Rörda av en ton.

Det är onsdagen den 23 juli 2008 (eller faktiskt torsdagen den 24 juli). Klockan är 00:00; någon tänker på mej. Jag lyssnar på skottlossningar från tv:n.

Min bror är på besök. Bror och brorsdotter. Hon är tre; jag trodde hon var fyra. Vi har lekt massamassamycket och jag är helt slut. Det har varit en massa "Nathalie gör det", "Nathalie titta på det" och "Nathalie kom hit" och "Nathalie kom dit" hela dagarna från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Jag kan inte sova på nätterna och får inte sova på mornarna. Ändå är det ganska mysigt. Jobbigt - men mysigt. Det är en speciell känsla att vara världens bästa prinsessa för någon liten liten människa. Tidigare idag kom hon inrusande i panik skrikandes "Mårran kommer! Mårran kommer!!" och kastade sig upp i famnen på mej där jag satt vid datorn. Jag kollade ut igenom dörren och såg att det tydligen var ChristofferBror som var Mårran idag. Jag saknar att vara så liten.

När det var dags att sova var det katastrof och väldigt ledset här hemma. Christoffer försökte få henne att sova men Ginger skrek att hon inte ville sova, för att hon och jag skulle minsann titta på film. Det slutade med att vi låg och tittade på Skönheten & Odjuret bland alla kuddar. Jag är något av en sucker för fina Disneyfilmer och förutom Lejonkungen som är obesegrad etta så är nog Skönheten & Odjuret bästa av alla. Mycket bra story. Mycket bra sensmoral. Belle, som är vacker, intellektuell, handelskraftig och dessutom ger sin frihet för att hjälpa sin far dissar machoidealet förmänskligat som anser att kvinnor gör bäst i att föda barn och laga mat för inre skönhet och kärlek som övervinner allt! Och den egoistiske prinsen som dömer gumman efter utseende, blir förtrollad och äntligen får lära sig älska och bli älskad. Cheesy kanske, men är det inte så vi alla önskar det vore?

Sagan ger oss svar
varje väsen har
skönhet inuti