stil med att "Ojojoj, nu blir det inte nådigt" och att den gubben skulle man inte reta upp. Boken fanns tydligen högst upp i tornet. Vi frågade om vi skulle hänga med och en av vaktmästarna eller något liknande sa "Är du inte riktigt klok eller? Fatta hur jävla trångt det är högst uppe i det där tornet eller!". Vi lyssnade uppenbarligen inte för av någon anledning följde vi efter ändå, och det var galet trångt. När vi var näst högst upp var gubben redan uppe och luckan upp dit hans stod var stängd. Kan tilläggas att den var typ 30 centimeter i diameter och utgjorde hela golvet till våningen över. Jag hittade en skojsam grej i botten på luckan som jag var tvungen att pilla på och hela skiten började knaka och spricka. Jag blev smått förskräckt och man hörde gubben gapa ovanifrån och undra vad vi höll på med, att vi inte skulle röra luckan och att vi skulle hjälpa honom så han inte ramlade ner. Jag såg mej förskräckt om men fick en bok - ingen tjock bok, utan en anteckningsbok(!), visserligen medeltjock men ändå - av en av alla människorna som, på något sätt, lyckades få plats där vi var samtidigt trots att det var galet trångt. Jag lyckades pilla in boken i ett litet hål och la den över luckan så att gubben kunde stå på den, fast jag var tvungen att hålla upp den hela tiden för det var på väg att gå sönder. Det gick sönder mer och mer och jag fick fler och fler böcker att lägga dit. Det hela slutade med att vaktmästaren sa något om att det tog lång tid och att vi faktiskt egentligen inte ens var i närheten av kyrkan så att det inte var någon big deal.. sen vaknade jag.

Uuuuuuuuuuuuuuuuuuuh, PARTYPOKER!

2008-07-19T07:22:00.002+02:00

Det är lördag den 19 juli 2008. Klockan är 07:30

Eftersom jag - som jag berättade i förra inlägget - desperat försöker vända rätt mitt dygn, så har jag inte sovit än. Det börjar kännas, men det ska nog gå. Jag har lärt mej att jag inte borde överkonsumera kaffe under kort tid, börjar tro att jag är överkänslig eller nåt. Natten har gått förvånansvärt fort ändå. Stort tack till MensSimon som varit med och hållt sig vaken på distans. Vilka polers vi är! Vi har haft matlagningsprogram på telefon. Jag lagade omelett med lite mös i. Då var klockan typ tre.

Lalalalala, jag har druckit massamassa kaffe, så jag är lite striri.. stri... ja. Kommer på mej själv med att skaka och massa, haha. Min träningsoverall-grej är bra. "Små små troll som jag hittade i min navel!". Varför försvann "Hej kom och hjälp mej!"? Kan någon svara på det? Varför? Dom sa inte ens nåt, det bara försvann. Damn jag saknar det jävla störda programmet.

Fna.. fan... vad ovärt inläg egentligen. Passar inte alls in i bloggen. Förresten har ni märkt hur bra jag har blivit på att uppdatera? Det är ju änna inte klokt! Käre barn. Hihihihi, jag har tuggat i mej alvedon också för att inte få världens huvudvärk. Mitt huvud känns ändå lite tungt. Men det är väl sånt som händer. Förövrigt får jag skriva om allt flera gånger för mina händer funkar inte riktigt. Skriv sms till mej för böfvelen. Jag gillar att få sms. Det är liksom en rätt skön känsla. Typ som ett bevis på ens exiztenz, haha can't believe I just stavade exiztenz med z:an, awesoooome duuuude. Haha. Jag får sms därför exizterar jag. Haha, tjockt med skoj. MuuuMIN!! Okej, ingen fattar det men det är roligt. Skicka sms. Jag säger det. Öh.. var var jag? Jag saknar MalinFis och Henrik och Saila, fan vad jag saknar er era små tranor! Ja just det! Det gör jag. Saknar er som fan. Kom hit alla och kramas med mej NU! Jag vill ha kramar. Jag saknar Rebecka massor också, fast hon var här i torsdags. Och så saknar jag Karin också, som är i jävla MonteSvart. Och Marthina... jävla slyna. Kom hit nu, jag saknar dej. Jag säger slyna, och jag säger det med kärlek. Jag saknar alla. Jag vill att alla ska komma hit och kramas med mej.

I'm in the basement, baby, you're in the sky. I'm in the basement, baby, drop on by.

Att gå mot strömmen.

2008-07-18T19:28:00.003+02:00

Det är fredagen den 18 juli 2008. Klockan är 19:42. Jag skickar sms.

Hela vår trädgård har invaderats av teeny weeny tiny små grodbarn. Dom har precis krupit upp ur dammen och skuttar nu runt i vår trädgård så det står härliga till. Helt galet många små grodor är det. Man blir helt till sig, och lite förskräckt på samma gång. Man kan knappt gå.

Jag var duktig igår, eller imorse - beroende på hur man ser det. Jag ställde klockan, gick och la mej tidigt (allting är relativt, klockan var typ tre) och ämnade gå upp tidigt (allt är fortfarande relativt - någon gång vid tolv) dagen efter. Att jag sedan inte somnade förrns någon gång efter klockan sex för att sedan gå upp vid tolv, vara vaken en timme och sedan somna om för att vakna igen klockan sex. Så bra gick det.

Tills imorgon funderar jag på att testa en annan teknik i min strävan att vända tillbaks dygnet till ett som ligger närmare den allmäna normen. Inte för att det stör mej något, men det verkar störa alla i min omgivning, då främst min mor. Min tanke är, att jag ska låta bli att gå och lägga mej alls inatt och därmed inte sova förrns imorgon kväll, alltså lördag. Klarar jag ett dygn månne? Med kaffe och kärlek går allt - eller nåt. Enda kruxet är att jag ska få besök av min alldeles underbaraste KusinElin på lördagkväll. Jag kommer vara världens tråkigaste. Men jag vet inte vad som är värst. Vara tråkig som fan på kvällen då hon kommer, eller vara tråkig som fan och sova hela dagen efter. Jag tror det är bättre att vara tråkig på kvällen, eftersom det trots allt är på dagen man brukar göra flest grejer (om man nu inte är som jag och sover till kvällen och är vaken på natten, höhö). Hoppas bara att modemet får sitta kvar och underlätta min vaka.

They're coming to take me away, haha
They're coming to take me away, hoho, hihi, haha
To the funnyfarm, where life is beautiful all the time,
and I'll be happy to see those nice young men in their clean white coats
and they're coming to take me away, HAHA!

All hail! The King is here.

2008-07-16T22:23:00.003+02:00

I don't want to start any blasphemous rumours
But I think that God's got a sick sense of humor
And when I die I expect to find Him laughing

Det är fortfarande onsdag, fortfarande den 16e juli, året är fortfarande 2008 och jag är fortfarande Nathalie Pettersson. Skillnaden är den att jag sovit och att klockan nu är 23:31 ögonblicket jag skriver detta. Det kommer inte bli något tidig morgon/sen natt beroende på hur man ser det-bloggande idag, eller imorgon, om man vill kalla det så. Mor min har nämligen bestämt att modemet skall dras ur klockan tjugofyra noll-noll inatt. Detta - tror hon - ska få mej att ändra mina sovvanor och beteende i allmänhet. Ge ungen tristess så löser sig allt, molnen skingrar sig och solen lyser jämt jämt jämt, alla blir glada, Jesus, Messias, Muhammed och Elvis återvänder och sen vips så är det världsfred och alla firar med kravodlad saft i närmsta nyuppvuxna regnskog.

Problemet dock, är att jag inte är vaken för att sitta här, utan sitter här för att jag är vaken. Kort sagt, det kommer inte göra någon större skillnad. Enda skillnaden är att jag kommer sitta än mer uttråkad och tänka än mer, resulterande i att jag blir än mer kvällsdeprimerad. Jag är ledsen. Ni får vänta lite till på världsfred.

Ni kanske finner mej aningen bitter, och det är jag nog. Det har jag aldrig nekat till. Bitter, cynisk, sarkastisk och gnällig - ett riktigt kap; ska vi gifta oss?

Katt steker bacon med hål i svålen.
Nathalie.

Tankar från Någonstans i Ingenstans.

2008-07-16T04:23:00.004+02:00

Det är onsdag den 16 juli 2008 och klockan är halv fem på morgonen. Detta är förövrigt det etthundraförsta inlägget jag skriver i den här bloggen, så man kanske borde ha ett litet jubileumsfirande! Jag vet, jag borde kanske firat under mitt förra inlägg, eftersom det ju faktiskt var mitt hundrade, men nu är det såhär att jag inte tänkte på det då utan tänker fira nu. Så fram med tutorna och serpentinerna allihopa. Konfetti for the people! Jag har 101-inläggsjubileum!

Jag har även - alldeles nyss faktiskt, kommit underfund med varför jag hela tiden ligger en dag före i mitt huvud. Det är såhär förstårni, har jag kommit fram till, att när jag nu lever som jag lever och inte alltid som jag lär, men likt förbannat lever, om man nu kan kalla det för ett liv - men nog om det, här kommer the conlusion, som ni så tålmodigt väntat på, här i slutet på... eller kanske efter en av världens kanske längsta meningar. När jag går och lägger mej är det morgon, och det har redan varit en ny dag i flera timmar, då är det inte konstigt att det känns underligt när det - efter att man har sovit och vaknat igen - fortfarande är samma dag som när man gick och la sig. Hjärnan funkar helt enkelt inte så. Därför - kommer jag - när jag vaknar igen vid tretiden, att tro att det är torsdag. Jag är säker.

Kanske - jo, jag säger det - kanske, är det så, att jag har något intressant att berätta. Något som tar alla med storm och får er att sitta och gapa framför datorerna. Som får er att inse att det som är viktigt i livet inte är hur mycket man tjänar, eller vilken bil man kör dom två kilometerna man har till jobbet, utan vad man åker ifrån, vilka människor man berör när man kommer fram, och mottagandet man får när man kommer hem igen. Kanske är det så att jag bara babblar. Kanske är jag bara trött. Men kanske, kanske, är det så att ni faktiskt kan lära er något av en tjej någonstans i ingenstans, vars första kärlek var en plyschtiger vid namn Tiger, som alltid var rädd för fyrverkerier och raketer och som alltid vänder på dygnet så fort hon får chansen. Jag skulle vända på allt, bara jag fick chansen.

Skönhet sitter i betraktarens öga; det är sorgligt om ni glömmer bort att se efter.
Nathalie.

Jag slog aldrig tillbaks...

2008-07-14T03:36:00.002+02:00

Det är måndagen den 14 juli 2008 och klockan är kvart i fyra på morgonen. Jag sitter och spelar "Sanning eller Konka" över msn med Simon, det är stört. Jag har blivit beordrad att svara ja på alla frågor närmsta timmen.

Jag är väldigt glad just nu, av någon underlig anledning. Ja, nästan lycklig. Jag är till och med nöjd med mej själv, känner mej nästan vacker - och det händer verkligen inte ofta. Borde ta vara på det här.

Nu skulle jag ändra msn-meddelande till "är en mygga bzz bzz" xD. Done!

Jag har duschat idag gott folk! Det ni! Inte för att det är någon större sensation, men ändå. Det var lite skojsamt. Jag hade precis gått in och var på väg in i duschen, så ropar MammasGubbeCay från trappen "Är du på toa eller?" och jag svarade att ja det var jag, jag ska snart duscha. Då utbrast han smått frustrerat att det skulle ju han göra. Hans argument till varför just han skulle börja var att han duschade snabbast. Jag svarade att då kunde han lika gärna vänta. Han gav med sig med orden "men ditt förbannade ålerens! Okej då! Men då får du duscha snabbt; fem minuter!". Jag kontrade med att säga något i stil med "Äh, tyst med dej ditt ösme!" för att sedan duscha i 45 minuter. Jag vann. Nathalie: 1 - MammasGubbeCay: o.

Jag har varit nostalgisk. Lyssnat på Emil Jensen och läst hans blogg från cykelturnén. Jävla Trollhättan. Jag läste även inlägget "Gullspån - Lidköping" som jag hade kommenterat. Vilken sommar det var. Emil Jensen, vilken människa. Keep up.

Såg även att The Crow gick på femman ikväll, men jag valde att inte titta på den. Jag såg den ju trots allt för inte alls så länge sedan - under min visit i Trollhättan. Istället kollade jag på nåt jävla program om plastikkirurger och folk som förstorade brösten. Jag har kommit fram till att jag gillar inte inplantatbröst. Dom ser så obehagliga ut. Tacka vet jag riktiga bröst. Dom kan vara små. Kärlek till kvinnor och bröst och naturlighet. Är naturlighet ens ett ord? Naturlighet. När jag säger det igen blir jag tveksam.

Det här blogginlägget är tämligen osammanhängande må jag säga. Men så är det ibland. Särskilt om man heter Nathalie, är fisk, älskar brunt och katter men är allergisk och musiknörd. Ikväll är det jag och skogen. Ensamma i natten.

Lev vackert.
Nathalie.

18 Yr Old Lesbian.

2008-07-12T15:05:00.003+02:00

Det är lördag den 12 juli 2008. Dagen jag alltid kommer minnas som dagen jag satt och kollade på hela eftertexterna till Harry Potter och Den Flammande Bägaren, bara för att jag tyckte en låt som spelades medan texterna rullade lät som Pulp, bara det att jag inte kände igen den. Det visade sig att Jarvis Cocker skrivit ALLA jävla låtar i filmen!(!!!) Det är vid såna tillfällen jag tänker att jag kanske är lite väl nördig när det kommer till musik.

Det är också dagen jag kommer minnas som dagen då jag slant med tandborsten när jag borstade tänderna och accidently råkade träffa mej själv i ögat. Fråga mej inte hur, för jag har inte en jävla aning hur man kan lyckas med nåt sånt. Som tur var så hann jag stänga ögat

Jag börjar bli galen, datorn är fortfarande pajko och jag kommer inte åt någon av min älskade musik. Jag har kraftiga abstinensbesvär. Och eftersom jag inte kunnat stilla mitt ständiga behov av min dagliga dos musik så har jag ersatt mitt musikberoende med ett nytt beroende; kaffe, så nu dricker jag helt galet mycket kaffe i stället för måttligt. Måste jag vara utan all min musik länge till så kommer jag säkert lägga till ytterligare beroenden, som typ alkohol, piller, nikotin, endorfiner, adrenalin eller liknande. Så om ni ser någon pillerknaprande tjomme som hoppar bungyjump och skär sig med femton cigaretter i munnen och sjunger med hes whiskeyröst så är det nog bara jag. Bli inte rädda.

Rebecka åker hem idag, efter att ha bott här sedan i måndags. Hon har fått stå ut med en del (som när jag flashade henne efter att hon och Karin kritiserade mitt utförande av strejk och inte ville erkänna att hon skulle känna sig tämligen obekväm ifall jag gick helt topless, förövrigt var det jag som hade rätt - hon blev aningen obekväm), men är trots det fortfarande min kompis, tackar för det! Vi har nog sätt på dom sämsta programmen ever. Bästa År, Next, X-Effect, A Shot at Love With Tila Tequila osv osv osv; Jag menar... HALLÅ?! xD Underhållande och fördummande. I kissed a girl and I liiiikeeed iiiit; fan det sämsta jag hört på jävligt länge xD
Vi har faktiskt kollat på en del annat också, bra grejer, som Walk the Line, Monty Python -and The Meaning of Life, Trainspotting, The Ring 1 & 2 (inte lika bra som dom andra filmerna vi såg, men anyway), Blair Witch Project... sen kommer jag inte på fler.

Justja! Förutom flashandet så har Rebecka även fått stå ut med mej sjungandes Greaselåtar efter att hon berättat hur hon hatade Grease. I GOT CHIIIIIIIIILLS, They're multiplying, and I'm LOOOOOOOOOOSING con-tro-hoooool! Rebecka har svarat med att sjunga "Dansa min docka", "... hit me on my beeper, beeper, beeper, hit me on my beeper beeper..." och "I kissed a girl"-låthelvetet. Nåja, nog om. Kanske ska avrunda. Jag vet inte.

Jag har förövrigt lyssnat en hel del på Tim Minchin.

You can have my body
You can steal my car
You can take my money
You can have what you like but it won’t get you very far
Cos my heart belongs, to an 18 year old, lesbian...

Kom hem som nån annan.

2008-07-04T13:50:00.002+02:00

Så lätt att falla ur sin historia.
Mitt öde tror på mej tror jag.
Så varm om pannan, så kall om händerna.
Kom hem som nån annan.
Åren ur med ränderna.

Så lätt att trolla bort alla andra.
Så lätt att snöa in i varandra.
Kom hem det regnar in
stryk askan mot min kind.
Så grön av klorofyll,
en spann mot en idyll.

Jag har fått stå med golv upp till knäna.
Så lätt att få så svårt att förtjäna
Det regnar in kom hem,
en droppe kom i kläm.
Sprick upp och ömsa skin.
Jag regnar hem kom in.

Text & Musik: Emil Jensen.

Världens bästa dåliga exempel.

2008-06-25T20:29:00.002+02:00

Idag är det onsdag, vilket så heligt och vackert betyder att Karin har varit här. Vi har självklart ätit rostemackor med marmelad och utöver detta har vi spelat betapet samt "skissa och gissa". Det senare var inge kul, det är bara oseriösa ungdomar. Used to be fun. Det var bättre förr.

Nu glider jag mest runt på mina raggsockar och lyssnar på Depeche Mode. Ja, jag vet, det är sommar nu, så man kanske inte ska gå runt i raggsockar, men raggsockar och långkalsonger... det är liksom min grej; precis som... Ford har sin handduk, så är det. Mitt förhållande till raggsockar är livslångt. Raggsockar och långkalsonger, det är nog världens bästa plagg. Jag har sagt det förr, och jag kommer definitivt säga det igen. Lika underbart som päronsplitt. Eller ananassplitten som dom gjort till lådglass. Underbart. Dom borde göra päronsplitt till lådglass. Det hade varit kalas.

Förövrigt har jag pluggat lite körkortsteori idag. Ska väl försöka fixa körkortet nu över sommaren så jag kan vara lite fri sen. Det är viktigt för mej, det här med frihet, fast det är det väl för alla. Vore konstigt annars. Nåja. Jävlar vad jag babblar. Fint väder är det inte heller. Om det nu finns något ofint väder. Regnar gör det i alla fall, erkänt dåligt väder enligt den stora grå massan. Det är rätt okej tycker jag faktiskt. Jag vill sitta ute i regnet och dricka te. Oensam dock . Detta jävla ensamma. Men men, så kan det gå.

men jag måste runda av för snart har pappret tagit slut
och jag hoppas bara måsarna har kommit ända ut
och jag hoppas att du fattar att dom hälsar ner till dej
och hoppas du förlåter kaoset i mej

här är min sång till du-vet-vem om du-vet-vad
och om att allt händer på en gång när det händer
och kanske är det precis så man vill att det ska va'
om man är världens bästa dåliga exempel...

Du kan ta och skriva opp att jag ska bli en reko kille med finess!

2008-06-25T19:45:00.008+02:00

Jag lägger in lite i efterhand och eftersom jag inte har skrivit något här, så kommer det här från mitt block i stället.

Inatt sover jag ute. Eller ja... inte ute ute (om man inte räknar att jag somnade till lite förut i hängstolen), utan i det lilla röda. Mobilen får lysa upp, för det finns ingen el här just nu och det dagsljus som är nu är... inte mycket att lita på.

Lite innan halv fyra inatt/morse/vad-du-än-vill-kalla-det, så hörde jag att det spöregnade ute. Jag fick en impuls och gick ner, fixade en kopp kaffe, tog på mej min vinterkappa i filt/ylle och flipflops och fick ut och satte mej i hängstolen. Spöregn mot plasttak. <3

Inte långt efter det fick jag impuls nummer två, tog täcke, kudde, block, pennor och gick ut. Så nu ligger jag här, i en alldeles för kort bäddsoffa, med fötterna utanför, och bara... mår bra. Ja, för jag mår faktiskt bra. Jag trivs bra härinne, lyssnandes på regnet som smattrar och fåglarna som kvittrar. Jag förstår varför jag spenderade nästan hela förra sommaren här.

Det börjar ljusna, så jag kanske borde försöka somna nu medan jag har chansen. Hur som helst: Jag mår bra nu.

Kram till hela jävla världen.
Nathalie, Halvfara
24 juni 2008
03:58

Into the Wild...

2008-06-20T13:20:00.003+02:00

Nu är det fyra dagar sedan min... svacka. Jag mår mycket bättre. Inte nog med att jag fick komma bort och umgås med Karin som är helt underbar i tre dagar utan jag har även sett en film som berörde allt jag tänkt på under flera månader. Den gav mej lite livsgnista tillbaks måste jag erkänna. Fick en sån där känsla inombords. Vi såg på många filmer, jag och Karin. Många. Två går till själen, en fick mej att skratta, två var urusla, en var mysig, en var läskigt kristen. Har vi sett fler har jag missat någon. Det gör kanske inte så mycket, för få är väl intresserade. Jag blir mer och mer hippie. Jag önskar mer och mer att jag levde i en Astrid Lindgren-berättelse. Rasmus på luffen, Bullerbybarnen, Emil, Ronja. Jag lever i fel tid.

Det är midsommar. Regn och hagel. Kraftigt. Men nu är det sol. Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet... Nej överdriva kanske man inte ska. Men det är sådär lagom nu.

När jag åkte bussen in till Mariestad i onsdags kväll så log busschauffören och såg sådär glad ut. Lite som gamla tanter ser ut när dom ser på sina nya barnbarn. Sådär glittrigt i ögonen. Då kände jag mej fin trots att mitt hår stod lite som det ville och mitt smink var fult och jag hade klätt på mej på bara några minuter. Då bestämde jag mej för att sluta en pakt, och jag gjorde det med Rebecka. Jag ska börja le åt främlingar och sprida lite kärlek. Rebecka också. Tack till snälla gamla tanter som kör buss. Dom gör livet lite bättre.

Förutom att se på en massa film så har jag även jobbat som en liten tomte med att klippa, skala och bunta kablar. 2400 kablar blev det resulterande i 1080 riksdaler in på mitt konto någon gång i framtiden. Kämpar jag mer kanske jag faktiskt får råd att se Sigur Rós. Om jag kommer iväg. Och någon vill gå med mej. Vi får se. Jag hoppas igen.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men det känns okej nu. Det är okej.

Oh it's a mystery to me.
We have a greed, with which we have agreed...
and you think you have to want more than you need...
until you have it all, you won't be free.

Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.

When you want more than you have, you think you need...
and when you think more then you want, your thoughts begin to bleed.
I think I need to find a bigger place...
cause when you have more than you think, you need more space.

Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
Society, crazy indeed...
I hope you're not lonely, without me.

There's those thinkin' more or less, less is more,
but if less is more, how you keepin' score?
It means for every point you make, your level drops.
Kinda like you're startin' from the top...
and you can't do that.

Society, you're a crazy breed.
I hope you're not lonely, without me.
Society, crazy indeed...
I hope you're not lonely, without me
Society, have mercy on me.
I hope you're not angry, if I disagree.
Society, crazy indeed.
I hope you're not lonely...
without me.

Lobotomi tack.

2008-06-16T00:18:00.003+02:00

Snälla. Snälla jag ber dej...

Ursäkta mej, jag behöver verkligen verkligen verkligen skriva av mej just nu. Jag är väl vad man skulle kunna kalla SjuktJävlaNere. Rock bottom. Så jävla patetisk så det finns inte. Och jag vill gråta, fan vad jag vill gråta. Gråta tills jag blir uttorkad, yr och spyr. Gråta tills jag inte orkar längre. Gråta ut allt, tills jag somnar. Just nu går det inte dock, för Pernilla sitter vid den andra datorn i mitt rum och det enda som skiljer oss åt är Teven på rullbänken. Jag vill väl framstå som stark eller nåt, jag vet inte. Jag orkar inte riktigt tänka. Jag tänker för mycket. Jag vill ligga under stjärnorna, fan vad jag vill ligga under stjärnorna. Jag vill vara oensam. FAN vad jag vill vara oensam. Fan vad jag hatar att vara ensam. Fan vad jag hatar att bo i Halvfara. Fan vad jag hatar att bo utanför. Jag kan inte ens beskriva hur mycket jag hatar det. Och hur ni ens skulle försöka skulle ni inte kunna förstå hur jävla mycket jag hatar det. Jag hatar det mer än.. att raka benen. Jag hatar det så jävla mycket. Jag hatar att ha 2 jävla mil till närmsta kompis. Jag hatar att behöva be om skjuts. Jag hatar att bli bortglömd. För det blir man när man bor utanför. För man kan inte cykla till någon på fem minuter. Man kan inte ringa och fråga om man kan komma över. Man kan inte bara "droppa in". Man kan inte ta en fika. Man kan inte gå och köpa en glass. Man kan inte impulsivt åka och bada med vänner, eller grilla på stranden. Man träffar aldrig folk. Man känner sig bara jävligt ensam. Jag är så sjukt jävla omotiverad till att ens fortsätta andas så det finns inte. Just nu koncentrerar jag mej bara för att kontrollera tårarna och rösten när Pernilla säger något i förbigående. Jag hatar Halvfara. Jag hatar att bo här. Jag hatar att bo hemma och att behöva vara så jävla glad hela tiden. Jag vill kasta porslin, men det kan jag inte, för det är inte mitt porslin. Jag vill riva sönder tapeterna, men det kan jag inte, för det är inte mina tapeter. Jag vill hoppa ut igenom fönstret, men vad är det för vits, det är bara en våning upp och jag skulle som mest bryta några ben. Jag är så sjukt jävla patetisk. Du fattar inte hur sjukt jävla patetiskt jag är. Eller hur mycket jag hatar mitt gråa jävla liv av utanförskap. Jag hatar mig själv. Allt jag är och allt jag säger. Jag hatar mitt jävla blåa hus. Jag hatar mitt jävla gråa rum. Jag hatar min alldeles för tomma säng. Jag hatar mitt misanpassade sätt och att jag aldrig kan prata med folk. Jag hatar att jag blivit rädd för allt. Jag hatar min kropp. Jag hatar min hud. Jag vill krypa ur den. Rulla mej i salt och gräva ner mej någonstans och sluta bry mej. Jag vill gå i tusentals bitar och förvandlas till stoft och damm. Jag vill skrika tills mina lungor blöder och halsen inte längre klarar av att bilda ord. Jag vill slita mej loss, slita mej ut. Springa ut i natten. Ut i vattnet. Hålla huvudet under ytan. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill bort. Jag vill sluta andas.

Good things come to those who wait.

2008-06-14T22:18:00.002+02:00

Kommer ni ihåg sagan som jag nämde i förrförra inlägget? Den som jag och Rebecka skrev medan vi väntade på tåget efter vår lilla tripp till HBT GBG? Här kommer den i alla fall. Vi har skrivit några rader i taget, och sedan vikt ner, så att man bara fick se sista raden, därav den fina texten.
Here we go!

Det var en gång en bananälskande kråka som bodde i en liten trädkoja högt uppe i en björk. Han tyckte om att hänga knäveck från en alldeles speciell liten gren högt däruppe. Men så en dag kom det sig att en ful, elak hackspett hade gjort sönder grenen så varelsen av det manliga könet ramlade ner och blev lesbisk. Jag vet att det borde vara omöjligt, men det gick allt till slut; Efter lite övning och könsbyten är inget omöjligt. Dagens teknologi och vetenskap; Tack! Som nybliven kvinna levde han... eller nej, jag menar hon, lycklig tillsammans med sin... rompha. Nej, skämt åsido. Med sin systers frus brorsbarns pappas brylling. Hon hette Bartolomelina och var besatt av äggklockor och Star Wars - Episod I. Du vet den när Anakin Skywalker size mini flyger och vinner hela skiten tappar Bartolomelina andan och skiter på sig. Anakin har nämligen 30 cm höga platåskor på sig och det är inte så vackert. Plötsligt kommer Hiro Nakamura och skriker: Yattah! Och sedan faller det grodor från himlen. Det kanske du tycker låter lite underligt; och det är det ju förstås alltid. Hon väljer att pierca sig i jumsken så de åker till Burkina Faso och gör det, för där är det billigast. Där hittar de Jack Sparrow som försäljare på 7Eleven och drar puffran och säger: That is not a knife, this is... (han ångrar sig när han kommer på att det inte alls är en kniv han håller i sin brunbrända pirathand, utan en...) uhm... Gun. Alla skrattar och han skäms lite grand. TÄNK ifall det hade varit en APA! Uschijamej vad tragiskt det vore. Nu kände hela högen hur vansinnigt glåmiga de var så de bestämde sig för att ta första bästa dressin hem. På vägen hem till Onsala (-korv), fällde han ett par tårar av uppgivenhet, för innerst inne visste han att texter om hans sexdebut aldrig skulle hamna på internet...

SLUT

Sommarsurr.

2008-06-06T17:36:00.004+02:00

Det är sommar nu. Det doftar av fuktig asfalt och vattenspridaren står på. Jag får lust att springa naken genom vattenspridaren; sådär som man gjorde när man var liten, men jag vet, att jag aldrig skulle springa naken. Jag är alldeles för stel och känner mej naken redan med kläderna på.

Jag vill vara vaken hela nätterna och springa runt. Bada och prata. Bara vara, sådär som man gör bäst en sommarnatt. Lyssna på musik. Sitta på en strand. Håll min hand. Jag känner mej ensam. Det är sommar. Det doftar av fuktig asfalt, jord och varm luft.

Solen skiner och jag får ont i ögonen, det sticks och rinner lite sådär, men på nätterna är det bara jag. Jag och hela oändligheten. Världen. Jag kan hålla den i min hand, men det är det ingen som vet. Och jag säger inget.

Det är sommar nu; kom och tänk med mej. Rucka på rätt och fel och analysera minsta lilla sak tills den är obetydligt liten, eller oändligt stor - allt beror på hur man ser det, men berätta inte för nån, för det är vår hemlighet.

Det är sommar och jag skriver igen. En dikt eller en tanke, inget av vikt men kanske av värde. För mej kanske det är det. Jag vet inte, nu går det av sig själv. Alla ord och rim, ett sommarstim. Jag har sommar i mitt bröst, och det susar i mitt huvud. Humlor. Dom flyger ändå. Alltid.

Jag får runda av, vi ska äta; jag är hungrig, men blir irriterad på allt tjat. Jag hör inte ens vad hon säger, men hon pratar ändå. Jag skriker något till svar. Det är så det är; för jag gömmer mej alltid i musiken. Det är sommar nu. Kom och fly in i solnedgången med mej.

HBT GBG... GHB BBQ FTW LOL WTF LSD

2008-06-01T22:30:00.002+02:00

Fredagkvällen drog jag hem till Rebecka och sov där. Det var det smidigaste eftersom vi skulle ta oss en liten (LSD)tripp (... eller kanske inte) till Göteborg för att kolla in HBT-festivalen dagen efter. Fredagkvällen var trevlig, vi åt potatis, duschade och mina naglar blev prickiga.

Lördagen gick vi upp tidigt... eller ja.. klockan ställde vi väl på nio - men det är tidigt för mej! På en helgdag dessutom! Sedan sprang vi runt lite och fixade och donade, bredde mackor, klädde oss o.s.v. Halv elva skulle vi hoppa på bussen. Vi var lite sena, och bussen stod redan på hållplatsen när vi - bokstavligt - kastade oss ur bilen och sprang mot bussen. Kan ju tala om för alla att vi hann med. Tjockt med koolt, jao! We've got the running skills.

Sedan fick bussen ta oss till Skövde och så väntade vi där litegrann på tåget som skulle ta oss vidare mot G. På tåget hamnade vi bredvid ett gäng tjejer som var hur störiga som helst. Jag hade inte överlevt om det inte hade varit så att världens vackraste bög (för ja, han måste ha varit bög) satt snett bakom dom störiga tjererna. Efter att han gick av i Alingsås så hade vi det inte lätt må jag säga... Ett tag såg det ut som antalet störiga tjejer reducerades något, men icke, dom kom tillbaks efter ett tag; oh no, bitch refill... Tji fick jag.

Väl framme i Göteborg irrade vi runt ett tag innan vi hitade en västtrafickinfomösgrejj och frågade hur vi skulle komma till Frölunda Kulturhus eftersom vi skulle se FlatStandUp där. Spårvagn 1 eller 7 lärde jag mej. Sen var det bara att hoppa på. Efter att vi hoppat av i Frölunda var det inte särskilt svårt att hitta Kulturhuset. I väntan på StandUp:en så satt vi - Rebecka och jag - och lyssnade på bland annat en Lesbisk kör som stod i badmössor och baddräkter i en tjusig rosa-gul-grön-blå-randig uppblåsbar pol med en matchande badboll bredvid, en lesbisk författare som pratade om sina barnböcker och sin kommande roman, som faktiskt var en flatroman, hennes barnböcker var rätt hetero, nämlich. SEN! Sen kom StåUpparen; Moa Svan. Skitrolig. Skitbra. Skitsnygg. Jävlar säger jag bara. Rebecka håller med. Hon sa nämligen, efter det var slut, lite diskret i mitt öra sådär; "Du... hon... hon var så JÄVLA snygg!!" och ja, det var hon. Oh my.
"NÄÄ, LÄGG AAAAV!! JAG ÄR OCKSÅ HOMO!... Jag är kompis med en neger, och du är tjock; kan vi inte träffas hemma hos mej någon gång och ha värsta MultiKultiPartyt och vara toleraaanta? "

Efter det så drog vi oss ner mot Järntorget, Olof Palmes Schallamachalla, Pustervik och allt det där däromkring och gick lite på HBT-marknaden. Jag köpte en fiiiiiiin kasse med en uggla på och en liten fin öh... portmonä. Sen kollade vi en snabbis på dagsprogrammet till Queerlitteraturdagen , som höll på hela dagen på Pustervik.

Efter det så tog vi oss tillbaks till Nordstan och åt litegranna på GylleneMåsen, gick lite i affärer (jag köpte mej ett par skor, dom är gråa). Sen åkte vi tillbaks igen för att kolla på kvällsprogrammet. Det var diverse performance-grejs. Mestadels läsning av dikter och flatlitteratur. Stacyann Chin - poet, flata, jamaican boende i New York läste dikter och var förövrigt grym.

Efter ett antal timmar (mellan 19:00 och 23:00, eller vad var det Rebecka?) så var det dags att fördriva tid tills klockan blev halv ett och tåget gick hem. Det gick helt okej, vi skrev en saga. Den är bäst. Jag ska skriva in den här någongång, ifall någon vill läsa den.

Tio över tre var vi hemma igen och somnade efter ett tags chipsätande. Vägen från hållplatsen till RebeckasMor var bra. Det var precis lagom varmt, sådär härligt svalt. I sommar ska jag vara utomhus hela nätterna tror jag; för det är då det är som bäst. Jag ska bada nattbad också, ifall jag hittar någon som vill hänga med. Rebecka; vecka 28, då jävlar! Då ska vi vara uppe hela nätterna och bada och promenera och ha picknick! Ja-a!

Tack för bra helg.
Banan.

Monkey gone to heaven...

2008-05-28T20:20:00.003+02:00

För några dagar sedan hade jag en av dom bästa dagarna på länge, och hela kvällen var jag helt glad utan någon speciell anledning. Det kändes bra och jag trivdes. Men One good night don't really change a thing, som CaesarsKillarna sjunger, och som jag fick lära mej när jag dagen efter hade en av dom värsta dagarna på väldigt länge. Någon kompensation kanske. Jävla Karma. Och ja, jag är bitter.

Idag vaknade jag med en sån där gnagande känsla av meningslöshet. Allt kändes allmänt grått och jag kunde inte komma på någon anledning till att ens gå upp ur sängen. Det kändes inte värt. Så jag lät bli, skolkade från skolan och sket i allt. Bara sov.

Fick ett uppiggande sms någon gång vid ett-tiden utav Marthina. Hon undrade om jag ville ha cheesecake, vilket jag såklart ville! Hon gör typ den godaste av alla. Plötsligt så hade jag en anledning att i alla fall stiga upp ur sängen; något att vänta på liksom. Vid tre-tiden eller om det var fyra, så kom Marthina och lite senare somnade hon i min säng. Jag och Pernilla åt glass.

Fyfan vilken tragisk människa jag är.

Jag önskar dej allt vackert, för du är... det bästa som jag vet.

En tanke...

2008-05-19T01:22:00.002+02:00

Jag började fundera på en sak, som jag så ofta gör såhär på kvällskvisten när jag egentligen borde sova. Ifall någon skulle vara intresserad av att läsa så skriver jag ner det här.

Det är mycket mer accepterat med killar som sjunger förjävligt, vilket är konstigt egentligen. Och det är många fler "fula" killar som gör musik. Och det är fler fula killar som sjunger förjävligt än det är tjejer också. Det känns dåligt, för det innebär att jag aldrig kommer lyckas i musikvärlden.

Musikbranschen är mycket antifeministisk. Det borde finnas fler tjejer, som är lite småfula, och sitter med gitarr, i en gammal sliten tröja, och ett par jeans, och sjunger förjävligt. Skulle jag hitta en, skulle jag gifta mej med henne, om hon var smart, och så skulle vi leva lyckliga i alla våra dagar...

Jag måste lära mej spela gitarr.
Jag ska bli den första halvfula tjejen
som sitter med gitarr iklädd en gammal sliten tröja
och jeans
och sjunger förjävligt...

Ni ska få se...

Assrape.

2008-05-10T14:19:00.004+02:00

Goddag.
Today... is a day of pain. Jag har ont tamefan överallt - midjan och ner; And the reasons? There are no reasons, who needs reasons when you've got heroin? Nejmen; jag cyklade ju trots allt typ.. tre mil igår. Dom första två och en halv milen hemifrån mej till Mariestad, "Vänerns Pärla" (-precis som alla andra städer häromkring xD) gick hyffsat snabbt och vi (=Jag, Karin aka Gunmar och Rebecka) var framme vid Hamnstaden efter lite mer än blotta timmen efter enbart en liten kort paus för vatten och samtal vid Lugnås Skola. Tandem och Rövsmärtor - Det är sommar det. Jag menar't.

På kvällen satt vi hemma hos Rebecka och spelade Pictionary (eller annan alternativ stavning) tills vi somnade på soffan. Gött. Vaknade några gånger utav mina ben som trodde att dom hade varit med om någon granatexplosion och nu var fulla med splitter... typ. Oh, the pain. Eheu.

Sedan vaknade jag av att min kära moder ringde alldeles för tidigt och undrade när jag skulle hem. Senare, svarade jag och somnade om, sov lite, och vaknade sen igen när vi skulle upp. Vi satte oss på cyklarna from hell och assrapet började all over again. Pain för helvete. Jag är krigsskadad. Det är hårt. Ialla fall så förde vi oss själva och våra cyklar framåt för att möta Una vid Tempo eftersom Rebecka och Una skulle iväg och köpa pärlor; vad dom inte visste var dock att det tydligen är "Spring Time" här i Mariestad och att alla affärer är stängda och det är folk överallt. Då hade jag och Karin dock redan tagit oss hem till Karin. Vi fick reda på senare att det var stängt utav Rebecka som kom för att leta efter sin cykelnyckel.

Nu sitter jag som sagt hemma hos Karin och väntar på att få mat. Hon skulle visst steka quorn. Senare vet jag inte riktigt vart jag tar vägen; Karin ska flyga och eventuellt kommer Marthina och hämtar mej och för mej bort till okänd plats. Annars skulle jag ringa till Rebecka, eventuellt drägga runt på stan lite. MorMedBilen kommer vid femtiden kanske och hämtar mej.

Det var allt jag vet just nu, så jag tänker inte skriva mer. So long! Gå ut och var ute i fina vädret istället för att sitta inne. Inte för att jag är det men har jag sagt att jag lever som jag lär? Nej. Juste.
Banan.

(I lost the game.)

Tappar.

2008-05-07T19:07:00.001+02:00

Jag har tappat tråden
tappat greppet
tappat andan
tappat lusten
tappat orken
tappat viljan
tappat bort mej
tappat allt.

Det här är ett blogginlägg; see you at the other end.

2008-05-06T20:23:00.003+02:00

"Hej hej! Hejseli hejsan! Hejseli hejseli ho ho hejsan! Hejseli hejseli hoho hejseli hejseli!"

(Jag har tittat lite på Anders och Måns... igen.)

Gårdagen spenderade jag till största delen tillsammans med Malin och Henrik. Vi åt, sen gick jag och Malin ner mot stan för att köpa solglasögon till Malin innan vi gick på promenad eftersom det var fritt på idrotten (eller ja.. promenad och promenad; vi gick ner till vattnet och satte oss och lyssnade på musik och pratade), senare kom Henrik igen och vi fortsatte och prata och lyssna på musik. Efter det var lektionen slut och vi gick och köpte glass. Jag hade dock inga pengar, men jag fick en twister av Henrik så jag fick också vara med - bussigt! Vi satte oss sedan och åt glass på en av bänkarna vid Rådhuset och fortsatte att prata och lyssna på musik. Efter det var jag tvungen att gå, för Cay kom med bilen och det var dags att åka hem.

(Lektionerna innan lunchen var jag mest irriterad för att det inte ville sig ordentligt på bilden utan bara gick åt helvete och jag är stressad; detta var på måndagen alltså.)

Idag känns det inte som om jag varit i skolan alls, men det har jag.. tror jag. Om det fortfarande är tisdag idag och jag inte slocknat och vaknat igen nu. Jag tror i alla fall det är tisdag. Jag känner mej lite rörig. Men om det är tisdag så hade jag bara Kultur- och Idéhistoria idag. Vi pratade om konsten under renässansen har jag för mej. Sen åkte jag hem. Mamma handlade och jag läste the Hitchhiker's Guide to the Galaxy. Någon timme senare kom jag hem - från Götene that is. Jag slutade skolan tio i tolv och var hemma tio över två, så jag fick vänta ett tag.

Väl hemma klarade jag inte av att ha kvar kläderna på mej eftersom jag bränt låren/benen/knäna och axlarna. Det svider -.- Därför struttar jag runt i stor T-shirt. Jag är ju trots allt hemma, så då får jag gå klädd som jag vill, punkt.

Jag ska ha Nationellt Prov i Matte B på torsdag så jag borde egentligen plugga, men jag kan inte fokusera ordenligt, så det blir inte så mycket med det. Jag förstår allt helt perfekt på genomgångarna, men när det står på ett papper, helt ihopblandat så funkar det inte i mitt huvud. Jag tror jag kommer köra på det här provet. Jävla kukmatteB.

Fick reda på igår att vi är lediga tisdag nästa vecka. Det är riktigt trevligt. Undrar vad man kan hitta på då...

Förresten, så ville inte Malin hålla mej i handen i matsalen idag, för hon har typ... gått och kärat ner sig- i en POJKE! Hon älskar inte mej längre, nu är det slut med mitt liv. Bwääääähähähä...hä.

Det här var rörigt.
Hejdå.

Tanken som räknas.

2008-05-01T22:19:00.003+02:00

Jag har tänkt. Igen. Jag är så galet fixerad vid att hitta mej själv. Att veta vem jag är osv osv. Det är som i Wristcutters. Ni vet, killen som kommer till stället där alla gör mirakel och han blir så besatt av viljan att göra mirakel, men man bara kan göra mirakel när det inte längre betyder något för en? Så är det. Så är det nog i det mesta tror jag. Det är en intressant filosofi. Synd bara att jag är typen som fixerar mej vid en tanke. Då är det ju som dömt att misslyckas. Men ändå.

Så.. alltså;
- Slappna av och sluta tänka så mycket och låta saker bara hända? Good things come to those who wait? Men allvarligt talat, tanken känns ju nästan absurd när det handlar om att något någonsin skulle ha vägen förbi Halvfara där jag sitter och ugglar. Det enda häromkring åker förbi i 110 på motorvägen, både bildligt och bokstavligt.

Jag vet inte vad jag ska göra. Hur som helst är jag fast i mitt eget huvud och jag kommer inte ut.
Punkt.
.

. . . . . .

2008-04-30T00:23:00.002+02:00

Jag vet inte vad det är med mej.
Jag vet inte vem jag är.

Tusen tankar, men slut på ord.

2008-04-26T18:18:00.006+02:00

När du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mej då

När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mej då...

Idag är det lördag och det enda jag hör är suset från datorn och fågelkvittret utifrån. Jag har varit vaken/uppe sedan någon gång efter två och jag har fortfarande inte satt på musik. Det är helt galet. Insane. Yes it is. Imorn ska vi kanske åka till Göteborg och titta på bäbis. Grattis Cay som blev farfar i.. i.. torsdags? Jag tror det var torsdags. Grattis FarfarCay och Pernilla som blev faster och JonasOchMalin som blev PappaOchMamma och Daniel som blev farbror und so weiter.

Jag vet inte riktigt vad jag vill göra idag. Kanske se på en film, men i så fall vilken? Kanske skriva lite, men i så fall vad?... Undrar om det går något bra på teve. Åhåhåhåhåh, kan ingen komma och hälsa på mej?! Jag vill ha sällskap! Jag behöver sällskap! (Hennes desperation lyser igenom. Jag skrev nyss om mej själv i tredje person.).

Hela dagen nu har jag haft andningssvårigheter. Jag är tät och det går trögt och tungt att andas. Jag borde nog inte ha gosat och pratat så mycket med Katterna igår. Pekka och Alien. Malins katter och dom absolut sällskapligaste katterna jag träffat i hela mitt liv. Dom praktiskt taget SPRANG emot mej när jag kom. Eller ja.. Alien gjorde, Pekka kom senare. Dom gillar inte varann riktigt längre; dom slogs så pälsen rök, hujja! Så som sagt, allergisk är jag ju och svårt att andas blev det - men det är det värt! JAG VILL HA EN KISSEKATT! Jag får skaffa en nakenkatt när jag är rik sen.

Kanske är det dags för mej att ta steget snart. Jag vet inte.

Brosandi
Hendumst í hringi
Höldumst í hendur
Allur heimurinn óskýr
Nema þú stendur...

2008-04-23T00:01:00.003+02:00

Så är jag helt värdelös och orsaken till alla världens problem igen. Åh vad jag älskar mitt liv. Verkligen. Fan helvetes jävla skit.

2008-04-18T23:59:00.000+02:00

Inatt är det bara skogen, jag och fullmånen.

Jag kommer fram så fort jag nått botten.

2008-04-18T16:11:00.003+02:00

Idag är det fredag och solen har skinit (skinit? skina, sken, skiner, skinit..? whatever) hela dagen och jag har varit på gott humör och skrattat och tjoat och tjimmat och mått bra. Jag trivdes idag. Jag trivdes med det mesta. Kort sagt, jag var glad och säkert ganska trevlig till och med, om än något cynisk, vilket jag alltid är - på gott och ont.

Det vändes dock på några sekunder och nu känns allt jobbigt igen. Jag ska försöka snap:a ur det och sätta igång positiv-filtret som sedan länge varit ur funktion, eller hur man nu ska uttrycka sig. Egentligen kanske det är bäst att inte uttrycka sig över huvudtaget om man inte ska bli stämplad som hobbydeppresiv i behov av uppmärksamhet. Jag hatar hobbydeppresivitet. Om depressivitet nu ens är ett ord. Skit samma, nu är det det, för jag gjorde det till det. Jag orkar inte följa regler, punk slut, jag menar punkt slut. Katt steker bacon med hål i svålen. Nåja. Som det känns just nu i alla fall, så har jag inga drömmar kvar. Allt går åt helvete och samtidigt orkar jag inte göra något åt det. Det hela slutar med att jag hatar mej själv... igen. Och igen, och igen och igen osv osv. Jag kanske borde gå i terapi. Jag funderade på hypnos idag, man kanske kan hypnotisera fram nåt nytt tankesätt så att allt blir lite lättare. Man får väl se.

Det är lite tråkigt nu när jag kollade och såg att den positiva delen i det här inlägget var hälften så stort som det negativa. Jag var ju trots allt glad större delen av dagen som varit. Det var en fin dag idag. Det var det. Vacker kanske till och med.

Du har stjärnorna under tungan.
Kom lite närmre.
Bara lite närmre.

You don't know what love is...

2008-04-16T23:50:00.001+02:00

you just do as you're told.

Onsdag.

Till lunch idag fick vi... kattmat. Menyn kallade det Kålpudding, men den både såg ut som och luktade kattmat. (Jag vet inte riktigt hur kattmat smakar, dock, men jag är säker på att det säkert smakade ungefär så också). Mattanerna sa kålpudding - sinnena sa kattmat. Nice. Det var nog helt klart en av dom vidrigaste grejerna vi blivit serverade sedan jag började. Blä.

Själva dagen började med bildlektion i mellan 8:00 och 10:00 (eller ja, skoldagen that is; själva dag-dagen började med två glas apelsinjuice och en alldeles för stressad promenad med oknutna skor till busshållsplatsen). Då fortsatte jag brodera på mitt textila självporträtt. Det blir helt okej faktiskt. Jag hoppas jag hinner klart.

När klockan slagit tio (visserligen slår inte skolklockorna något överhuvud taget, dom tickar knappt, men det låter ju lite fint att säga så) plockade vi ihop våra saker och drog oss mot Sockerbruket. Där var en utställning och några seminarier vi skulle gå på. Första seminariet var med Bo Borg, som pratade om hur det var att vara konstkritiker. Det var rätt intressant, men det tog sjukt lång tid och jag fick jätteont i ryggen. Stolarna var inte jätteergonomiska direkt. Sedan var det några från Kultur Ungdom som pratade om hur man kunde söka bidrag till sin konst. Det tog också ett tag, och jag fick lite mer ont lite här och var. Efter dom första seminarierna så var det lunchrast, man fick välja om man ville äta en baguette där eller gå till skolan och få lite mer Mat-mat. Ingen visste vilken mat det skulle vara. Jag valde det senare - vilket var jävligt dumt av mej; för dels så smakade maten päta och jag ville hellre kräkas på den än äta den, och dels så visade sig att själva utställningen, som var hela anledningen till att jag ville gå överhuvudtaget gick dom över när vi var och åt, så den missade jag. Efter det var det ett till seminarium, också långt och ganska segt, men ändå intressant. Sen skulle det vara fler, men då hade jag redan tröttnat ordentligt, så jag och Karolina gick. Vi tänkte att vi kunde gå bort och titta på utställningen själva, eftersom vi missat den när ingen sa att dom skulle se på den på lunchrasten. Vi promenerade genom den ostluktande lokalen som skiljde oss från den delen av huset som utställningen var i, gick igenom några "Obehöriga äga ej tillträde"-märkta dörrar och fann tillslut att utställningen var låst. Jävla skit, vi fick inte se den alls, och den var enda anledningen till att jag gick till skolan överhuvudtaget idag. Annars kunde jag ju lika gärna varit hemma och gjort något annat. Jag blev sjukt besviken i alla fall.
Sen åkte jag hem.

Senare kom Karin hit och degade lite tillsammans med mej. Det var trevligt som alltid. Vi tittade i skolkataloger. Hon hade även med sig min precious iPod, som jag varit utan sedan jag glömde den hos henne i söndags. Kärt återseende. Han ligger och uppdaterar sig och sover så att han ska bli pigg och räcka länge just nu.

Nu får det vara nog för jag är typ... nej jag är inte trött, för jag somnade förut och sov i några timmar. Det var skönt. Jag är väl bara uttråkad då eller nåt. Hursomhelst så vill jag inte skriva mer nu. Nog är nog. Jag får blotta min själ någon annan gång.

Peace out.

42

2008-04-12T14:54:00.004+02:00

Goddag.

Idag är det fredag och jag har precis gått upp. Eller ja, kanske inte preciiiiis nyss, och kanske inte direkt gått upp, men ändå... När jag tänker efter så är det inte ens fredag, utan lördag. Ja, jag har bästa kollen.

Jag funderar på att läsa The Hitchhiker's Guide To The Galaxy idag eftersom jag lånade den i torsdags. Hittils har jag bara sett filmen, vilket är lite jobbigt, för jag vill egentligen alltid läsa böckerna först. Vi har egentligen alla böckerna i serien samlade i en pocket hemma, på svenska visserligen, men den har mamma slarvat bort. Congrats! Varför? - 42.

Igår kände jag mej jättekreativ och satte mej och skrev en låttext, sedan satte jag mej med gitarren och försökte få ihop ett litet komp. Det gick dock lite sämre så jag lät bli gitarren och satte mej vid keyboarden i stället. Det kändes lite underligt. Jag har ju inte rört den på flera år. Där satt jag och lekte lite och fick tillslut ihop en.. instrumental låt, om man nu kan kalla den det, men när den var klar så kändes den på något sätt redan skriven. Jag har inte kollat upp det, men kanske var det bara ett dåligt plagiat jag skrev. Hoppas inte. Kan ju vara den lilla låten jag skrev när jag var typ.. 13 också, som kommer tillbaks. Jag minns inte den. Men den gick säkert något liknande. I alla fall; jag ville spela in den men hittade inget att spela in den med, så jag försökte med mobilen, men jag visste redan att det skulle låta förjävligt - och det gjorde det ju såklart. Eftersom jag helt enkelt inte kom på något som funkade så tog jag familjens digitalkamera och filmade in i väggen bredvid samtidigt. Jisses. I alla fall, när jag väl filmat in skiten så fick jag ju slänga in det i datorn och convertera skiten så att jag fick bara ljudet - och nu, efter många om och men så ligger skiten i datorn, men ganska dålig ljudkvalité och ganska låg volym. Hursomhelst så kan Karin fortfarande få höra, eftersom hon ville det.

Idag borde jag plugga, men allt jag vill är att komma bort lite. Tyvärr så går det inga bussar här vid universums utkant på helgerna, och även om det hade gjort det så gick mitt fritidskort ut för några dagar sedan, så skulle någon vilja röva bort mej härifrån så är denne mer än välkommen. Kom och röva bort mej härifrån någon, snälla.

Round here we talk just like lions
But we sacrifice like lambs.

Skott i pannan; ge mej.

2008-04-10T19:44:00.001+02:00

Jag har bestämt mej för att sluta vara så jävla accepterande. Alla människor är inte lika bra. Vissa människor är verkligen idioter, och dom förtjänar att behandlas som idioter. Dom är inte alls lika bra som alla andra och förtjänar inte alls att behandlas med respekt. Dom borde fan behandlas som dom jävla insekterna dom beter sig som. Jag skiter fullständigt i “Behandla andra som du själv vill bli behandlad” jag tänker fan behandla andra som dom behandlar mej i stället. Varför ska jag låtsas vara vänlig mot människor som verkligen inte förtjänar det? Just det.

Ja, jag är jävligt bitter.

Blippbluppblopp

2008-04-08T15:07:00.003+02:00

Det råder inget tvivel om att jag körde på matteprovet idag. Någon gång måste väl vara den första antar jag. Trots det är det mysigt idag.

Just nu sitter jag i min säng med mina plastpärlor och lyssnar på Stackars Pettson och känner mej allmänt luddig i hela kroppen. Om du kommer hit kan du få sitta här och pysselmysa du med :) Ikväll ska jag se på film minsann. Såg att Hellraiser skulle gå på tv ikväll, och den kan jag ju titta på, eftersom jag inte sett den förr (: I morgon kommer Karin, det är mys.

- NU FÅR DET VARA NOG! SKA DU VAR HÄR INNE... SÅ FÅR DU GÅ UT!!!
Pettson <3

laivirt

2008-04-07T22:48:00.004+02:00

Godkväll gott folk!

Låter som om jag ska läsa upp nyheter, men där misstar ni er minsann! Idag är det måndag, det vill säga gamla BildochIdrottsdagen - nuvarande StudiepassMatteMentorstidBildochIdrottsdagen. På studiepasset satt jag och Malin i grupprum och filurade lite på matten inför matteprovet imorgon (som jag förövrigt helt klart kommer kugga på, jag förstår... ingenting), sedan förlorade vi koncentrationen och satt mest och pratade. Malin förklarade sin "drömkille" i detalj och det första hon kom på att skriva ner på sin lista var "emolugg", vilket jag tyckte var himla skojsamt av någon anledning.

Sen hade vi matte och jag och Malin fortsatte att räkna lite lite lite och prata lite (lägg märke till att prata har färre "lite"). Skitsamma.

Efter det hade vi Bild och vi fick en ny uppgift, att göra ett självporträtt i tyg så personligt som man vill och orkar. Jag har skissat lite och det kan nog bli bra ifall jag blir klar för en gångs skulle. Den är lite svår att förklara men det är en liggande profil av mitt huvud med träd med små fåglar och ugglor och grejer i bakgrunden, detta ska jag väl typ.. brodera och så sen tänkte jag. Hoppas det blir fint.

Sedan var det lunch som var någon äcklig soppa och goda mackor och efter det Idrott. På idrotten körde vi beep-test eller hur det nu stavas, jag gav upp übersnabbt och satte mej för jag varken hade lust eller orkade, dessutom har jag ju varit sjuk en massa med, även om min kondition är kass vilket som, men jag kan ju alltid skylla på det till läraren liksom. Sedan hade vi lite dans eftersom en grupp hade kvar sin redovisning. Det gick väl som det gick med det xD
Efter dansen så skulle vi spela badminton. Jag spelade badminton tillsammans med Malin, men som vanligt så var vi inte världens mest koncentrerade människor, och verkligen inte seriösa heller. Vi roade oss mest med att sjunga med i musiken och annat trevligt. Sen var det någon snubbe som sjöng Lady Marmelade och Malin sa något om att "tänk dej Janove sjunga den du!" och dääääär någonstans försvann den lilla koncentrationen som möjligtvis fanns kvar ut igenom den öppna dörren. Inte fan kan man spela badminton med den bilden i huvudet. No No. Vi spelade luftgitarr på racketarna och dansade runt i stället. Haha, vår lärare måste verkligen hata oss.

Nåväl. Allt för ikväll, vi får väl se hur morgondagen blir... minst sagt. Men men.

Hejs!

28:06:42:12

2008-04-05T01:11:00.003+02:00

Fredag. Jag vill ligga och titta på stjärnorna. Som med allt annat är det trevligast att göra oensam; jag är dock ensam.

Onsdag

2008-04-02T19:27:00.002+02:00

Jag... vill göra massa saker, men det känns inte som om något av det är konstruktivt. Jag vill klippa av mej allt hår, som jag brukar vilja. Jag vill flå mej själv och rulla mej i salt, som jag också brukar vilja. Men alltså... När jag har klippt av mej håret, flått mej själv och rullat mej i salt... vad händer då? Vad blir resultatet? Blir jag en ny människa då? Eller en bättre människa?
Antagligen inte, så det hela är väl onödigt egentligen, jag vet. Jag tror inte direkt att någon bryr sig ändå. Well, whatever.

Control

2008-04-01T16:52:00.002+02:00

Nu har jag sett Control, som jag egentligen skulle sett för flera månader sedan, och nu ångrar jag lite att jag inte gjorde det. Faktiskt. Tack Bror, för tipset.

Bös

2008-04-01T12:57:00.002+02:00

Jag har så sjukt ont i halsen. Karin - du har smittat mej med din strupAIDS eller nåt; luftvägsklamydia, halscancer eller vadsomhelst. Något är det. Fast jag kanske inte kan skylla på Karin, för jag har inte träffat henne på ett tag, eftersom hon ju - som alla vet - varit på snabbvisit i Staterna (haha, jag låter som en gubbe som gillar bilar.). I alla fall - nu är hon hemma den lilla luddrumpan!

Jag funderar på vad jag ska hitta på idag egentligen. Jag menar, man är något... begränsad här i Halvfara. Mitt fritidskort går ut om lite mer än en vecka också, så då är jag fast här skulle jag tro. 10 april är det slut på laddningen, ifall någon var intresserad. Jag skulle egentligen behöva komma bort ett tag, men det brukar ju bli som det blir med det - oftast inte alls.

Nu känns det egentligen rätt ovärt att skriva så mycket mer.

Ha en bra dag.

Do Re Mi Fa So La Ti Do

2008-03-31T17:23:00.003+02:00

Jag har köpt fyra skivor idag. Nu äter jag glass. Malin är söt. Karin kommer hem idag. Jag behöver hitta min andra hälft. Det regnar ute. Jag tycker om brunt. Och regnbågar.

Kaizers Orchestra / The Dead Children Were Worth It / Svett

2008-03-29T18:25:00.003+01:00

Jag är en lycklig människa.

Min hals börjar återhämta sig efter gårdagen, likaså min hörsel. Jag har sett Kaizers Orchestra; bara det är helt sjukt, och tro det eller ej, men dom är faktiskt människor, och dom finns på riktigt. Av någon anledning kändes detta helt overkligt. Det kanske bara är jag som är lite konstig.

På morgonen (gårdagens, det vill säga) så gick jag upp tidigt, eller ja… Nathalie-tidigt, vilket betyder typ allt innan två, med anledning av StockholmsungenYodas ankomst vid Mariestads Resecentrum tretton och tjugo. Efter att Stockholmsungen kommit in i bilen åkte vi allihop vidare mot Skövde, där jag skulle släppas av hos KusinElin och Lotta. Mor och Yoda åkte dock, tror jag, vidare för att leta dörrmattor och en liten ugn till Bror, unsuccessfully när det gäller ugnen, men dom köpte en brödrost i alla fall. En liten avstickare där, ifall nu någon skulle vara intresserad. I alla fall, Skövde; denna kalla och tråkgrå stad, i vilken min KusinElin för närvarande råkar vara bosatt. Jag kom fram, gick in till ElinOchLotta; vi tittade lite på tv, tills vi bestämde oss för att det skulle vara en god idé att börja med mat så att vi hann äta innan vi skulle bege oss. Då släpade vi våra ben och fötter ner till Willys och köpte bröd, skinka och ostsås, för att sedan tillaga deras Specialostsåsgrejjsimojjs. Det hela avnjöts framför That ‘70s Show som KusinElin (tror jag) spelat in på VHS, och smakade fint.

Efter maten fixade vi det sista innan vi gick ner mot resecentrum för att några minuter senare bege oss mot Göteborg. På tåget var det… fullt. Jävligt fullt. Jag säger bara, första tåget som passar efter fyra, ja, ni fattar. Vi fick stå ett tag innan vi kunde få några utspridda platser. Jag satt bredvid någon som såg rätt tråkig ut och som satt med sin dator hela vägen. Sedan försvann jag in i min egna lilla värld ett tag, men väcktes ur den när jag lyfte på huvudet och fick se att Lotta - som satt några säten framför mej, vänd åt andra hållet - satt och råstirrade på mej. Jag fick en smärre chock och började skratta som en annan galning och människorna som satt runt omkring och inte visste varför såg på mej som om jag var något psykfall och flyttade lite längre ifrån på sätena. Eller, dom kanske inte flyttade på sig, men det skulle inte förvåna mej. Skrattet ville inte riktigt ge sig efter det, utan jag satt där och småfnissade i vågor ganska länge efteråt. Skojsamt var det :)

Väl framme i Göteborg gick vi runt lite och hamnade fel utan att veta vem som lett oss dit (detta hände flera gånger och vi blev lika förvirrade varje gång). Efter att ha velat omkring ett tag gick vi runt i diverse affärer ett tag (bland annat Akademibokhandeln där Lotta köpte present till sin far - och till sig själv. Vi var även inne på Åhléns skivavdelning eftersom vi inte orkade leta upp Rocks som vi egentligen tänkt gå till från början. I stort sett allt där kostade apa och jag har inte råd med apa, så vi gick därifrån ganska snart.). Efter det gick vi runt på lite bakgator för att hitta något fik, men nästan alla verkade ha stängt. Dock hittade vi ett litet mysigt fik där vi satte oss ner och drack varm choklad (jag och KusinElin) respektive te (Lotta) och delade på en Björnbär&Hallon-Paj med vaniljsås. Nam nam. Vi satt kvar ett tag efter det. Ett ganska långt tag till och med - tills vi upptäckte att klockan var åtta och att insläppet börjat. Dock spelades No Woman No Cry på radion inne på fiket, så vi var tvungna att sitta kvar och njuta ett tag innan vi drog oss.

På vägen till Trädgårn lyckades vi gå fel håll igen, men vände och kom fram tillslut. Tror klockan var runt halv nio. Vi fixade garderob osv. Sedan mötte vi Robert med bror och vän på vägen upp, hälsade och så och fortsatte sedan uppåt medan dom skulle fixa sitt. Vi tittade lite på grejerna dom sålde, men bestämde oss för att inte köpa något förrns efteråt, satt och pratade ett tag och sedan gick vi fram och ställde oss. Förbandet, eller ja.. Förmänniskan, var en skojsam singer-songwriter med dragspel från Canada vid namn… Jeff Burner, tror jag det var. Mycket skojsam människa i vilket fall. Under tiden han sjöng och medan vi väntade på att Kaizers skulle komma på scen fick vi bättre och bättre platser. Vi tittade på Pumporgeln och den andra… orgelliknande saken, med dom fina lamporna, och väntade… väntade lite till… och lite till. Sedan kom det snubbar som ställde fram öl och vatten på scenen, så då tänkte vi att DÅ kunde det ju inte ta så lång tid. Efter det så väntade vi… och väntade… och väntade lite till, och SEN - Heilige Scheisse - så kom Helge in på scen i gasmask och satte sig vid pumporgeln, jag blev helt… och sen följde resten av medlemmarna, en efter en, tills alla - Rune, Terje, Øyvind, Geir och Janove - stod på scen. Det var då man ändå fattade att dom var människor. Vilket kändes helt stört. Ja, jag är konstig. Vad hade jag förväntat mej liksom?

Efter det följde lyckliga timmar (hur många?) vi sjöng och svettades, hoppade och njöt, min egna svett blandades med andra människors svett, och alla var lyckliga. Det låter säkert inte lika underbart som det var, men tro mej. Vi blev nedspottade med öl utav Geier “Hellraizer Kaizer” Zahl, och efter det kom det mer ölregn skapat av en viss Sjakalen Kaizer, Janove. Detta var också helt trevligt, av någon anledning, man var bara glad - glad, glad och lycklig. Vi stod så JÄVLA bra, måste jag säga. Jag fick även röra vid allas vår Sjakalen, tre gånger tror jag, vilket - ja, det må låta en aning fånigt - faktiskt var en underbar känsla, ännu mer bekräftelse på att dom faktiskt är riktiga människor. Han var svettig. Det sjöngs ännu mer. Bankades på oljefat. Bankades på fäljar. Bankades på mer oljefat. Dom är jävligt synkade, och det var så jävla koolt. Ja, det var det. Jag ångrade så många gånger att jag inte gick och hämtade kameran som jag glömde i väskan innan jag lämnade den i garderoben. Vi hamnade ju så jävla bra, GAH!

Hur jag än försökte så skulle jag aldrig kunna beskriva gårdagen; det var fantastiskt, om nu ens det räcker, och jag tror fan inte det. Det var helt… Halleluja, Mr Kaizer!

Jag köpte i alla fall en t-shirt och så har jag en hemlis också. Jag får visa på måndag, Malin.

Efter konserten gick vi mot centralstationen och tåget som 00.32 skulle ta oss hemåt igen. Tillbringade lite tid där, sedan gick vi på tåget och slumrade hela vägen till Falköping då några störiga tjejer som inte kunde hålla käft gick på och gjorde det betydligt svårare att sova dom två sista stationerna. Sedan frös vi hela vägen hem och satt lite vid TV:n medan ElinOchLotta tog nattmacka. Efter det gick vi dock och la oss, och somnade gott. Sedan ringde KusinElinsPatrik till KusinElin och jag vaknade av att dom pratade. Låg vaken ett tag och somnade sedan om. Sen var det morgon och upp igen eftersom jag skulle hem med bussen som gick 09:35 eller nåt sånt och KusinElin skulle hoppa på ett tåg till Jönköping tillsammans med KusinKusinSofia. Jag drack i alla fall mitt frukost-te i en fin(eller jävligt ful, beroende på hur man ser det) mugg med Queen Elizabeth på, det ni!

Sen kom jag hem, och somnade ett tag tills mamma kom och sa att hon bakat bröd , som jag - efter att ha vaknat till lite - kom ner och mumsade på.

Nu får det räcka. Jag tror jag är klar nu. Detta måste förövrigt vara det längsta blogginlägget jag skrivit, någonsin.

9mm
Eg er ikkje President. Eg er ikkje lov
Og ingen strør roser framfor meg når eg går
I mi venstre hånd, ingenting
Og den høyre viser fing

Eg kjemmer kammen gjennom mitt speilblanke hår
Det seier klikk-klakk av min stav når eg går
Spretter champagnen for nok et rekordår
Den første er alltid gratis, før du gjer opp status
Har eg fått deg interessert, my darling baby der.

Revolver. 9 mm
Her kommer eg igjen med fullt magasin inn i tinningen
Revolver. 9 mm
Ett skeivt ord så smeller det herifra til Helvete

Og eg har mange brikker eg får posisjonert
Eg tar siste stikket før eg blir pensjonert
Og på min gravstein skal det stå gravert
Meg og min mojo har levert!

The dead, dead children were worth it!

.dit got teD .segnälkab tevirks rä ggälniggolb atteD

2008-03-26T21:21:00.008+01:00

!tån relle ,llot rhes ted aH

...rem avirks etni gon gaj rakro uN

.daressertni rav ud llaf I .ffonagortsvroK ratah gaJ .gadi chnul llit ffonagortsvroK tgirvöröf rav teD

.etni negilkreV .telkne tleh jerg nim etni rä irelåM . fortsatak tgilnav mos velb teD . nortic ne hco renaplut dem nebellits talåm nevä hco nilaM dem ragnireutat taretuksid tanna dnalb gaj rah gadI

.llaf alla i agitkud tgilväj rav moD .mogal tgidläv sednäk ted hco ammitvlah ne ac i edarav netresnoK .kårpsspprok hco ttäsleps trabne va pläjh dem ,dro natu airotsih sgals ne attäreb elluks mos netresnoktjölf vitanretla etil ne pohi attäs tta etebratkejorp mos edah moD .reteHnoHdaVgåhIetnIremmoKgaJ ...tarmakssalk nenneh hco nilEnisuK åp tanssyl hco tirav ah tta nårf meh ssyn tvitaler mok gaJ

.segnälkab arab ,tkerid ksitpyrk ås etni ...aj relle ,netxet aksitpyrk togån ,räh ned asäl tta dem re aor ditlla uj in nak ås ,ted arav nadomröf lla tom ted elluks hco ,ådnä netiks räh ned resäl mos negni pyt rä teD .ted i gaj retiks ås ,tksitkaf nem ,gaj mos tgilor akil rä ted tta trekäs rekcyt nanna negnI .segnälkab teggälniggolb atted aleh avirks tta röf jem tmätseb - tnås hco segnälkab avirks hco dro dem akel tta mo rekcyt gaj mosretfe - gaj rah ås ,vso masne etil ejm rennäk hco revö dit tekcym röf seledlla rah gaj mosretfE

. llävk doG

Baby, did you forget to take your meds?

2008-03-24T20:49:00.002+01:00

Dearly Beloved...
(and departed)

Jag skulle egentligen skriva blogg igår, men det hela resulterade visst i någon form av orgie i Anders&Måns-klipp i stället. Det skulle från början bara vara ett, men det blev... många. Så kan det gå.

I förrgår natt kunde jag inte sova och kom fram till en massa saker. Eller ja, jag funderade en himla massa i alla fall. Jag hade precis innan sett The Man From Earth, som var en - enligt mej - mycket bra film... på något sätt. Jag gillade den. Hela filmen utspelar sig i och precis utanför samma hus, men mestadels i ett och samma rum. [Härefter följer radbyte utan nytt stycke, oh beware..]
I alla fall, det var nog inte filmen som fick mej att tänka så mycket som jag gjorde, det är åtminstone vad jag tror. Jag kom fram till att jag - i stället för att pyssla - ska ha som projektarbete att hitta mej själv. Jag tänkte att det kunde bara något. Föra dagbok, videologg, testa på en massa grejer, läsa filosofi osv osv. På så sätt kanske jag kan lära känna mej själv, och om det misslyckas så har jag ju i alla fall fått lära mej en massa spännande saker.

Jag skrev även igår, eller nej det blir ju i förrgår ja, i alla fall natten innan den natten som var innan idag. Jag vet inte exakt vad som står i min anteckningsbok, för jag har inte läst det sedan jag skrev det, och då var det ganska sent, eller tidigt, beroende på hur man vill se det. Det kan vara skit, och det kan vara något vettigt. Tänkte skriva in det som står i min anteckningsbok här nu i vilket fall som helst. Here we go:

Andas in -
Andas ut.
Jag har upphört att existera.

Man behöver någon att dela med, annars blir livet mycket olyckligt. Alla människor behöver intimitet. Inte nödvändigtvis fysisk intimitet, utan en psykisk, mer själslig sådan - även om jag tror att fysisk intimitet är viktig också, vi är ju ändå, hur lite vi än vill tro det, i grund och botten bara djur. Vi behöver ändå någon som förstår vårt "innersta väsen", eller vad man ska kalla det. Kanske räcker det till och med i bland att man har någon som försöker förstå. Kanske vill man ha någon som förstår precis, och kanske till och med utveckla en sådan kommunikation så att prata blir överflödigt, man bara förstår helt enkelt. Närmare varann än så går nog inte komma. När man pratar med själarna har man nått slutet, då kan man inte komma längre.
Utan någon att dela med blir livet snabbt mycket ensamt. Hur stark man än vill tro sig vara så blir man olycklig utan någon. Inte vem som helst utan Någon.

Nåja, man får väl tycka vad man vill om det. Såklart.

Idag har jag varit hos Karin, eftersom hon åker igår. Oj, jag menar imorn. Långt bort utrikes och allt. Jag satt och bläddrade i Karins 1001 Filmer Du Måste Se Innan Du Dör-bok och tittade vilka jag redan sett, och vilka jag ville se. Karin gjorde mej sällskap efter ett tag och vi la en massa lappar i boken. En MASSA. Vi tittade på slutet på Requiem For A Dream, vilket vi inte hunnit se innan. Den filmen är hemsk. Fan vad saker kan gå åt helvete. Sedan tittade vi på The Mist, som vi inte hann se klart, för sedan skulle Karin äta och jag skulle hem. En stund innan jag skulle börja dra mej mot tåget så kom Johanna, det var trevligt, vi pratade lite, sedan följde dom mej till tåget. Tack så mycket.

Imorgon börjar skolan igen och jag har faktiskt gjort min filosofi idag. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar ett kakpoäng. Det var faktiskt lite duktigt ändå. Ett faktiskt i varje mening, lyckat Nathalie! Hö. Hö. Hö.

Jag saknar.

.... and why do some show no mercy
while others are painfully shy
tell me doctor, can you quantify
the reason why?

Arg igen? ;D

2008-03-24T02:52:00.001+01:00

Arg?

2008-03-24T02:38:00.000+01:00

<3

2008-03-24T02:35:00.000+01:00

Fel rörelser <3

Fri Television <3

2008-03-24T02:34:00.000+01:00

... en liten fest.

2008-03-24T02:19:00.000+01:00

Byline då?

2008-03-24T02:15:00.000+01:00

Die Die, My Darling.

2008-03-22T18:50:00.004+01:00

Idag är det påskafton (which I keep forgetting). Jag fick dock inget påskägg, för Cay sa att jag var för stor för sånt. Ännu en anledning till att hata att växa upp. Jag är inte alls för stor. Ge mej ett påskägg!.. Nån?.. Snälla?

Jag hoppade över släktkalaset idag. För jag hade helt enkelt inte lust. Det är lite tråkigt att jag inte fick träffa Elin och så, men idag hade jag nog inte orkat med en massa människor. Man måste ju kunna låtsas vara trevlig också. Då krävs det lite engagemang, vilket jag saknar idag, eller vad man nu ska säga.

Snart ska Karin åka till typ... andra sidan jorden igen. Det är bajspissröv-jag-ska-våldta-dej-med-en-morot-tråkigt. En onsdag faller bort. Vad ska jag hitta på då för substitut? Ska jag knarka? Nej kanske inte... Eller jo, ge mej knark. Eller nej.. eller.. Jag vet inte. Hon ska i alla fall köpa Big Red till mej, har hon sagt, så jag är lite gladare.

Jag vill jättegärna hinna träffa Malin innan skolan börjar också, men det går ju inga bussar bara för att Sverige är värsta kristnat och blahablaha. Jag funderar på att göra revolt och gå ut och offra en get eller nåt. Eller nej ._. inte en get. Stackars get. Jag kan ta en jobbig unge i stället. Fast då råkar jag väl i trubbel skulle jag tro. Min revolt får helt enkelt vänta ett tag.

Jag har inte druckit påskmust heller. Om man inte räknar för över en vecka sedan i skolan. Men det gills inte. Jag tror inte ens vi har någon hemma. Vad är det här för jävla påsk?! (Jag vet, jag kastade just skit på den kristna traditionen, så jag är medveten om hycklerit som alldeles precis förekom i denna blogg).

Nej nu jävlar. Nu ska jag gå och koka ägg! som jag ska måla! och äta! och... nej jag vet inte om jag kommer måla dom ens, men det låter fint.

- Oh my god, your hair is so fluffy, you're like the fucking easter bunny!
- Then you should feel my tail.
- Was that a joke?!
- I don't know...

It was the ecstasy .

segnälkab nevirks rä nekirbur anned

2008-03-20T18:34:00.004+01:00

Jag höll era hala händer, vi byggde ett land av korthus, jag lät era lärda läppar leda mej...

Vad har hänt sedan sist? Jag var ju i Danmark förstås. I tisdags var det, sådär lite över dagen. Jag köpte en jävla massa bös; bland annat två skivor, gem, träpärlor, anteckningsböcker, lådor och kläder. På båten dit så spelade vi Bingo, hör och häpna. Trevlig och gungig tillställning med många, något lätt berusade tanter. Vi vann inget. Förutom Anja som vann godis och Whiskey i en lucka xD - Grattis Anja! På vägen hem många timmar senare blåste vi nästan av däck. Det var trevligt :) Spelade bort säkert 150 spänn sammanlagt på båda båtturerna, förövrigt.

Igår spelade jag Guitar Hero med Pernilla tills våra fingertoppar värkte och var röda och svullna, så spelade vi lite till, och sen slutade vi. Det var trevligt.

Idag så har jag gjort absolut inget alls. Borde göra lite filosofi, men jag känner mej inte direkt taggad till att filosofera över vad kunskap är för något. Jag har inte så mycket ork till något skolarbete. Så i stället sitter jag här i fula men sköna hemmakläder och myser i min säng och lyssnar på Emil Jensen som jag gång på gång blir förälskad i. Hur förälskad man nu blir i näst intill medelålders män xD. I vilket fall som helst; han är smart, och jag beundrar honom. Idolizing, yes.

Jag har fortfarande inte tittat på Fight Club, som jag vill. Jag vill inte titta ensam. Jag har en sån period då jag inte tycker det är roligt att göra något ensam. Vilket kan ses som rätt så obra med tanke på var jag befinner mej. Jag vill titta på film hela natten och hela dagen och dricka te och filosofera :) Och så vill jag skriva också. Komma igång ordentligt. Kanske kan jag ge ut en bok någon gång. Det skulle jag vilja. Om jag är bra nog. Det vet jag inte.

Not anyone can be a hero.
Ha det bra.

Cheese; You never know.

2008-03-16T00:01:00.003+01:00

Cheese is a food made from the milk of cows, goats, sheep and other mammals, by coagulating the milk. This is accomplished by first acidifying it with a bacterial culture and then employing the enzyme rennet (or rennet substitutes) to coagulate the milk to "curds and whey." The precise bacteria and processing of the curds play a role in defining the texture and flavor of most cheeses. Some cheeses also feature molds, either on the outer rind or throughout.

Med detta vill jag alltså säga att jag ska till Danmark på tisdag. Vi kommer åka hemifrån vid en sisådär halv sex (vilket är helt extremt jävla tidigt och jag kommer inte orka. Karin stör du dej fortfarande på att jag skriver klockslag med siffror? Öh... nåja) för att sedan möta upp med Lollo, Anja och även Emelie of TheB-ssonFamily. Sedan bär det av mot Göteborg (eller var det Göteborg? Jag ska kolla upp detta, det verkar sannerligen en aning fiskigt.) för att kliva på en stor båt a.k.a.(=även känt som, för icke anglosaxiskt talande personer) färja (ej att förväxlas med färga som ju betyder att sätta färg på, och inte stor båt i plåt. Ja, jag tycker om att lägga in onödiga parenteser. Jag är även en aning töntig. Jag går tyvärr inte att beställa till barnkalas eller bröllop, men om du lägger in en intresseanmälan går det säkert att ordna någon gång i framtiden.) Öh.. vänta nu, var var vi? Jag tappade bort mej lite i parenteserna. Hur långt har vi kommit? Öh... okej. Vakna skittidigt, jobbigt, kommer inte orka, möta upp tre av medlemmarna i TheB-ssonFamily var det där ja, åka till Göteborg, om det nu var Göteborg, det skulle jag kolla upp, sen var det färja som inte var färga utan en stor plåtbåt... ja justja, där någonstans var vi. Efter att ha åkt ett tag med PlåtBåten så borde vi alltså vara framme i Det Ostluktande Landet - Danmark. Väl där så ska vi... vi.. Väl där så ska vi.. Jag vet faktiskt inte vad vi ska göra i Danmark, men det blir säkert trevligt.

Det var väl allt, tror jag. Eller egentligen inte, jag har virkat och lite så, men det är ju egentligen ingen som bryr sig. Höhö.

Godnatt, eller Good Night, Guten Nacht, Buenos Noches... öhm... (jag kan inte så mycket egentligen, jag vet inte ens om detta är rättstavat xD) ja, ifall du är en internationell läsare.

Fake Palindromes

2008-03-14T19:57:00.002+01:00

Idag är det fredag. Det känns skönt att skolveckan är slut. Nu är det lov, mina vänner!

Imorse på Digitalt Skapande-lektionen fick jag äntligen ihop en jävla seriefigur efter många om och men. Den ser visserligen inte alls ut som jag, och nu när jag tuschat den och kommit hem och allt så såg jag att jag ritat två vänsterfötter på mej själv, skojsamt indeed xD Så just nu sitter jag och dampar över att jag inte fattar hur man ska kunna spegelvända foten. Jag hittar det inte i photoshop. Man kanske inte kan, vad vet jag. Skit samma.

Sen hade vi studiepass och svenska. Jag gjorde nog inte så mycket. Läste lite om Shakespeare. Måste läsa Hamlet så jag får bättre koll på den. Macbeth är jag redan rätt så hajj på. Tillräckligt för mvg i alla fall. Om jag orkar att jobba det vill säga. På studiepasset skrev jag korta dikter i brist på bättre att göra. Saila sa ord och jag skrev. Jag skrev utefter orden/ämnena "Plastpärlor", "Stainless Ruler", "Min (Sailas) Elastiska Mage" och "Pricken Över I:et". Det blev väl som det blev, men jag höll mej i alla fall sysselsatt ett tag.

På fotolektionen framkallade jag filmen jag tog hemma med kameran som jag fick låna av ArneB - bussigt Arne! Det blev några fina bilder. Bland annat en på Bror och Yoda. Frysningarna jag testade blev också rätt nice. Dom har jag tyvärr inte hunnit kopiera upp än. Men dom såg bra ut när jag kollade på ljusbordet i alla fall. Gut gut!

Efter fotot hade jag utvecklingssamtal. Det gick väl sådär. Jag blev på sämre humör. Jag måste prata med SenilaBosse om vad jag ska göra åt mitt IG i Samhällskunskap A, göra Manligt & Kvinnligt språk-uppgiften till Svenska B och Källkritiks-uppgiften till dito. Sedan har vi Medeltida Musik-redovisningen, Medeltida Dans-planschen (Höhöhöhöh, "dans-planch", roligt xD) och Antiken-novellen som ska lämnas in i Kultur- & Idéhistorian, Sen typ alla Bild- och Formuppgifter som ska göras klart, Porträtt-uppgiften i Foto A osv osv osv... Viktigast är dock Filosofin, som jag måste börja lämna in arbeten i, annars riskerar jag att få streck, och då får jag inget slutbetyg och kan aldrig söka in på universitet... någonsin. Vi pratade även om ifall jag skulle börja gå hos en specialpedagog. Hjälp mej orka, nån? Ge mej ork och lust att göra något konstruktivt.

Tease my ears / Ease my tears.

2008-03-13T23:03:00.003+01:00

När jag läser min blogg inser jag vilka jävla humörsvängningar jag måste ha. Det är fan inte normalt. Eller det kanske det är, jag vet inte. Cause I'm a plågad tonåring, yes I am. Jag har en jobbig gnagande eller sugande känsla inombords. Ångest kanske, eller vad det nu ska kallas. Den kommer och går och har gjort så ett tag. Jag vill mest krypa in i mej själv och försvinna. Jag känner igen känslan av att bara vilja krympa ihop, bli mindre och mindre, tills man tillslut upphör att existera. Eller känslan av att vilja gräva ner sig någonstans, eller ta sin tillflykt till någonstans där det är mörkt och svalt och fuktigt, som en grotta eller nåt, bo bakom ett vattenfall, vad vet jag. Eller varför inte känslan av att vilja flå sig själv och rulla sig i salt. Eller den med att begrava sig i is ett tag. Det var alltså en massa försök att förklara hur jag brukar känna; för When it comes to misery, no one competes with me. Jag kan inte låta bli att se på mej själv lite smått sarkastiskt, för visst är det ändå rätt patetiskt? Yes it is. Nåväl, jag tror att jag för en gång skull vet vad allt beror på denna gången. Orka.

Idag var vi på medeltidsutställning på museet i Skara med klassen. Jag gick in i en vägg. Yes I did, för jag är klantigast i Skaraborg! Skaraskaraskaraborg! Dom hade såna där jävla äckliga dockor där, som ser... bara jävligt äckliga ut. Ni vet såna där gamla, med dammigt hår som står lite åt alla håll och påminner om.... lin eller nåt. Inte som skyltdockor, utan om museedockor. Iaf... såna. Jag gick där, helt i godan ro och så tittar jag upp, och helt plötsligt står det en sån där jävla UppstoppadMänniskaFromHell där, och jag blir skiträdd och typ hoppar till och skyndar mig att gå (läs sprang) åt andra hållet, samtidigt som jag slänger en, smått rädd, blick mot ÄckelDockan jag precis nästan krockat med. Sedan tittar jag upp, och det första jag får se är en annan äcklig jävla docka, så jag vänder mej om och går snabbt och PANG!!! - där var det en svart vägg jag inte sett. Var nära på att välta montern. Hähähähähä, Vissel vissel, så gick jag därifrån, samtidigt som jag smått ängsligt ropade efter Malin, som från första början lämnade mej med Äcklen. Hujja.

När jag kom hem hade mamma bakat under dagen, så jag fick nybakt bröd med ost att äta. Bröden var fortfarande lite sådär varmt och mysigt. Sjukt gott. Mamma har inte bakat på år och dar! (Ja, jag är töntig. Watcha gonna do about it... punk?!... HAHAHA xD)

Senare på eftermiddagen kom Marthina, Johanna och Karin på besök. Vi låg i stort sett i min säng. Det var trevligt. Male Cuddle Time... Eller visstnejfan. -.- Nåja. Det var inget. Vi hade väldigt trevligt i alla fall, tycker jag, trots att vi inte gjorde så mycket. Pratade, drack saft, ritade på tidningar, ritade på varandera, ritade på en banan (gjorde jag), låg och sovade oss på köksbänken (gjorde Marthina och Karin, på höjden) och var allmänt spasmiga (detta gällde nog alla, skulle jag tro).

Jag har även fått en släng av min forna fascination för språket tillbaks. Jag har roat mej att läsa (på engelska just denna gången) om palindrom, anagram, spoonerism och cockney-rim/rytm-slang. Det ni! Try to wrap your little middle class minds around that!

Nu ska jag ut i rymden, at the lead of spite!
Mors!

Cogito ergo sum.

2008-03-11T20:11:00.002+01:00

Jag tänker, alltså finns jag.

God kväll, medmänniskor.

Klockan är tolv minuter över åtta . Jag ligger i min säng och lyssnar på Andrew Bird. Han ger mej alltid en värmande känsla inombords. Det är en speciell grej, det här med musik. Det är en av dom större krafterna som finns här, där vi är. Man kan förändra världen med musik. Eller så är det bara önsketänkande från min sida. Jag vill i alla fall hoppas att något så enkelt är lösningen. Musik och kramar, det är vad jag vill ska vara lösningen.

Jag har mitt täcke, min kudde, musik som gör mej lycklig på insidan, min fantasi som spinner iväg långt långt och alldeles för långt, en fågel som är mysig och pratsam och inte alls skrikig just nu, något man skulle kunna kalla sinnesro, och massor av diverse filosofiska tankar i huvudet. Hade jag bara legat under stjärnorna och diskuterat dom med någon jag tycker om så hade allt varit perfekt. Helt jävla perfekt. Men nästan perfekt är också underbart.

Marthina fyller år idag. Nu är vi lika gamla. Vi blir bara äldre och äldre. Nästa vecka är det påsklov, och det känns så himla bra. Lov lov lov lov. Underbart. Jag måste hitta på något på lovet. Hoppas att inte alla är upptagna. Jag vill titta på film hela nätterna och prata om allt och inget och filosofera med en kopp te eller varm choklad, utomhus under natthimlen. Kanske gå ut i skogen eller på en liten promenad längs vägen på andra sidan vägen. Ända till Österäng och tillbaks. Egentligen kommer jag nog aldrig orka det, men vem vet, allt är mycket mindre jobbigt med sällskap.

Jag fick höra att jag luktade gott idag också. Tydligen lite som känslan av att sitta i en mjuk soffa med en massa kuddar och äta bullar. En trygghetsgivande känsla. Det låter positivt. Jag har aldrig tänkt på vad jag luktar.

I dreamed you were a cosmonaut
of the space between our chairs
and I was a cartographer
of the tangles in your hair

...

Greetings, inhabitors of the earth!

2008-03-06T21:01:00.004+01:00

- Har din låtsaskompis slutat höra av sig; alternativt ringer aldrig tillbaka?

Ungefär.

Just nu sitter jag och virkar rutor i kulörta färger (fast egentligen är rutorna jag virkat nu enbart röda, men ändå). Förutom det lyssnar jag även på Everybody's Gotta Learn Sometime på repeat och stirrar på min mobil som aldrig verkar vilja sjunga Di Grind för mej, eller ge mej ett Kakpoäng.

Tidigare har jag försökt installera Microsoft Office på datorn, men det går åt helvete hela tiden, så jag har gett upp. Man blir ju bara deprimerad om det fortsätter att misslyckas hela tiden. Jävla kukmicrosoft. Jag vill ha Word på datorn; att det ska vara så jävla svårt. Nåja, skitsamma.

Igår var Karin alternativt Rostebrödsmarodören på besök. Frukta denne; hon kommer till ditt hus runt femtiden och massakrerar ditt rostebröd... med en osthyvel, sedan med kniv... och tillslut med båda. Efter att Karin alternativt Rostebrödsmarodören mördat alla brödskivorna så lekte vi lite framför Insaniquarium-spelet som blev min nya hobby, men som jag klarat ut nu. Dom enkla spelen är nästan alltid dom roligaste (och nu menar jag inte enkel som i lätt utan enkel som i mindre avancerat).

Marthina fyller år på tisdag, så jag sitter och spånar lite på vad man kan hitta på tills dess också. Jag får hitta någon (typ Karin) att bolla idéer med. Det blir nog bra tillslut :)

Tidigare idag har jag bland annat virkat och gjort mamma galen genom att tvinga henne lyssna på Pang Prego-podcasts hela dagen. Pang Prego <3

Change your heart, look around you...

Glidslem

2008-03-01T21:25:00.002+01:00

Sådär, nu är jag hemkommen från Krankenhaus:et, med trevliga piller i fickan. Eller ja, trevliga och trevliga; en kur Ery-Max, för att vara exakt. Det blir det inge vidare kalas på. Om man nu skulle vilja det. Traaaalalala. Farbror Doktorn, som var en kvinna, sa att det såg riktigt illa ut i mitt lilla öra (det vänstra, ifall någon är intresserad) och att det inte fanns några tvivel om att det var inflammerat. Det blev medicin direkt!

Mamma skulle också få hjälp, eftersom hon trodde att hon antagligen hade lunginflammation och bihåleinflammation. Hon fick sig en kur cortison (eller hur man nu stavar till detta). Sedan fick vi vänta på en massa och jag och min kära moder hann komma fram till att FarbrorDoktornSomVarEnKvinna hade använt samma grej till både mina öron och till mammas näsa, utan att byta den däringa plastmojjen (gjorde ju inte mej nåt, eftersom jag var först ;D) och att Glidslem, måste vara ett av världens äckligaste ord. Flaskan störde mej. Men det är ju i alla fall tur att mitt öra kom före mammas näsa... annars hade det kanske funkat bra som glidslem! Nej fyfan, jag får sluta skriva glidslem. Glidslem, glidslem, glidslem. Fyfan xD

Nu blir det snart mat, så jag får äta något idag. Vi får se hur det går, för min aptit lyser med sin frånvaro. Nåväl. Det var kvällens uppdatering.

- Det sitter en ratt där...
- Mamma, varför skulle det sitta en vakt där?
- Nej, en ratt.
- Va?
- EN RATT.
- Jahaaa, jag trodde du sa vakt!
- Va?
- ÄR DET DU ELLER JAG SOM ÄR DÖV?!
- Det är du.
- Va?

In this town we call home, everyone hail to the pumpkin song...

2008-03-01T13:32:00.008+01:00

- Nice work, Bone Daddy! ;D

Nu sitter jag här i min säng tillsammans med Jack Skellington och en smått förnöjd sinnesstämning i mitt hjärta. Det var för cirka tio minuter sedan jag bestämde mej för att sätta på The Nightmare Before Christmas. Det har gått lång tid sedan jag såg den senast, och den ger mej fortfarande någon form av värmande känsla inombords. Därför får den stå på i bakgrunden medan jag sitter här och skriver.

Jag är sjuk, och jag anar en kommande öroninflammation, vilket kanske är mindre mysigt, men å andra sidan så börjar jag bli van nu. Det blir så att jag får öroninflammation cirka en gång i kvartalet. Det väl så med barnen i vår familj. Storebror var ännu värre öronbarn när han var liten. Liten visserligen. Jag kanske inte kan räknas som liten längre? Well, whatever. Bror kommer förövrigt tillbaka hit idag. När vet jag inte, men vi ska hämta honom i Skövde någon gång under dagen.

Oh! Jag glömde! Jag har ju köpt mej en kamera :) Det är trevligt tycker jag. Ooh, nu är det Oogie Boogie, han är ju typ koolast. Sorry, var bara tvungen xD Det blev visst en liten avstickare där, men vad gör det? :D

Trots den potentiella öroninflammationen så är jag som sagt glad och förnöjd. Idag betälldes nämligen Kaizers-biljetter, hör och häpna! Så 28 mars bär det av mot Göteborg för att se Janove, Geir, Helge, Øyvind, Rune och Terje! TJOHO! Elin beställde biljett samtidigt också :)

Ha en fin dag :)

Sapfo

2008-02-24T16:01:00.003+01:00

God dag. Nu har det gått ett bra tag sedan jag skrev något ordentligt senast. Idag är jag inte deprimerad, inte arg, inte ledsen, inte glad, inte lycklig, inte irriterad, inte sprudlande och inte besviken. Idag är jag ingenting. Känslan av fullkomlig tomhet. Vad är det jag håller på med egentligen? Egentligen är det nog helt meningslöst.

Jag har även hunnit bli äldre sen senast, åtminstone på pappret. Myndig. Vuxen? Inuti växlar jag mellan en ålder på fyra eller på nittiofyra. Ibland känner man sig så himla gammal. Men å andra sidan; det kanske inte är så konstigt, för om jag ska bli 32 så är jag ju faktiskt på dö-halvan nu. Det är ju... muntert.

Ikväll kommer Karin, Marthina, Rebecka och Johanna hit. Det blir lite sent födelsedagsfirande. Rebecka har visst kommit hem från Thailand nu, det är trevligt! Vi får se vad vi hittar på. Jag är ganska sugen på att se på någon film. Det kan säkert gå att ordna.

Jag måste rita en seriefigur också. Jag har försökt, men det blir aldrig bra. Jag har ritat en flicka nu i alla fall. Utan hår. Det skulle ju vara en seriefigur utav oss själva, eller en kompis. Jag tror jag är bitter, och jag vet att jag kan vara cynisk. Folk kommer tröttna på mej närsomhelst; Jag vet det. Men jag är väl typ... van, eller nåt. Om man nu någonsin vänjer sig vid sånt.

Nejmen fan jävla människa, skärp dej. (Du kanske eventuellt ska sluta läsa nu)

Jag har alldeles för mycket att tänka på nu; alldeles för mycket att göra något åt, men jag gör inget. Det är så det blir ibland... jämt.

Förut tänkte jag ofta på att bara bryta upp med alla och börja om någon annanstans. Helt på nytt. Tänk om man kunde radera sitt minne och sen bara börja om på nytt. Jag ville ibland bara dra iväg utan att säga något, långt bort. Någonstans där ingen kände mej, eller visste vem jag var . Det var under en tid då det inte direkt kändes som om någon skulle sakna mej om jag försvann. Sedan igen under en tid då det kändes som om det skulle vara mindre jobbigt att försvinna än vad det skulle vara att vara kvar. Sen gick det ett ganska långt tag utan att jag kände att jag behövde iväg. Nu har känslan kommit tillbaks. Känslan av att mitt liv är lite som en stickig ylletröja som man tvingas ha på sig; och jag är psykologiskt allergisk mot saker som sticks. Jag känner mej bara helt fruktansvärt malplacerad där jag är. Jag passar inte in i det här. Jag passar inte in där jag bor, eller i min kropp, eller i min röst, eller i mina kläder. Inget av det jag är... är jag. Det är svårt att förklara, för det är ändå ingen som förstår. Och när jag försöker är det ingen som vill lyssna. Folk blir bara irriterade över att jag klagar över - vad dom anser vara småsaker. Att jag ens kan med att klaga. Jag som har det så bra; som får gå i skola; som ens har kläder att ta på sig; som får mat; som har en familj; som har ett hem; som har ett land... och så vidare. Man kan hålla på i timmar. Men det är inte så jävla rätt när allt känns fel.

Ni orkar inte lyssna på min skit, jag vet. Jag har inte ens bett er att läsa denna gången. Ni kan gå tillbaks till att lyssna på er musik och tänka på annat nu. Jag behövde bara få ur mej någonstans. När man skriver är det ingen som inte vill lyssna, för det är ingen som lyssnar från början. När man skriver så finns det ingen som säger att man ska vara tyst. Då hinner man få ur sig allt, och människor får själva välja om dom vill läsa eller inte. För det kan vara allt man behöver. Att vara tyst hjälper inte. Jag har redan försökt ett antal gånger.

Det kanske är fel av mej.

Du kommer få ett lyckligt liv.
Hoppas det börjar idag.

2008-02-24T15:50:00.003+01:00

I'm not going down on my knees,
Begging you to adore me
Can't you see it's misery
And torture for me
When I'm misunderstood
Try as hard as you can, I've tried as hard as I could
To make you see
How important it is for me

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these

Understand me

Some people have to be
Permanently together
Lovers devoted to
Each other forever
Now I've got things to do
And I've said before that I know you have too
When I'm not there
In spirit I'll be there

Here is a plea
From my heart to you
Nobody knows me
As well as you do
You know how hard it is for me
To shake the disease
That takes hold of my tongue
In situations like these.

Understand me

Kuk.

2008-02-21T14:22:00.002+01:00

Jag hatar hur människor får mej att känna mej så jävla värdelös. Vadfan har jag gjort för att förtjäna det? Egentligen?

En till dikt: Det handlar om att slå underifrån.

2008-02-20T22:03:00.000+01:00

Du har alltid sett dej själv som
En i mängden lite
Trist och grå

Hur man gör för
Att synas och höras var
Något främmande och
Du vågar bara leva i din
Lögn för där är du trygg
Aldrig skulle någon
Röra dej om du inte syntes

Ovillig att öppna
Munnen och berätta

Annars
Tror dom alltid att dom vet vad du
Tror att dom egentligen tycker om dej

Så sluta andas och
Leta inte efter svar mellan
Åren i en medelklassuppväxt

Utan frågor är det svårt att veta var man ska leta
Någonstans mellan
Din plyschkanin och ditt första
Egna digitala armbandsur
Rann barndomen
Ifrån hjärtat och
Fastnade under
Remmen med dom första
Åren och
Nu är det längesen sagorna tystnade.

Missledande information

2008-02-20T22:00:00.001+01:00

(jag har skrivit en dikt)

Med en kvävd önskan
I halsen viskar du
Svagt “jag älskar dej”, men
Stänger munnen innan
Ljudet når någon annan
Efteråt blinkar du snabbt, som för att
Dölja
Allt man annars skulle kunna läsa i dina ögon
Nej, ingen ska få veta
Det är en hemlighet mellan dej och
Ekorrarna

I trädet utanför ditt fönster, och skulle
Någon
Fråga skulle du lätt
Oroat svara “det är ingen fara”
Rädd att någon skulle förstå hur
Maniskt du försöker
Att låtsas, utan att egentligen lyckas.
Till och med ekorrarna förstår. Det är
Ingen hemlighet
Om alla vet. Men
Nästan.

Jag förstår inte..

2008-02-20T18:54:00.000+01:00

Jag är jävligt förvirrad bara...

Cyklar och Knark.

2008-02-12T22:54:00.000+01:00

Karin kom som en skänk från ovan och imorn bär det av mot Trollhättan och Robert. Bäst :) Torsdag blir det Kent för hela slanten!
Mamma krånglar lite och vill inte att jag ska åka förrns på torsdag; men ska jag vara ärlig så lyssnar jag inte riktigt på det. Jag vinner nog tillslut, annars får jag väl... ignorera xD

Jag sydde en tröja tillslut också, efter många om och men. Ni ser ju hur den ser ut. Den är randig och... stor. Storlek XL eller så.

You're the apple of my eye!

2008-02-12T14:58:00.000+01:00

Idag är det tisdag... tror jag. Det är lite svårt det här med att hålla reda på dagarna när det är lov. Underbara jävla lov; jag behövde verkligen det just nu.

För att vara helt ärlig så vet jag egentligen inte vad jag ska skriva, men det brukar jag ju å andra sidan aldrig göra. Det får bli som det blir och komma som det kommer. Precis som vanligt.

Jag ska försöka övertala mamma att sy lite tillsammans med mej. Jag fick lust att sy en till tröja när jag såg ett roligt randigt tyg. Jag vet, jag går i ganska fula kläder, åtminstone när jag är hemma; men nu är det så att jag trivs, så för mej spelar det inte så stor roll, och vad ska jag bry mej om vad andra tycker? Egentligen? Nej, precis; jag tänkte väl det. I may be out of style, but do you know what true love is? Vi får se hur det blir; för jag tänker tjata och tjata och tjata och tjata, tills mamma antingen säger ja eller blir akta-så-du-inte-får-en-stekpanna-i-huvudet-arg; då är jag tyst.

Det har även talats om att Karin skulle slänga mej en visit någon gång under dagen. (Försvenskat? Ohja). Vi får väl se vad den lilla rumpnissen har att erbjuda. Jag vet ju självklart iiiinget; men jag har ju mina aningar. Låt oss kalla det "kvinnlig intuition"; annars kan vi ju säga att "en liten fågel..." (nej, inte Pepsi) "... viskade i mitt öra.". Pepsi har aldrig varit någon vidare viskare. Skrik och tjut är mer hans melodi.

Jag vill även hitta någon som kan tänka sig att titta på film eller alla Heroes-avsnitten med mej. Jag vill ha det. Want it. Need it. Crave it. Nejmen, ni fattar.

Mestadelen av dagen har jag tillbringat i sängen. Där har jag till exempel legat, legat, legat och även legat en liten stund när jag tröttnade på att bara ligga där och ligga. Utöver liggandet har jag läst litegranna. Låt den rätte komma in är fortfarande en av mina favoritböcker. Du borde läsa den du med. Mobboffer, alkoholister, pedofiler och vampyrer i en stockholmsförort på åttiotalet; kan det bli bättre? Nej, jag menar det.

Beroende på Karinbesökets utgång kan det även hända att jag åker ut på äventyr senare i veckan. Men det vet jag ju som sagt inget om än (hähä), så det får jag återkomma om senare. Tills vidare tänker jag lyssna på Ed Harcourt, för han är mannen. Loneliness, what yould I do without you?

Bigmouth.

2008-02-08T11:51:00.000+01:00

Jag är osynlig och grå. Jag har gått omkring hela dagen och pratat utan att någon egentligen lyssnat. Blivit avbruten mitt i varje mening och tystnat med huvudet mot bordet. Jag drunknar i min egen självömkan och tänker nej, jag vill inte bli ännu ett psykfall, men likt förbannat är jag på god väg. Jag menar, vad har jag för anledning? Det är så jävla banalt alltihop. Jag förstår inte varför jag ens ska deppa ner mej över ingenting. Ändå blir det så. Vad fan är felet. Jag vill spy galla over allt och alla och allra mest mej själv. För i grund och botten är jag självhatande och patetisk.

Saila, du är en bra människa. Ville bara säga det. För trots att världen är trist och att människor är svin så bryr du dej om allt. Jag beundrar dej.

2008-01-31T12:37:00.000+01:00

All the leaves are brown
and the sky is grey
I've been for a walk
on a Winter's day
I'd be safe and warm
if I was in L.A.
California dreamin'
on such a Winter's day

Stopped into a church
I passed along the way
Well, I got down on my knees
and I pretend to pray
You know, the preacher liked the cold
- he knows I'm gonna stay
California dreamin'
on such a Winter's day

All the leaves are brown
and the sky is grey
I've been for a walk
on a Winter's day
If I didn't tell her,
I could leave today
California dreamin' on such a Winter's day
California dreamin' on such a Winter's day
California dreamin' on such a Winter's day

Veckans Agenda.

2008-01-22T23:22:00.000+01:00

Idag känns det som fredag, men det är det inte. Det är fredag... jag menar tisdag. Denna veckan är helt fullbokad :D

Idag var det kalas för Pernilla som fyllde år och då kom mormor och kusinerna. Vi åt tårta, utforskade hur många olika sätt det fanns att uttrycka ett "Fuck you!" och spelade Worms. Alltid lika trevligt när man träffar släkten :D

Imorgon kommer Karin, eftersom det är onsdag och då kommer alltid Karin. Kommer hon inte ska jag åka till Mariestad och bita henne i vaden... hårt, och det gör ont! Tidigare på onsdagsmorgonen ska hela EstetklassenÅrTvå åka till Oasen i Vara. Detta hoppas vi skall ge en ökad samhörighet mellan personerna av kvinnligt kön i klassen (dvs alla personerna i klassen). Formellt det låter! (Om man bortser från den lilla parentesen, inte denna alltså, utan den innan, men det fattade du antagligen. Jag tycker bara det är kul att skriva inom så kallade 'Brackets'). Angry (Feet).

Torsdag kommer Robert på besök! Det är massa trevligt, tycker jag (: Han stannar tills fredag...

... och på FREDAG är det kalas igen; denna gången hos the B-sson Family, Emelie och Elin till ära :) Emelie fyllde 13 idag tisdag (dvs samma som Pernilla, som förövrigt fyllde sexton, tänk vad fort di växer upp barna!) och Elin fyller nitton på... öh... fan jag glömmer alltid exakta datumet, det är så pinsamt. Jag ska kolla på mobilen; vänta lite.... 26e, alltså lördag, fyller hon år, min Elin. Nitton känns värsta gammalt när alla andra fyller, och varje gång jag kommer på att jag bara är ett år äldre så får jag en smärre ålderskris. Jag vill inte bli vuxen. Kära lilla krumelur, Jag vill aldrig bliva stur. Det blir krumelurpiller för hela slanten nu.

Lördag kommer Paprik och Elin! Det ska också bli jätteskoj. Vet inte vad vi ska hitta på än, men det blir bra, det tror jag. Äta tacos hade vi tänkt, jag och Elin i alla fall. Kan tilläggas att Elin inte är den samma som KusinElin utan detta är PaprikElin; och då alltså inte KusinElins Patrik utan PaprikElins Patrik. Försök säga det snabbt fem gånger i följd om ni kan! Jag vet, det är lite rörigt när alla Patrikar ska ha en Elin och alla Elinar ska ha en Patrik. Förövrigt heter Mammas kompis Elins son också Patrik. Det är någon mysterious connection mellan namnen, indeed. I vilket fall; dom stannar till Söndag och sedan är det Måndag igen :)

Mamma och Cay åker förövrigt utrikes natten mellan lördag och söndag och blir borta i fjorton dagar. Då roar jag mej bäst jag vill och kan. Ensam.

Nu får det räcka för jag kommer inte på något mer att skriva.

I can eat my dinner in a fancy restaurant...

Yo.

2008-01-17T19:54:00.000+01:00

Ändringar i agendan. Nästa helg kan jag inte åka någonstans, men om inte Nathalie kan komma till Hjo, så får Hjo komma till Nathalie, med andra ord Patrik och Elin ska masa sig hit på något sätt :) . Hur är dock ännu lite av ett mysterium, men som man säger; ALLT kan hända i rymden ;D

Onsdag: Den inofficiella Karindagen.

2008-01-16T15:48:00.000+01:00

Idag har varit en underlig blandning till dag. Fruktansvärt seg, men ändå haft sina små ljuspunkter. Ni får se..

På morgonen hoppade jag på bussen som vanligt och satt där intet ont anande. Lutad till rätta och smått slumrande, ända tills jag kom in till Götene, där jag brukar byta buss. Där var det tomt, helt jävla tomt. Ingen 106 Lidköping så långt ögat nådde. Jag kollade på klockan; kvart över sju, vi hade blivit försenade, och jag hade missat bussen med vad som kunde varit kanske trettio sekunder. Fanhelvetesjävlaskitintenuigen, tänkte jag och satte mej på bänken för att vänta dom kalla fyrtiofem minuterna tills nästa buss skulle anlända. Då såg jag att busschauffören från 506 (bussen jag tar in till Götene) komma springande mot mej. "Du skulle med 106 som gick kvart över va?". Jag svarade jakande. "Den kommer tillbaks nu, så det är ingen fara..." Då hade hon alltså ringt på 106an så att chauffören hade vänt och kört tillbaks bara för att hämta lilla mej. Det kallar jag flyt, för jag tänker inte kalla det röta, eftersom röta är ett uttryck jag aldrig förstått mej på. Det låter verkligen inte som något positivt att ha röta. Nej.
När jag väl hoppade på bussen så möttes jag av ett "Tjena! Jag har varit i Sil och vänt!" som nog sagts med ett försök låta glatt och vänligt, men som mer lät som "Din jävel", vilket nog var mer troligt att den krulliga lilla busschauffören tänkte. Det var väl inte mitt fel ändå... I alla fall jag gick genom blickregn och satte mej till rätta i bakre änden av bussen. Mitt säte var det nog något fel på, för det var lite gungigt. Men det är kanske inte så viktigt.

Skoldagen började sedan med bild. Jag hatar modellteckning, jag hatar det riktigt ordentligt, FYFAN vad tråkigt det är. Då var det sagt. Jag krigsmålade Malin i ansiktet istället. Själv fick jag hjärtan på kinderna. Jag ser aldrig farlig ut.

Förutom att bussen vände för att hämta upp mej på morgonen, så hände fler roliga grejer. Bland annat när Saila gick rakt in i glasdörren. Det var roligt, riktigt roligt. Jag skrattar fortfarande för mej själv när jag tänker på det. *DUNK*. Haha, good times.

Efter det hade vi engelska och läste The Black Cat (E. A. Poe, förövrigt). Det gick segt eftersom jag var så sjukt trött och inte orkade hänga med.

Sen hade vi mat, ärtsoppa. Fuck nej, tänkte jag och bestämde mej för att leva på macka för dagen. Jag och Saila diskuterade vad som gör människor läskiga, och jag och Malin rejsade till mackorna. Efter maten var det Studiepass. Vi ritade och lekte associationsleken i stället för att jobba... men, någon gång måste man ju få ta det lite oseriöst också. Sen var det slut på dagen så jag drog iväg mot bussen, efter att ha stannat kvar lite och pratat med folk.

Tredje ljuspunkten för dagen (jag har en tendens att lägga märke till massa småsaker, jag vet. Men som man säger; det är dom små sakerna som gör skillnad... Eller... det kanske man inte säger?) var när en kille faktiskt sa tack när jag släppte honom före när jag skulle gå av bussen. Sånt händer nästan aldrig nuförtiden. Lite sorgligt.

Mamma har köpt semlor och vi har fått en ny panna. Imorn kommer en rörmokare och idag kommer Karin. I helgen kanske jag åker med Saila till Göteborg och nästa helg ska jag hälsa på Paprik och Elin, om det inte skiter sig :) Nästa vecka fyller Emelie och Pernilla år och då är det en månad kvar tills jag fyller år. Jag blir stor, men inte vuxen. Elin fyller också år nästa vecka. Alla fyller år och blir stora och gamla. Snart dör vi, men jag är glad ändå :)

Det stavas K-R-A-M. Kram.

Åh, kyss mej älskling; Jag är lycklig!

2008-01-15T22:15:00.000+01:00

Ikväll hör inte till majoriteten av kvällar. Jag är glad och allt känns allmänt fint, luddigt, mjukt, varmt och... underbart :)

Jag "lånade" en katalog på biografen när jag satt och väntade på Cay, för dom såg ut att vara gratis. Det var om Göteborg Filmfestival, och den gjorde min dag underbar! Jag läste att Låt den rätte komma in (en av mina absoluta favoritböcker <3) blivit klar som film, och inte nog med det; IKA NORD ska spela en biroll! JAG ÄR HELT I EXTAS! Jag undrar vem hon ska spela...
I alla fall, man kan bli lycklig över mindre.

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Men det känns bra idag. Allt känns bra.

The Fragile.

2008-01-11T19:03:00.000+01:00

She shines
In a world full of ugliness
She matters
When everything is meaningless

Fragile
She doesn't see her beauty
She tries to get away
Sometimes
It's just that nothing seems worth saving
I can't watch her slip away

I won't let you fall apart
I won't let you fall apart
I won't let you fall apart
I won't let you fall apart

She reads the minds of all the people as they pass her by
Hoping someone can see
If I could fix myself i'd -
but it's too late for me

I won't let you fall apart
I won't let you fall apart
I won't let you fall apart
I won't let you fall apart

We'll find the perfect place to go where we can run and hide
I'll build a wall and we can keep them on the other side
...but they keep waiting
...and picking and picking and picking and picking...

It's something I have to do
I won't let you fall apart
I was there, too
I won't let you fall apart
Before everything else
I won't let you fall apart
I was like you
I won't let you fall apart
<3

BWEEEÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ :D

2008-01-07T19:44:00.000+01:00

Anders, marry me! :D <3

Kopussar med Herpes; Pest och Kolera.

2008-01-03T23:40:00.000+01:00

Första inlägget för det nya året och det är torsdag. Nice.

Jag har blivit värsta poppis eller nåt, såhär på slutspurten av lovet. Igår var jag hos Edit tills klockan var en halv tolv eller något. Vi bakade bröd och tittade på film (Queen of the Damned och Lady in the Water, förövrigt). Samma dag så frågade Saila om jag ville följa med och fika imorgon (dvs idag då, ifall vi hänger med lite). Dagens fika blev inställt, dock. Imorgon kommer Elin och Anja på morgonen (tidigt som as, sisådär nio), och på eftermiddagen vid tre eller liknande, så kommer MalinFis (<3).Hon ska sova hos mej, eller eventuellt med mej, hos Karin, eftersom vi eventuellt ska åka till Göteborg på lördag. Jag blev tillfrågad om detta i... i... förrgår kanske? Eller var det igår? Skitsamma... I alla fall, RedHeaded Karin ska gå och införskaffa kulör hårfärg i väst, och jag är inte omöjlig, utan jag hänger väl på. Kan ju alltid vara trevligt att få komma iväg lite. Även om tiden för avresan är näst intill omänsklig. Halv nio, skojar du? Hujja.

Sims 2 har jag kickat igång också, så nu kan jag göra något åt mitt enorma behov av att spela datorspel. Det ni! Ta tag i era liv, installera datorspel! (:

Både Bror och Yoda har åkt hem nu. Yoda for imorse och Bror hoppade på tåget för några dagar sedan. Båda gångerna var jag knappt vaken, och jag saknar dom redan.

Men men, vi får väl se vad de sista lovdagarna har att erbjuda. Det är bara att hoppas på trevliga överraskningar :)

Ha det-.. ja... Ha det, helt enkelt.

Det är vinter och jag behöver andas.

2007-12-28T00:45:00.000+01:00

Ett nedtystat sus när de långsamt försökte dra ett enda skäl ur en nedbruten mans sista rosslande andetag. Ge mej ett enda skäl till varför vi borde stanna här i vårt vinterlandskap där ingen längre lever för något annat än att andas. Vem ska göra någon skillnad när alla är skuggvarelser i mörkret, osynliga och tvetydiga? Ingen bryr sig om du lever eller inte, för alla är så upptagna med att tycka synd om sig själva. Ensamma framför TV:n är alla likadana. Tomma och gråa, bara skepnader, inga namn.

Kalla det en dikt, en iakttagelse, en rad av tankar, ett uttömt psyke, ett nedklottrande av tomma, betydelselösa ord; kalla det vafan du vill, det spelar ändå ingen roll.

Helst Vemsomhelst.

2007-12-25T20:23:00.000+01:00

Idag är en sån där dag som man helst skulle vilja vara någon annan, varsomhelst utom där man är. Varsomhelst och vemsomhelst, men istället är man sig själv. Samma gamla jävla jag. För egentligen pratar jag inte om "man"; jag pratar om mej själv, men vill inte låta narcissistisk.

Dan före dan....

2007-12-22T14:52:00.000+01:00

... före... ja ni vet.
Det är den tjugoandra december och julen är nära att knacka på dörren, försiktigt och med kryddnejlikor och kanel i håret. Yoda har kommit från Huvudstaden och Bror beräknas anlända någon gång under morgondagen. Cay springer med julbonader och Mor kokar skinka.

...och granen står så grön och grann i stugan....
I år är det plastgran, till både Yodas och min egna besvikelse. Men man kanske får se till fördelarna; varken barr eller allergibesvär kommer komma ur denna grangröna skapelse av äkta plast. Fancy that. Den är både uppställd och påklädd. Jag och Yoda klädde den tillsammans för några timmar sedan, you see. Less is more är något den ungen inte har hört talas om och jag kände mej lite som en granfascist när jag sa att "nej den passar ju inte in" och "det kanske blir lite för mycket om man tar alla kulorna?". Sedan insåg jag att julen är ju faktiskt som bäst när man är liten, så jag la granfascismen på hyllan och lät pojken pynta lite som han ville (även om jag kanske gav honom lite... riktlinjer). Det är fint med barns fascination av sådant som glittrar. "Vi ska ha allt! Ju mer glitter - desto bättre!". Jag vet inte om jag höll med. Men kompromissa kan man ju alltid göra. Glitter och kulörta kulor. Det blev en fin gran, till slut.

Till kvällen väntas besök från den ena av Cays båda söner med flickvän, fästmö, fru, jag vet inte. Det blir väl trevligt, kan man hoppas, även om jag känner mej lite besvärad när det kommer folk på besök. Det är ju trots allt sådant som händer i juletid och otid, så det är väl bara att se glad ut.
Jag ska göra mitt bästa för att lyckas med detta.

Alla julklappar är, såvitt jag vet, klara för stunden. Fan vad pinsamt om jag glömt någon nu. Det hoppas vi att jag slipper vara med om.

Variation är något som är nödvändigt. Därför sitter jag och varierar Bright Eyes och José González med The Defaced och Raunchy, för alla vet ju att jag är så jävla hård. Inte? Nähe, men det är jag i alla fall. Så in i helvete.... inte, men ändå.

"Screaming is bad for the voice, but it's good for the heart."

- Conor Oberst