Om att häda kyrkan genom att åka för fort på en liten rosa cykel.

Jag hade en så himla rolig dröm inatt. Vet inte om det går att få ner den i text, men jag ska försöka.

Det hela utspelade sig i vad som kunde ha varit Lidköping, med vissa ändringar i vägar och liknande. Det var i alla fall jag och Malin. Vi hade två stycken rosa och minismå cyklar som vi satt på. Sen började vi trampa, och trampa, och trampa och hej vad det gick! Vi fick värsta speeden på cyklarna där och svoschade fram på Lidköpings gator. Vi åkte förbi Vattentornet men därefter kom världens jävla nedförsbacke och våra cyklar fick om möjligt ännu värre speed. När vi var någonstans mitt i backen så sa jag till Malin att shit, vi måste ju bromsa eller nåt! Men då fick vi se två kineser som var i slutet av backen (där det fanns en korsning) långt bort som kom från vänster i förhållande till oss på inlines. Och dom kände vi tydligen till och hade tävlat med förr och denna gången kunde vi inte låta dom vinna! (Vad vi tävlat om är för mej oklart). Så vi lät bli att bromsa och blev mer och mer skraja ju mer vi närmade oss det ganska hårt traffikerade vägkorset. Vi kunde ju inte bromsa! Så kom vi fram till korset och svoschade över vägen fortsomfan. Mot rött ljus och allt, men överlevde. Sen skulle vi få stopp på cyklarna, men det gick inte. Vi for vidare. Och på en gräsplätt vid ån bredvid en kyrka bortom Busstationen (jag vet, det är ganska lurigt eftersom inget ligger där det ska xD) slängde vi oss åt sidan och var äntligen trygga på marken. Då kom någon tjomme från kyrkan. Han var superförbannad och sa att vi hade hädat gud och grejer genom att köra så fort och slänga oss som vi gjorde. Och då var vi ändå ganska långt från kyrkan. I alla fall så skulle vi följa med gubben för att se vilket straff som skulle lämpa sig bäst. Han skulle kolla i någon bok och vi skulle följa efter. På vägen mötte vi folk som sa grejer i stil med att "Ojojoj, nu blir det inte nådigt" och att den gubben skulle man inte reta upp. Boken fanns tydligen högst upp i tornet. Vi frågade om vi skulle hänga med och en av vaktmästarna eller något liknande sa "Är du inte riktigt klok eller? Fatta hur jävla trångt det är högst uppe i det där tornet eller!". Vi lyssnade uppenbarligen inte för av någon anledning följde vi efter ändå, och det var galet trångt. När vi var näst högst upp var gubben redan uppe och luckan upp dit hans stod var stängd. Kan tilläggas att den var typ 30 centimeter i diameter och utgjorde hela golvet till våningen över. Jag hittade en skojsam grej i botten på luckan som jag var tvungen att pilla på och hela skiten började knaka och spricka. Jag blev smått förskräckt och man hörde gubben gapa ovanifrån och undra vad vi höll på med, att vi inte skulle röra luckan och att vi skulle hjälpa honom så han inte ramlade ner. Jag såg mej förskräckt om men fick en bok - ingen tjock bok, utan en anteckningsbok(!), visserligen medeltjock men ändå - av en av alla människorna som, på något sätt, lyckades få plats där vi var samtidigt trots att det var galet trångt. Jag lyckades pilla in boken i ett litet hål och la den över luckan så att gubben kunde stå på den, fast jag var tvungen att hålla upp den hela tiden för det var på väg att gå sönder. Det gick sönder mer och mer och jag fick fler och fler böcker att lägga dit. Det hela slutade med att vaktmästaren sa något om att det tog lång tid och att vi faktiskt egentligen inte ens var i närheten av kyrkan så att det inte var någon big deal.. sen vaknade jag.